Nej, nu pratar jag inte om varken mej eller Mattias.
Goliat har under perioder haft en så otroligt vidrig andedräkt, nu luktar det verkligen död och förintelse varje gång han råkar öppna munnen. Detta sker dessvärre flera gånger dagligen, speciellt nu när det är så varmt och han har ett stort behov av att ligga och flämta. Konstant. Så nu måste här göras något!
Han har lite tandsten längst in, men annars är hans tänder inte nämnvärt snuskiga.
Det känns lite knepigt att jag själv aldrig går till tandläkaren för att jag "inte har råd", men att jag för tillfället överväger ett besök hos hundtandläkaren. Ett bra tag har jag funderat på om han har något som fastnat i halsen och ligger och ruttnar därbak. Han hostar nämligen knepigt var och varannan dag och låter precis som när man själv har något som irriterar i halsen. Men det gjorde han ju även innan vi åkte till veterinären för läppinfektionen och hon tittade i halsen och såg ingenting. Frågan är om man ska gå vidare med detta? Hmmmm.
Imorgon ska jag i alla fall införskaffa en mjuk tandborste och så blir det hundtandborstning morgon och kväll ett tag för att se om vi kan få bukt med det värsta.
Matten beklagar sig över sina stinkande fingrar, hunden leker med pipleksak
Idag är det tomt här hemma. Mattias tog med sig hunden ut på jobb i skogen och här sitter jag. Ledig och sysslolös. Vad gjorde jag när jag inte hade min hund? kan jag fråga mig dagar som denna. Usch, vad händelselöst och tråkigt mitt liv måste ha varit!
Idag ska jag i alla fall fylla min tid med att göra kycklingpaj, städa lägenheten och sen funderar jag på att åka till Borås (Knalleland) och shoppa lite. Jag har exempelvis inte ens några badkläder. Det kanske är en bra idé att införskaffa sej såna, när sommaren verkar bli precis hur varm som helst.
Jag tränade lite nu efter kvällspromenaden och jag tror baske mig att Hopp-stå är befäst nu! Först tränade jag lite ingångar med apportbock i munnen (detta är ju något vi verkligen MÅSTE få till snarast). Det gick sådär. Det fungerar om jag inte ställer mig mitt emot honom utan med vänstersidan mot honom. Detta innebär alltså att han bara behöver göra "en halv" ingång. Det är bara att traggla vidare på detta.
Sen körde vi då hopp-stå med våra sista korvbitar. Efter att ha läst en intressant artikel skriven av Memea Mohlin igår blev jag lite inspirerad och provade att bryta ner det till bebisnivå första repetitionerna. Memea skriver i sin artikel att det är viktigt med en hund med bra självförtroende och att hon därför alltid börjar med "basic övningar" för att sedan snabbt stegra upp till den nivån man är på. Jag började alltså med att vänta ut ett spontant hopp. När han hade belönats för detta ett par gånger lade jag på kommandoordet "stå" och repeterade ett par gånger. Sedan tränade jag rörelsen med "stå"kommando och omvänt lockande. Omvänt lockande är en modefluga inom hundsporten som går ut på att hunden ska få stadga i rörelsen. I detta fallet vill jag kunna röra godisen framför Goliats huvud och kropp utan att han ska ta ett steg framåt (andra exempel på omvänt lockande är ju när du sätter hunden och säger stanna samtidigt som du själv hoppar runt som en galning och tjoar och kastar en leksak och rullar bollar osv. Ja, ni förstår kanske?). Goliat fann stadgan jättefint, jag var riktigt förvånad! Så provade jag då med sitt och sedan "stå". Det fungerade på fyra repetitioner av fyra möjliga! Jag är jättenöjd med detta! Nu är det bara att jobba vidare, sätta ut träningen utomhus och på appellplanen och sedan är målet att jag ska kunna kommendera detta på större avstånd än en meter ...
