Grisen Goliat.

Ni som funderar på att välja kooikerhondje som ras bör vara medvetna om att vissa beteenden kan följa med på köpet.
Bland annat tokryck på gräsmattan och grisanfall.


(Det är Goliats dagmatte som har förevigat detta inte så unika ögonblick i Goliats liv)


Såg på Katarina Bladhs hemsida att Goliats halvsyskon har anlänt till jorden.
Mamma Rissa fick hela 7 välskapta valpar (pappa heter Enzo och är en holländsk import som redan har lämnat efter sig flera kullar här i Sverige).
Det ska bli jättekul att få följa dessa valpar och se vad det blir av dom, förhoppningsvis kommer dom att användas till aktivt arbete som agility, lydnad och spår. Dom ser välskapta ut, men är för tillfället mer som små klumpar.
När dom vuxit till sig hade jag tänkt åka till Jönköping och åka tillsammans med Jenny och Goliats syster Kapla till Gnosjö för att gosa med dom.















Bilden är tagen från www.moonhaven.se där också mer info om valparna finns!

Idag börjar mina nya kurser på högskolan,
men jag hann minsann med att både ta ett pose-kort
och träna lite ingångar och högersvängar nu på morgonen.
Det är verkligen till att vara effektiv!

Nu på kvällen körde jag och Goliat ett blygsamt litet lydnadspass.
Hans grepp om apportbocken har verkligen blivit mer bestämt. Det går sakta men säkert åt rätt håll! Vi kämpar på.
Här kommer en liten film på lite fotgående. Det är mycket högersvängar som nöts för tillfället, går väl bra vissa dagar och andra inte lika bra. Allt handlar ju om timing, som jag tyvärr inte är helt bra på än... Men man lär sej av sina misstag.

Ärligt talat så låser jag mig så mycket på hur jag sätter fötterna att det bara blir pannkaka av alltihopa. Jag tror att jag ska tänka lite mer top model-stuket. Att försöka att inte tänka på hur man går, för då ser det mest naturligt ut. Jag tror att man egentligen vänder på samma fot jämt ändå, så att vara konsekvent i vändningarna handlar nog mer om att göra en halvhalt innan för att förbereda hunden och sen ett extra fot-kommando som hjälp nu innan det sitter.
Med koppel på blir det dessutom ännu lättare att hjälpa hunden att ha rätt position.

Jag tror faktiskt att jag ska gå emot min lydnadstränare lite i den här frågan.
Det kommer aldrig att bli några lydnadsettor för mig och Goliat om jag fortsätter att få nervösa eksem varje gång jag tänker på att gå fot.

Efter lydnadspasset fick Goliat leta lite korv.
Rapport från dagmatte indikerade att aktiveringsbehovet var lika med död sill idag.
Hon trodde vid ett tillfälle att han hade trampat på en glasbit för att han var så slö.
Efter inspektion av alla tassar fick hon inse att hundstackarn bara var totalt slutkörd efter helgens aktiviteter.
Resten av dagen spenderades sovandes på sängen.

Viltspårshelg!

Helgen ägnade jag och Goliat i Herrljunga med våra kära vänner Zipper och Hanna

Hanna och Zipper <3>

Precis efter lunch igår (lördag) anlände jag och Goliat med tåget till Herrljunga.
Jag och Hanna sprang genast ut i skogen och la varsitt spår.

Det var ett tag sen vi spårade med vovvarna och vi var lite spända på om de skulle komma ihåg något av tidigare träningar... Det var inga problem alls. Zipper spårade lika säkert som vanligt och Goliat klarade upp sitt blygsamma 200 meter långa spår (som var ganska snårigt, hade två vinklar och dessutom korsade en ganska trafikerad stig). En fin huvudstudie på Goliat tagen av Hanna.

Goliat var som vanligt inte speciellt intresserad av klöven utan smaskade nöjt i sig godiset som låg i spårslutet och hoppade runt som en tok när matte gjorde glädjedansen.Goliat när han hittade sin klöv!

