Träningsdagboken

Nu tänker jag plåga er, kära läsare, med lite uppdatering om vad som försigår på träningsfronten.

Jag och Goliat tränar vidare på rutan och apporteringen.
Just nu tränar vi mestadels gripande av apportbocken.
Han har börjat hålla den lite längre, men det är svårt att få honom att ha ett tillräckligt fast grepp om den. Mitt mål att jag ska kunna stå och dra i apporten utan att han släpper den börjar mer och mer likna en orealistisk önskedröm, lika trolig som att vinna en miljon på lotto. Vilket ju är omöjligt då jag aldrig köper lotter.

En ny övning jag har börjat klicka är ett slags litet mini-kast med apportbocken. Jag droppar den på marken, kommenderar apport och klickar när han griper den fint utan att tafsa på den med tassarna. Goliat tycker denna "lek" är sjuuuuukt rolig. Svansen går som en propeller och så fort apportbocken åker fram från väskan är han där och ska ha den.

Rutan går för bra för att jag ska våga njuta av det. När jag var på Billingen och tränade med Mona häromdagen fick jag låna hennes targetmatta. Hon använder också ett lock men ett betydligt mindre lock än det jag och Goliat har- trots detta tvekade han inte en sekund utan sprang ut till rutan lika fint som alltid och vände upp precis på det ställe där jag vill ha honom (långt bak i rutan). Jag börjar fundera på när problemen ska uppstå? När ska allting skita sig?
Folk säger nämligen att det tar ett halvår att träna in detta moment och enligt lagen om alltings jävlighet ("Om något kan gå fel så kommer det att göra det") så är det bara en tidsfråga innan dessa enorma svårigheter kommer att uppdagas. Förmodligen kommer han att börja pissa på konerna eller något ännu värre. (Finns det något värre? Jag tror inte det)



2:ans fjärr (filmat med mobil= kass kvalitet)


Hur vi ligger till inför Klass 2-moment-inlärningen:

• Platsliggande

  3 minuters plats med föraren utom synhåll.

Goliat: Kör allt längre platsliggningar med 4 minuter som målbild.
Har börjat gömma mig bakom husknuten kortare ögonblick.

• Fritt följ

  Okopplad gående vid förarens vänstra sida, prövas i olika gångarter och vändningar.
  
  Goliat: Fortsatt uppjobbande av motivationen och använda bollen framåt för att få honom mer "på", träna på vänstersvängar

• Läggande

  Momentet inleds med fritt följ. På kommando skall hunden snabbt lägga sig. Läggande utförs under gång utan att föraren stannar.
  
  Goliat: Jobba på transporten fram till läggandet (samma träning som fritt följ)
  

• Inkallande med ställande

  Hunden lämnas i sittande ställning varefter föraren går 25-35 m i anvisad riktning. Innan den passerat halva sträckan, beordras den stanna i stående ställning varefter den inkallas.
  
  Goliat: varva vanliga inkallningar med träning av ställandet genom att använda boll

• Sändande med ställande (Rutan)

  Ekipaget ställer upp på ca 10 m avstånd mitt för en markerad ruta 3 x 3 m. På kommando sänds hunden in i rutan där den kommenderas till stående där den ska förbli stående i ca 3 sek.
  
  Goliat: fortsätta träna med targetmattan, börja minska targetmattan tills den är helt försvunnen, variera avståndet från rutan.

• Apportering

  Föraren kastar ut apportbocken minst 10 meter, hunden ska på kommando genast hämta föremålet, sätt sig framför eller vid sidan av föraren och på kommando avlämna föremålet.
  
  Goliat: fortsatt träning av gripande....
  

• Fritt Hopp över hinder

  Hunden skall från utgångsställning på kommando hoppa fritt över hindret. På kommando skall hunden sätta sig på andra sidan till dess tävlingsledaren beordrar föraren kommendera återhopp.
  
  Goliat: träna med boll för att få ut honom från hindret
  

• Fjärrdirigering

  Hunden lägges efter tävlingsledarens order, varefter föraren beger sig ca 5 m från hunden. Föraren skall sedan, med röst och/eller handtecken, fyra gånger kommendera hunden till sättande/läggande.

Till våren ska vi baske mig tävla i 2:an har jag bestämt!
Nu ska vi ut och träna igen, funderar på att köra lite apportering men förmodligen blir det väl ett försök till simborgarmärket då det regnar så man knappt kan se ut..