Eftersom jag (så klart?) satsar på att någon gång under Goliats livstid starta lydnadstrean måste jag lägga krut på detaljerna. Han kommer förmodligen aldrig att hålla ihop ett helt fritt följ. Istället måste jag lägga än mer krut på precisionen i de övriga momenten. Vem vet, det är kanske vårat lyckade hoppstå som gör att vi får bra poäng i fjärrdirigeringen? Och detta kanske gör att vi lyckas med ett första pris? Drömma går ju :D
Vad sägs om ugnsrostade färskpotatisar och tonfiskröra till kvällsmat och jordgubbar med grädde till efterrätt? Ja, jag lever livets glada dagar här må ni tro! Efter en smällvarm dag i Vara brummade jag och Goliat nämligen hemåt och snodde ihop lite mat till min lille hjälplösing till karl här hemmavid.
Nu är det fotboll på teve, jag ska fly ut till skogen för en liten promenad med hunden. Lite lydnadsträning funderar jag också på, men det vete tusan om man orkar i den här värmen...
Så var denna ledighet snart över. Jag och Mattias har varit hemma i min barndomsby för att fira min mammas 60årsdag med pompa och ståt! Vad nu det är för något? Ståt borde väl vara något otroligt högtidligt, men pompa? Det låter lite mossigt kan jag tycka. Det blev mycket släktingar och självklart god mat. Goliat fick husera hemma hos min vän Sofia, då han inte är sådär överförtjust i stora folksamlingar. Men han skötte sig så fint med barnen den övriga tiden, Felicia följde efter honom som en liten svans och kommenderade både sitt, ligg, nej och kom och stå och allt på en och samma gång. Han saknade henne inte när vi åkte därifrån tror jag inte.
Idag har vi tillbringat dagen hos Mattias föräldrar. Det känns verkligen som att det är sommar när man kan sitta ute till sent på kvällen utan att behöva ta på sej extra kläder. Jag och Mattias kom på att vi skulle försöka fånga en kräfta i ån, tyvärr hittade jag inga och fick köldskador på benen- vattnet i ån hade tyvärr inte samma sommarkänslor som övriga landskapet och kändes som att isen hade brutits upp typ igår.
Eftersom Mattias är hemma hos min mamma och snickrar en grattis-på-60-årsdagen-altan tillsammans med min storebror innebär detta att jag inte har någon hundvakt om nätterna för tillfället. Detta medförde att jag, efter mycket ojande inombords, tog med mig Goliat till jobbet igårkväll.
Anledningen till att jag från början tvekade är för att jag har en viss tendens att bli mörkrädd på mitt arbete. Låt mig förklara. Jag jobbar på ett äldreboende med 50 boende. Korridorerna är långa och mörka om nätterna, dessutom har vi en gigantisk källare där det tidigare år har huserat inbrottstjuvar. Jag är också hundra procent säker på att det spökar i byggnaden. Ofta finns det blinkande lampor, obehagliga gamla fotografier som stirrar på en med kall blick, knarrande dörrar och annat gastkramande.
Så ja, ibland stressar man upp sig och går och sjunger "jag är inte rädd för mörkret" samtidigt som man tänder varenda existerande lampa och ber till Gud att man inte ska bli knivmördad. Tyvärr är min hund ganska känslig för min sinnesstämning. Därför var jag rädd att jag skulle skrämma upp honom också. Och att han, när farbröderna i huset ska upp och "mjölka korna" och börjar irra runt längst ner i korridorerna, skulle tro att han hade funnit knivmördaren och att det var hans uppgift i livet att skrämma skiten ur denne.
Men ack så fel jag hade! Det var som att han kom ihåg för två år sedan när han fick följa med mig varje dag till Dagträffen (ett "dagis" för dementa"). Jag är helt förstummad över hur duktig han var! Han följde med mig så snällt, efter ett par timmar fick jag heja lite på honom då han blev så trött. Han lät sig villigt klappas, stod snällt och viftade på svansen utanför de rum han inte fick gå in i (alla människor älskar tydligen inte hundar, hur nu det kan vara möjligt?). Mot slutet av natten letade han, så fort vi gick in på ett rum, upp närmaste matta att däcka på. Annars slickade han på skrynkliga tanthänder, vallade vilsna farbröder i korrioderna och hoppade upp och rullade ihop sig i folks sängar så fort dom råkade klappa lite för ivrigt på täcket i ett försök att fånga hans uppmärksamhet.
