Snart smälter vi!

En stycket utslagen hund....

... och en till....

Nu tror jag bestämt vi snart smälter bort i sommarhettan.
Inget vettigt får vi gjort heller. Vi ligger bara inne på sängen och äter bigaråer och duschar med jämna mellanrum. Men jag klagar inte, nejdå.

Kära vänner,

jag har återvänt från festivalen helskinnad (dock ej på fötterna, där har jag visst fått lite skoskav här och var). Jag har haft en underbar vecka som jag tänkte sammanfatta i en liten lista nedan:

Värst: Avsaknaden av vatten under vissa perioder av dagen (för glest mellan tankarna, jag höll på att smälta ihop till en liten fläck på marken), för långa avstånd mellan allt, skavsår, Gina Tricot-brudar med randiga tröjor (skaffa lite personlighet tack), solbränna (trots att jag smörjde in mig som en besatt lyckas jag ändå komma hem i en föga smickrande rosa ton), trasiga bankomater, omänskligt långa köer i 33 gradig värme utan skugga eller minsta gnutta vind... Svetten. Att jag missade både Dileva och Laleh.

Bäst: Underbart väder, världens bästa sällskap, banden jag såg (Lykke Li var bland det bästa jag sett i hela mitt liv, men det hann även bli The Sounds, Lars Winnberbäck, Håkan Hellström, Anna Ternheim, A Camp och en del slötittande också), ligga i solen och lyssna på musik, känslan av att kliva in i mejeriavdelningen på Willys, badet vid sjön på lördagseftermiddagen, Bamse-korv, digestive med baconost, våtservetter och alkogel.

Goliats vecka har bestått av ett evigt skeppande mellan olika människor för att få det att gå ihop. Tanken var att Mattias skulle ha tagit hand om honom men det visade sig att han skulle både jobba och åka på diverse aktiviteter. Tack till Mattias föräldrar som tog honom en natt och till Lasse och Lisbeth som hade hand om honom några dagar. Natten mellan lördag och söndag var Mattias ute på kanotpaddling tillsammans med sina kompisar och tog då med sig Goliat som fick sova ute för första gången i sitt liv. Det var inte lyckat. Han gjorde utfall mot allt och alla och morrade hela natten. Jag tror att han blev alldeles för stressad av den nya situationen och han och Mattias är inte jättetajta så han kände sig nog väldigt ensam och rädd.

Volvo 142

Jag har väl aldrig varit mycket för raggarbilar.
Trots att jag är uppvuxen i en håla ute på landet med massor av gamla amerikanare farande fram och tillbaka så har jag aldrig riktigt fastnat för kulturen med Eddie Medusa, wonderbaun, häng på coop forum-jeansen och brylkräm i håret.
Inte förrän igår, när jag såg min systers kompis volvo 142.
Jag blev fullkomligt och totalt förälskad i denna underbara veteranbil!
Egentligen är det väl kanske inget speciellt med den, men det var bara känslan den gav mig.
Jag hoppas att jag, när jag väl har fått mitt körkort, kan få köpa den av honom till ett trevligt kompispris.

Så kan jag köpa ett hundsäkerhetsbälte till Goliat och så kan vi åka med den när vi ska till hundklubben. Självklart ska vi lyssna på någon gammal 60-talslåt och ha rutorna nedvevade.
Aaaaah, min älskade volvo!


Annars visade jag Sofia lite uppletsövningar idag på hennes bakgård.
Jag vallade upp en blygsam liten ruta och placerade ut två föremål.
Döm av min förvåning när Goliat, som ett spjut, hittade första leksaken och även den andra efter lite snirklingar runt träden! Det såg riktigt proffsigt ut får man väl lov att påstå.

Midsommar hemma i Mullhyttan

Lille Aaron och i bakgrunden jag, Öyvind och Frodo
i Sofia och Öyvinds trädgård

Goliat efter att ha hittat klöven

Jag har blivit lite dålig på att uppdatera bloggen är jag rädd. Detta beror enbart på att jag inte har någon kamera, det blir verkligen inte samma sak utan mina bilder och filmklipp.
Helgen som har varit har jag spenderat i mina hemtrakter i Närkeskogarna. Mamma har tyvärr ingen plats för mig och Goliat så vi fick bli adopterade in i min extrafamilj, familjen Söder. Jag sov hos Vickan och Per och åt hos Elisabeth och Ronny. Myyyyysigt!

