söndag, augusti 29, 2010

Bloggpaus

Delvis på grund av avsaknad av internet och delvis på grund av personliga skäl har jag valt att ta en paus från min blogg. Goliat är hos Simon och ska vara där hela veckan om allt går som det ska. Vi får hoppas att det går bra! Annars vet jag inte vad jag ska säga. Imorgon börjar praktiken på sjukhuset i Falköping och jag känner mig ganska tom på förväntningar. För tillfället är allt tungt. "Goodbye bloggläsare!" sa min kompis när jag berättade. Men det får vara så. Jag hoppas att ni återvänder när jag gör det. Tills dess önskar jag alla en riktig härlig höst!

torsdag, augusti 26, 2010

Skottberörd och telefonstörd

Jag vet inte.. Jag lovar.
Jahopp. Kom precis hem efter en liten tur till Vara som slutade med att jag hamnade nästan i Mariestad. Vilket ju inte var meningen. Sabla skyltar alltså, kan inte Skövde-skylten blinka och låta lite åtminstonde?
Hanna hade i alla fall lagt ett spår till Goliat som fått ligga i 7 timmar. Det var ett år sen han spårade viltspår sist känns det som, men ändå hade jag ju lite förväntningar på att han skulle åtminstone hålla sig till spåret mestadels... Vilket han tyvärr inte gjorde. Ringade, snurrade, sprang runt som en liten idiot. Jag tror att han spårade mer på färskt spår av rådjur än på själva viltspåret. Menmen. Vi tog oss i alla fall igenom spåret till platsen där "djuret skulle skjutas". Jag satte Goliat ner och Hanna gick ut 10 meter och sköt med en apportkastare rakt ut i skogen. Goliat var väl inte överdrivet imponerad av detta otroligt höga, otäcka ljud. Han blev helt klart berörd. Jag borde inte vara förvånad, men det blev jag faktiskt. Han hukade sig och tyckte uppenbarligen att det hela var ganska äckligt. Jag visade honom på spåret igen och han spårade vidare och kom efter lite krångel fram till spårslutet där det blev full fest. Vi kampade med vildsvinsklöven, han fick jaga den i snöret och till slut bära den till bilen (med svansen vilt viftandes) där han fick smaska lite på den en bra stund. Så jag tror ändå att jag lyckades få till ett riktigt positivt slut efter det "otäcka" skottet.

Daniel och Klura i spåret!

Goliat, nöjd med sitt fynd!
Nästa gång vill jag att Hanna ska gå dubbla sträckan från honom så att ljudet inte blir fullt lika högt, samt att hon ska vänta med att skjuta tills Goliat tittar lite mer åt hennes håll.
Stort tack till Hanna för spåret i alla fall! Det känns spännande att ha kommit igång med viltspårandet igen.

För övrigt kommer jag inte att ha något internet här hemma på ett tag framöver. Det jag har nu är ett lånat och ägaren ska ha tillbaka det nu. Så det dröjer ett tag innan vi hörs igen. Ha det gott tills dess!

Jag är beroende av kladdkaka

Idag har vi inte hunnit göra speciellt mycket vettigt vill jag lova. Men klockan är ju inte ens elva ännu! Ge inte upp hoppet om oss ännu, tack! Jag ska göra studieuppgift till morgondagens seminarium och sen ska jag och Goliat bege oss till Vara-trakterna för att gå ett viltspår med skott. Jag bakar kladdkaka så det står härliga till. Andra kakan denna veckan. Tur att jag inte har någon slickepott och därför måste äta upp all smet som fastnar i bunken.
*rullar ut i köket och hämtar mer kaffe*

onsdag, augusti 25, 2010

Skolstart och fritt följ

På garnisonen i kvällssol
Skolstart med allt vad det innebär. Ni kanske är nyfikna på vad det innebär, ni som är så gamla så ni inte kommer ihåg? Det innebär ångestfylld gå-upp-i-ottan-väckarklocksväckning, brännskada vid grötkokning, klädångest, hårångest, skoångest, försening, abnorma mängder kaffe (mer specifikt: minst 4 stora koppar på mindre än en halv dag), samt sätta standarden för resten av årets föreläsningar. Detta genom att lämna skolan efter cirka 2 timmars närvaro ( av 5 möjliga).