Idag åker vi hem till mor. Jag ska bara packa och städa lite. GLAD MIDSOMMAR på er kära vänner!
Jag sov till klockan tre idag. Goliat blev så lycklig när jag vaknade så han nästan slog knut på sig själv. Jag hade svårigheter att ta mig till badrummet för han liksom hoppade hipphoppsasteg framför mina fötter hela vägen. Han betedde sig precis som att jag har återuppstått från de döda. Jag upptäckte när jag återvände till sovrummet att jag förmodligen hade varit nära döden i min sömn. Dels hade jag dreglat ner hela Mattias kudde och dessutom svettat ihop underlakanet till en dragspelsliknande liten klump. Varför sover man som en klubbad säl på dagen?
Uschiamej.
Efter en lång, kall dusch, tre baljor kaffe samt några hårda klappar på var kind gick jag ut en promenad med kräket. Jojomensan, idag är han ett kräk må ni tro. Vi åkte till Orraholmen för tredje dagen i rad (anar vi ett mönster?) och tränade på att inte jaga trollsländor vid vattnet med sjukt dåligt resultat. Ibland känner jag att tålamodet tar slut på ett ögonblink och sedan är det som att mina öron fattar eld och jag blir vansinnig. Vi får försöka komma på någon bra metod för att komma till bukt med problemet. Lina och sele har jag ju tänkt, men råkar jämt glömma dom hemma och då går det ju som det går.
Lånad bild från google
Den här gången fick jag den fullkomligt värdelösa idén att jag skulle skvallra trollsländorna. Åh, så pedagogiskt! Äckligt optimistisk satt jag där med pannkakorna i högsta hugg och en förväntansfull "nu ska vi lösa det här på tre sekunder"min. Detta hade ju i ett helt annat sammanhang (exempelvis om hunden varit normalbegåvad och matten hade haft lite planeringsförmåga och tålamod) säkerligen kunnat fungera. Tyvärr gjorde det ju inte riktigt det i just det här sammanhanget. Dom sabla flygfäna kände dessutom på sig att något var i görningen och svärmade plötsligt runt oss som flugor kring en kobajs. Det där med att börja på avstånd när man skvallrar blev på något vis bortglömt i denna inlärningsprocess. Jag övergick raskt till min inte lika milda (men dessvärre välbeprövade) gorma-allt-vad-du-har-metod som inte heller den fungerade så lysande. Goliat hoppade glatt runt i vassen och jagade sina älskade trollsländor. En hade han visst fått tag på och den hängde ganska osmakligt vid sidan om hans gläfsande mun.
Jag tror helt enkelt att jag får lägga ut en lina i bilen omgående.
Eftersom jag är ett sånt klantarsle så gick jag till jobbet igårkväll, glad i hågen och med nattamackan i högsta hugg. Bara för att vid entrén in till mitt arbete mötas av två kollegor som såg ut som två stora frågetecken. "Näehä, ni är redan två? Ja, då går väl jag hem igen då!" Ja, hörrni. Total förvirring råder i min skalle. Men ikväll och imorgon ska jag i alla fall arbeta, det är ett som är säkert- tror jag?
Jag vaknade ganska sent idag och brummade iväg till Orraholmen. Det är så himla ödsligt där nu på somrarna. Inte en käft där. Jag och Goliat tog oss en promenad i den underbara skogen runtomkring och tränade sedan lite på den nyklippta planen. Härligt tyckte vi. Mattias plockades upp av min storebror så här hemma är det ännu ödsligare än på Herrljunga brukshundsklubb ska ni veta. Inte en endaste liten möbel och så bara jag och lilla Goliat. Uschiamej. Tur att jag snart ska fara hem till mamma. Träningen idag gick förresten hyfsat! Vi tränade lite hopp-stå från sitt med varierat resultat, lite hopp över hinder och sitt med mycket lyckat resultat och så lite inkallning med ställande, också ganska varierat. Jag önskar mig ett säkert stanna-kommando i födelsedagspresent Goliat. Kan du ordna det? Det är ju gratis dessutom, så det kan du allt ge mej.
