Hard work

Raderade lite bilder för att ni skulle få ett litet smakprov på vad vi har haft för oss i helgen. Mattias jobbar som jour i kommunen och den här helgen följde jag och hundarna med på rundorna för att Sune skulle få miljöträning. Goliat fick ju så klart också följa med, men han fick inte följa med in. Goliat är nämligen en världsvan jour-runde-hund som inte bryr sig ett skit om miljöerna på reningsverket (ja, dom får självklart inte gå in där det rena vattnet är), fjärrvärmepannorna och alla andra ställen som ska kollas till. Sune däremot har ju inte varit med förut. Han knatade på i gallertrapporna, blev inte rädd för vare sig pysande ljud och skramlande pannor. Det enda som han tyckte var riktigt läskigt var nog reningsverket ändå. Man själv överväldigas ju av doften som slår emot en, tänk då hur det är för en hund?

Det bästa, förutom miljöträningen, är att alla områden är inhägnade. Latjolajban säger hundarna!

Det som fascinerar mig med Sune är ändå att nyfikenheten alltid tar överhand. Han var helt klart berörd, men skulle ändå fram till allting, och det gjorde han genom att stå med benen brett isär och bli ungefär tre meter lång för att nå fram och nosa på saken som skrämt honom. Han är för underbar! Efter en kort inspektion av den otäcka miljön var han precis som vanligt och kutade runt bland bassängerna och tyckte livet var latcho.

Snacka om att jag har det bra som har möjlighet att ta med mina hundar på sånt här?

Den nya bloggen är på gång. Håll ut!

Förlåt mina kära läsare.

Jag måste väl meddela, och som ni själva kanske märkt, att jag är inne i en liten bloggpaus. Anledningen är ganska enkel: jag har tydligen använt upp allt utrymme jag får använda här på blogspot. Detta innebär att jag inte längre kan lägga ut bilder, utan att få radera från gamla inlägg.
Så för tillfället är en ny blogg på ihopsnickrarnivå.
Under tiden så lyser vi med vår frånvaro här i cyberspace. Eller så får jag väl skriva men utan bilder, och det blir liksom inte samma sak. Jag tycker alltid att allt blir så mycket mer levande med bilder. Idag valde jag i alla fall att lägga upp första bilden på mig och Sune tillsammans (på bekostnad av en gammal bild som ni förmodligen inte kommer att sakna). Detta är taget samma dag som jag hämtade honom.. Det känns redan som så längesen, ändå när man tänker på det så var det ju ganska nyss. Knasigt.

Jag ska väl i alla fall nämna att Sunes nya dagmatte och husse är HELT underbara! Han kommer ha det så bra veckorna som kommer när jag praktiserar på sjukhuset. Goliats passning blir lite mer ihopsnickrad, men det är ju lättare med honom i och med att han kan vara ensam hemma längre stunder. På tal om ensamträning fungerar det faktiskt riktigt bra att lämna Sune nu. Varje gång jag lämnat honom de senaste dagarna har han varit helt tyst och legat vid dörren när jag kommit in igen. Jippie!

Sune har blivit en stor pojke

Inatt sov Sune för första gången i hallen tillsammans med Goliat. Hans biabädd har alltid varit inne i sovrummet, mest för att jag har velat ha koll på om han behöver gå ut mitt i natten. Tanken från början var att vi successivt skulle flytta ut honom till dit han ska sova (Mattias vill inte ha några hundar i sovrummet),men likt många andra av de storslagna reglerna har vi liksom inte kommit så långt så vi har fullföljt.
Tills inatt.
Jag bar helt sonika ut Sunes bädd och ställde den i hallen, precis utanför sovrummet och sedan gick vi och la oss med stängd dörr. Jag är chockad när jag kan meddela att det inte var några protester alls från Sunes sida. Jag önskar så att han kunde vara lika avslappnad med att vara "ensam" på dagtid...

En annan något mindre trevlig "stor-pojke-faktor" är att han har börjat fälla. Förut har han ju varit så där härligt valpofällig. Men nu dröser pälsen av honom. Så det är väl bara att säga "Välkommen till 15 år av goldentäcke på golvet, Cecilia". Golden är ju som bekant makalösa med det här med pälsfällning och det visste jag redan när jag köpte honom. Men man har ändå, dum som man är, gått och hoppats att han skulle vara undantaget som bekräftar regeln.