Bra där Cecilia.

Goliat har i alla fall ägnat sin dag hos dagmatte+husse och Kila. Det hade gått bra förutom den lilla detaljen att de tu drog igång varann att skälla på folk i trapphuset. Förhoppningsvis är detta bara tillfällligt nu när miljön är ny.. Annars blir han väl bannlyst, daghussen jobbar nämligen hemifrån och det är ju en smula svårt när två galna kooikers går bananas utanför kontorsdörren. Fy på dig Goliat, sluta göra livet svårt för matte!

Nu på kvällen tränade jag och Goliat en kort stund på Garnisonen, det kändes alltför välbekant med alla gulliga små militärpojkar springandes runt fötterna. Idag hade vi dessutom publik av en harfamilj som gömde sig i buskarna. Tur att Goliat ser så dåligt.

Träningen var ganska oseriös. Så där som man kanske egentligen inte borde träna när man har planerat att starta lydnad, lite hattigt och lite smånosande på lite för många moment i rad. En lyckad ruta och en totalt misslyckad-som-en-pannkaka-ruta. Och så lite fritt följ som ni kan få kika på om ni trycker på play-knappen där nedanför. Mycken nöje!

tisdag, augusti 24, 2010

Kvällsträning

Efter lite velande fram och tillbaka om vart jag skulle åka och träna bestämde jag i alla fall träff med Boel på Billinge BK och for genom rusningstrafiken dit. Jag kände mig rätt ball när jag kryssade mellan bilarna, helt coollugn trots att det var väldigt trångt. Jag kan nog köra bil nu tror jag?

Till träningen nu då.
Ställde upp en ruta som gick fint, flyttade på slutet av träningen rutan till ett annat ställe där han inte kunde se den och det gick också bra att skicka ut honom till denna ruta. Mitt största problem för tillfället är att han tjuvstartar. Så fort han ser rutan springer han, utan kommando eller nånting. Jag får se hur jag gör för att åtgärda detta.

Vi tränade också några inkallning med ställande med mycket lyckat resultat. Det var bra med störning från både hundar som passerade och en pågående agilitykurs så jag är jättenöjd med hur bra fokus han orkade hålla under denna träning.

Jag och Boel (som också tävlar i tvåan men visserligen redan är uppflyttad) kedjade också ihop hoppet och apporteringen och kommenderade varandra.
Brister i den kedjan var följande:
1. Transport in på planen
2. Transport fram till hindret
3. Transport mellan hindret och apporteringen
4. Farten in med apportbocken
5. Ingången vid apporteringen

Ja, då har vi lite att jobba på helt enkelt? Det är i alla fall grymt mycket roligare och mer givande att träna med någon än alldeles ensammen. Tack för sällskapet Boel! Jag är väldigt nöjd med att Goliat hade sån attityd idag, dessutom hade han ett jättefint uthopp och sitt. En riktigt 10-poängare, så himla fint!

Nästa träningstillfälle hoppas jag att vi kan dra ihop några i Skara och träna där. Får se hur det blir med det.

Ikväll blir det filmtajm hos Sofia. Imorgon börjar skolan igen..

"Böcker är inte möbler!"

Istället för bordsduk

Sitter i vanlig ordning och kikar på Godmorgon Sverige där dom pratar om böcker i hemmet. Tydligen är det inte okej att använda böcker som möbler. Ojojoj. Detta har jag helt missat tyvärr. Nu får jag planera om min lägenhet helt!

Istället för tavla
På morgonpromenaden hittade Goliat en ekorre i ett träd. Upptäckte vad det var gjorde jag inte förrän jag själv kom fram till trädet och såg en arg liten ekorre sitta högt uppe på trädstammen och fräsa som en katt. Goliat studsade som en liten studsboll nedanför, doing doing! Jag visste faktiskt inte att han kunde studsa så högt. Jösses.

Annars sitter jag och planerar min budgetstudentmat för nästa vecka. Vad sägs om mexikansk linssoppa med hembakat bröd? Eller kikärtsbiffar med persilja och till det klyftpotatis och tsatziki? En liten banansmoothie till frukost mättar en hungrig studentmage! Pannkakor gör också magen och plånboken glada! Att det blir hemgjord blåbärssylt till är ju aldrig fel. Självklart gör jag smaskiga crepes av de pannkakor som blir över. Ägg i alla dess former, tonfiskssallad och obligatorisk müsli till frukost (1 kilo mumsig frukost för 19 kronor!).