Jag tog mig också i kragen idag må ni tro! Jag har ju inte skickat in Goliats SE UCH-papper. Så jag åkte hela vägen till Ölanda och Mattias föräldrar på jakt efter en skrivare- bara för att få upptäcka att det inte behövdes! Svenska KennelKlubben har minsann supermoderna saker, så det var bara att trycka tre klick och vips- så fanns titeln där! Är det inte lite tjusigt, tycker ni inte det? ;)
Nu har Limbo fått somna in. Han fick bära sin älskade dummy ut till bilen. Han fick ett helt paket korv och hoppade sedan glatt in och lade sig tillrätta. Sedan fick han lugnande och till sist den slutliga sprutan. Han somnade med dummyn bredvid sig och allt gick så fint tillväga. Limbo älskade att åka bil och kunde inte ha fått somna in på en mer älskad plats.
Livet kan vara så grymt och orättvist. Jag finns här för dig Hanna.
Det finns ingenting att säga, det enda jag kan komma på att göra är att lägga upp ett utplock av alla bilder jag tagit på din fina hund.
Ibland är livet nattsvart. Jag följde med Hanna till veterinären i Vara idag på eftermiddagen då Limbo inte varit sig lik på senare tid. På den lilla lokala veterinärstationen kunde dom inte utröna mer än att han hade extremt dåliga blodvärden och en förmodad tumör i buken. De kommer att få åka på vidare utredningar till Göteborg och Blå Stjärnan imorgon. Jag lider så med min vän, samtidigt som jag själv blir påmind om hur skört livet är. Vi är så dåliga på att ta vara på tiden vi har med våra kära vänner, och jordelivet blir ibland oväntat kort. Ikväll sänder jag mina tankar till Hanna som förmodligen inte sover så gott inatt. Jag önskar så att morgondagen för med sig glädjande besked.
Å, typiskt. Den perfekta hundburen i Svenljunga var såld. Jag som till och med mutade Mattias med att jag kunde åka och handla ensam om han kunde ringa (för jag tycker det är så läskigt att ringa på annonser). Vilken himla fail. Så det blev till att bära tunga kassar alldeles ensam uppför de tre långa trapporna. Ibland är jag så osmart.
Hur tänkte han här? Skaka sig i vattnet? Inte så smart väl?
Tur för mig var väl i alla fall att Mattias ville följa med på förmiddagspromenad. Vi åkte iväg till Jämnesjön och gick runt den, det tog cirka en timme. Efter hurtbullerundan blev det lite köttfärssås och spagetti och sen kom min storebror hit för att konspirera tillsammans med Mattias. Dom har något yberhemligt uppdrag på gång. Jag yppar inte mer om ämnet, men lovar att det kommer att uppdagas vad det lider. Själv har jag bestämt mig för att ägna kvällen åt att söka vidare i jakten på en perfekt hundbur. Om du vet någon som har en på lut, med måtten: Höjd: minst 70 cm Bredd: Max 55 cm Djup: Cirka 80 cm Så hojta till! Det är viktigt att den är skrammelfri, av bra kvalitet med utrymning både fram och bak. Ojoj.
Förutom att jag och Mattias åt god middag hos hans föräldrar och kikade på kungabröllopet på teven har jag hunnit ägna många timmar till Goliat idag. Efter att ha gått den vanliga morgonpromenaden for vi iväg i min lilla Opel till Mattias föräldrar där det bjöds på suveränt god mat med tillhörande jordgubbstårta och kaffe. Mycket trevligt, tack för det!
Innan jag gav mig ut på lunchpromenaden lade jag ett enkelt spår på en åker i närheten. Tyvärr glömde jag ju bort vad jag och U-B hade bestämt sist jag tränade spår. Jag skulle egentligen ha tagit en pinne och gjort ett mindre "dutt-upplet" där jag duttade runt med pinnen och sedan lät honom leta reda på den. Detta för att han skulle "veta vad det handlade om" när jag sedan släppte på honom på spåret.