På hundträningsfronten har vi väl inte slitit ihjäl oss, men har ändå hunnit med både lite lydnadsträning och lite viltspår. Jag har faktiskt vågat introducera inkallning med ställande för Goliat, jag tror att detta moment kommer att kunna tränas in helt utan problem. Han springer väldigt fort under inkallningen så han "hinner" nästan inte stanna, men när han väl fått kläm på vad det är som ska göras så kommer han vara supertaggad att stanna fort. Han älskar att springa och stanna.

Spåret är det jag är mest nöjd med på hela helgen. Jag och Sofia åkte upp vid niotiden igårkväll och la spår till både Frodo och Goliat. En av oss gick före och drog klöven och den andra snitslade och blodade i spåret. Supersmidigt sätt att lägga spår! Speciellt när man ska lägga långa spår i svår terräng är det skönt att ha någon med sig. Jag min virrpanna hade säkert kunnat gå vilse om jag gick själv.

Idag vid elva åkte vi då upp med hundarna för att gå våra spår. Vi fick ta med oss en extra rådjursklöv utifallatt vi blivit snuvade på dem vi lagt i spårsluten.
Frodo gick sitt spår jättebra, han har lite större cirklar när han ringar så Sofia fick en riktig skogspromenad (bra för rumpmusklerna, mycket snygg stjärt får man har jag hört). Detta spår hade vi lagt över ett kalhygge och bitvis var det ganska torrt, men Frodo löste alla svårigheter lysande och gick det 500 meter långa spåret på cirka 15 minuter.

Så var det då Gollebolles tur. Det började väl inte särskilt lysande då vi inte ens kunde hitta spårbörjan. Eller alltså, jag hittade inte spårbörjan. Goliat började ju spåra på min vittring redan när han hoppade ur bilen...
Så gick vi då spåret. Skogen var perfekt med väldigt omväxlande terräng, både gräs, ormbuskar, stenpartier, träskmark och vanlig blåbärsskog. För en gångs skull spårade Goliat i ett mycket behagligt tempo och tog vinklarna efter lite snurrande hit och dit. Han blev också i akut behov av att göra nummer två halvvägs genom skogen, men var tillräckligt respektfull så han klev åt sidan från spåret när han gjorde slag i saken. Goliats spår var också cirka 500 meter och han spårade på ungefär samma tid som Frodo.

Nu längtar jag ännu mer tills det blir dags för anlagsprov, han är mer än redo. Han skulle nog klara ett öppen klass spår snart. Kul!

Mitt och Goliats första försök till inkallning med ställande

En aning bitter på livet kanske

Min vaktmästare knackade på idag för att informera mig om lägenhetsrenoveringen nu till hösten. Jag fick följa med och titta på lägenheten som de renoverat i trappuppgången bredvid.
Jag förstår för det första inte varför dom har valt att kakla med för fula kakel i badrummet? Det var väldigt omodernt och inte alls i min smak.
Han förklarade att de kommer att börja renoveringen den 10 augusti i lägenheten bredvid min och sen fortsätta runt i huset. Beräknad tid för varje trappuppgång är 7-8 veckor. 7-8 veckor då jag inte får bo i min lägenhet. Förutom detta kommer jag ju inte inte att kunna vistas i min lägenhet under dagtid under i princip hela hösten då jag fick ett smakprov av hur högt det låter när de renoverar i trappuppgången bredvid. 7-8 veckor där med, med konstant oljud. Så jag får nog bo hos Mattias augusti till november, och dessutom får jag inte gå i skolan eftersom jag inte har någon hundvakt till Goliat.

För detta "lilla" besvär får vi en månadshyra. Jag skulle egentligen säga att 7-8 veckor är 2 månader? Men vad vet jag, jag är ju bara 23 år gammal trots allt.

Nej, idag är inte någon bra dag. Alls.

Gårdagens storslagna planer

Jag och mina vänner Hanna och Fredrik har sommarlov.
Detta innebär att man sover till tolv på dagen, när man kanske vaknar till liv. Sen kliver man upp, fortfarande iförd sunkigaste mjukiskläderna som man har på sig både natt som dag. Håret står självklart rakt upp och har inte blivit tvättat på tre dagar. Detta kan man dock inte bekräfta helt sanningsenligt då man lätt blandar ihop vilken dag det är. Det enda man lyckats träna hunden i den senaste veckan är att kissa på kommando och detta övas flitigt.
Dagen flyter sedan på i samma anda. Eventuellt tar man en promenad med hunden, som också har gått in i något slags dval-liknande beteende och inte är speciellt pigg på att göra något överhuvudtaget. Om detta tillstånd har uppstått ur förlorat hopp om aktivering eller är ett vanligt hederligt grupptrycksbeteende är svårt att fastslå.