Det är faktiskt roligt att veckoplanera sin mat, prova ni med! Man sparar enorma summor på att veta exakt vad man ska köpa i affären. Då slipper man nämligen de små impulsköpen eller den där maten som man köper hem för att det är "bra att ha" och sen inte använder. Om man vill ta det ett steg längre ändå så kikar man i reklambladen vad som är extrapris på just den veckan och ordnar sin matsedel efter detta. Men så seriös är inte jag. Nån måtta får det väl vara.Ett annat tips är i alla fall att alltid kika på jämförpriserna på hyllan. Det kan skilja många kronor på märkena! Och så vill jag också påminna om att läsa innehållsförteckningen på varorna ni köper. Det blir oftast billigare att sno ihop sakerna själv än att köpa färdigt. Nu när jag har delat med mig av mina bästa studentbudgettips tycker jag att ni kan ge mig tips på billig, nyttig och god mat som jag kan planera in i nästa veckas matlista!


Titta så tråkig en billighetsmüsli kan se ut....


Men så vacker den blir i en annan burk! Med extra linfrö, pumpakärnor och solroskärnor blir det dessutom godare och lyxigare. Mums!

måndag, augusti 23, 2010

Hem ljuva hem!

Borta bra men hemma bäst heter det. Och det är verkligen SANT!!
Imorse for jag och Goliat hem till Skövde stad igen och ägnade den första halvan av dagen i sällskap med våra vänner Stina och Kila. Vi skulle ta en trevlig promenad runt golfbanan, som inleddes med en helt absurd borttappning av bilnyckeln. Låt mig förtydliga. Vi tappade alltså bort bilnyckeln när vi parkerat bilen och tagit oss runt till bagageluckan för att ta ut hundarna.

Puts väck var den.

Jag tror vi vände upp och ned på bilen och dess inredning femton gånger om, men ingen nyckel fanns att finna. Stina började leta i sina underkläder och jag kröp runt på asfalten runt bilen i jakt på ett hål ner till en mullvads hem, alternativ en liten liten skogstomte. Jag ägnade mig åt teorier så som att en galen skata kommit flygande och stulit den. Efter 45 minuters intensivt sökande fick Stinas sambo komma till undsättning och vi kunde gå våran promenad. När han letat en kvart hittade han nyckeln- på taket bakom en list!! HA! Så himla sjukt, Stina hade lagt nyckeln på biltaket! Nu är nyckeln hittad och allting är bra. Efter en promenad i otippad sommarhetta (som var olidlig eftersom vi Skövdebor redan börjat pälsa på oss höstliga kläder) åkte vi till Stina för lite Statoilbulle och flädersaft. Mums. Goliat var typiskt sig själv och vägrade hälsa på Stinas sambo och hans barn. Hur kommer det sig att man skäms över sin hund i dessa situationer? Jag kan inte låta bli att förmänskliga honom lite och skämmas över att han inte kan "hälsa ordentligt".

Annars börjar skolan på onsdag. Det har hört av sig ett antal tänkbara hundvakter nu de senaste veckorna så imorgon ska vi nog ha en liten "intervjudag". Jag hoppas att någon av dom ska kännas rätt i magen. Jag har lärt mig av en nära vän att lita på min magkänsla. Den är fortfarande kraftigt underutvecklad, så jag får väl förlita mig på den gamla hederliga "för-och nackdelslistan" tills vidare.

lördag, augusti 21, 2010

Sommaren är kort!

Inatt går jag till jobbet för sista gången den här sommaren. Så snabbt den ljuvliga årstiden tog slut, den liksom gled mig ur händerna på något vis. Jag hade så många planer, och fick i slutänden så lite tid och pengar att få något gjort. Inga utflykter, ingen semester, inget hajkande med paddling, vandring och korvgrillning. Inga besök hos vänner långt bort eller ens nära, inga tävlingar eller helgkurser med hunden. Så mycket planer jag hade! Nu hoppas jag i alla fall på en händelserik höst för min och Goliats del istället.