Dagens spår bestod av 5 pinnar och två vinklar. Jag gjorde ett litet uppspark för att veta vart det började (hade inga snitslar med mej) och orienterade mej sedan med hjälp av saker jag såg i naturen. Spåret var kanske 300 meter långt (det är inte min starka sida detta med att uppskatta avstånd). Medan spåret "låg och jäste" cyklade vi cirka 40 minuter i ganska raskt tempo. Vi cyklade på gräsvägar i skogen så han hade möjlighet att springa lös. Vårat projekt-banta-Goliat har härmed satt igång, jag hoppas på bra resultat med en snyggt musklad, sund och pigg hund i slutet av sommaren. Nu när jag har min lilla bil att tuffa runt i ska jag nog kunna ta mig iväg till nya skogar och marker. Kanske kan jag också bli lite mer tränad på köpet?
Ja, vad ska jag säga. Jag är ju inte så sabla rolig när han hittar pinnarna som jag trodde. Jag står ju bara där och hojtar och har mig. Jag kanske borde vara ännu roligare, rent kroppsligt. Kanske springa iväg med pinnen, göra själva pinnen rolig... hmm... Goliat ser ju ut som en rikig skithund som skiter i allt. Betänk att han hade varit ute och sprungit i nästan en timme precis innan och dessutom hade han ju fått nys på en gammal rådjurslega i skogsbrynet. Jag är ändå väldigt nöjd med att han faktiskt tog 3 av 5 pinnar.. Nog kommenterat om detta. Undrar ni över kopplet? Jag hade tyvärr glömt linan hemma så det fick bli spår i koppel idag, vi har ändå inte kommit så långt att han gå i linans fulla längd, så det blev egentligen inte så stor skillnad ändå.
Jag och Goliat efter dagens spår
Jag är mycket förtjust i Goliats nya spårsele
Efter att ha vilat i några timmar for vi iväg till hundklubben där vi möttes av Hanna och Daniel med tillhörande svarta åbäken. Jag lade mest fokus på inkallning med ställande och hopp över hinder med sättande efter.
Zipper har god marginal när han hoppar
Daniel med Klura som spontant går fot ut på planen. Nice!
Klura i en inkallning
Upptäckter: 1. Goliat har slutat sätta sig ned i fotgåendet. Ajabaja. 2. Goliat kan inte sätta sig när han har hoppat. 3. Goliat orkar mer än vad jag trodde.
Tänk vad bra att ha träningskompisar ändå? Utan Hanna hade jag förmodligen slitit av mig håret. Det låter för övrigt som att jag ska slå ihjäl Goliat när jag kommenderar "sitt". Förmodligen var jag också lite purken eftersom han hade tjuvstartat 4943 gånger. Det där med att "inte träna när du inte är på humör" är ju kanske något man borde anamma... Trist bara när man är en så arg liten människa som jag är .... Ni kanske undrar över varför jag belönar med pipen över huvudet och inte med godis när han sitter? Det är faktiskt av den enkla anledningen att jag inte hade med mig något godis idag. Nästa träning ska jag gå till andra sidan och belöna honom med godis när han fortfarande sitter, jag lovar.
Nästa träningspass ska vi träna vidare på sättande på avstånd, träna mer snabba sättanden även vid sidan och fortsätta tragglandet med inkallningen med ställandet. På något vis kommer dom där "vanligare" momenten lite i skymundan och helt plötsligt har man tappat det mest väsentliga. Sitt känns så enkelt, det är nästan alltid det första man lär hunden. Nu helt plötsligt är "sitt" svårt... Tål att tänkas på.
Imorgon ska jag åka och kika på en bur till bilen, kika in då och titta om jag hittade någon i lämplig storlek!
Efter en trevlig frukost med min rara lillasyster som jag sedan skjutsade hem till hennes minst lika rara pojkvän, styrde jag kosan mot Vara. Det var omväxlande gassande sol eller spöregn, tur att jag lyckades rota fram Mattias alldeles för stora pilotbrillor som jag balanserade på näsan när solen strålade som värst.
Goliat mådde gott i buren i bagageutrymmet, stereon gick på högvarv och jag mådde gott. Man vänjer sig fort med att köra själv måste jag säga, jag är faktiskt förvånad.