Blekning nummer två och finbesök!

Den här sötnosen har varit hemma hos mej och Goliat :)

Min hårförvandlingen fortsätter och idag har jag blekt ännu en omgång.

Tyvärr förvandlades delar av håret till tuggummi efter denna omilda behandling så Victoria fick klippa bort allt gummiliknande hår och kvar blev en ganska snygg, uppklippt frisyr som jag nog kommer att trivas bra i.
Annars har jag och Victoria mest hängt runt, käkat mat och umgåtts i största allmänhet.
Det har varit himla trivsamt och det ska bli kul att se Mattias min när jag kommer hem med oranget hår! Han kanske inte ens kommer se det iofs.

Efter blekning nummer två och innan klippningen..

Hårblekning, umgänge och tågresor

Tågåkar-Goliat

Idag har jag och Goliat åkt hem till Skövde för att träffa Mirja, träna med Mona, få besök av Victoria och Kellie och betala räkningar. Det var otroligt skönt att få komma hem igen. Faktiskt så är min lägenhet mitt hem nu. Det tog mig ett halvår att komma fram till denna känsla, men nu är det så otroligt skönt att få känna sig hemma där man bor. Förut har det mer känts som en övernattningslägenhet, men nu har jag äntligen hittat inspiration att engagera mig i inredning och trivsamhetsdetaljer och att vistas här, ensam. Goliat verkar också tycka att det var skönt att komma hem, han ligger här på sin plats och myser med ett tuggben.


Jag fick ett ryck idag när jag och Mirja var på Willys. Jag har tröttnat på mitt hår och vill bli orangehårig. Så hon gned in en blekning i skallen på mig och efter ett par svidande minuter sköljde jag ur det och resultatet ser ni här nedan. Imorgon ska det i ännu en blekning och sen färg på det så kommer jag se ut som en underbar morot sen!
Mattias kommer smälla av.

Hår under omfärgning...

Sommaren regnar bort...

Ja, nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna

och vilja falla.

- Karin Boye

Folk-rally

Några mobilbilder från dagen

Idag har jag, Mattias och Goliat ägnat dagen till att åka runt på olika ställen i kommunen och titta på bilar som kör fort. Tydligen finns det något slags nöje i sådana aktiviteter. Att bilarna kör så fort att det dammar från vägen så man inte ser dem och att de dessutom kör med tidsintervall mellan varje bil så att det enda man egentligen gör är att stå i en skogsdunge och glor är ju en helt annan historia. Det är ännu en såndär Herrljunga-aktivitet som man kommer att lära sig att uppskatta med tiden.
Jag följde dock med för att få umgås lite med Mattias, och som aktivitetet för Goliat. När bensin kommer in i bilarnas avgasrör smäller det som att de skjuter, men Goliat som är totalt oberörd av skott rörde inte en min. Även de gångerna när jag själv flög en halv dm upp från min lilla sittplats av det höga ljudet.
Jag fick några trevliga kommentarer om Goliat av människor runtomkring. "Han ser så följsam ut" var en av mina favoriter för dagen.

Jag kunde ju inte annat än hålla med!

Jällby kyrka, jättefin liten fornlämning som är skev och jättecharmig.

Väl värd ett besök!

Hundgård in the making

Idag har jag och Hanna varit duktiga och byggt en hundgård. Jag och Goliat ska bo hos familjen Nyvaller de tre veckor då min lägenhet blir renoverad och därför kände jag mig extra angelägen att hjälpa till med bygget då min hund också kommer att få vistas här under den tiden. Det var faktiskt riktigt kul och det tog inte speciellt många timmar innan stommen var uppe. Nu ska det på med grus och en dörr ska byggas, men detta får nog Kenneth ordna med då jag känner på mig att jag inte kommer att få i uppdrag att såga i hans husvägg. Däremot har jag tänkt hjälpa Hanna att måla och röja i rummet innanför där hundarna kommer att kunna gå in om det blir för kallt ute.

Både Goliat och Zipper var otroligt engagerade i vad som försegick och Zipper hade nog gärna hjälpt till att gräva om han hade fått chansen.

Zipper agerar gräskramare och försöker rädda den stackars återstående fläcken

Goliat hjälper mej och Hanna... tycker han?


Två intet ont ananandes hundgårdshundar!


