Jag såg helt plötsligt "min lilla bebis" med helt nya ögon, när han och lilla söta Meya fick träffas för första gången. Meya var lika svårflörtad som dom flesta andra fruntimmer Sune har träffat, och han har nog börjat ge upp hoppet om det släktet vid det här laget. Isa var nämligen inte heller speciellt imponerad (och Kila ville äta upp honom igår). Sune lever inte upp namnet som "tjejtjusare" om man säger så...
Goliat var ungefär lika trött på ungdomarna som vanligt och gick och la sig under första bästa köksbord för att få lite ro. Skönt att få lite promenadsällskap i vilket fall, det får gärna bli fler gånger!
Har haft en härlig dag med en underbar avslutning!
Inleddes med avslutning på valpkurs. Sorgligt på ett vis, det har varit en otroligt trevlig grupp att träffa varje söndag. Skojtävling i potatis-på-sked med galen vanttjuv i kopplet. Dålig förlorare som matte på det så har ni ett icke vinnande koncept. Jösses... Jag kom plötsligt ihåg varför jag på eget initiativ är bannlyst från sällskapsspelen på jul.
Eftermiddagen spenderades i Tidaholm och instruktörsutbildning. Jag och E höll föredrag om "Hundens historia" och jag svamlade bort mig med hettande kinder och ett krampaktigt, svettigt grepp om min penna. Lite småäcklig och inte alls trevlig nostalgitripp till mellanstadiet. Sune låg däckad under bordet och märkte inte varken när jag hämtade kaffe, höll föredrag eller gick på toa.
På kvällen blev jag spontant inbjuden till S och M på en riktig gourmémiddag med entrecote, pepparsås och rödvin som gjorde mig lite lätt luddig i mössan. En mycket lycklig Cecilia traskade hem med två galna i varsitt snöre. Men det gjorde ingenting. Rödvin är nog bra för mitt tålamod. Nu ska jag vila huvudet på kudden och imorgon är det c-uppsats för hela slanten. Sista veckan nu, sen ska det visst vara färdigt. Vad hände med mina tio veckor?
Följande scenarie utspelar sig nattetid nu när Sune fått sova i sängen en natt. Tänk att det tar bara en natt för dom att lära sig att vara i sängen, men det tog 6 månader att lära honom att INTE vara där?
Jag vet inte om det kanske är den berömda könsmognaden som är på intågande, men jag tycker helt klart att Sune har förändrats de senaste dagarna ... Han är bara allmänt "mer hund och mindre valp" på något diffust, svårt-att-sätta-ord-på-vis. Lustigt också att hans kullsyster Syrrans matte skrev precis samma sak på sin facebook-status idag. Nu är det på gång alla kullsyskon! Be prepared! Annars har jag loppisfyndat ett fint durkslag idag. Fynd gör mig glad i hjärtat.
Loppisfynd a 20 kronor i form av en klassisk Carl Larsson-kopia
Har återigen haft en liten paus från bloggandet på ett par dagar. Jag är så inne i min c-uppsats så jag märker knappt om det är natt eller dag! Igår hann jag i alla fall ensamträna Sune genom att gå till IOGT-NTO och fynda några Carl Larsson-kopior och en jättesöt liten vas.
"Man tager vad man haver" sa Sune och lekte med en älgbajs. Nice.
Söta Kila
Sol, varm choklad och stora vida fält. Underbart!
tisdag, februari 22, 2011
Sune och Morris i profil. Kullsyskon, men inte så jättelika va?
Jag var lite fräck och kopierade en bild på Morris från Annikas blogg. Förlåt, jag kunde inte låta bli!! Jag är en liten bildtjyv. Jag satt och kikade på deras ansikten i profil och tyckte det var kul att klippa ihop dem i photoshop för att få en tydligare överblick. För tillfället ser jag skillnader i färgen (uppenbarligen), nosform, storlek på öron? Ögonen och även i pälsstrukturen. Det ska bli spännande att se om det förändrar sig till att bli ännu mer olikt varann, eller om de blir tvärtom- mer lika varandra med åldern. Jag ser väldigt mycket fram emot att få träffa Sunes alla syskon på kennellägret i sommar, men speciellt mycket måste jag ju säga att jag ser fram emot att få träffa Morris. Det blir ju lite så när man får följa honom på bloggen. Så tack för det!