Efter att vi gått spåret med hundarna gick vi till hundklubben och tränade lydnad. Goliat var verkligen superduktig! Men det var blött på vissa ställen och då vill han inte alls varken sitta eller ligga, så det blev en del ställande (jag är så HIMLA smart på det viset) på dom fläckarna.

Zipper med sin klöv

Dagen avslutade vi framför teven tillsammans med Hannas övriga familj och Fredrik (hennes pojkvän). Goliat var så trött att han gick med på att sova i mitt knä. Detta har inte hänt sen jag köpte honom, så det var verkligen en lång dag för stackarn om han inte ens orkade protestera mot detta.

På söndagsmorgonen gick vi upp i hyfsat god tid och efter en mysig grötfrukost tog vi med oss hundarna ut i skogen för att lägga ett till spår.Goliat ute på enängen.

Vi knöt fast hundarna när vi gick spåren (som vi försökte göra lite längre idag. Hannas blev 800 meter och mitt var åtminstonde 500) och fy vad Goliat var ledsen. Det var inte det vanliga skallet utan ett mer desperat lämna-mej-inte-här-för-då-dör-jag-skall. Det var hjärteskärande får jag faktiskt erkänna, och jag räknar mej inte ens som en speciellt blödig människa.

Medan spåren låg till sej gick vi till klubben och tränade. Det var massor av folk där (jättekul!) och jag passade på att prata med Ingemar om att få skriva på lydnadstävlingen i maj.
Så tränade vi lite, precis som under gårdagen, och Goliat var duktig idag med. Apporten gick faktiskt riktigt bra, jag var så stolt över honom! Hoppet tränade vi lite mer på, jag gick lite längre ifrån hindret så jag han hjälpa honom med ingången genom att efter att han hoppat säga fot och ta ett litet steg fram. Det gick superbra, han tycker verkligen det är skoj att hoppa över hindret :)
En del platsliggning lyckades vi faktiskt också göra och Goliat la vid ett flertal tillfällen ned huvudet mellan frambenen. Det måste väl tyda på att han vet att han ska ligga kvar och han tycker det är rätt trist? ;) Alternativt bara att han faktiskt kan slappna av ordentligt.
I vilket fall är jag jättenöjd med båda dagarnas träning!
Som avslutning på helgen gick vi hem till Camilla med dom söta tollartikarna Suri och Queen och Goliat blev stormförälskad i Suri. Tillsammans bildade dom en egen liten tollar/kooikerklubb som inte stackars Zipper fick vara med i, så han stod där med ett ben i munnen och såg olycklig ut.

Nu ska jag tvätta, Goliat har däckat på sängen. Vilken duktig hund jag har! :D

Jag och Goliat efter två heldagar i skogen.
Har haft superkul!

HAHA! Jag och Mirja tänkte fira in fredagen med en rejäl middag, som visst slutade med att jag blev havande med en fläskkotlett och två potatisar ;)
(Om det inte framgår så blåser jag upp magen.)

Jag och Goliat far till Herrljunga imorrn och ska träna viltspår med våra vänner Hanna och Zipper. Jag uppdaterar mer om detta när vi kommer hem på söndagkväll.
Hoppas alla får en trevlig helg!

Vårstädning mitt i vintern.

Idag fick jag ett riktigt ryck och kände att jag ville städa lägenheten.
Nu i tentatider och med en smärre vinterdepression bakom mig har jag försummat min stackars dammsugare och den verkade överlycklig att äntligen få komma ut ur skåpet och rasta sig lite.

Jag har dammsugit, våttorkat, sprungit som en skottspoling till tvättstugan (har tvättat alla Goliats filtar, leksaker och gjort rent hans transportbur), diskat, rensat kylen, städat badrummet, dammtorkat, bytt lakan i sängen... PUH!
Men det känns så himla härligt efteråt, när man får komma in i en lägenhet som inte luktar blöt hund och slippa knastret under fötterna när man går. Dessutom är det skönt att bli av med allt HÅR som yr överallt. Goliat fäller som en galning för tillfället, så dammsugarpåsen blev snabbt full. Torktumlarrengöringen efter att ha tumlat Goliats filt var en smärre chock- kan en hund fälla så mycket och ändå ha hår kvar? Vart kommer allt hår ifrån?
Jag blev lite filosofisk där jag tog och slängde torktumlarludd a la två kg hund i sopkorgen.
Jag fick köra både maskinen och torktumlaren tom efter att ha förorenat den med hundhår. Jag hoppas det inte bor en allergiker i huset....

Mona hämtade mig vid lunch och vi åkte ut till Brona för att träna en liten sväng.
Lexy och Goliat busade på Mona och Leifs tomt, och oj vad kul dom hade! Tråkigt att jag inte drog fram kameran och filmade en snutt, dom var helvilda och jag är löjligt glad över att dom går så bra ihop. Lexy har verkligen slappnat av nu och dom var helstolliga.
På Brona inledde vi med en liten platsliggning tillsammans med Monica. Goliat låg två minuter med mig på fem meters avstånd. Tänk att två minuter inte är så långt tid längre, det är så skoj att det går framåt! (Dom sista tjugo sekunderna la han ner huvudet mellan frambenen, det var väl tråkigt att ligga där och glo tyckte Goliat.)
Fotgåendet gick inte lika lysande idag som igår. Jag gör nog för stor grej av högersvängarna, och då börjar jag tveka och bli helt konstig. Goliat känner av det och tappar suget lite.
Mona berättade att Ulla-Britts mål är att ha alla i gruppen startklara till juni. Oj! Bäst att sätta fart kände jag då, vi har så himla långt kvar! Att ta bort belöningen är väl vårat minsta problem, vi har ju inte ens alla moment färdiga ännu och sen ska han orka gå ett helt lydnadsprogram med en massa störning dessutom. Vi får se hur det fortskrider.
Men man ska nog inte ha för höga förväntningar på första tävlingen heller. Man får se det som lite dyrare och nervösare träning bara. Och det kan vara ganska kul att få domarens utlåtande också, även om det skulle skita sig totalt.

Ikväll ska jag träna lite mer med apporten, när Goliat har återhämtat sig efter dagens träning. Just nu har han gått in i sin nystädade bur och sover gott.
Jag tänker nog sitta nån timme med min nästan färdiga hemtenta, så tar vi lite träning sen.

Lite fot.

Imorse plågade jag mig igenom tentaskrivningen och insåg efter att ha räknat ihop mina poäng att jag kanske får räkna med omtenta.
Men deppigheten över detta lyfte jag raskt bort från mina axlar genom att ha världens bästa körlektion. Jag har inte kört sen i början av februari och ändå klarade jag galant (ja, galant kanske är att ta i) enkelriktade gator, stadstrafik, skolbarn och sen påbörjade vi lite cirkulationsplats. Min körlärare Marianne är GRYM, hon borde verkligen ta extrabetalt för sin talang som livscoach. Wow säger jag bara, vilken härlig lärare hon är!

Nu på eftermiddagen tränade jag och Goliat lite ute på innergården.




Filmen är lite fotgående, som det ser ut nu.
Han hamnar lite för långt fram, jag går och tittar ner i backen, han svävar ut lite...
Ja, det är verkligen inte perfekt.

Men jag är ändå så nöjd med att han är glad och positiv, att han verkligen har kontakt och att han försöker göra rätt.
Det var väldigt längesen han "tröttnade" på att träna och började nosa i en buske eller kännas som en zombie.
Jag kan nästan uppleva mig själv som lite tråkig på filmerna, vilket jag ju inte var för bara några månader sen (när jag sprang runt som en apa och viftade och tjoade och sprang ifrån honom och verkligen försökte få hans uppmärksamhet och kände att frustrationstårarna inte var speciellt långt borta).

