måndag, november 15, 2010

Golitass, min raring

Idag är en sån där dag där det dåliga samvetet skär genom bröstet. Jag tänkte nog när folk berättade att det dåliga samvetet är det värsta med att ha två hundar, att dom menade när hundarna var i vuxen ålder. Inte så mycket att det skulle komma på en gång. En understimulerad Goliat och en överstimulerad Sune. Mycket spännande må ni tro.

Nåväl.

Min kära vän Mona har lovat att ha hand om Goliat i eftermiddag och för detta tackar jag mången tack!

2 kommentarer:

Henrik Hellemar sa...

Hej

Ja, det är säkert ett delikat problem som man lätt kan vara utan... Vi går väl inte i planer på att skaffa ytterligare en hund till just nu, men inom två år så kommer nog hundhagen ha dubblerats gissar jag och då får man väl själv känna på hur det känns... Huga ! :)


Henke :)

Cecilia sa...

Men jag tror ändå att det är lättare när man är en familj. Då kan någon passa valpen medan den andra går en långpromenad med den vuxna hunden eller åker på kurs osv. Jag hade nog hoppats att Sune skulle vänja sig fortare med att vara ensam i bilen, bara den detaljen hade ju underlättat enormt! Då hade han kunnat ligga och tugga ett ben medan jag gick en 40 minuters promenad med Goliat, så hade ju det problemet varit löst. Så det är ju ett tillfälligt problem, men otroligt jobbigt nu när man är mitt i det...
(Ps, kul att se dig här i bloggen igen! Det var ju ett tag sen nu :))