Någon som har erfarenhet av goldenpäls och har några tips på hur man kan göra i framtiden för att få honom att fälla så lite som möjligt? Det jag själv kommer på är så klart bra foder och regelbundna borstningar med exempelvis furminator samt ett bad nångång emellanåt.
Mycket text idag och ingen bild alls. Men det blir ändring på det i eftermiddag. Vi ska nämligen på valpspecial med instrukörsutbildningen, det är strålande solsken ute och jag ska passa på att fotografera gruppen tänkte jag. Återkommer!

Goliat och solen

Årets första riktiga långpromenad avklarad. Vet inte när jag senast var så mör i kroppen efter en promenad. Jag och Goliat gick "skoljoggenrundan", vilken visade sig befinna sig under knähög snö. Detta resulterade ju givetvis i att jag virrade bort mig i skogen och befann mig till slut mitt i ingenstans. Skaren var så där precis lagom töad, sådär så man vid varje steg tänker att "jadå, den håller, skiiit det gjorde den inte!". 2 timmar ute i detta har gjort mig en smula.. mör.
Jag hoppas, i min trötthetsmisär, att tjockisen Goliat är lika trött. Nu blir det nämligen hårdträning och bantning för hans del framöver. Jag förstår inte hur han har kunnat bli så mullig? Förmodligen ungefär av samma anledning som att jag under vintern har gått upp 4 kilo. För mycket mat och för lite motion. Men nu ska det bli ändring må ni tro!


Beach 2011, here we come!

Träning i solsken

Underbart solsken idag och jag har verkligen tagit tillvara på solstrålarna må ni tro! Först inledde jag dagen med att träffa Sofia. Vi gick en promenad i skogen och såg spår efter både räv, rådjur och vad vi tror kan ha varit en varg. Sedan gick vi till fotbollsplanen, lånade ett bås och drack varm mintchoklad och åt kärleksmums. Det var lika gott som det låter! Efter fikat blev det lite träning på den plogade parkeringen. Sune och jag lekte, bytte saker och tränade egentligen mest "det är skitkul att följa med matte och gå vid sidan". Jag försökte att tänka på belöningsplacering och att belöna när jag tyckte att han var nära den målbild jag har i mitt huvud. Det vill säga; tätt invid min sida med sin bog vid mitt knä, huvudet riktat uppåt med ögonkontakt och viktigast av allt = härlig attityd! Jag vill gärna att han ska tycka att fotgåendet är jättekul. Tänk om jag i framtiden kan säga att jag har en hund vars starkaste moment är fotgåendet. Det moment som med Goliat har känts som Mount Everest att bestiga. Det hade varit nåt det!

Fina Sofia och hennes Frodo

"High five!"

Ska njuta in i det sista

Vi har det mysigt, ja det har vi verkligen. Men snart är det slut, tyvärr. Imorgon bär det av igen.

Hej spökåldern

Lånad bild på Spöket Laban

Sune är helt klart inne i den berömda "spökåldern". Varför jag tror det? Jo, den uppfattningen fick jag i alla fall när jag fick armen nästan avsliten på promenaden förut under Sunes första (och förhoppningsvis enda) panikångestflyktförsök.
Ja, jag ska förklara.
Vi hade varit på en längre promenad i skogen och var nästan framme vid mammas hus när en moppekille kom sparkandes fram på sin moped i hopp om att kicka igång den. Sune tyckte ekipaget var ytterst suspekt och trippade fram med stora ögon, men jag knatade väl förbi som med allting annat som intresserar honom (typ barn, människor, skällande hundar). Tyvärr valde mopeden att starta precis när vi skulle passera och det var då Sune höll på att skita ner sig av rädsla. Goliat gjorde väl inte saken bättre när han trodde att Sune skällde till för att grannar stod och hackade bort is på sin parkering och tänkte att "ja nu tar i dom asen!" och skällde han med. Hej och hå. Vi fick inte heller något direkt avslut på rädsleyttringen då moppepojken var så rosenrasande över sin ickefungerande moppe att jag inte hade mage att våga fråga om han kunde tänka sig att hälsa på min stackars skiträdda unghund. I annat fall hade jag gärna velat att Sune skulle fått gå fram och nosa på den otäcka mojängen.

Så för tillfället hoppas jag att den otroligt överdrivna reaktionen är sprungen ur någon form av spökålder och så får vi väl helt enkelt leta reda på en glad moppepojke att hälsa på en annan dag.

En timme i morgonsol

Gräver du så gräver jag!

Snusläppen Sune

Barn nuförtiden är galna...