Så det går helt klart framåt!
Bara att jobba vidare, försöka räta på ryggen, bara belöna raka, korrekta sättanden och mer högersvängar.
Det är lite konstigt att han hamnar för långt fram med tanke på att jag tidigare har tryckt bak honom med min kassa hållning... Nu har han istället en tendens att hamna flera dm ur positionen åt andra hållet och högersvängarna vågar jag inte ens visa er...
Ujujuj. Mycket på listan att bättra på är det minsann.

"Bara en hund", finns det människor
som säger.
Att säga "bara" om en varelse som
kommit mig så nära, om en svans
som slår i golvet av glädje över att
höra min röst, om en nos, som
förtroligt sticks i min hand, om två
ögon som rymmer världar av tillit
och tillgivenhet.



En kall nos.
Ett par fuktiga ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett
huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta
och förstå....Din hund.

Anmälan till Larv

Idag har jag betalat in anmälan till utställningen i Larv i maj.
Det är Goliats första chans att knipa sitt sista certifikat och iom detta få titeln "Svensk Utställningschampion".

Här kommer lite bilder och även kritiken han har fått när han fått sina cert. Han har ju vuxit till sig en del sen det senaste (som han fick i Borås, sommaren -08). Jag hoppas att domaren tycker att han har musklat till sig lite och att han även har fått mer frans. När jag läser hans kritik från utställningarna från förra året kan jag inte riktigt se något direkt mönster. Det enda riktigt negativa med Goliat är att han är lite för lång i kroppen. Vi får väl se vad domaren tycker om honom...
Han har alltid haft ett fint steg och tycker det är kul att springa runt i ringen (matte springer ju också, hurra!!) Jag hoppas att det inte är någon dum person som tar med en löptik in i ringen bara, för då är det rätt kört för vår del ;) Andra kvaliteter med Goliat är hans fina pigment (han har stark röd färg och inget svart som förstör) och hans trevliga sätt.

Första certet, med BIR, fick han på förra årets utställning i Larv.
Systern Elsa knep BIM:et, det var en glädjens dag, jag var så löjligt lycklig så jag visste knappt var jag skulle ta vägen.

Domare Boris Baic:
"Medium strong body, good pigment, good coat, good topline, correct bite,
fine head, well angulated, moves well"

Andra certet fick han någon månad senare, i Borås. Vilda (från samma kennel) vann samma dag sitt Utställningschampionat och fick dessutom BIR, Goliat kom alltså tvåa på denna utställning. En underbart framgångsrik dag för kennel Moonhaven var detta :)

Domare Maria Dekaristou:
Nice type, excellent head, correct shape. Strong muzzle with tight lips,
Good ear set with nice friches. Good neck, ribs well sprung. Moves well, nice colour."

Givetvis hoppas jag att han ska få vinna sitt tredje cert redan i maj, men konkurrensen är hård med många nya importhanar och väldigt fina hundar. Vi får se. Jag kommer vara grymt nervös i alla fall.

Jag är en hopplös tävlingsmänniska och jag tycker dessutom att Goliat är den finaste som finns. Så det är självklart att man kommer att bli lite purken om han inte vinner.

Även om jag alltid inbillar mig innan jag åker till utställningen att jag blir glad bara han får en etta, så lyckas alltid det där lilla hoppet om en vinst nästla sig in. När han då inte vinner så kommer den lilla dåliga förloraren fram och jag blir jättepurken.

Kooikerspecialen, 2008 Jan Andringa (holländsk domare)
"19 months, excellent type. A little bit long in body. Nice male head with good expr. Scissor bite, dark eye. Nice ears w. good earrings. Strong neck, Good top- and underline. Good boody and bone. Nice coat, warm color, nice tail. Moves very well."

Tävlingskurs, del 1

Kursen (som egentligen började förra helgen, men jag och Mona var på freestylekurs och kunde inte vara med då) startades alldeles underbart bra!
Vi hann en hel del, både apport, hopp, linförighet (fokuset ligger fortfarande mest på detta moment. Men det är ju inte så konstigt med tanke på att alla moment utgår från detta) och upplet.
Efteråt hann jag och Mona även gå igenom balanshindrena, vilket ju gick också kanon!

Det jag tar med mig från dagens kurs:

Linförighet
Jag ska träna på högersvängar och helt om. Goliat har verkligen fått en mycket bättre grund för utgångspositionen, nu måste jag börja träna mer på allvar på små förflyttningar åt alla håll. Dels för att öka hans motivation, dels för att det blir helt enkelt för svårt annars.
Ulla-Britt tyckte absolut att man kunde ta ett litet steg framåt innan man förflyttade sig åt höger för att göra det tydligare för honom vad som var "på gång". Jag ska prova detta i hemmets lugna vrå och se hur det går framöver.

Apporten
Egentligen inget konkret, utom att våga prova att släppa apporten. Ulla-Britt tyckte att jag skulle prova att hjälpa honom genom att hålla lite under hakan. Jag är tveksam till denna metod, men ska göra ett försök. Han tar den ju i munnen nu men släpper på en gång. Någon annan som har något tips om hur man kommer vidare? Det är JÄTTESVÅRT med tajmingen på klicket!!

Hopp
Han kan sitta kvar, han kan hoppa över hindret. Det jag behöver träna på här är ingångar.
Ingångar, ingångar, ingångar!!!

Upplet
Gör föremålet intressant genom att först valla en ruta, sedan ta med honom ut och visa honom när jag kastar föremålet. Jag kan även lägga ut flera förmål i rutan och om han hittar dom bli jättepositiv. Att komma med föremålen är ju ett problem med Goliat, men det är bara att fortsätta kämpa. Uppmuntra honom genom att titta ut i rutan, kanske ta några steg om han tvekar. Om han fortfarande inte förstår vad han ska göra kan jag själv "leta föremål" genom att gå fram och titta på dom. Bli löjligt glad när han visar intresse för dom själv.

Vi fick även mot slutet prova lite rutan. Det var spännande, Goliat förstod ingenting av kommandot och det märktes, men han stannar fint när jag säger stanna så det är ju kanon.
Vi får se hur det går.

Vi var borta i 4 timmar idag. Goliat är jättenöjd! Och jag med, vädret var kanon så det känns skönt att få ha varit någon annanstans än inne i min deprimerande lägenhet.
Men nu måste jag plugga lite tror jag.
Wow, vilken kanonstart på kursen jag har haft!

Inger tog bilder på oss, ska be henne skicka dem till mej om det blev nån som blev bra, så kan jag uppdatera inlägget med bilder en annan gång.

Inte ultimata klädseln för att träna lydnad, eftersom han nästan måste krypa under kjolen för att komma intill. Men jag känner att han börjar få lite bättre kläm på ingångarna (utan handhjälp!)
Fortfarande kan det hända att han sätter sig rakt på mina fötter, men jag undviker bara att belöna och ger honom nya chanser att göra rätt.

Jag är lite nervös för lydnadskursen imorgon. Det är så många duktiga ekipage och jag och Goliat har väl egentligen inte tränat så mycket som vi borde ha gjort.... Men man får tänka att det är lite som en tenta. Man gör sitt bästa, det man orkar och känner att man har inspiration till att göra. Hundträning är ju till för att ha roligt, och man kan inte jämföra en kooikerhondjes prestationer med en schäfer. Alla raser har olika förutsättningar. Alla människor har också olika förutsättningar. Ibland klickar det och då fungerar det skitbra, och ibland uteblir klickandet och man står där med en korv i ena handen och en ointresserad, loj hund i andra. Det är ju faktiskt inte hela världen.
Om jag nånsin lyckas få ett godkänt i lydnads klass 1 med Goliat kommer jag att vara lika stolt över oss som om vi hade fått ett lydnadschampionat. För oss är nämligen ett godkänt program i klass 1 ett jättehögt berg att bestiga. Det är det inte för en som äger en arbetsvillig brukshund vars liv går ut på att lyda matte.

