På våran gata i stan

Dagens aktivitet fick bli att åka en kort biltur till Herrljunga brukshundsklubb. Jag har väl egentligen inget spännande att berätta från denna lilla utflykt. Jag stod på en fläck i skogen och hundarna sniffade runt. Detta räckte dock för att både Goliat och Sune skulle vara nöjda resten av eftermiddagen.

Men nu kan jag inte hålla mig, jag måste få lätta mitt hjärta för er. Denna första veckan med Sune har varit minst sagt omtumlande. Det är så många saker med att ha valp som jag totalt hade förträngt! Det är inte bara den biten, utan också det faktum att Sune och Goliat är som natt och dag. Detta borde ju inte komma som någon nyhet för mig, jag köpte ju Sune för att jag ville ha en hund helt olik Goliat? Men jag kan inte hjälpa det, jag förvånas konstant! Goliat var så rädd och försiktig som liten valp. Med honom handlade det om att bygga upp självförtroendet, att lära honom att leka med leksaker, att inte vara rädd för folk. Sune är precis tvärtom, pang på ba! SUNE THE KING. Till exempel så tömde jag bestick i besticklådan när han sov precis bredvid, och han lyfte inte ens huvudet för att kolla vad det var. Han knatar över gallret utanför trappen medan Goliat som vanligt tar ett stort skutt över. Han skäller hellre än gnäller, han springer hellre rakt igenom saker än att gå runt, han är så tuff! Tänk vilken gåva, men samtidigt, en sån utmaning! (Måste väl tillägga här att han också råkar vara kelig, signalkänslig, lättlärd och villig att vara till lags så ni inte får för er att det är en bulldozer jag köpt!)

Trött efter den lilla utflykten i skogen

Sune har inte en chans när Goliat sätter fart. Men här gör han ett tappert försök!