Superbra sug i det fria följet!

Efter vårat hundgårdsbygge gick vi till klubben för att träna. Jag har inte vågat skriva här på bloggen om Goliats förändrade inställning till träning då jag trott att denna positivitet bara var någon konstig fas som snart var överstökad. Jag tror hans nya träningsglädje kommer av våran långa paus från lydnadsträningen. Helt plötsligt har jag en hund som är supertänd med jättefin kontakt, jättebra uthållighet och en vilja att träna mer även då man har bestämt sig för att sluta. Precis så som man vill att en hund ska vara!

Mellan träningspassen ligger båda hundarna bundna och är behagligt passiva och idag lade jag till och med Goliat okopplad och gick iväg och tittade på när Hanna tränade- han låg kvar och var jätteduktig.

Framsteg på min rut-träning!
(Ignorera gärna min helskumma kroppshållning
under ingången... jag ska jobba på den. Jag lovar.)

Vågar man hoppas att han har mognat och funnit glädje i träningen, och att detta är något som kommer att vara? Jag ska i alla fall njuta! Det är helt underbart roligt att träna med en hund som plogar i linförigheten, sätter sig snett för att han är för snabb och lägger sig istället för att sitta för att han är för glad. Detta är ju problem som är för mig helt främmande och som jag tar itu med med nyfunnen träningsglädje ;)

Trött och nöjd träningsnarkoman ;)

Träning med Ann-Sofie och Hanna!

Efter min dagliga skönhetssömn vaknade jag vid fyra-snåret och traskade iväg till Orraholmen för lite gemytlig träning med mina kära Herrljunga-vänner. Idag låg nog fokus mer på att sitta på gräsmattan och passivitetsträna, men jag tror ändå att hundarna blev nöjda med det.
Vi körde lite budföring, rutan-träning, linförighet och avslutade med lite apportering. Goliat har blivit så duktig med apporten, han håller den fint så jag hinner räta på mig när vi tränar inför 1:ans apportering. 2:ans har vi kommit så långt att jag kan lägga apporten framför honom och han plockar upp den och så får jag ta den innan han hinner släppa. Men jag är ändå nöjd med att han blir så himla glad när jag plockar fram apportbocken. Jag ska filma lite imorrn och lägga upp några filmer så ni får se.
Inatt jobbar jag min tredje natt på raken. Skapligt seg man känner sig, men jag tror nog det kommer att gå bra ändå. Imorrn är jag ledig och ska njuta av kvällen framför teven. Mattias har nämligen fått hem en teve igen, så nu äntligen kan vi se på film! Hurra !

Kalas-hunden Goliat!

Den här veckan jobbar jag fem nätter och det blir mycket sovande för min stackars lilla hund.
Han är så duktig och jag blir så stolt över honom.
Idag gick vi en 45 minuters promenad på morgonen och sen sov vi tills Mattias kom hem från jobbet vid halv fem. Goliat sa inte ett knyst på hela tiden utan låg snällt i sin fåtölj och vilade tills matte vaknade till liv. (Detta är ju egentligen en förutsättning för att ens klara av att jobba natt, nu när jag går tre nätter i rad hade jag blivit en zombie utan att få sova såpass länge.)

På kvällskvisten åkte jag och Mattias till Hjortgatan för att fira Hannas artonårsdag.
Goliat fick följa med och skötte sig alldeles strålande bland alla folk och kalashundar! Vi möttes av en flock bestående av en dvärgschnauzer, en cockerspaniel, en pointer/flat och en tysk jaktterrier när vi klev in i kalashuset. Tyvärr tyckte väl Goliat att terriern var lite katig så dom gick inte att ha ihop, men övriga hundar i sällskapet hälsades med glädje och Goliat var trött och nöjd efter alla dofter och ljud denna afton. Kalasbra!

Fjällräventräning, en hit!

Idag ringde Hanna klockan tio. Jag var tvungen att göra ett kors i taket där jag låg i loftsängen efter detta samtal, då hon vanligtvis sover till ett och blir högst irriterad om man råkar störa henne innan detta klockslag.
Det måste bero på de nya fjällrävenbyxorna som hon fick i födelsedagspresent av sina föräldrar.