Nångång vill jag i alla fall ha en hund som älskar att jobba. Det hade varit skoj att lära sig skillnaden. Om jag hade flamsat runt som jag gör med Goliat på lydnadsplanen med t.ex. en flat hade den nog nästan kissat på sig av glädje och blivit helstirrig.
Ny hund, nya förutsättningar.
Nya erfarenheter.
Nya mål och nya berg att bestiga.
Med min nästa hund kanske lydnadstvåan inte känns som en omöjlighet? Då kanske inte spårtävling med apell-apportering känns lika troligt att lyckas med som att vinna 1 miljon på lotto.

Oj, idag blev det långt.
Jag ska klicka lite apport nu tror jag, och göra någon nytta istället för att sitta här och glo.

Tussitussitussitussitussilaaago!

Just en tjusig avelshane detta...

Tussitussitussitussitussilaaago!

Goliat tränar platsliggning. Han la ner huvudet efter en stund,
det var väl rätt skönt där i solen?

Goliat poserar. Som vanligt.

Solen är braaa!
Sol vill vi haaaaa!
Sol sol, jättesköna soooool!

Jag kom på en sak idag när jag gick en sväng med vovven.
Kom nämligen på mig själv med att stå och ropa "BOLLEBALLEFJONGBEEEEERG!!!"
En militär gick precis förbi och tittade både en och två gånger.

Hur många smeknamn har den här byrackan egentligen?
Det heter ju kärt barn har många namn, men det måste ju finnas gränser.
Goliat. Golita. Golitass. Golitass kotte kotte. Kotten. Bolle. Goli. Goli-Voli. Boli-Voli. Gulliat. Holgat. Snoppiat. Bolleballefjongberg. Boli. Smuff. Gurreguff.
Sen finns det ju smeknamn som egentligen är skällsord. Men jag tänker inte dra dom, för då kommer ni genast att placera mig i ett fack där jag inte vill sitta (ledtråd: pissenisse, pisseslicke och andra kiss-o-bajs-relaterade som egentligen passar sig mer när man är 10 år, inte när man är snart 23 år och läser på högskolan).

Öronkupering part-time är känt bland kooikers.
Oändligt med möjligheter till variation.
Estetiskt tilltalande?
Nja.

Goliat sommaren -07, 5 månader gammal

Känner någon djurägare igen sig i dom här situationerna?
Visserligen en katt i de tecknade klippen, men det kunde likagärna varit Goliat...

På morgonen
Vid teven

Jag och Goliat klickar lite apport idag.
Han har förstått att han ska ha den mellan tänderna. Jag har lite taskig tajming med klicket bara.
Den här metoden är nog den enda som fungerar på en hund som tycker att allt tvång är jätteobehagligt. Jag vill att apporten ska vara jätteskoj och positiv, annars kommer han inte att vilja ha den i munnen alls.
Han är duktig på att bära saker så den biten att springa med något i munnen kommer nog vara vårat minsta bekymmer. Det är själva gripandet och att inte "äga apporten" som är det luriga. Men att han ska klara ett helt apporteringsmoment med att sitta fot, jag ska kasta ut, kommendera att hämta, han ska hämta den och komma in med den snyggt vid sidan... det känns ungefär lika troligt som att jag kommer klara tentan på tisdag.

Somliga kanske har åsikter om denna träningsmetod. Jag har själv aldrig lärt en hund apport förut, så jag vet inte ännu hur utgången kommer att bli..
Målet är väl att han ska kunna hålla apporten själv om några veckor. Jag lovar att uppdatera med videoklipp hur det fortskrider.
Han älskar i alla fall godiset jag bakade, så det ska vi absolut göra fler gånger!
Men jag hade lite filmjölk i, det blev så torrt utan.

Hundgodistillverkning!

Mjöl o mjöööööööl.

Vispivispi, kladdigt värre.

Va bidde det?

Mina vackra ... öh... kakor?

