Mini-agilitykurs del 1.

Idag hämtade Mona mig och Goliat (tack!!) och vi åkte till klubben för att påbörja min och Goliats agilitykarriär. 6 gånger har Mona tänkt borde räcka för att vi ska få lära oss alla hinder. Jag är fortfarande en aning skeptisk inför balanshindrena, vi får se hur det går!

Nedan kommer jag redogöra lite kort vad vi har gjort, mest som eget kom ihåg (men lite övningar kanske någon känner för att pröva?).

Intressant bild på Lexy och Goliat, dom har så olika huvudtyper!

Framåtskick med tre hinder i följd:
Vi tränade hopp med först sitt-stanna, sen springa med vid sidan, sen en kombination där jag först sprang med och sen skulle skicka honom den sista biten själv.

Det var svårt! Mona märkte ganska snart att Goliat blir fixerad vid mig, och eftersom jag är jätteotydlig med vad jag vill att han ska göra blir resultatet ju inte helt lysande. Men det är bara att fortsätta öva handlingen!

Tunneln:
Den kan ju Goliat redan så han fick springa först med skick och sedan när jag sprang vid sidan. Jag sprang på olika sidor av tunneln för att han inte ska bli van med mej på en viss sida.

Däcket:
Han har faktiskt förstått var han ska hoppa! Men Mona gjorde mig uppmärksam på att INTE låta honom hoppa genom hindret på vägen tillbaka (speciellt inte "fel hål"), att jag ska ta ett steg ut när jag kallar tillbaka honom så att han går runt istället.



Saker att öva på till nästa gång:
Jag har honom på höger sida och efter hindret ska jag åt höger (och tvärtom). Detta skapar ju ett "kors" mellan mej och hunden, och detta måste man öva på! Det kan man tydligen öva in när hunden är valp och är något man kan öva inne, med bara två "hinderstöd", man behöver inte ens ha ett hinder.


Goliat ska kunna sitta på min högra sida. Han är för tillfället väldigt ovan med att jag ber honom vara på den sidan som utgångsposition, eftersom det i lydnaden bara är vänstersidan som gäller.

Sen ska jag fortsätta träna på mitt kroppspråk. I lydnadskursen i höstas fick vi "torrgå" fotgåendet, vilket innebär att man går fot men utan hund. Kanske vore något att göra på agilityhandlingen också? Spela in sej själv och se vad man gör för fel? Ja, jag har en hel del idéer... Vi får se vad det blir.
Nästa gång ska vi prova balansbommen och så hade Mona någon mer övning som hon skulle visa mej. Vad kul jag har haft idag!! Och Goliat ligger och sover, alldeles utslagen.
Mycket bra dag !

Idag har Goliat varit med sin dagmatte Mirja.

Tågåkande hunden

När man har en matte som är som ett snart 23-årigt barn så får man inte åka bil inte.
Nej, då får man nöja sej med att vara snäll och åka tåg.
Detta ställer ofta till besvär för både matte och hund.
Goliat är ingen kärvänlig varelse som tycker det bästa som finns är människor. Han har sin lilla bubbla runt sig som han tycker att folk ska hålla sig utanför. Allt som oftast är det självklart folk som anser sig ha rätt att klappa all världens pälsbeklädda varelser och dyker ner mot honom i hans lilla skrymsle vid mina fötter. Sådan uppvaktning uppskattas inte av min kooiker. Han är ingen elak hund, han är inte heller aggressiv. Han gillar helt enkelt inte när folk flyger på honom.
Detta har resulterat i att jag är som en hök på tåget. Jag har en liten teori angående klapparna (som jag kallar dom), som jag inte kommer utveckla i någon djupare bemärkelse just idag, mer än följande redogörelse.......

Folk man ska akta sig för är;
barn -lita ALDRIG på barn!!
alkoholpåverkade yngre killar -i ett försök att ragga upp en?
tanter -dom verkar inte förstå svenska överhuvudtaget
piffade brudar med rullväskor - dom rullar mer än gärna över hunden om den råkar ligga i vägen
tågkonduktörer - attackerar från oväntade håll och vid oväntade tillfällen


Tänk den dagen jag slipper kollektivtrafiken. Vilken glädjens dag!
Då blir det tårta vill jag lova.

Om Goliat skulle få en kompis skulle det

nog bli en finsk lapphund.... eller en papillon.

Viltspår och agilitytrams

Idag hade vi utmärkta planer på att vara seriösa.
Glad i hågen traskade jag och Goliat iväg till våra vänner Hanna och Zipper för att börja dagen med ett viltspår. Planen var att utmana honom, våga töja lite på gränserna. Våga lägga längre, svårare spår osv.