Iväg gick vi då till hundklubben för lite vanlig träning.
Som ju gick alldeles lysande!
Ostrukturerat som vanligt. Men vi hann köra igenom både rutan (som går bättre och bättre för varje dag som går), linförighet, 1:ans inkallning, två platsliggningar (en med en okänd springer som sällskap) och så lite slalom på det. Mellan varven drack vi saft och softade på altanen. Jag tror dock att Hanna kände sig en smula mer seriös än vad jag gjorde, som ju bara hade vanliga jeans.
Jag måste hämta hit min väst, jag har abstinens.

För övrigt fick jag och Hanna ett litet "åh, vi ska borsta våra hundar"ryck nu på eftermiddagen och då upptäckte jag till min fasa den största tova jag nånsin sett på Goliat- precis bak i byxan. Det var ohjälpligt, jag fick klippa bort den. Så nu är han pälsstympad min stackars hund.

Bäst med träningen idag:
Goliat hämtade apporten och lämnade den i min hand två gånger
Han låg kvar och stadigt under platsliggningen- båda gångerna
Rutan börjar sitta bättre och bättre
Han gjorde jättefina ingångar vid inkallningen

Att träna på till nästa gång:
Alltid denna linförighet....
Snabbare sättanden
Platsliggning, platsliggning, platsliggning

Söndagspromenerare och fördomar mot dessa

Goliat har blivit en söndagshund

"Lagom är bäst" är ett uttryck som passar in på mitt liv så på den fronten är jag ju verkligen en helt normal svensk. Mitt lagom stämmer å andra sidan sällan överens med vad normen anger.

I denna anti-vanligheten har jag kommit fram till att jag inte tycker om folk som går hundpromenader på söndagar. Att ta ut sin stackars hund på söndag på en långrunda är visserligen bättre än att aldrig gå ut med den, men jag förundras över den väldiga mängd hundar som tydligen lever och bor i Sverige men som man bara kan se på söndagar. Dessa hundar är oftast understimulerade, rabiata och totalt ouppfostrade och släpps vind för våg i skog och mark medan ägaren lullar runt med det gamla vanliga "Han vill bara leka" eller varför inte klassikern "Oj, det brukar aldrig komma någon här!"

Fördomarna om dessa söndagspromenerare formligen forsar ur mig och jag blir alldeles vild och galen när jag tänker på att jag ska orka möta någon av dem vid något tillfälle.
Nu har jag sällat mig till massan. Jag har blivit en slashas. En soffpotatis. En övergödd, överarbetad Svensson-person som spenderar alldeles för mycket tid framför datorn ätandes digestivekex med Billinge-ost och en annalkande korsryggskramp. Visserligen aktiverar jag min hund med klickerträning inomhus men det var längesen jag var ute på en faktiskt lång promenad.

Mina stackars benmuskler fick sig en rejäl omgång idag när vi - en söndag som denna- gav oss ut i skogen för att kliva runt i cirka 1,5 timme. Jag var precis förstörd när jag kom innanför dörren! Svetten rann och jag kände mig som en överkokt spagetti. Min omsorgsfullt upparbetade kondition verkar ha flytt sin kos och kvar finns bara ett minne av mitt forna atletiska jag.
Jag överger mina principer när jag efter en sån nära-döden-upplevelse till promenad är glad att det är måndag imorgon och jag slipper ge mig ut i skogen på en liknande hälsofarlig fritidsaktivitet.

Kass kvalitet på korten tyvärr... Men han poserar fint för kameran som vanligt

Goliat i moss-skogen....

Goliat kan skaka på kommando-
praktiskt om man inte vill att han skaka sig när man kommit in i hallen!

Visan går "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart". Jag börjar liksom min vän Hanna Hjalmarsson allvarligt fundera över vem denna nån är och vad den egentligen pysslar med. Varför har den inte satt fart än för!?? Denna någon borde verkligen skärpa sig. Min omsorgsfullt upparbetade solbränna (som egentligen inte borde få kallas för det då det mer liknar en fräknig fläck på ena axeln) håller på att blekna till ett juniminne. Min stackars nyinköpta bikini har begravt sig längst ned i garderoben och har nog gett upp hoppet om att någonsin få blötas ned.

Min mamma och lillasyster är i Brasilien på solsemester just nu, dom ska vara där i tre veckor. Tänk vad härligt, 30 gradig värme och poolbad.. Min mamma är uppvuxen i Brasilien som missionärsbarn, hon flyttade till Sverige när hon var 16 år och har nu hunnit fylla 59. Jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert, jag vet hur mycket hon gläds åt denna resa. Det unnar jag dig verkligen mamma! Extra kul är att min lillasyster som aldrig ens har suttit på ett flygplan inviger sitt resande med att åka till andra sidan klotet.