Igår bestämde vi oss dock för att avvika från vårat utomordentligt och mycket välbearbetade dagsschema. Igår fick nämligen någon av de andra två för sig att det hade varit trevligt med en liten roddtur ut på sjön. Så vi lastade bilen med hundar, cola, Marylandkakor, filtar, åror, gifflar, människor och allt annat man kan tänkas behöva och for så iväg, glada i hågen.

Baxningen av båten från sin trygga lilla vila i en bädd av brännässlor och ned till vattnet visade sig vara en ganska omständig historia.
När vi äntligen, efter många ETT-TVÅ-ÅÅÅÅÅ-TREEE-turer fick i båten i vattnet var lyckan total. Tills vi efter någon minut insåg att den läckte som ett soll. Vi stod i godan ro och dividerade om huruvida båtar vanligtvis brukar ta in så mycket vatten. Tillslut insåg vi dock att detta inte tillhörde normalstandard och bestämde oss för att försöka rädda våran lilla båt innan den gick sitt öde till mötes på sjöns botten. Det visade sig att båten nu, X antal liter vatten senare, tycktes väga lika mycket som en normalviktig elefant. Jag och Fredrik fick sitta med båten halvvägs upp på land och tynga ned den tills vattnet hade runnit ut igen. Hanna försökte förtvivlat hitta plastpluggen som hörde till hålet, men tyvärr var den spårlöst försvunnen.

Det slutade med, efter att vi lyckats bryta ryggen och få upp båten på torra land igen, att vi kastade dummies som hundarna fick hämta och åt våra Maryland-kakor på en sten precis intill bilen.

Bättre lycka nästa utflykt..

Fred och kärlek

Nästa vecka åker jag och mina vänner till Borlänge för att lyssna på bra musik och fira allt det där med att vi är unga och inte förstår bättre. Mattias har lovat att förbarma sig över min stackars jycke och han kommer förhoppningsvis kunna ha med Goliat på jobbet (det var nånting med besikta nånting med el och åka mycket bil. Låter som att det kan passa Golita, han älskar ju att sitta i passagerarsätet och parera Mattias obarmhärtiga svängar).

Idag har jag stora förhoppningar om att kunna tvinga ut Hanna i skogen på lite viltspår.
Jag funderar faktiskt på att redan om någon timme traska hem till henne och väcka upp henne ur det komaliknande tillstånd i vilket hon brukar befinna sig denna tidiga morgontimme.

Tack Ellinor!

Snälla Ellinor fotograferade oss under vår tävlingsdebut i Hjo förra helgen och har nu mailat bilderna till mig. Det är jättekul att se på bilderna! Vad sammanbiten jag ser ut och Goliat ser supernervös ut, han gäspar till och med när jag kommer tillbaka från ställandet. Kanske för att lugna mattes hårt spända nerver? hehe

Skämt å sido så påminns jag och gläds åt förra helgens prestation. Det kommer att vara ett minne att ta med sig länge länge.

Nu ska ni, mina kära läsare, få ta del av dessa bilder från min och Goliats första steg i tävlingslydnadsvärldens spännande värld.

Linförigheten som gick sådär.....

LäggandetStällandet, som vi fick en 10:a på!

Här kommer jag tillbaka till Goliat efter ställandet...
Lugnande signaler till matte?


Apporteringen som gick förvånansvärt bra

Lägg extra märke till Hjo Brukshundsklubbs golfbansliknande appellplan. Underbart välklippt och framförallt jämn. Det var en ren fröjd att studsa runt på den!

Jag skrattade hjärtligt när jag slog upp månadens Hundsport och läste deras "Vår Herres Hage" på sidan 14-16. Ett litet lästips för alla er som får hem tidningen!

Annars är det fruktansvärt jobbigt i mitt liv för tillfället. Jag har krampaktig smärta i magen och det enda som hjälper är att äta eller vara ute och gå. Så jag försöker varva dessa två aktiviteter för att få någon form av balans. Igår gick jag nog sammanlagt 3,5 timmes promenader, och åt (förutom de vanliga måltiderna) ett helt kakpaket, fyra skålar fil och müsli, två smörgåsar, massor av salta kex med ost på och X antal glas apelsinjuice. Jag är glad att det är många år kvar tills jag är gravid, för när det inträffar har jag en känsla av att jag kommer att bli ett soffliggande, kakmofflande monster.

Goliat och jag ska återuppta våra små träningspass med spårpinnsmarkeringar, framförgående, hopp över hinder och apportering. Jag tänker nämligen starta apellklass i oktober. Det känns inte som något oöverkomligt mål att klara av och det är bra att ha mål att arbeta mot.

Funderar på att shoppa lite idag...

Rekord?

Trötta vovvar efter en heldag i skogen....

Idag slog vi nog vårat bilrekord! Då Jennys bil tyvärr pajade imorse fick vi packa in oss fyra vuxna, fem hundar och en bebis när vi skulle åka iväg och viltspåra.
Alla hundar spårade jättefint och vi var nöjda och glada. Vickan bjöd på nybakade 1-2-3-kakor och ja, trots att jag råkade lägga mitt spår i ett kärr så har dagen gått utan att jag har fått ett vredesutbrott. Det måste vara tack vare mina nya, vackra regnbyxor.

Matten undersöker spårbörjan och vovve sitter spänt och väntar...

Golitass var duktig idag! Mycket sansad vid starten..

Här bär det av...

Jag hjälpte Sofia att plocka snitslar när hon och Frodo gick sitt spår...

Mattarna blev visst också lite trötta, hehe.

Flytta?

Fille, running free

"Uthyres med förstahandskontrakt. Ljus och charmig lägenhet med stora fönster och spegeldörrar. Stort kök och badrum med badkar samt liten hall och sovrum. I hyran ingår värme och el. Tvättstuga och förråd i källaren. Delad balkong."
Något för mig kanske? Med bostadsbidrag hade det kunnat fungera, och tänk att bo i en lägenhet där man faktiskt trivdes "på riktigt"?


Idag har jag varit ute och promenerat två gånger. Först ett varv med Sofia och Frodo, vi tränade lite platsliggning vid vägen med lyckat resultat.
Efter denna promenad gick vi in och drack kaffe och åt vad som tycktes vara ett halvt paket rån med ost och marmelad. Det är nästan godare än kaffebröd, sa Sofia. Jag själv sa väl inte så mycket, jag hade ju munnen full med onyttigheter. Efter det trevliga frukostfikat gick vi ännu en promenad med Victoria och Fille. Hundarna släppte vi sedan på den stora ängen vid Mullersätter. Det är så skönt att Frodo och Goliat faktiskt kan vara lösa ihop utan att försöka bita ihjäl varandra!

Goliat och Frodo ser väldigt lydiga ut på denna bild...

Lite fotgående

Nu på eftermiddagen har jag börjat så smått att introducera apellapporteringen för Goliat. Jag provade att kasta ut apportbocken på gräsmattan och bad honom hämta den. Han sprang fram till den jätteduktigt och greppade så fint precis på rätt ställe på apporten! Hurra!
Hoppet fungerar jättebra, jag tror inte jag måste träna så mycket på det. Han kan ju hoppa ut från mig och sitt på "fjärr" är ju inte heller några problem så det momentet är jag inte bekymrad över.

Ulv i fårakläder!

Framförgåendet ska också börja slipas på. Idag provade jag att lägga en godis på en utestol, gick iväg med Goliat och så gick vi fot mot stolen. Sen sa jag före och "släppte honom" mot stolen, han gick tveksamt framför i någon meter. Vi får se om han får mer självförtroende när han förstår att det är det han ska göra. Leksak ska jag också använda, jag hade ingen i närheten bara.

Agilityträning i hemmabygden

Victoria var snäll och tog jättefina kort på Goliat när vi körde agility

Hoppelihopp!


Goliat fick hoppa Small-hinder idag

Ahindret tycker Goliat är superskoj

Fin hoppteknik....

Långhopp?

Jag och Goliat steg upp tidigt idag för att ta tåget hem till mor.
Väl på Laxå tågstation blev vi hämtade i en överbelamrad bil. Vad fick då plats i denna? Jo, sex hundar, tre vuxna och en bebis.