Studiebesöket på Arken Zoo var super! Jag blir så himla lycklig över min underbara Suneman. För hundarna var givetvis välkomna. Det blev ett eldprov i passivitetsträning för våra valpar, när vi klumpades ihop tätt tätt för att lyssna på föreläsning om foder. Sune hälsade på flickorna som satt bredvid och lade sig sedan tillrätta på golvet under min stol. Jag införskaffade också en Hurtta-sele till honom. Hans första egna sele! Stora killen. Men om jag ska återvända till studiebesöket så måste ju verkligen detta var ett kanonbra knep för att få kunder. Det var den trevligaste kvällen på länge och jag kommer alltid handla där hädanefter. Jag tippar att alla andra som var där ikväll håller med mig om detta. Kanontrevlig personal!
Livet som student
Här ligger Sune och myser
Ojoj, bloggen har blivit lite lidande nu när c-uppsatsen har påbörjat sin slutspurtperiod. Jag får magsår av stress vilket resulterar i något slags konstigt handlingsförlamande tillstånd. Bakvänt värre, jag vet. Ikväll ska jag i alla fall ta paus från min hemska diskussionsskrivning och åka till Arken Zoo på studiebesök med valpkursen. Vi ska visst få fika också, spännande!
Idag har det varit kaaaaaallt. -17 grader på min gata hemma i stan hörde jag från en trovärdig källa. Burr! Jag och hundarna tog en tur i skogarna kring svärföräldrarna innan vi for hem till min lägenhet igen. Efter en liten lunch åkte vi iväg på klubbens ridhusträning. Och vilken ridhusträning sen!
Sune fick följa med in först. Mycken förbudsträning blev det då ridhuset är typ en smörgåsbuffé av "godis" (=hästbajs) som en liten bajsglufsarSune mycket väl kan tänka sig att städa upp. Efter ett tag verkade det dock som att Sune kunde koppla bort "godishavet" och fokusera på vår vilda lek. Han kom jättefint med leksaken och sökte upp mig för att få fortsätta leka, vilken lycka! Han bjöd också flera ligg så att spånet for åt alla håll. Jag tycker att han är så fantastisk, att han kan fokusera trots att jag sagt till honom flera gånger "på skarpen" och att det är väldigt mycket störning runtomkring. Det hela avslutades med att vi gick i slakt koppel genom hela ridhuset, med både hundar, folk och hästskit i en salig röra. Synd att vi, när vi skulle gå rakt genom stallet, var tvungen att klampa rakt över en stor, härligt färsk hög med lortar helt i Sunes smak. "Nämen?! TILL MIG!!!" sa han då. Jaja. Den detaljen glömmer vi bort i denna härliga lycka över framgång i leken.
Goliat var också taggad på träning må ni tro. Vi hann med både en freestyleimproviserad trixkedja, några lydnadsrepetitioner (rutan, inkallning och inkallning med ställande) och så avrundade vi med en ganska avancerad rallybana, okopplad! Goliat jobbade på superbra och har verkligen förstått detta med att byta sida och gå på höger i fotgåendet. Jej!
Mina killar uppsnäppta för fotografering under strikt "STANNA, STANNA, STANNA"kommendering.
Efter min något hurtiga morgon spenderades resten av dagen i solskenet hos Mattias föräldrar. Vi hann med både en långpromenad med Mattias mamma, semlekalas och en hel del bus på ängarna runt svärföräldrarnas hus. Mina kinder är fortfarande rosiga av sol och kyla. Underbar dag helt enkelt!
Jag tröttnar visst aldrig på dom här sinnessjuka busbilderna
Efter att ha gått morgonpromenaden ovanligt tidigt blev jag ombedd att ta ut en kompis hund på en promenad. Kompisen ifråga har tyvärr varit med om en ridolycka och är beordrad sängvila, så jag tog med mig hennes vovve ut i skogen en timme för att hon skulle få springa av sig den värsta överskottsenergin. Jag hoppas att hon är lugn i ett par timmar nu i alla fall! Jag är nog väldigt lugn väldigt många timmar.
Jag och Mattias ska iväg och äta hos hans föräldrar, så mina hundar kan få springa på fältet idag i alla fall. Skönt, för jag orkar inte gå en meter till. Känner mig som en överkokt spagetti i benen. Vart tog konditionen vägen frågar jag mig?
Molly spriiinger
En sekunds stillasittande (på kommando, annars verkar hon vara i farten konstant!)