Här är ett videoklipp jag hittade på youtube, det visar hur momentet kan se ut under inlärning (när man har kommit en bra bit längre än vad jag och Goliat har gjort). Momentet kommer inte förrän i Lydnad klass 2, men återkommer sedan i både 3:an och på elit-nivå men är då bra mycket svårare än så här:
Rutan

Här har ni det utlovade klippet på mitt och Goliats nya projekt:

Det är filmat med mobilkamera, därav kvaliteten.
Men jag ser verkligen potential! Framförallt i hans positiva anda, han är riktigt rolig att jobba med när han är på det humöret. Det var faktiskt ett bra tag sen han kändes sådär riktigt loj. Kanske vi klarar att få en 7:a i linförigheten på tävlingen i augusti?

Vi var en sväng uppe i Ölanda, vi åker dit kanske två gånger i veckan för att gå i skogarna kring Mattias föräldrahem. Goliat har börjat lära sig vägen och lagom när man svänger upp på grusvägen som går till Ölanda blir han alldeles till sig i trasorna. När man släpper ut honom på gården kör han världens busrejs. Bakom lagårn, uppför kullen, utpå åkern, ned till ån, skälla lite på korna, springa runt huset några varv och slutligen lägga sig på farstubron och spana ut över gårdsplanen. Usch vad jag längtar efter en egen gård vid dessa tillfällen, han är den perfekta gårdshunden och kommer trivas ypperligt om vi nånsin hittar ett ställe att bosätta oss på.

Vi introducerade även frisbee för Goliat idag. Först var han rädd för den och trodde att den försökte äta upp honom, men när jag och Mattias kastade den till varandra ett tag började han springa efter och agerade slutligen boll-Kalle när frisbeen hamnade lite tokigt.
Vi hoppas att vi under sommaren ska kunna visa honom att han ska hoppa och fånga den i luften. När detta sker lovar jag att vi ska filma!

Mörkrädsla och rutan-träning

Jag jobbar natt på ett äldreboende här i Herrljunga nu på sommaren. Det är 6 avdelningar, sammanlagt 49 boende, att ta hand om på två personer. Därför går man mycket själv i de långa korridorerna.
Jag har kommit in bra i mitt schema och redan hunnit jobba några veckor, men i nättras drabbades jag av en så obehaglig mörkerrädsla att jag var tvungen att ha det tänt hela natten. Jag inbillar mig att saker står i de mörka hörnen i sällskapsrummen, att folk tittar in på mig genom fönstrena utifrån innergården och att det låter konstigt nedifrån källaren. Det hjälper inte mina stackars nerver att man rätt som det är råkar stöta på en dement stackars borttappad pensionär som sitter på en stol mitt i mörkret och säger "Jaha?" lagom när man kommer runt hörnet. Jag tror jag har fått femton hjärtstillestånd redan. Hemgården blir min död.

Nog om detta. Idag har jag varit en aningens slö på träningsfronten, men det blev lite lydnadsträning nu på kvällskvisten. Jag är inte van att ha med mig en säck med rekvisita när jag ska ut och träna, men nu hade jag med mig en ica-kasse full med koner, pipleksaker, godis, klicker och annat som man kan tänkas behöva när man ska bli lydnadschampion (nu skojar jag ju, men det förstår ni givetvis).
Goliat inledde rut-träningen med att undersöka den vänstra konen, han hoppade på den, tuggade på den och skällde på den. Jag fick börja om från början med att vara nära targetplattan och klickade sedan några gånger på hyfsat avstånd. Skynda långsamt har aldrig varit min starka sida, men jag tror vi kan fixa detta.
Vi körde även lite fritt följ (alltså linförighet men utan koppel) och han fick till några fina vändningar där han höll positionen och hade jättebra kontakt! Hurra!
Jag älskar verkligen att använda klickern i denna träning, det är så mycket lättare att tajma "belöningssignalen" med en sån. Jag provade med pipen och stoppa den i armhålan, men när jag skulle belöna så hade den klibbat fast för att Goliat hade slemmat så på den, så jag la ned den idén rätt omgående. Externbelöning har vi återupptagit och idag skötte han sig faktiskt, han drog inte på mot pipen utan hade fint fokus på mig tills jag gav honom klartecken att springa och hämta den älskade lilla leksaken. Puh.

