Nu har vi påbörjat bilåkarträning. Vilket innebär att vi åker en kort sträcka och gör något roligt där vi stannar. Igår skällde Sune halva resan. Idag skällde han faktiskt ingenting på tillbakavägen! Jag hoppas att han snart förknippar bilen med att göra roliga saker, som att få springa på en stor äng och leka med matte.
Goliat och jag har tränat frystejpsmarkeringar nu vid lunchen. Han är så duktig på detta nu! Jag har inte helt hållit mig till kriterierna dock. Egentligen är tanken att han ska frysa nosen i 4 sekunder. Nu är det mera 1 sekund. Lite typiskt mig att slarva med kriterierna när jag inte orkar vara konsekvent i inlärningen. Nåja. Jag tröstar mig med att vi nog aldrig kommer att starta lydnadstrean i alla fall, så då kan vi lika gärna slarva lite (åh, jag kan riktigt se hur min lydnadstränare ålar sig i stolen, hihihi).
För Sunes del är det avlämningar som gäller i "valpträningen". Jag rullar iväg en boll försiktigt över golvet, och när han kommer tillbaka med den tar jag emot honom, berömmer honom med rösten och klappar honom på kroppen. Här får man inte vara för översvallande, då har man snart en valp hängandes i näsan.. Med honom räcker att säga "men vilken duktig kille " med lågmäld stämma. Lite ovant för en piplisa som mig, men jag vänjer mig nog snart. Några gånger har jag gjort misstaget att köra piplisestuket, och då har han blivit helt övertänd och börjat kampa med min tröjärm. Ja, så går det tydligen när man trissar upp denna typen av hund. Jag lär mig sakteliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar