Goliat och Sunes bravader

Sune, 15 veckor

Idag har jag och Sune tränat på ögonkontakt och sitt-stanna kvar. Goliat har fått backa vid sidan, tränat på att komma in på höger sida (detta har vi också satt ett ord på, nämligen "sidan") och så har vi kört lite fjärrdirigering. Det är jätteäckligt väder ute, så jag vet inte hur jag ska göra med motionen idag. Jag ska dessutom köra hela vägen tillbaka till Skövde i min lilla odubbade bil. Det ser jag ju inte så där jättemycket fram emot kan jag väl säga, men jag får väl hoppas att dom plogat vägen ordentligt.

Eftermiddagsturen gick i alla fall till hundklubben. Först gick vi en ofattbart mysig "promenad" i skogen alla tre, och sen stoppade jag in Sune i bilen och tränade med Goliat på agilityplanen. Sune var inte nöjd med tillvaron då vill jag lova. Men jag upplever inte att hans skällande grundar sig i otrygghet, snarare i ren och skär protest. "HÄMTA MIG, HÄMTA MIG NUUUUU!" typ. Så jag tror att jag helt enkelt får bita ihop. Jag lämnade honom max 5 minuter och gick tillbaka när han var tyst. Två omgångar fick han sitta ensam i bilen. Andra gången stoppade jag in Goliat och åkte hem på en gång. Sune gnydde lite ömkligt när jag satte mig i bilen, men somnade som en sten lagom till jag hade växlat från ettan.


Min mattekärlek till Goliat växer sig starkare för varje dag som går. För tillfället får jag nästan ont när jag tittar på honom för att jag tycker om honom så mycket. Ja, okej. Jag kanske är lite hormonell. Men han är bara en sån himla fin hund, på så många sätt.