Barn måste vara det allra bäst i utmattningssynpunkt, för både hundar och fastrar. Jag och jyckarna har spenderat en timme nu på morgonen till att följa med i denna galna pojkes förehavanden, och jösses, nu ligger vi alla utslagna, både jag och hundarna. Farmor har kollapsat på soffan för längesen. Hjälp, vilken energi! Pojken sprang upp, hoppade ner, sprang upp, hoppade ner, och Sune var ju så klart tvungen att springa med i varje vända.
Jag har gått och lagt mig halv nio varje dag denna vecka, helt slutkörd efter att ha passat barn och lyssnat på allt tjatter, gnäll, skratt och tjoande hela dagen lång. Och detta är bara två, tänk hur dagisfröknar har det? Det blir rena rama semestern att börja praktisera på sjukhuset om en vecka.

Ibland tror jag att han kanske inte är så korkad ändå

Strategisk placering

"Man får väl inte vara dum" sa Sune och placerade sig under den stol där det är mest sannolikhet att godsaker dimper ner. Nåja, tänker jag. Det gör väl ingenting om han käkar lite fiskpinnar nångång ibland.

Idag träffade jag min kompis Sofia och hennes pinscher Frodo. Vi gick till lekparken så hennes son kunde klänga runt som en liten apa medan vi tränade hundar så det stod härliga till. Jag har bestämt mig för att fokusera på det positiva numera. Skapa mig positiva målbilder i huvudet, se för min inre syn hur jag vill att det ska se ut när det är färdigt. Sofia jobbar som jobbcoach, men hon gör sig minst lika bra som hundförarcoach. Jag känner mig mycket stärkt och peppad! Tänk vilken skillnad det gör med lite sällskap under träningspasset!

Idag skötte sig Sune lysande. Vi tränade både på att leka med störning (i form av barn och  annat hundekipage i vild lek) på en ny plats. Detta var inga problem! Vi gjorde små , enkla positionövningar, stadga i sitt och ligg och en liten godissöksövning. Vi tränade lite "sitta vid sidan när någon kommer fram och hälsar på matte"övningar. Detta är svårt för Sune, så det får vi jobba vidare på. Men mest blev det vild lek. Och efter träningen gick vi hem till Sofia där jag fick god tomatsoppa och trevligt samtal och stor kopp rooibosté med honung. Mysigt.

Barnhunden

Sune och barnen har mycket skoj tillsammans må ni tro! Favoriten är att leka jage. Det vill säga, F springer runt runt och Sune springer efter med en leksak i munnen.....

När man inte leker jage kan man fläka sig över barnens leksaker för att möjligtvis få sig lite klappar och gosar. Eller så knycker man deras leksaker, det går också bra, för då skriker dom i högan sky och blir jätteroliga!

"Schjuuune, nääääääääj!"

.... Eller så kan man vid första bästa tillfälle slicka dom i ansiktet, då skriker dom också i högan sky och då blir det fart på hon den där matten också, vilket jag ju gillar bäst av allt! Till och med farmorn börjar tjoa. Förstår inte varför det blir sånt liv för lite pussar och eventuellt lite tacklingar? Näe, det förstår jag verkligen inte.

... Men det bästa är väl ändå att få busa med varelser som tål att bli bitna i baken. Det är nog det bästa ändå.

Lördagsmys

Frukoststund

Goliat håller sig på avstånd och ligger och solar istället...

Frodo och Sune busar

Öyvind och Aaron med "Björnbröder" i bakgrunden

Idag myser vi med familjen. Vi hann även med att gå och grilla några korvar med familjen Ohlsen och jag och Goliat gick en långpromenad på tu man hand. Nice. Mycket nice.

Vi har haft ena riktiga slöa dagar må ni tro. Det har fryst på ute igen så det är lika med självmord att försöka gå på promenad. Istället har vi gått ut och pulsat i djup snö genom skogarna, tränat lite apportering och slappat framför kaminen. Ikväll kommer tjocka släkten hit och då blir det nog fullt sjå för hundarna att hålla koll på allt folk och alla barn.

Grattis Sune på 7månadersdagen!

Mira

Dagen till ära for vi hela vägen till mors trakter för att hälsa på lite. Passade också på att svänga förbi några vänner, Sune fick ett svalt välkomnande av papillonarmén, som tyvärr verkade immun mot hans charm. Skönt också att han fick träffa deras blandras Flame, en äldre klok tik som uppfostrade honom hårt men rättvist. Det är såna hundar jag ska låta honom träffa lite mer regelbundet, så han får lära sig att veta hut (ja, när han blir för hårdhänt i sin lek alltså). Han fick också träffa katter för första gången sedan han flyttade ifrån gammelmatte, och han blev mycket glad över detta. Han labbade till stackars Goblin så hon blev nästan platt stackarn.
C-uppsatsen är på väg att skickas in och sen ska jag ha lite ledighet tänkte jag. Härliga tider! Jag hoppas på trevligt väder fram över så man kan ta lite skapliga kort. Ni får hålla till godo med dåligt ljus och redigering under tiden.

En djävul i solsken

Nu är vi åter installerade i hemmets trygga vrå. Men på väg hem svängde vi förbi på Ökebacka för lite fika i solskenet och för att tjöta lite skit med Hanna. Vi gick en kort sväng med hundarna i koppel och så la vi lite spår och sen var det väl inget mer. Goliat fick ett vad jag trodde var ett jättejättelångt spår, som så klart visade sig ta cirka tre minuter att gå med hunden. Men han jobbade på intensivt och plockade upp båda föremålen som jag lagt ut i spåret. Mycket trevlig attityd!

Jag passade på att knäppa lite kort på Devil också, när vi ändå hade så fint väder och allt. Lägger in ett urplock, du får be om resten på mail eller något Hanna!

Favorit i repris..

Jahopp. Så var det då dags för magsjuka igen. Denna gången har Sune spytt hela natten och jag har varit vaken sen tre-tiden då jag insåg, efter att ha försökt gå och lägga mig ett par gånger, att det skulle bli lättare att helt enkelt sitta uppe. Tur man kan streama teveserier, jag säger då det.

Jag förstår mig inte på Sunes mage. Jag vet egentligen aldrig vad det är han reagerar på. Allt går fint, tills helt plötsligt när hans mage kollapsar totalt och det bara sprutar åt alla håll. Jag har visserligen hört talas om att hundar också kan få magsjuka, men fyra gånger på en och samma vinter? Det låter ju helt orimligt. Nåväl. Nu blir det dietfoder, prokolin och canikur och vätskeersättning och ta-det-lugnt-dagar och hela köret så får vi se om det vill vill stabilisera sig. Goliat får sympatifasta tillsammans med Sune, han var också dålig i magen igår men inte alls lika illa som Sune. (Så ja, teorin för tillfället är ju att dom har ätit något båda två, men det tog värre på Sunes känsliga mage, medan Goliats plåtlåda till buk klarade sig med bara lite svinn).


Mattias skyr hundarna som pestsmitta när dom är sjuka på det här viset, så nu ska jag fly härifrån tänkte jag. Mot shöörwooodskogen! (Mullhyttan).

Mer vuxen än valp

Mina små stjärngossar

Det blev tyvärr ingen resa till Ökebacka. Däremot fick jag, nu efter lunch, ett mms från Hanna med en bild på Devil och kommentaren "Min valp är mer vuxen än valp!" Precis samma sak slog mig när jag ser bilder på Sune från idag. Han är ju... en hund!!? Inte längre någon liten ullig, tultande klumpeduns. Nu för tiden är han dessutom ganska spänstig. Ja, i alla fall för det mesta!

Idag gick jag och vovvarna en promenad hemma hos svärföräldrarna. Jag var tvungen att stanna bilen och ta ett kort på allén upp till deras by. Det är så vårigt ute! Det känns i luften nu. Nu är den på väg. Detta är inte bara ett "töväder mitt vintern". Detta är våren som är på väg! På promenaden gjorde jag ett par små leta-övningar till Sune. Jag sätter honom att stanna och själv går jag ut cirka tio meter och gömmer en leksak bakom ett träd eller i någon hålighet. Sen går jag tillbaka och skickar ut honom att leta. Detta fullkomligt ÄLSKAR han att göra, och han är som en liten målsökande missil på väg tillbaka till mig. Jag blir så glad att det äntligen har börjat lossna för oss! Det känns så befriande att ha möjlighet att göra såna här enkla små upplet och sökövningar. på promenaderna. Dels för att det är så himla skoj, och dels för att det känns som att vår relation växer så det knakar i och med dessa.

Jag lade också ett litet spår till Sune. Det var cirka 60 meter långt, ganska rakt och i spårslutet låg en leksak. Det märktes att han började jobba redan på väg från bilen. Han tog sig an uppgiften på största allvar och var mycket koncentrerad. Tyvärr hade jag, som vanligt, lagt ett både för kort och för lätt spår för honom. Nu när tövädret erbjuder lite barmark ska jag nog våga avancera våra spår till både längre och lite lurigare.

Sune, som fyller 7 månader den här veckan!

Blogga med nya tag!