Hej och hå tänkte jag, och gjorde ett ganska långt spår, med två 90-gradersvinklar, ganska snårig terräng och spårslutet väl gömt i en hålighet under ett träd.
Vi hade en trevlig frukoststund medan vi väntade på att spåret skulle ligga till sig, och sen bar det av ut.

Båda hundarna tog spåren klockrent! Nästa gång jag ska lägga ska jag ta med linan och prova att ha honom längre ifrån mig. Det blir nog till helgen, om det inte börjar snöa.. Men han gör verkligen framsteg!

Efter spårandet gick vi till agilityplanen och skulle träna lite. Det var faktiskt inte så blött och det gick hyfsat bra att springa runt och larva sej där. Det hela urartade som vanligt i att hundarna sprang, halvt rabiata, runt i åttor och jagade varandra med pipleksaker. Mattarna däremot slog sig ner på bajspåsar på agilityhindrena och njöt av duggregnet.

Liten parantes:
Jag slutar aldrig att förvånas över människor som orkar packa in hundarna i bilen, ta sig ner till klubben och sen rastar hunden lite hastigt, för att sedan stoppa in dom i bilen igen och gå in i klubbstugan och dricka kaffe med polarna. Okej om man har en liten sällskapshund som är nöjd ändå, men om man har t.ex. kelpie, schäfer, flat eller något dylikt kanske man borde träna lite också? Men dom kanske gör det hemma på gräsmattan, vem vet.

Lite om agilitykursen och miljöträning

Lexy och Goliat

Jaha. Igår fick jag ett mail av den tjejen som jag trodde skulle bli min tränare i vår, där hon skrev att det inte blir någon agilitykurs på grund av för litet intresse. Fy vad tråkigt!! Jag som verkligen såg fram emot att gå kurs! Dessutom antog jag att det skulle bli en agilitykurs, eftersom det är en "agilityklubb", så jag var så klantig så jag inte valde något i andra hand.

Så nu står jag här. Utan kurs till våren.


Idag fick vi åka med min vän Mona till en freestyletävling utanför Falköping, för lite miljöträning och inspiration för framtiden. Det var 21 starter bara i klass 1! Jättekul att titta på alla duktiga hundförare och hundar, och lika kul var det att titta på dom som inte var så duktiga...
Goliat betedde sej på det stora hela hyfsat bra. Men oj vad jag behöver miljöträna mer!

Jag tror jag slappnade av för mycket förra året när han var så duktig i alla miljöer, och nu, ett år senare, är han som förbytt. Mona lovade att jag skulle få följa med på agilitytävling nästa helg, och miljöträna. Det blir ju kanonbra! Jag ska skärpa mig på den fronten hädanefter. Om jag vill börja tävla sen så går det ju verkligen inte för sig att han blir helt blockerad och totalt okontaktbar.

En bild på sällskapet, Mona bad att få slippa
vara med på kort, som förklaring på hennes
något avhuggna ansikte.

Budföring på garnisonen

Idag har jag tränat lite budföring med Goliat.
Mirja följde med på morgonpromenaden och vi passade på att prova några vändor.
Budföring går alltså till så att hunden ska springa från en person till en annan. Så, Mirja traskade bort med en näve köttbullar medan Goliat fick sitta fot vid min sida. Vi körde bara tio meter såhär nu i början. Han springer på fint till mottagaren, det är tillbakavägen som är lite lurigare.
Dessutom är han inte helt säker i ingångarna, så dom måste tränas separat. Men han tyckte det var skitkul! Det får bli mer sånt till våren.

Nu på eftermiddagen har jag och Goliat gått en promenad i snön. Jag blev så trött så jag trodde att jag hade varit ute i 2 timmar,
när jag kom in visade det sig bara vara en...
Då blir man lite besviken på sin egen kondition.

Grym tortyr eller kärlek? ;)

Dagmatte!

Goliat har en dagmatte, som verkligen älskar honom.
Goliat, som ju inte tillhör den mest keliga och kärvänliga av hundar,
finner sig oftast i hennes kärleksyttringar med en måttligt road min. Han har, efter ett halvår, kapitulerat för hennes kärlek och får alltid hemskt bråttom när vi närmar oss hennes dörr.

Jag kände bara för att sätta in en bild på dem tillsammans, jag är så glad att vi har henne! Hon ställer upp jämt och promenerar med Goliat så jag, när jag kommer hem från skolan, möts av en trött och glad hund.

Tack Mirja!

Löptikar är av ondo.