Tycker ni också att det här huset ser ut som ett vanligt Svensson-hus? Titta igen. Kolla in bilderna och säg om ni också känner er som att ni är Alice i underlandet. Att ni heter Alice och precis har ramlat ner i det där svarta hålet. Plus att det känns som att någon har spytt chokladglass över hela stället. Maria Montazami, fast sju resor värre.
Idag har jag suttit med c-uppsatsaset hela dagen. Jag hann dock med en paus på cirka 1,5 timme där jag städade lägenheten kliniskt. Sune och Goliat har lärt sig att hålla sig undan när jag håller på som värst. Annars riskerar dom att svepas med i rengöringsprocessen genom att få sig ett bad, en kloklippning, en öronrensning eller något annat fasansfullt. Jag ska ändå göra ett försök att fånga lite solljus genom en eftermidagspromenad under klarblå himmel. Återkommer med bilder därifrån.
Jag har tränat lite uppsättanden med Sune idag. Hans ligg och sitt är faktiskt tillräckligt "starka" för att han skulle bjuda beteendena frivilligt. Tyvärr har han en tendens att lägga sig bekvämt med rumpan i ligget. I just den här sekvensen såg jag nu efteråt att han ligger bekvämt genom både sitt och ligg, haha... Jag har verkligen en underbar egenhet att belöna oönskade beteenden. Men det bjuder jag på. Jag hoppas kunna fixa till det med lite superlim och lite tur.
Hanna och Devil efter att ha tränat lite apportering
Det är mysigt med döda fåglar må ni tro!
Idag träffade jag min vän Hanna med Devil för första gången på typ hela vintern (skandal!). Sune fick prova att hålla i en fågelvinge, han var mycket imponerad och uppvaktade flitigt påsen där den låg även efter att övningen var slut. Konstigt nog har han också ett otroligt välutvecklat begär efter dummys, som han ju knappt aldrig har sett förut? Nåväl. Övningarna gick väl inte så där strålande och jag kände mig väl mest rätt misslyckad. Devil fick också hämta den döda fågeln, ett litet klipp kan ni se här.
Men även om "jaktträningen" för Sunes del var föga imponerande så var det i alla fall väldigt skoj att träffas! Jag och Hanna hade ett givande samtal om detta med press, och krav. Det var väldigt befriande att få snacka ur sig en del!
På kvällen gick jag och Goliat en långpromenad medan jag pratade med mamma . Ännu ett djupt samtal, jag behövde uppenbarligen rensa ur mig en del av den press som jag gått och byggt upp de senaste veckorna. Men, hur bra det än är att ventilera, så är det också minst lika bra att gå vidare efter en svacka. Och det är det jag ska försöka satsa på att göra nu.
Vet ni om det här? Rävmask i Sverige
Som vanligt känns det som att media förstorar upp det till helt sanslösa proportioner. Typ att nu kommer vi aldrig mer få äta blåbär och alla hundägare har mask i magen. Men det är ändå intressant att känna till. Så man kan få lite härlig dödsångest så här i sin vardag.
Ett till sånt där läskigt glatt inlägg nu då. Jag är ganska bra på att se fel och hitta negativa saker hos både mig själv och hos mina hundar. Men idag på morgonrundan med Sune kände jag den där otroliga glädjen över att ha en så underbart duktig hund sprida sig i kroppen! Jag har aldrig haft förmånen att få ha en hund som aldrig nånsin tackar nej till att leka och alltid har ett superhärligt fokus och en förväntan som nästan hörs genom luften, "vad ska vi göra nu matte?"
Vår träningsstund imorse var verkligen super. Om jag skulle berätta vad det var som gjorde att han är så underbar skulle jag nog säga hans attityd. Det känns verkligen som att han kommer att vara en sån där hund som går slickad vid sidan i transporterna mellan momenten. Förutsatt att jag lyckas förvalta hans egenskaper på rätt sätt då givetvis. Han har ett såntdär showigt äkta "goldensteg", härligt tempo i alla rörelser och med en glimt i ögat, som lämnar en med ett fånigt flin i ansiktet. Fina, fina hund.
Ser ni glimten? ;)
Jag håller på att jobba på att bli sponsrad (av Mattias) att ha råd med Skaraborgs distriktets träningshelg och funderar nu på om det är någon därute som har någon koll på tränarna. Vad tycker ni att jag ska gå för något, om jag åker? Bruks, lydnad, spår eller sök?
Detta är ju en hundblogg. Men jag måste ändå dela med mig av en härlig händelse i min vardag som jag nog kommer att leva på länge.