Nu tänker jag skita i vad folk tycker. Hädanefter gör jag precis som jag vill. Livet är förmodligen lika kort som sommaren. Man hinner bara blinka och sen är det över. Det finns ingen tid att tveka och ta hänsyn.

Nu blir jag som Goliat, självständig och enveten!

fredag, augusti 20, 2010

Taggad Golle och bitterheten.

Goliat myser i sin mysiga korg
Zipper och rutan.


Jag och Hanna for iväg i den lille röde och tränade ett par timmar på klubben nu på eftermiddagen. Det var för en gångs skull inte regn, utan snarare ganska varmt så vi hade en härlig stund med övertända hundar och dåligt klippt gräs.

Goliat hade ett sånt sug idag, gick jättetight vid sidan i det fria följet, sprang ut supersnabbt till rutan och stannade så Hanna sa att han skulle få "armbågsproblem" på inkallningen. Det är såna träningar som gör att man får hopp om LPII igen! Detta ska jag suga länge på ska ni veta.

Nu till bitterheten då. Herrljunga brukshundsklubb vill inte skicka mig på utbildning. Det hette att jag skulle "visa framfötterna i verksamheten" mer och de var intresserade av att skicka mig nästa år. När jag hunnit hjälpa till mer på klubben. Tyvärr, eftersom jag fortfarande bor i Skövde, så kommer jag inte kunna hjälpa till mer än vad jag har gjort hittills. Det är inte ekonomiskt möjligt att sitta och pendla till Herrljunga. Varken ekonomiskt möjligt eller ens intressant, då jag själv tycker att jag redan är "färdig" med medhjälparskapet. Jag känner att det liksom inte ger mig nånting. Så därför sitter jag nu här, mellan två stolar, och tjurar. Men det ordnar sig kanske, vem vet. Jag orkar inte engagera mig mer i det där nu. Åt skogen med SBK! Jag får väl utbilda mig till privat instruktör istället. Tyvärr är jag en såndär bitter liten människa som nu tänker sitta med armarna i kors och puta med underläppen. Låt mig göra det är ni bussiga, jag föddes sån.

Goliat och appellplanen och vinden i pälsen.

torsdag, augusti 19, 2010

Kennelbesök

Otåligt har ni då fått vänta. Nu har jag och Hanna i alla fall återvänt till Herrljunga efter en nätt liten tur på cirka 70 mil. Vi har nämligen varit i Eskilstuna! Vi åkte dit för att jag så gärna ville åka och träffa hundarna på Khemosabis kennel, som jag sedan länge har följt via blogg och bekanta med hund från denna kennel ("bekanta med hund" heter egentligen Jessicah). Vägen var lång och kantad med faror så som blinda pensionärer, vägstrecksmålarmaskiner och en och annan älg som stod och betade vid vägkanten och skrämde livet ur stackars små trafikanter som kom farandes. Men vi klarade ut situtationerna som uppstod utan en skråma på Hannas sambos fina bil. Goliat följde med och fick vara hos min mamma utanför Örebro när vi åkte för att hälsa på voffsingarna.

Kennelbesöket var mycket lyckat och jag fick ut precis det jag önskade av mötet. Jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte hade åkt och hälsat på. Mattias blev förvånad när jag kom hem igen utan att ha med en extra hund. Han hade tydligen stålsatt sig.

Nu får ni se lite bilder och sen ska jag na-na.

Kaffesugen?

Lilla Vispen, 5 månader gammal

Haha, mindre lyckad bild på Vispen in action!

Någon som är fikasugen kanske?

Spurten, 11 år gammal

Vispen, i en sekunds stillsamhet
Living on the edge....

onsdag, augusti 18, 2010

Nu åker vi!

Nu åker jag och min älsklingspälsklingsgos Hanna på roadtrip!
Destinationen? HEMLIG! Vilken cliffhanger va? Nu blir ni allt bra nyfikna va?
Jag återkommer imorgon kväll!

måndag, augusti 16, 2010

Skrattar bäst som skrattar sist!

Varför så nöjd Golitass?


.... för att han har rullat sig i BAJS!!!!


............
men har man en ondskefull matte så har man....
..........