Jag och Goliat bor mitt emot Garnisonen i Skövde.
Garnisonsområdet är ett suveränt område att gå i, där det finns möjlighet att släppa honom lös och dessutom finns det gräsplättar här och var som är utmärkta att träna på.
Men.
Det är många andra Skövde-bor som har upptäckt vårat strövområde.
Dom flesta är äldre män med små tikar av varierande ras(er), som strosar runt med sina hundar lösa och låter dom springa fram till allt och alla.
När vi var nyinflyttade körde jag fortfarande med restriktiv hälsning på andra hundar, men efter att dessa hundar hade rusat fram till Goliat både tre och fyra gånger så insåg jag att det bara var att gilla läget.
Nuförtiden får dom springa fram till honom och jag byter alltid några ord med ägarna, det verkar ju vara höjdpunkten på deras hundpromenader att tjöta med andra hundägare.
Idag var det dock droppen. Stella kom som vanligt springandes mot Goliat, men vände genast upp rumpan mot hans ansikte.
Jaha, höglöp. Då är det kanske inte så lämpligt att ha hunden lös? Hon ställde ju upp sig utan att blinka! Gammelfarbrorn frågade om Goliat var kastrerad och "jaha, nej, men då kanske vi ska gå vidare då".

Resten av promenaden var Goliat lite lagom disträ, så det blev ingen lydnadsträning på den
morgonpromenaden inte. Men han är duktig, han går efter mig och är inte speciellt påverkad
av löptikarna. Det ska bli spännande på agilitykursen i vår, om någon av tikarna där
får för sig att löpa.

Viltspår i ottan.

Idag var jag och Goliat uppe med tuppen (om man går efter vår vanliga mat och sovklocka) och traskade iväg till vännerna Hanna och Zipper, för att ägna förmiddagen åt lite viltspår.
Jag har fortfarande inte kommit mig för att skaffa en klöv så jag hade tinat ett märgben som jag använde i spåret istället, lite provisoriskt (men det var ju ett dött djur i alla fall).

Idag vågade jag faktiskt mig på att vinkla spåret till Goliat, och provade att lägga ut några korvbitar i början, i vinklarna och på slutet. Han har vid våra senaste spårtillfällen varit mer som en häst under longering än som en hund med spårlina, så idag bestämde jag mig för att låta honom spåra med sele och vanligt koppel. Med lite kortare "lina" kan han inte slå lika mycket och med detta hade jag hoppats få honom mer koncentrerad på spårkärnan.
En vinkel på nästintill nittio grader, väldigt varierad terräng och ordentligt utsnitslat spår hade jag minsann gjort. Sista biten tog blodet slut så det blev tio meter utan blod för att sedan avrundas med blodstänk blandat med blodpudding, korv och ett märgben på det.
Man kan ju diskutera seriositeten i detta, mitt försvar: det blev som det blev.

Men, det gick! Han var taggad men höll sig ändå ovanligt sansad och jag kunde gå spåret i normalt tempo, utan en flåsande hund i andra änden av snöret.
Han verkade inte störa sig på att jag gick bara några meter bakom honom och höll nosen konstant i marken. Svansen höll han i en hyfsat låg position och han gick bara tillbaka i spåret två gånger, båda gångerna var det som att han bara "kollade läget" och vände snabbt upp i rätt riktning igen.

För Zipper och Hanna gick det lika lysande, och planen för våren är att försöka få lite rutin på läggandet så vi kan utvecklas och eventuellt anmäla oss till ett anlagsprov i april- maj.

Trots att det kändes som att vi bara spårade i kanske fem minuter blev han sådär underbart nöjd-trött.

Reningsverket.....

Min underbara pojkvän Mattias förbarmade sig över Goliat denna söndag.
Jag själv ägnade mig åt att backa runt gathörn (jag satsar nämligen på körkort till våren).

Mattias jobbar som jour för el- och reningsverket i Herrljunga kommun och fick ett larm lagom lägligt efter att tagit sig an jycken.
Efter en dag "på jobbet" kan man riktigt se hur Goliat tycker att han har gjort något meningsfullt. Han struttar liksom runt och känner sig viktig och är sådär halvt medvetslös av trötthet när han väl lugnat ner sej.

Matte blev dock inte lika imponerad efter just den här jobbrundan,
när Goliat skuttar in i lägenheten och luktar AVLOPP.
"Jo, det kan hända att det skvätte lite bajs på honom" som Mattias så fint medgav efter att jag sniffat i luften och frågat om det var någon som hade bajsat på sig i trapphuset (ursäkta mitt ovårdade språk, men det var verkligen ingen mild odör.)