Jag älskar Gudrun Sjödén. Ja, jag känner ju inte henne personligen, men jag älskar verkligen hennes kläder. Det har jag gjort sen jag lärde känna min vän Clara. Clara och jag lärde känna varanda på folkhögskola och delade sedan lägenhet i Linköping. Sen flyttade vi till varsin ände av landet. Jag hamnade här och hon hamnade i Umeå. Vi ses inte så ofta. Faktiskt är det flera år sedan sist. Ibland hör vi av varann och säger att vi måste höras oftare. Men både hon och jag är sådär dåliga på att höra av sig till varann, så det blir liksom aldrig av.
Men i förrgår såg jag en tävling på facebook. Det var Gudrun Sjödén som höll i den. Hon ville att man skulle tagga sig själv och en vän på en bild, och skriva varför just vi skulle vinna ett varsitt plagg från hennes vårkollektion.
Så jag skrev:
"Kära Gudrun! Jag tycker att jag och Clara ska vinna en varsin tunika från dig därför att vi sent in på nätterna i vår delade studentbostad satt och bläddrade i dina kataloger och drömde om att få inreda våra hem med saker som du designat. Vi pratade om tiden då man hade något som hette "lön", och att man minsann då skulle springa runt i härliga Gudrunkläder och lager på lager.
Tyvärr har vi ännu inte nått det där sagolika tillståndet som kallas "vuxen och stadig inkomst". Men vi skulle gärna få en smak av det ljuva livet i förskott!"
Och vet ni vad? JAG VANN! Tur för mig att Clara aldrig läser min blogg också. För tänk, jag ska få överraska henne med en tunika från Gudrun Sjödén! Jag har redan förberett med transporten för tunikan. Så nu väntar jag med spänning på att den ska komma med posten. Det är verkligen det bästa med att ha vunnit. Att få ge sin kära vän en så fin present. För visst är det väl så. Att det är roligare att ge än att få?
Goliat är hos Mattias föräldrar ett par dagar så för tillfället är det jag och Sune mot världen. Morgonpromenaden slutade dock i huvudbry. Detta på grund av att ett litet rådjur beslutade sig för att korsa skogsstigen vi promenerade på, och Sune efter detta blev lite knäpp i bollen. Ja, jag syftar på hans huvud. Jag har faktiskt aldrig sett honom reagera på viltvittring förut, eller är det så att vi aldrig har korsat så färska spår tidigare? Superknepigt.
Så här i efterhand funderar jag på om det faktiskt skuttade förbi en kompis till det första rådjuret där i skogen, som jag inte såg. För jag såg bara ett rådjur. Kanske såg han flera? Han kan väl inte ha reagerat så här starkt på rådjursvittring? (Ja, han sprang alltså inte åt samma håll som det rådjur jag sett, utan åt motsatt håll). Kanske har han genomgått något förpuppningsstadie under natten och imorse när han vaknade så var han "Sune A K A viltgalning"? Han har ju överlag ett väldigt stort intresse för saker som rör sig. Löv som far runt i vinden, bajspåsar som fladdrar iväg etc etc. Hittills har jag heller aldrig utsatts för skarpt läge vad gäller hans inkallning. Om han faktiskt såg ett rådjur i skogen får jag väl ändå vara nöjd med att han kom på inkallning.
Så här behagligt säkerhetsavstånd har Sune annars när han är lös. Max 10 meter bort.
Lägg gärna märke till det lilla suddiga området på filmen. Det är efter Sunes nos när han har tryckt det mot objektivet.
Jag har under en period haft lite ågren över en sak. Nämligen detta med Sunes träning.
När jag och Goliat började träna lydnad var det inte så noggrannt. Vi hade ju inte tänkt tävla, herreguuuud! Målet var att lära in alla moment i lydnads klass 1. När i hade gjort det var målet att han skulle hålla ihop under ett helt program. Det först då som jag ens började fundera på att starta, detta efter otroligt stöd och peppning av mina klubbkompisar. Det gjorde ingenting om han hade sneda sättanden, usla ingångar och släpade i linförigheten. För vi hade ju kul i alla fall! Hans paradnummer har alltid varit snabba lägganden, och bra fart i de moment med fart i. Det har räckt för mig, min fina prins som gör sitt bästa. Vad är väl en 5:a i linförigheten då?