MOAHAHAHA!
Förresten hittade Mattias en rolig artikel om min hembygd nyss.
Öl släckte bilbrand. <---- OBS! LÄNK!!! Varför är jag inte förvånad? Detta är så typiskt Fjugesta! Ni kan ju förstå varför man blev som man blev.

Svampskogsfilosofisk rapakalja

Jag och Goliat gick en promenad i den underbara Horsbyskogen, kameran var med- men inget minneskort. Så inget förevigande av trollskogsmossa idag inte. Efter den mossiga promenaden tränade vi lite på klubben.

Rutan
Ställde upp en ruta med honom sittandes i bilen. Han tänkte springa till den så fort han fick syn på den när vi var på väg ut på appellplan. Bra eller dåligt? Vet ej. Han sprang ut fint ett par gånger och jag belönade med boll och godis.

Skickade honom en gång från ett annat håll och sedan lade jag honom plats och ställde ut konerna på andra sidan huset (han kunde omöjligt se vart jag ställde dom). Allt för att undvika synretningen. Men han fick för sig att jag tänkte mörda honom bakom husknuten, för när jag skulle hämta honom för att skicka till rutan ville han inte gå med. "Nej, uuu matte, det är ju skitäckligt där bakom!". Till slut lyckades jag övertyga honom och det var med högsta tveksamhet som han travade ut till rutan. Tyvärr hade jag lagt ut pipen i rutan denna gången, och den hittade han efter att ha travat fram! Det var ju inte direkt något jag kände för att belöna. Huvaligen, hemskt!


Inkallning med ställande
Det går kanonbra när jag använder dubbelkommando. Hur mycket neddrag blir det på tävling för ett sånt tro? Han har ju dålig ingång också. Någon som vet? Om jag inte klarar att träna in utan dubbelkommando kommer jag att använda det på tävling nämligen. Det bestämde jag nu. Jag pallar inte att träna det här sketna momentet mer.

Idag är ingen bra dag i Cecilia Älta Hjortons liv.
Jag är livrädd för fröken Svensson. Går livet verkligen ut på att köpa hus, betala på billånet, få några ungar och laga makaroner och stekt falukorv? Går det ut på att vattna blommorna på sommaren, skotta snö på vintern, oroa sig för vem som ska passa katten när man åker på husvagnssemestern?
Nej, då vill jag inte vara med mer. Jag säger upp mig!
Det är nog dags för en favoritsång för att muntra upp stämningen lite.

söndag, augusti 15, 2010

Inspirerande studiehandledning

Sitter och slösurfar med kaffekoppen bredvid mig och råkade ramla över Eva Bodfälts studiehandledning till KontaktKontraktet. Den finns som gratis nedladdning och jag blev så inspirerad att planera för kurs så det är inte klokt.

Jag har länge varit sugen att utbilda mig till Allmänlydnadsinstruktör. Men eftersom min klubb i Skövde tycker att jag är ett alldeles för osäkert kort att spendera pengar på så har jag hamnat i ett moment 22. Jag kan inte lova att jag ska stanna i en viss stad eftersom jag inte vet vart jag får jobb nånstans. Å andra sidan kan jag inte säga att jag INTE kommer att bo kvar. Jag vet ju inte, eller hur? Men vem i min ålder kan lova bort sig själv i mer än ett halvår i taget i vilket fall?

För tillfället håller jag tummarna för att Herrljunga BK ska vilja satsa på mig och skicka mig på utbildning till hösten. Därför sitter jag nu och funderar på kursupplägg. Inte för att jag vet vilka underverk en nybliven, liten, rädd instruktör kan göra på 10 deltagare och 8 kurstillfällen. Men drömma går ju bra?

lördag, augusti 14, 2010

Fritid och frispår (eller ska vi säga frispel?)

Mina ömmande fötter krävde avlastning och därför for jag och Goliat ut till Ölanda för att låna Mattias mammas cykel. I skogarna kring svärpäronens hem finns det finfina cykelvänliga vägar att trötta ut en understimulerad hund på. Jag är imponerad av Goliats uthållighet. Trots att han fick jobba bredvid cykeln i koppel pinnade han på i 40 minuter. Duktig liten knubbis!