Fick ett recept av Mona som jag ska prova ikväll.
Hon hade själv hittat det i Hundsport!
Jag har handlat barnmat med dillkött, Goliat fick smaka en liten klick och han verkade tycka att det var namnam, så jag hoppas att han kommer gilla godiset lika mycket.
Tyvärr har jag inga pepparkaksformar (jag är ju student, hello) så det får bli vanliga fyrkantiga bitar. Man drar ju ändå sönder dom sen när man ska ge hunden så det spelar väl egentligen inte så stor roll.
"Här kommer receptet på hundgodis:

1 burk 250 g barnmat utan lök

2,5 dl majsvällingpulver (Jag hade inte majsvälling men tog maizena istället)

Ca 2-3 dl vetemjöl

Blanda ingredienserna. Degen ska bli så fast att den går att kavla. Häll i mer mjöl vid behov.

Kavla ut degen tills den är ca ½ cm tjock. Tryck ut med hjälp av pepparkaksformar.

Grädda i 150 grader i 20-30 minuter.

Taget ur Hundliv nr 6 -08"

Freestylekurs, dag 2

Instruktörerna Susanna och Maria fångades (i alla fall halvt) på bild
Här med sina hundar Siso och Snobben

Nästan hela gruppen på bild (tyvärr hann en av deltagarna åka hem innan bilden togs)

Jag och Goliat trötta efter en hel dags freestylekurs....

Sune undrar hur man får ut godiset ur den spännande apparaten.
Han vet ju att det finns därinne....

Goliat intog sängläge direkt när vi kom innanför dörren. Han orkade knappt hoppa upp i sängen...

Det har varit en intensiv helg för både mig och Goliat. Men vi är supernöjda med kursen och hoppas på tillfälle för uppföljning. Upplägget var alldeles lagom avvägt med teori varvat med praktiska övningar. Alla hundar i gruppen gick ihop hur bra som helst, vilket också var oerhört roligt. Som en liten bonus hade dom en tävlingslydnadskurs på klubben samtidigt, så man kunde vid tillfälle stå och tjuvkika på dom snygga schäfrarna och sukta efter klockrent fotgående.

Det vi har fått ut av helgen kan egentligen sammanfattas med ett enda ord: glädje! Goliat svarar så bra på positiv träning, och freestyle innehåller bara samarbete och positiv anda. Klickern användes flitigt under hela helgen och jag har även blivit sugen på att införskaffa en targetstick och en musmatta att träna utskick med. Jag har påbörjat en liten idé på program och håller för tillfället på att försöka hitta en lämplig låt.

Resten av kvällen går åt till att försöka lära mig några bakterier.
Sen kommer Mirja hit och det blir lite Beck på teve.

Freestylekurs, dag 1

Fina pojkar <3

Lexy poserar (Han är jättesnygg Mona!)

En trött Lexy efter en heldag på freestylekurs

Idag är det kul att vara hundägare!

Det var en salig blandning av hundar som slöt upp på Tidaholms Brukshundsklubb klockan tio imorse. Två spetsar, en papillon, en portugisisk vattenhund, två kooikerhondje och en ... öh... öh... jamen, en sån med mycket päls som tanter brukar ha.
Jag var överspänd i vanlig ordning, totalt i onödan dessutom. Goliat skötte sig ju lysande, skällde inte, inga utfall, inga gläfs, ingen okontaktbar zombiehund. Vi fick t.o.m. gå fram en och en och prova targetträning och Goliat gav sken av att vara en riktigt smart hund (vilket ju tillhör ovanligheterna). Vid utomhusträningen körde jag utan koppel. Han var hur duktig som helst även om min (vad jag trodde imorse) väl tilltagna godispåse tog slut i rask takt.
Kursen fick mig verkligen peppad på trixträningen igen! Vi gick igenom grundstegen i Freestyle-klass 1, fick lyssna på lite olika musik, vi pratade också om kostymer, tävlingsregler och inlärningsmetoder av olika moment. Instruktörerna visade med sina egna hundar hur man kunde göra. Jag tror att alla deltagare kände att dom fick utrymme att ställa frågor. Även om alla var på olika nivåer i fråga om hur långt man kommit med momentinlärningen så var ändå alla hundar mycket väluppfostrade och vid slutet av dagen kunde vi obehindrat röra oss i det lilla rummet, hundarna var tillfreds.

Vi har haft en jättekul dag, ser fram emot imorgon jättemycket!
Men nu måste jag dyka ner i mikrobiologiboken igen, jag ska uppdatera den här texten lite senare (har iofs redan uppdaterat den cirka 6 gånger).
Hejhopp så länge.

Goliat och jag fick ha tevekväll för oss själva.
Lets Dance och filt över benen.
(Man kan ju tro att jag försöker döda Goliat)

Hej mitt vinterland...

Dom kämpar så tappert....

Jaha, så ligger Skövde under snötäcket igen. Men dom har lovat att det ska bli varmt i helgen, så jag får väl leva på hoppet.
I alla fall har jag och Goliat tagit vår vanliga runda runt Garnisonen nu på morgonen, och jag var iförd vantarna jag lånat av Mona.
Jag trivs väldigt bra i dom, jag får kanske köpa dom av henne? Hon har kortare fingrar än mig, mina fingrar (som är en mil lång) älskar att röra sig fritt utanför den mysiga fleecen.
Dessutom känner jag mej som en blandning av Görel, en luffare och en militär när jag går runt bland allmänheten i mina häftiga nördkläder. Jag gillar att bli stämplad som det. Jag måste bara köpa ett par vildmarksbyxor för att fullborda utstyrseln. Jag jobbar på att få smeknamnet Görel, det hade varit coolt. Måste bara fluffa håret ordentligt och jobba på mitt "Brrrra!"

Nu, efter denna ingående beskrivningen av luffarvantarna, ska jag sätta mig med mitt tentaplugg igen. Puh.
Tur att jag har helgens freestyle-kurs att se fram emot. Annars hade jag varit på vippen att "höppe i älva."

Lexy

Goliat

Efter att ha suttit hela förmiddagen med mina en miljon bakterier som jag ska memorera till nästnästa vecka kände jag att jag behövde få komma ut lite i friska luften. Mona skulle till klubben och Fatima var också ledig och kunde hänga på så vi blev faktiskt ett litet gäng, vilket ju alltid gör träningen så mycket roligare.

Det började med en trevlig promenad där alla hundar (utom Vicky som är en liten rymmare) fick vara lösa tillsammans. Det var lite Millan-känsla över det hela.

Det blev lite lydnadsträning, lite agility, lite upplet och så lite fika såklart. Många pepparkakor blir det, jag fasar över dagen då "Varsågod! Tack"-burken tar slut.
Både jag och Fatima lyckades göra riktigt finfina vurpor i leran, lyckligtvis utan att landa på någon hund.

Eftermiddagen har varit riktigt riktigt trevlig.
Nu känner jag mig lite mer inspirerad att studera, tänk vad lite hederlig frisk luft kan göra för ens stackars överarbetade hjärnceller.

Innan Fatima släppte av mig visade hon mig några framför- och bakombytesförberedande övningar som jag har tänkt ge mig på lite senare ikväll. Om Goliat nånsin vaknar igen dvs...

Nejdå, jag är INTE stressad...

Som vanligt ser man saker som man inte är medveten om när man ser spektaklet på film.
Två saker är i alla fall något jag verkligen måste jobba med.
1. Han hamnar ofta för långt fram.
2. Han lyfter frambenen när jag ska belöna.
Kanske ska jag våga ställa lite högre krav?
Fotkommandot innan jag vänder och går ut i hallen var ju lite onödigt. Bortse gärna från det.
Jag tror inte riktigt jag har befäst positionen än, för han är fortfarande väldigt osäker på vart han ska sitta. Men vi får jobba vidare och jag får verkligen försöka bli bättre på att belöna det jag vill ha, och försöka skippa att tänka att "det var nära nog".

Mycket finns att skriva. Men jag fortsätter öva så får vi se hur det fortskrider. Mer filmsnuttar utlovas.