Sen vågade jag mig på en inkallning med ställande utan handtecken, och han kunde det klockrent! Kan ha varit en tillfällighet, jag vågade inte prova igen utan ska suga på den "karamellen" till nästa träningstillfälle.

Nu ska jag ha lite fredagsmys med gott kaffe och Sims 3.

Träning med Hanna och Zipper

Igår var vi ute på hundklubben och tränade med Hanna och Zipper. När vi anlände till platsen var det redan fyra personer där och tränade på avancerade saker som sittande i grupp och allt möjligt på elit-nivå, vi kände oss inte speciellt hämmade av det utan klampade in på appellplan och körde vårat inte speciellt välorganiserade träningspass.
Hanna körde en del linförighet, jag fokuserade mest på.. ja, jag minns knappt. Vi gjorde en godkänd platsliggning utan tidtagning (men uppskattningsvis låg dom cirka två minuter) med fåglar och flygfän överallt, så jag var nöjd att han låg kvar. Det skulle han INTE ha gjort för några månader sen. Hurra! Hopp för framtiden!




Som ni kan se så är inte inkallning med ställandet färdigt än... på hundra år.


Vi passade även på att friska upp ettans moment, han kunde dom fortfarande lika bra..

Rinkträning i nattetider

Regnet öser ned här i Herrljunga.
Min enda tröst är att den tydligen gör det i övriga Sverige också (skadeglädje är den enda sanna glädjen. Har jag hört).
Igår var en bra dag för mig och Goliat. Det var längesen han fick träffa en artfrände och vi hade turen (och förmånen) att få sammanstråla med Hanna och Zipper när de kom med tåget från Skövde. Vi gick tillsammans till rinken där vi tränade lydnad och lät hundarna leka.
Goliat sprang tills han nästan spydde. Uj vad lycklig han är när han får vara med Zipper, han blev så till sig att han var tvungen att hipphoppsa fram och glädjekissade några stänk här och var.
Mycket roligt att se.

Trots att solen lyser med sin frånvaro (?) njuter jag av sommaren för fullt. Idag vardagslyxade jag med lite oboy till frukosten och snart kommer Mattias hem så kan vi äta lite äpplepaj som jag bakade igår.
Jag mår så bra, jag är så glad.
Jag vill aldrig att sommaren ska ta slut!

Träningen gick kanonbra igår! Jag invigde mina nyinköpta koner med strålande resultat. Targetplattan fungerade utmärkt! Jag kunde skicka honom från tre-fyra meter! Jag tog Hannas råd till hjärtat och ändrade på en gång kommandoordet "Trampa" som jag haft till targetmattan till "Rutan" för att inte behöva träna om det senare. Goliat reagerade inte alls på konerna, utan koncentrerade sig bara på mattan, vilket ju är bra eftersom det är det jag vill ha. Nu. Hoppas vi inte fastnar på vägen när jag ska börja klippa sönder mattan..
Han gick också fint fot och jag ska börja träna helomvändning med belöning framåt igen, han är otroligt seg och hamnar alltid bakom, hur långsamt jag än rör mig.
Sen tränade vi lite platsliggning med varierat resultat.... Första försöket fick Hanna för sig att hon skulle agera störningsmoment och hoppade runt och tjoade tills hundarna tyckte att det var dags att rejsa. Andra försöket la vi hundarna och klampade iväg hur långt som helst. För långt tyckte Goliat och krälade efter så jag fick gå och lägga om honom. Tredje gången gillt gick jag inte så långt och lät honom bara ligga två minuter. Puh. Jag måste träna detta, hur ska det gå i augusti när det är dags igen?

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag!
För det är min födelsedag!
HURRA, HURRA, HURRA!

Ja, denna lilla visa är från Lotta på Bråkmakargatan.
Jag själv har inte fått någon födelsedagssång sjungen för mig denna morgon,
däremot fick jag en trevlig frukost och en massa paket av Mattias.
Snart åker vi till hans föräldrar och blir bjudna på tårta.
Det är ofattbart bra koncept får jag väl lov att säga,
att bjuda in sig till någon annan på födelsedagen så man slipper göra tårtan själv.