Efter cykelturen lade jag ett spår på ett av gärdena bredvid huset. Planen för dagen var att höja Goliats motivation och dessutom ge tillbaka det där självförtroendet som jag råkade stjäla med min pinnmarkeringsmani och hetsjakt på perfekta vinklar. Min livs- och träningsguru Jessicah föreslog att jag skulle prova att låta honom gå ett frispår. Detta innebär att man spårar med lös hund. Frispårande är ingenting jag har vågat prova med Goliat tidigare, dels för att han är tillräckligt slarvig som det är och dels för att han är så snabb. Men fördelen med frispår är att hunden får spåra helt utan påverkan av matte, lina eller sele. Eftersom jag ville undersöka om hans dämpade spårsug berodde på utrustning och matte var detta därför en idé som jag nappade på. Jag gick ut ett helt vanligt spår utan pinnar. I spårslutet lade jag en stor hög med korv och hans favoritboll.


Efter 40 minuter var det dags att gå vårat lilla frispår....

Eller ska vi kalla det för frispel? Jösses Amalia! Ha ha ha!
Vid spårstarten verkade han lite lätt konfunderad. Skulle han verkligen spåra spritt språngande naken? (ja, han var naken alltså, jag hade kläder på mig). Men efter någon halvsekunds tvekan fick han eld i röven må ni tro. Han zickzackade över spåret i sann retriever-anda (Dagens Retrieverfördom, check). Galoppsprång blandat med vilda framdelskast och en svans som viftade som en elvisp. Det var inget SM-kval här inte och jag strök genast mina höstliga planer på appellstart.

Efter ett otroligt ofokuserat spårande nådde han i alla fall spårslutet. Där blev det full fest. Både korvhögen, bollen och mattes glada utrop mottogs väl av Goliat som struttade iväg från spåret med en mallig svans i vädret, och bjöd på spontant fotgående hela vägen tillbaka till huset med underbart glitter i ögonen. Det var ett fint ögonblick. Planen för nästa spår är dock att låta det ligga typ fem gånger så lång tid. Nästa experiment ska nämligen bli att se om jag kan få honom att koncentrera sig (med sele och lina dessutom).

Ikväll blir det träning på klubben med Hanna och Daniel. Jag återkommer med rapport!

fredag, augusti 13, 2010

Okelighet i historien, men först lite självömkan

Jag och Goliat, hösten 2007
Det finns inte längre utrymme för filosofiska tankar, socialt umgänge eller ork att åstadkomma något annat än på sin höjd bre en smörgås till lunch. Det finns ingen energi kvar att städa eller göra något kreativt. Jag får vara glad om jag ens orkar borsta tänderna (eller så får andra människor i min närhet vara det, snarare?).

Imorse gick jag 40 minuter med Goliat innan jag ramlade ihop på sängen i en liten hög och sov som en död till klockan halv fyra på eftermiddagen. En minut efter uppvaknandet kravlade jag mig upp ur sängen och gick ut på en 1,5 timmes skogspromenad i spöregn. Mitt i skogen kände jag för att börja gråta. Mina fötter värkte, träningsvärken i benen och stelheten i ryggen gjorde sig påmind och jag kände mig som en överkokt spagetti. Mina trasiga kängor läckte in vatten, den kvava luften gjorde att svetten rann och livet var bara pest. Goliat tassade på i lyckoruset över att få ha kommit ut och det verkade inte bekomma honom det minsta att hans matte (a k a barlast) snubblade över stenarna på stigen och tyckte synd om sig själv. Tack för medlidandet kompis. Verkligen.

Nu har jag fått i mig lite tonfiskssallad och ska lägga mig i sängen några timmar innan det är dags att lämna av Goliat hos nattmatten och gå och jobba en sista natt för veckan. 40 timmar natt på en vecka är inte detsamma som 40 timmar dag. Jag tycker så synd om mig själv för tillfället. Men jag tröstar mig med att min underbara hund aldrig klagar. Han ligger nöjt och tuggar på ett ben och är glad att jag är hemma. Det är verkligen så skönt att ha en hund som nöjer sig med skogspromenader en dag som denna. Jag skulle aldrig orka med något annat.

God natt gott folk. En diklofenak, en lång dusch och någon timmes sömn från nu kommer jag att vara tipp topp igen. För tillfället känner jag bara för att lägga mig ner och avlida.