Sådär- nu är vi hemkomna efter en helg fylld med vilda skrik, bajsblöjor och en och annan lugn stund (men det var mer av den andra varan). Jag har hela helgen ägnat mig åt barnpassning då min käre storebror åkte Vasaloppet. På tal om det, rätt fantastiskt att genomföra hela Vasaloppet utan att ha tränat innan. Jag önskar att jag också hade den där envisheten i generna. Tydligen hade han så ont i ryggen så han inte kunde resa på sig nu, men ett fint diplom fick han för mödan som ska ramas in och sättas upp. Bra jobbat brorsan!

Både jag och hundarna är helt slut efter helgen! Goliat har skött sig ypperligt, han skällde inte ens när små barnfötter kom tassandes och dörren gled upp med ett långsamt knarrande mitt i natten. Om dagarna höll han sig undan rätt effektivt, förutom när det vankades mat förstås. Då placerade han sig, väldigt strategiskt, under köksbordet i väntan på att små barnhänder skulle "åka tappa dän". Nåja tänkte jag. Om jag får barn nångång får det bli strikt förbud att äta saker under köksbordet, men för tillfället hade jag fullt sjå med att bara få i barnen mat. Dom lyckades nästan övertyga mig om att dom "brukar få dricka coca cola till frukost" och "brukar få äta ostbågar till lunch".

Sune nu då. Tänk om man kunde ha en treåring som belöning efter ett väl genomfört moment i framtiden? Det hade varit perfekt. Barn är nämligen det bästa han vet. På gott och ont kan man väl säga. Han förstår inte när han blir för hårdhänt och barnen tycker det är roligt att leka med honom- tills det gör ont... Mot slutet av helgen, när jag lyckats styra upp regler som "man får inte springa inomhus" eller "lämna inte leksaker framme som du inte vill att Sune ska bära runt på" eller "ropa inte på Sune, kasta ut din favoritleksak på golvet och bli arg för att han tar den" så tycker jag ändå att det gick bra. Rasmus och Sune hade jättekul ute på fälten och inne hade lilla Felicia och Sune det mysigt när hon hade kafferep med dockservisen och matade Sune med torrfoderkulor på små små assietter. "Assego!!!" Det är verkligen synd att jag glömde kameran, detta ögonblick hade inte gjort något att föreviga med ett kort!

Idag ska vi finjustera c-uppsatsen, sen ska jag åka till Ökebacka och lägga spår med Hanna och sen tänkte jag åka hemåt. Jag återkommer, med dagsfärska bilder!

Jag och stjärngossarna är i urskogen och har varit utan internet ett par dagar. Vi passar min storebrorrs barn när han är och åker Vasaloppet. Jag vet inte vad som är mest chockerande- jag som barnvakt eller min bror på skidor. I vilket fall går det jättefint och hundarna sköter sig utmärkt! Återkommer snart till bloggandet igen. Kram på er alla!

Ensamträningen fortskrider

Har "möblerat om" i min lilla cell....

Idag fick stjärngossarna vara ensamma en stund medan jag i strålande sol traskade upp på staden för att uträtta sådant som vuxna människor gör. Nämligen i bankärende med ett gäng helknepiga vuxenbankpapper i högsta hugg. Tyvärr, eller kanske ska jag tycka att det vara bra, så var banken stängd. Men detta gör ju bara att jag har ett ärende till imorgon att uträtta! Sune hade skällt några skall när jag gått, men sen såg det ut att ha varit lugnt enligt min inspelning. Så det går framåt i alla fall.

En annan sak som fortskrider är c-uppsatsen. Imorgon ska den visst vara färdig och vi har inte ens gjort klart resultatdiskussionen ändå. Men det är väl så det ska vara när man skriver c-uppsats vad jag har förstått. Så där svettigt, dödsångestframkallande och fruktansvärt. Men snart är det klart och när detta är över och praktiken börjar kommer man att längta tillbaka till "när man skrev c-uppsats, för det var ju så himla skönt". Jaja, jag kan visst aldrig bli nöjd.

En som däremot ALLTID är nöjd, det är Sune det. Han är en riktigt liten livsnjutare.

Idag, förutom att sitta med c-uppsatsen och känna min hjärna ihopskrumpna som en gammal rutten äppelskrutt, har vi varit på hundklubben en sväng. Jag promenerade en sväng med båda killarna och promenadsällskap, vilket faktiskt gick förvånansvärt smärtfritt. Det gav mig lite hopp för livet så där. Jag och Sune har börjat träna högersvängar och Goliat och jag filar på högersvängar fast vänstersvängar- ja alltså, det blir ju det när man har hunden på höger sida istället. Heelwork to music, here we come!