LPI SE UCH
Moonhaven Knowing me Knowing you
"Goliat" Kärt barn har många namn sägs det. Goliat har nog lika många öknamn som smeknamn, men är ändå otroligt älskad. Min första hund, min käraste och näraste. Goliat.
Denna unge herre är en individ med stor värdighet och ett inneboende lugn. Han har sedan han var liten valp varit en "cool kille". Han gör aldrig något väsen av sig utan finns bara där, han är nöjd så länge han får vara med. Han har en slags värdighet som avspeglas i hans ibland plågade uttryck. "Varför gör du så här mot mig?". Han tycker inte om att kela och gosa, men bli kliad på sina egna villkor är väl okej.
Hans intresse för människor är svalt, detta gäller många gånger även de han är bekant med sedan tidigare. Ofta har jag sett besvikna miner på människor som lockat på honom utan lyckat resultat. Somliga föräras med att han som hastigast går fram och nosar, men för det mesta ignoreras inbjudningarna till hälsning helt.
De få förunnade som vunnit hans kärlek (dom kan räknas på en hand) tas däremot emot med översvallande glädje. När han får syn på min mamma brukar han springa fram böjd sig som en banan, vifta på svansen som en elvisp och när han sedan har fått hälsa på henne brukar han springa några ärevarv av lycka. I vanliga fall är hälsningsfrasen hastigt överstökad.
Vad gäller vaktandet är Goliat en tvättäkta kooikerhondje. Han skäller aldrig i onödan, men larmar när det kommer någon, och det med besked. Ingen kommer att kunna entra vår framtida gårdsplan obemärkt! Annars är Goliat en riktig livsnjutare. Den senaste tiden har han verkligen blivit vuxen och det är sällan han får stolleryck utan travar på i sävlig takt, tar det mesta med ro.
 |
| Goliat, 4 månader gammal. Bilden tagen första gången jag träffade honom |
Goliat är född den 10 januari 2007 i en kull om 5 valpar. Uppfödaren -Katarina Bladh- hade flera kullar som föddes efter honom, efterfrågan på hanar var inte speciellt stor denna vår och därför blev Goliat kvar hos Katarina tills han hunnit fylla 5 månader.
Bara någon vecka efter att jag hämtat honom började vi en valpkurs på Laxå Brukshundsklubb och jag åkte hem med tårarna sprutandes från dessa tillfällen. Goliat gjorde utfall mot andra hundar, gick inte att hantera utan att sprattla som en vildkatt och lyssnade inte på mig alls. Han hade helt enkelt ingen anledning. Han hade inget föremålsintresse, ingen lust att kampa eller leka med mig. De gånger han faktiskt sprang efter bollen man kastade tog han den och stack runt planen i några ärevarv innan han släppte den nånstans för att gå och kissa på en buske. Han hade heller inget större matintresse, så det var en riktig utmaning att få kontakt med denna lilla tonårspojke må ni tro! Men jag tränade enträget, läste allt jag kunde komma över. Många tårar och hårt arbete har det krävts, men jag kan nu vara stolt när jag tittar på min vuxna hund och allting vi har åstadkommit.
Goliats karriär i vänstervarv är förbi och vi kommer i framtiden att satsa våra surt förvärvade slantar på viltspår och agility. I övrigt är han och förblir en livsnjutare som får hänga med på vad helst jag och Sune hittar på. Harvandet på lydnadsplanen är förbi.
Klickbar stamtavla