Vi for iväg till Laxå brukshundsklubb där jag och Victoria släpade ut en hel massa hinder, knäckte ryggen på kuppen, och körde lite agilityträning (som ni då ser på bilderna ovan).

Goliat var supertaggad och sprang på som en liten idiot.

Efter träningen ägnade vi resten av dagen hemma hos Victoria.

Där vi satt i godan ro i köket och konverserade över ett glas vatten, så tyckte Victoria med sin supernäsa att det luktade kiss. "Det är väl valpen" tänkte vi, men när vi tittade ner på golvet hade det runnit en ränn-nil av kiss från stolsbenet, hela vägen förbi bordet, runt Victorias fot (som var helt dyngsur men det hade hon inte märkt) och funnit sin tillflykt under hennes köksskåp. Goliat satt oskyldig i ett hörn och såg ut som om han hade blivit ertappad med att stjäla godis från ett barn. ÅÅÅÅÅH!!! Ibland HATAR jag att ha okastrerad hanhund!
Förra gången han kissade inne var det ju på Victorias julgran.. Han har snart markerat varenda rum i hennes hus tror jag. Ja, vi fick behandla hela golvet med klorinlösning och kröp runt ett bra tag och gned med papper och Victoria fick lyfta hela vitrinskåpet så vi kunde lägga preparat papper att suga upp någorlunda. Jaaaa, men visst. Jag känner att tio-kronor-på-blocket ibland känns alltför lockande..

Hjälp!

Tänkte skicka in några bidrag till kooikerklubbens katalog för nästa år, men kan inte välja vilka jag ska skicka in! Det borde ju egentligen vara bättre att bara skicka in två-tre stycken och inte allihopa som jag har tänkt från början.
Vilka är bäst? Det ska ju gärna vara årstidsrelaterat i och med att det är månadskalender (givetvis).

Bild 1:
mars
Bild 2:
april

Bild 3:
maj

Bild 4:
maj

Bild 5:
juni

Bild 6
Bild 7:

Bild 8:

Bild 9:

Vilka ska jag skicka in?

Grisen Goliat på sin lydnadsdebut

En liten gris som inte kan ligga still på platsliggningen!

Goliats uppfattning om platsliggning påminner nog lite om den här bilden från i våras. Han ÄLSKAR att rulla sig i gräs och det bestämde han sig för att göra under dagens platsliggning.
SÅ SURT!
Om det inte hade varit för detta nollade moment hade vi gått hem med 176 poäng och 3a på prispallen! Nu fick vi nöja oss med ynka 146 och 8e plats av 12 startande.. Surt sa räven om rönnbären, som Mona brukar säga.


Här nedan kommer protokollet. Linförigheten var ju katastrofal, men för att vara snäll mot oss själva så var transportsträckorna ofattbart och onödigt långa. Jag kan inte se meningen med att gå en halv mil linförighet i klass 1? Huvudsaken är väl att man har bra svängar och halter, starter och språngmarsch?

• Platsliggande 0
• Tandvisning 10
  
• Linförighet 6,5 VP, nosar, luftig, DK, SS, VS, LS, släpar i språngmarsch
  
• Läggande 9 Transport
  
• Inkallande 9 Avslut
  
• Ställande 10 Mkt bra
  
• Apportering 7 tveksamt tagande, släpper
  
• Hopp över hinder 10
  
• Helhetsintryck 8 Trevligt ekipage

Summa summarum, jag är otroligt nöjd med Goliats insats. Att han tog apporten och höll den så länge som han gjorde var ju otroligt roligt! Vid läggande var väl inte fotgåendet någon strålande historia, och han hade enligt Ulla-Britt tendenser att nosa lite titt som tätt.
Men med tanke på att jag inte hade någon kontakt med honom alls på väg in på plan så är jag ofattbart glad att det lossnade efter ett tag.

Sist men inte minst vill jag passa på att GRATULERA mina kära klubbmedlemmar Jenny med Tindra och Annica med Clinton! Med tolv startande i klassen och båda som debutanter lyckades Jenny skrapa ihop 184 poäng och VINNA klassen och Annica fick 176 poäng och kom på andra plats. Vad stolt jag var över våran klubb när dom gick fram och hämtade sin pokaler! Speciellt glad är jag för Annicas skull eftersom vi gått i samma lydnadskurs-grupp två terminer och man har fått följa henne och Clintons framsteg.

Det var också trevligt att se flera av våra klubbmedlemmar på plats för att heja på oss. Vad glad man blir och ni är så duktiga på att peppa och stötta!

Nu ska jag och Goliat smälta ihop till en hög på sängen tror jag.

Ingående om apportträningen

Jag och Goliat (skönt att alltid kunna skylla på någon som inte kan säga emot) har varit lite sega på att träna apportering på sistone, men fick möjlighet att filma hur långt vi har kommit sen sist. Mirja var nämligen tillbaka i stan på en liten visit och då passade vi på.

Inleder eran inblick i våran bristfälliga träning med ett inte helt lyckat, men ack så komiskt, försök till apporteringsträning!



Annars kan det se ut så här:


Det jag känner att jag måste träna på är gripandet. Som det är nu håller han nästan apportbocken med underkäken, han har inget fast tag om den.
Detta tränar jag genom att låta apporten röra sig bort från honom och att enbart klicka när han har ett fast grepp och nästan "drar" i apporten för att få den.

Uthålligheten är ju också givetvis något att sträva efter. Sen måste han kunna vänta med att ta apporten tills jag säger apport och så måste han hålla fast den trots att jag fipplar med mina händer. Helst ska han ju hålla så hårt att jag kan dra i den utan att han släpper. Det är målbilden, vi får se hur det fortskrider, hehe.

Positivt med träningen är att han blir glad när jag tar fram apporten. Negativtlistan kan ju göras betydligt längre, men jag försöker hålla mig positiv till tävlingen imorgon... hrmf..

På denna lilla filmsnutt tränar vi bara att han ska hålla. Det är lite plågsamt att titta på, eftersom jag har så konstig uttryck för mig. "Inte så"? Whats up with that?

Öppet hus på Brona

Jag och Goliat övar lite Balett-med-hund.
Temat för våran freestyledans? hehehe

Jag blev hämtad av Donald och Inger vid halv tio. Jag gick upp ur sängen vid tjugo över nio.
Jag kände mig ungefär som en uppfiskad torsk.
Jag skulle visa upp rally-lydnad för folket som kom för att besöka klubben och vi gjorde väl ett vackert litet försök att showa. Goliat blev lite intresserad av folket som stod runtomkring men jag är ändå nöjd med hans insats, utom att han inte kan sätta sig rakt framför mig utan alltid sätter sig snett. Det får vi öva på tror jag bestämt!
Jag blev så glad när jag såg att Fatima, Siri och Vickan kom till Öppet Hus och kikade runt lite. Vi gick en promenad och jag fick span på Fatimas telefon. Jag har varit sugen på en sån ett tag och funderar faktiskt på att investera i en sån. Vi får se efter skatteåterbäringen (jag är visserligen sugen på att springa upp till Expert och investera nu på studs).


Idag var det en vänlig själ som hjälpte mig att ordna Spotify också.
HURRA! Nu kan jag peppa inför Peace and love. Laleh är en underbar artist, jag längtar så jag spricker!

Filmstjärnor!

Idag fick jag och Goliat vara med på en blivande träningsfilm för aktivering med hund.
Det var några tjejer från en gymnasieskola som ska göra en film som projektarbete och vi fick vara med och hjälpa Mona. Jag och Goliat blev bland annat filmade när vi körde en rallylydnadsbana, när vi lekte och när gjorde några kontaktövningar.

Vi blev också inspelade när vi körde lite vanliga kontaktövningar i "skogen" med att hoppa upp på stenar, trädstammar och lite ögonkontakt. Goliat skötte sig strålande och jag tror att resultatet kommer att bli riktigt intressant! Det ska bli jättekul att få se filmen sen när den är redigerad och färdig, men det kommer tyvärr inte bli förrän till hösten vad jag fattade för. Det är alltid läskigt att se sig själv på film, dom tog också mängdvis med kort så jag hoppas att dom inte väljer några läskiga bilder på mig att ta med på framsidan, det är ju inte jätteskoj när dom sen ska SÄLJA filmen till folk... Nåväl. Nu ska jag slappa ett tag och sen ska jag träffa mina klasskompisar för att säga hejdå inför sommaren.