Men med Sune. Med Sune finns det inga såna ursäkter. För han är ju av en ras som har kapacitet. Där finns ingen pardon, ingen "oj, vad häftigt att tävla med en så ovanlig ras!".
Så, naturligtvis har träningen börjat framkalla ångestmjäll hos mig. Jaaaa, jag vet! Jag är expert på att få ångest för saker som är helt onödiga. Men jag tänker att jag kommer att göra fel. Tänk om jag tränar in fel? Tänk om han lär sig fel och så kommer det inte gå att rätta till? Tänk om alla kommer skratta åt mig? Tänk om dom kommer tänka, när dom ser oss på appellplan, "det var ju himla synd på en så bra hund". Och så är överanalyserande Cecilia igång, i varenda rörelse som vi tränar in.
Nu har vi ju kommit ganska långt i vår klossträning. Sune har förstått att han ska snurra in rumpan till mig. Numera snurrar han in rumpan ett helt varv, så att han hamnar på fel sida om mig. Eller så snurrar han så att han han hamnar snett ut från mig. Eller så snurrar han på stället.
"KOLLA MATTE! RUMPSNURR!!"
Förmodligen är det lämpligt att inte belöna när han snurrar för långt. Det var det där med kriterier igen ja. Det är ju inte min starka sida, och om Sune ska få några 10poängare så måste jag få till detta.
Imorse vaknade jag på ett uruselt humör. Inte blev det bättre efter att Sune, på typ två sekunder när jag var inne på badrummet, lyckades tugga sönder mina favoritskor. Åh, då var han billig vill jag lova.
Men, efter en ofattbart grå vecka var den äntligen här igen, den där runda, gula saken. Ja, jag snackar om solen alltså. Den gjorde mig på bättre humör och jag och hundarna busade loss på fälten utanför Mattias föräldrars hus. Jag förstår inte hur dom orkar springa så mycket som dom gör! Det slår mig varje gång jag ser dom, att det verkligen är underbart skönt att kunna ha dom lösa på det här viset. Vad vore ett hundliv utan chansen att få springa på det här viset? Goliat älskar att bli jagad eller jaga någon. Sune är mer för det här med brottningsmatch. Så deras lek går mest ut på att Goliat, som fortfarande är snabbare än Sune, springer och fintar Sune och Sune, som en liten galen piraja, försöker bita tag i Goliats svans. En mycket intressant och fullkomligt utmattande lek.
Jag bytte header idag, vad tycker ni om den nya?
En skapligt irriterad Goliat
Goliat i solen
Galen bild på Sune
Goliat ÄLSKAR att springa...
Som sagt!
Sune, han ÄLSKAR att bära!
.... och brottas!
....och posera...
En porträttbild med snusläpp
En liten film från idag. Ignorera mitt viftande med leksakshanden, vet inte vad jag pysslar med där? Ville mest lägga upp en film för att visa hur stor han är!
Idag bjuder jag på en bildserie. Jag tycker den speglar Goliat och Sunes relation ganska bra. Relationen går i stora drag ut på att Sune tycker att Goliat är coolast i hela världen och Goliat tycker att Sune är jobbigast i hela världen, men har gett upp att försöka avstyra attacker utan numera helt enkelt låtsas som att Sune inte existerar. Nångång ibland får han ett ryck och leker lite med honom, och nångång ibland får han ett totalt psykbryt där det låter som att han ska mörda honom. Men däremellan är det precis som ni ser i denna bildserien.
I övrigt är livet rätt snöigt idag. Det vräker ner ute. Jag och M snodde ihop en supergod fisksoppa också, som ett litet middagstips till er därute som inte ätit ännu.
Idag vaknade jag upp till strålande solsken. Underbart! Jag bestämde träff med mitt nya projektarbetsekipage, min klasskompis Maria och hennes goldentik Molly, och tillsammans for vi ut till Brona. Där analyserade jag deras relation, vi gick igenom lite mål med projektet och övningar till nästa gång.
Sen gick vi en promenad på heden och lät hundarna busa med varandra i solskenet.
Efter promenaden blev det kaffe och statoilbulle i solskenet medan hundarna fick ligga bredvid på varsin filt.
Det är svårt att tro att dom är samma ras, eller hur?
Vingmuttern Sune
Molly kör flygplansattack!
"Min pinne är finare än diin". För övrigt bär Molly som, citerar: en riktig golden. Hihihi
Mördarhunden Sune
Efter träffen gick jag och Goliat en promenad på egen hand. Här är en liten bild därifrån, hihi