Jag och Mattias for iväg till Borås idag.
Bland annat inhandlades en bärbar hårddisk och lite smått och gott på djuraffären.
KONERNA har jag äntligen köpt in! Valde mellan "normalstora" och små, kom fram till (efter noggrant övervägande) att det inte spelade någon roll om man hade stora eller små koner. Små gör honom ju bara ännu mer uppmärksam på konerna?
Så imorgon ska jag börja träna rutan! Tjoho!
Födelsedagen har varit jättebra, ikväll jobbar jag natt med en annan vikarie så jag ska försöka sova några timmar innan jag börjar.
Tack så jättemycket för alla gratulationer!

Normalt beteende?

... har länge planerat att visa er en film när jag klipper Goliats klor.
Han är ju för rolig.
Jag har, efter två års bekantskap med denna hund och oräkneliga kloklippningar, råkat klippa honom i pulpan EN GÅNG. Betänk detta ett ögonblick.
Och titta sedan på den här filmen.



En del av mig tycker att han är charmig, en annan del av mig funderar på om det fattas två eller tre komponenter i den här lilla jyckens hjärna. Är det kvarstående rädslor? Är det osäkerhet? Är det fjanterier? Är han sinnessjuk? Har jag gjort något fel? Många frågor blir det när man plockar fram klotången, regntäcket eller torkhandduken och han uppvisar detta lilla krypa-fram-på-frambenen-beteende.

Ett litet tillägg: Idag "fyller" Goliat 2,5 år :) Detta ska firas med en långpromenad i ösregn! Hurra!

Pudelrock

Igår var jag och Mattias på maskeradfest med 80talstema.
Nu i veckan ska jag vara här hemma i Mullhyttan och jobba några extra jobbturer, jag och Golle-bolle återvänder inte till Herrljunga förrän tidigast onsdag kväll.
Träningen med Goliat har visst tagit sommaruppehåll, men jag ska försöka få tummen ur och åka och köpa koner snart så att jag kan sätta igång med lite rut-inlärning. Det blir kul med ett nytt moment!
Ikväll var vi iväg till sjön med Goliat så han fick hämta lite boll, matte var en aning sliten efter gårdagens bravader.

Vacker morgon, vackra ting

Vackra vackra hund....

Vacker sol i morgonljuset...

Grannens buskar..

Annars så provade jag att filma en snutt med kameran som Mirja har lånat till mig tills jag har råd att köpa en ny. Det fungerar hyfsat. En sak som inte funkar alltför bra är mitt "skall"kommando. Jag har tyvärr råkat lära in det i samband med någon form av läggande och nu tror han ju att det är så man gör. Nåväl, så högt upp i lydnadsklasserna kommer vi nog aldrig så att det blir aktuellt med något sådant, hehe.
God natt!

En vanlig Herrljungapromenad på morgonkvisten

Skogsvägar med tallbarr och kottar....

Ändlösa gräsvägar....

Följt av åkrar....

Leta godis i skogssnåren!

En ulv i fårakläder....

Efter mitt nattliga jobbpass brukar jag anlända lagom när Mattias har lämnat lägenheten, ungefär kvart över sju. Då tar jag genast upp kopplet och träningsväskan och jag och Goliat knallar iväg på vår mornliga promenad. Vi går alltid samma runda som tar 40 minuter utan stopp.
Idag blev däremot stopp här och var, dels för att fotografera med min mer eller mindre hjälpliga kamera (tyvärr är den glapp så efter varannat kort står det att batteriet är slut) och för att leta godis.
Imorse slogs jag av hur mycket jag tycker om Herrljunga och dess skogar. Tänk att Mattias bor i ett samhälle och har tillgång till så närliggande och omväxlande skogar! I höst när han flyttar bort härifrån kommer jag verkligen att sakna detta ställe.
Det finns en fin handgjord väggbonad på jobbet som lyder "Här i Västra Götaland där jag vaggades av far och mor, det är den bästa platsen på vår jord" eller nåt i den stilen. Jag förstår faktiskt den som gjorde den fina prydnaden.

Nu är klockan 8,24 på morgonen och det är dags att krypa upp i loftsängen och sova till framåt 16.00 nu i eftermiddag. Jag jobbar nämligen natten som kommer också, så det gäller att ha lite energi. Tur att jag har en så himla bra hund som sover tills jag vaknar.
God natt!