Kommunprofil

Idag är det sista rycket på min inlämningsuppgift, sen är det SOMMAR!
Jag och Goliat har annars en ganska spännande dag framför oss med rallylydnad efter lunch (med våran kära vän Mona såklart!), vi ska bli filmade till ett projektarbete minsann! Bli riktiga moviestars. Och så en liten playdate på kvällskvisten. Goliat kommer att vara helt slut efter denna dag!
Ikväll ska jag ut och fira med mina kära klasskamrater så jag hoppas på uppehåll för vi skulle visst försöka vara ute innan det blir bartömning på Kåren (Bartömning låter värre än vad det är, jag lovar).

Helgen kommer att bli en riktigt hundnördig historia, med Öppet hus på Brona imorgon och lydnadstävling på söndagen. Jag får se när jag uppdaterar, ni får hålla er a jour.
Jag är lite sur på jordbruksverket, jag har fortfarande inte fått registreringsbeviset, om det inte kommer idag vet jag inte hur det blir? Man måste ju ha det pappret för att få tävla....
Tjo!

Fusktest på Hjo-planen

Idag for jag, Mona, Annica och Jenny iväg till Hjo brukshundsklubb för att låta hundarna nosa av planen lite innan söndagens halshuggning, eller jag menar förstår tävling. Himlen öppnade sig tyvärr på oss så vi såg ut som dränkta katter efter bara en liten stund.

Goliat var som vanligt jättenosig när vi kom ur bilen, jag hade snott in mig i kopplet och han var nära att dra av mig både peken och lången när han for iväg för att nosa på nån fläck, som tyvärr råkade befinna sig några cm utanför kopplets längd. Mitt humör var väl inte på topp efter denna incident. Trots detta gick han som en GUD! Han var så positiv och duktig, om han går så på söndag kommer vi ju få riktigt fina poäng! Ställandet och läggande gjorde han på tior, han tog t.o.m apporten och höll den så länge att jag hann räta på mig och sedan böja mig och ta den (varade dock bara kanske två sekunder).

Platsliggning i spöregn gick faktiskt okej, trots att det var flertalet ekipage som övade på plan framför näsan på våra hundar. Ja, överlag kände jag mig oerhört nöjd med träningen. Samtidigt vågar jag inte känna mig för nöjd. Tänk om han är jättedisträ på söndag istället? Han får inte få någon kvällsmat och inte någon frukost och så får jag gnida in händerna med köttbullar. Då är han nog angelägen att vara till lags sen, MOAHAHA!
Nej. Jag skojar. Han kan få en dl mat på kvällen, jag är nog för blödig för att svälta honom.

Goliats nya säng?

Funderar på att investera i en ny hundsäng till Goliat och har spanat länge på en "Bean-bag". Jag tror att det hade passat honom utmärkt och även om den kostar lite i inköp så är den lätt att hålla ren (tvättbart överdrag), ser trevlig ut och ska vara hållbar.

Idag ska vi träna lite apportering och på kvällen ska jag vara skrivare på sommarcupen ute på klubben. Det blir nog skoj, jag hejar stenhårt på mina klubbmedlemmar, idag tar ni det!

Enorm ofattbar hetta framkallar dagdrömmar

Den svenska sommaridyllen hägrar..

Instängd i en lägenhet på 27 kvadrat med bara ett fönster utsatt för morgonsol håller jag på att smälta bort.
Jag har dragit ned persiennen, men jag kan omöjligt ha korsdrag och att sitta ute är tyvärr omöjligt då jag måste plugga och tyvärr inte äger någon skrivare. Så jag måste därför sitta vid datorn.


Idag ges verkligen chansen att känna sig bitter.

Men, jag får helt enkelt bita ihop och drömma mig bort till mammas altan och samtidigt försöka tänka att jag, genom att sitta instängd och plugga till tentan kommer ha råd att köpa ett hus med egen altan nångång i framtiden..

Helst med ett lusthus med massor av fina spröjsade fönster och underbara blommor och en gräsmatta som hundarna kan rulla sig på hela dagen lång. Ett syrénträd med vita syréner och en massa äppelträd så jag kan göra eget äpplemos så slipper mamma göra det åt mig. En uppfart med vackert grus och en liten farstubro med två stolar att sitta och dricka sitt morgonkaffe.. Åh, jag vill verkligen ha ett hus ..

2007-06-01. Exakt två år sen nu! Är vi inte söta?
Då visste jag inte att vi nu, två år senare, skulle vara bosatta i Skövde och
vara så aktiva i en brukshundsklubb..
Undrar vart vi befinner oss två år från idag?