Så nu väntar en inte fullt lika lyckofylld avspolning och schamponering
med efterföljande handdukstorkning.
Att efter denna misshandel sedan bli förvisad till hallen är ju egentligen
mer än vad Goliats värdighet klarar av.
Det är tur att jag är så kallhjärtad så jag struntar i hans förolämpade uppsyn.
"Om blickar kunde döda"...

Goliat är sur.

Idag är jag seg. Det blev sent igår och jag sov länge imorse.
Men jag lovar dej Goliat, du ska få springa. Matte måste bara vakna lite först...

Testosteron?

Goliat var uppe med tuppen imorse.
Han hoppade på mig klockan åtta och blev överlycklig en timme senare när jag äntligen tycktes vara vid liv.
Han sprang runt i cirklar och jagade sin svans, hoppade runt som en besatt och blev helt lyrisk när jag drog fram kopplet.
Väl ute sprang han runt och nosade på varenda fläck och betedde sig som en ko på grönbete.
Jag stod bara ut i cirka en kvart, sen gick jag helt sonika tillbaka in i lägenheten.
Jag ska göra ett nytt försök om en stund.
Vad har hänt med min lilla ängel?
Har hormonerna tagit över hans huvud helt?

Såhär nöjd blir en Goliat efter långpromenad.

Våmb!

Idag har jag och Goliat varit ute på en långpromenad.
Det var rätt kallt och molnigt, tack och lov att man har långkallingar att dra på sej.
Goliat var lös och sprang runt en hel del, men lät mej ta några kort på honom,
dom stunder han behagade att stå still.






Goliat är en riktigt tacksam hund att ta kort på, eftersom han rent naturligt ställer upp sig fint och sträcker på sig. Kanske är därför han många gånger har fördel på uställningar?
På just denna bild har han sprungit runt som en skottspoling efter en boll och är därför lite flåsig, därav den lite lätt öppna munnen.




Så, det var allt för idag.

Dagens träning...

.... har bestått av fortsatt finslipning på våra häftiga freestyle-moves.
Stegen som vi håller på att träna med är följande:
Backa - Goliat kan backa, om jag sitter på golvet. Jag har råkat träna in steget sittandes och han har fastnat i den huvudvinkeln. Just nu tränar vi på att han ska backa när matte befinner sig i olika konstiga ställningar på marken, i form av sittandes på huk, halvståendes, böjd, rak men med benen böjda osv.
Sick-Sack- Goliat kan gå slalom mellan mina ben hyfsat bra. Vi fortsätter att slipa på farten och att han ska komma in från olika vinklar, samt ge belöning efter olika många ingångar mellan benen.
Snurra- han kan bara när man gör handrörelse. Vi försöker jobba bort den.
Gå runt- han kan det jättebra när han har kopplet på. Har inte riktigt fattat det utan än (han ska alltså springa ett varv runt mej)

Hemtenta är inget kul alls...

tycker varken matte eller hund..










Förutom hemtentan har Goliat lite bekymmer med vackra flickor runt om i krokarna.
Han är inte speciellt påverkad av löptikar, men det märks på promenaderna att han är lite stirrig. Dessutom har han fastat sen i förrgår. Men, fattig student som man är blir man tacksam att hundmaten räcker längre. Dessutom har han ju lite att ta av, så det är nog ingen fara för hans del heller. Han fick en pannkaka i förrgår och en ostskiva imorse, det verkade han ju uppenbarligen inte ha några som helst problem att få ner, så det är nog ingen fara på taket.

Goliats egen blogg

Eftersom jag gillar att skriva dagbok och ofta skriver om Goliat,
tänkte jag att jag skulle skapa en blogg bara för honom.
Här kommer jag att skriva om träningen, lägga upp bilder från kurser, utställningar och bara vanlig vardag och även skriva om min upplevelse av kooikern som ras.

Jag heter Cecilia, är 22 år och läser till sjuksköterska i Skövde.
Goliat är född 07, har alltså just fyllt 2 år, och är en underbart speciell och fantastisk hund. Han är en utmaning att ha att göra med, då han inte gör vad som helst för en korvbit, men jag har lärt mig väldigt mycket om hund och hur man tränar genom att ha fått leva med honom.

Vi har anmält oss till en agilitykurs och en freestylekurs nu till våren, men vi får väl se vad framtiden för med sej.

Ha oss gärna i åtanke när du sitter och slösurfar på internet, jag svarar gärna på frågor angående kooikern och hjälper dig gärna i din kontakt med uppfödare.
Trevlig läsning!