För att göra dagens inlägg lite roligare har jag rotat fram lite gamla bilder på mig och Goliat som kanske kan vara skoj att titta på. Det är lustigt när man går igenom gamla foton och upptäcker att nästan samtliga kort på mig och Goliat visar prov på hans otroligt okeliga natur. Se själva vad jag tvingas leva med !

Goliats första utställning, augusti 2007. Här var han bara 7 månader. Jag och Katarina (Goliats uppfödare) försöker få hundarna att ställa upp sig fint för ett BIM/BIR-valpsfotografi. Gick inget vidare ;)

Jag och Goliat på Laxå brukshundsklubb, hösten 2007. Här var Goliat bara 8 månader. Ung och oförstörd.
Jag och Goliat julen 2007. Han är lika kelsjuk som vanligt. Vad tycker ni om mitt hår? ;)
Tidigt på året 2008. Här försöker jag återigen gosa till det lite. Uppskattas? Icke!
Hösten 2008. Goliat är alltså 1,5 på bilden. Han ser rätt skeptisk ut.
Vintern 2008-2009. Fortfarande inte vant sig vid att sitta i knäet.
Blodprovstagning hos veterinären, våren 2009.... Behöver jag säga mer? ;)
Våren 2009. Fortfarande inte helt kelvänligt.
Goliat och jag visar lite freestylemoves, våren 2009.

Hanna lyckas inte heller övertyga Goliat om hur gosigt det är med kroppskontakt. Hösten 2009.
Juli i år. Han gör fortfarande motstånd!!

..... jag hoppas ni förstår att jag skojar :P

torsdag, augusti 12, 2010

Några knäpp ifrån en knäpp

Jag vill kalla den här bilden för "Man tager vad man haver".

"Jag vet att jag inte får vara i sovrummet.. men kom igen? Detta kan väl knappast räknas?"

Spår och en dålig matte

Återigen visar jag prov på mina konstnärstalanger
Jag har återigen låtit min konstnärliga sida gå loss i paint, beskåda det vackra resultatet!
Dagens spår bestod av 3 vinklar och hade en liggtid om cirka 50 minuter.
Jag har diskuterat med min vän Jessicah angående vinklarna och hur det kommer sig att han missar dom, och idag gjorde jag så ett litet experiment.
I vinkel nummer ett höll jag handflatorna i vinkeln en bra stund. I vinkel nummer två sprang jag runt som en liten idiot, runt runt runt på en yta om cirka 1 kvadratmeter. Utfärden från denna lilla doftbombsruta bestod dessutom av småsmåsmå steg en bra bit efter vinkeln för att se om detta kunde få upp hans intresse lite. Vinkel nummer 3 körde jag återigen handflatorna i marken och höll dom där i säkert 1 minut.

Så till Goliats spårning nu då.... Som jag visserligen knappt vill föreviga på internet. För det var verkligen ingen höjdare om jag ska vara ärlig. Jag vet inte om det är hans nya nomesele som stör honom, eller vad det kan vara. Han var inte alls lika intensiv som han brukar vara. Han var snarare ganska ointresserad av spåret. Första pinnen nosade han lite förstrött på. När jag då utbrast "men vilken duktig kille!" var han genast med på noterna och kom och lämnade den jättefint. Sen sprang han över första vinkeln utan att blinka och ringade sig förstrött tillbaka till spåret och fortsatte i sävligt tempo.

Vinkel nummer 2 tog han jättefint, kanske är virrvarr the way to go?

Men så vid vinkel nummer 3 var han borta igen, och denna gång rejält. Här vet jag faktiskt inte vad han pysslade med överhuvudtaget. Jag avbröt spårandet när han hade snurrat runt ett par trehundra varv och gick med besvikna steg tillbaka till bilen. På vägen hittade han dock dom sista två pinnarna och jag belönade ju självklart frikostigt och tyckte ändå att det blev ett bra avslut, trots mitt usla humör.


Jag fattar verkligen inte vad som felas? Nästa spår ska jag prova med vår vanliga spårsele, alternativt om jag till och med spårar i halsband. Sen måste jag få tillbaka glädjen och suget på spåret. Jag tror att de tre sista spåren har varit otroligt negativa för Goliat. Jag blir så besviken när han flamsar bort sig och jag kan inte dölja mina känslor. Jag tror jag får försöka skärpa till mig på den punkten faktiskt, han blir så påverkad av det. Meningen med spårandet är ju att det ska vara roligt! Jag tror på nåt vis att jag har fokuserat för mycket på perfekta vinklar och pinnmarkeringar och för lite på spårglädje och aktivering för min hund.
SKÄMS PÅ DIG CECILIA HJORTON.

onsdag, augusti 11, 2010

Nu börjar jag beta av här.

Skövde i våras...

"Jahopp" tänker Goliat. "Det är väl bara att börja från nåt håll här nu då!"
Jag sover så dåligt om dagarna. Det märks att min kropp börjar bli sliten. Jag känner av i fötter, höfter och rygg att jag går så mycket, det kombinerat med dålig sömn gör att min återhämtning från nätterna på jobbet inte riktigt blir som den ska. Men jag har nedräkning nu! Det är bara 6 nätter kvar att göra, sen är sommarschemat över och jag och Goliat återvänder till Skövde stad igen. Det ska bli riktigt skönt att få börja skolan, jag saknar mina kära klasskamrater, min hundklubb och mitt hem.

Ikväll är jag i alla fall ledig, så jag och Goliat ska åka en sväng till hundklubben och spåra nu och sen blir det till att kika lite på teve och moffla chips. Perfekt. För övrigt har jag gått och blivit gräsänka. Mattias är och hjälper till i köket på ett konfirmationsläger i Flämslätt. Det är tomt här. Tomt och tråkigt.

tisdag, augusti 10, 2010

Ska man tänka med hjärnan... eller med hjärtat?

Ja, vad är erat svar på frågan?
Är det alltid bäst att tänka logiskt, vara riskmedveten och aldrig våga chansa?

Goliat filosoferar i vassen

måndag, augusti 09, 2010

Regnig golfpromenad och träning plus biskvi

Kila och Stina tränade agility
Ska det aldrig sluta regna? Jag anklagar alla som klagade på den varma sommaren!! Detta är erat feeeeeel! Sådär. Nu när jag är färdig med att kasta anklagelser omkring mig ska jag berätta för er att jag har haft en sjukt trevlig dag. Stina plockade upp mig och Goliat på förmiddagen, precis i samma ögonblick som himlen bestämde sig för att öppna sig över Skövde stad. Tur jag fick en sexig regnhatt av Mona igår. Mycket användbart i dessa tider. Vi åkte upp till golfbanan och gick en låååååång promenad. Eller så kändes det långt för att jag hade full regnmundering och därför svettades som en gris. Mycket möjligt. Det i kombination med att jag pratar så att Stinas öron hotar med att trilla av. Prata i kuperad terräng har aldrig varit bra för andningen. Det var kul att vi åkte just dit, då detta är ganska nära från där jag bor men jag har aldrig gått där tidigare. Tack för att du visade mig dit, där kommer jag och Goliat gå många fler gånger till hösten!

En blöt Kila


Kila busar loss med leksaken

Fika för mattarna, passivitet för hundarna
Efter promenaden for vi till Skövde Brukshundsklubb för lite träning. Turligt bestämde sig vädret för att bli lite bättre. Jag och Goliat tränade rutan och inkallning med ställande. Jag gjorde bara ett par repetitioner, men alla var lyckade så jag var jättenöjd. Stina och Kila tränade agility och Goliat fick också springa genom platten ett par gånger. Lycka för honom. Han hoppade också över ett antal hinderstöd och gjorde fulsnurrar framför nästan varje hinder. Ibland även efter. Tur vi inte satsar på agilitykarriären, puh. Efter det blygsamma träningspasset smaskade vi på kolakakor och biskvier och kände oss mycket nöjda med livet. I alla fall gjorde jag det, och jag gillar ju att generalisera, så det får visst gälla för hela sällskapet.

Nu ska jag städa lägenheten och sen ska vi tuffa tillbaka till Herrljunga för sista gången den här sommaren. 8 nätter kvar att göra, sen flyttar vi hem till Skövde igen. Jag längtar faktiskt efter lite kontinuitet i vår vardag, så det ska bli rätt skönt att få återgå till de gamla vanliga rutinerna.