På kvällskvisten åkte jag och Mattias till Ölanda för att hämta min bil. Så nu står den parkerad här nedanför lägenhetsbyggnaden. Det känns overkligt. Men bra! Jag fick ett grattistillkörkortet-kort och lyckönskningar. Det kändes bra i magen. Nu ska jag kika på det här ståhejet med bröllopet på teven och planera inför spårträning imorgon. Tänk vilken tur jag hade, min kompis Sofias pincher Frodo har vuxit ur sin Björkis-sele så jag fick köpa den för en billig penning. Den måste ju invigas! Jag återkommer. Under tiden får ni kika på lite bilder från eftermiddagens långpromenad med flat-gänget.
Vara-slätten. Vackert, eller hur?
Hanna och hundarna
Goliat blev så kär i Klura så det var inte kloookt
Goliat står och spanar i barndomens skogar... Det var på just den här platsen som jag satt och grinade på en sten när han var unghund ;)
Mammas hemby är som ett svart moln av mygg och knott. Jag och Victoria gjorde ett tappert försök att låta hundarna bada i ån nu på kvällskvisten, vilket resulterade i en ofrivillig åderlåtning i form av 711 stycken myggbett på varje ben. En liten rackare letade sig till och med upp innanför mina vida byxben och stack mig på insidan av låren. Det aset. Vi försökte fly från myggen över en vildvuxen åker, där det oturligt nog växte både tistlar och mängder av brännässlor. Kan man säga att mina ben är något misshandlade vid det här laget? Nåja. Vad gör man inte för att hundarna ska aktiveras. Annars roar jag mig med att tvätta, putsa och dammsuga Mattias bil. Jag tror att han kommer bli riktigt förvånad när han får tillbaka den, alldeles nytankad och välpolerad. Förmodligen kommer han tro att jag är ute efter nånting. Frågan är ju om det säger det mer om mej än om honom tro? Hehe... Nej då. Jag tycker allt att jag är en ganska så snäll flickvän. Ibland. Han kommer säkert bli glad att jag har ansträngt mig, nu när jag fick låna hans bil...
Så glad att han någon gång i framtiden är lika duktig som Per som bygger en sån här fin och lyxig hundgård till sina hundar tro? Hålla tummarna går ju. Ja, jag kan ju inte göra så mycket annat med dom eftersom dom sitter mitt i handen.
Hundarna kommer att kunna gå in i den lilla stugan. Ut mot vägen bygger dom med hela plankor så att hundarna inte ska se folket som går förbi. Bräderna ska målas röda och sen blir det nätat både runt och ovanpå. Lyxigt va?
Vi gick en sväng till rinken där Maja och Goliat busade med kottar
Grymt bra för vårat "Banta-Goliat"projekt
Jag och Sofia träffades en sväng för lite lydnadsträning i den svala sommarkvällen. Jag själv tänkte lägga fokus på inkallning med ställande, där han fortfarande har lite dålig fart. Dom två första repetitionerna gick suveränt! Jag borde ha slutat där, självklart gjorde jag inte det och fick till ett par riktigt sega änna på slutet, som jag helst vill ha ogjorda. Ena gången seg start, dålig fart men bra ställande. Andra gången bra fart- men inget ställande alls.. Vad kan jag lära mig av detta? Att inte träna samma moment för många gånger. Yes.
Nöjdast är jag med Rutan. Jag lade Goliat och ställde ut en ruta cirka 10 meter bort. Det var Sofias koner och jag hade inte med mig någon targetmatta, men tänkte att det kunde vara skoj att prova utan. Och se själva på resultatet! Det syns tydligt att han är lite mer osäker på första skicket (det var dessutom utan kommando). Andra gången när han redan sprungit en gång och dessutom fick ett "ut"-kommando hade han ju mycket bättre fart. En lite apportering hann vi också med, dock med lite hjälp på ingången..
Sofia och Frodo busade Majelutt
Sent på kvällen gick vi en sväng och lät hundarna bada i kvarndammen...
Supermorsan Sofia kämpar tappert med barnvagnen i skoglig terräng
Fly och Kellie och Miras? rumpa
Uj, vilken sommar vi har fått! Tänk att jag lyckades tajma min lediga vecka med detta underbara väder, ibland har man det för bra!
Det händer många trevliga saker i mitt liv just nu. Inte bara körkort och det trevliga vädret. Jag fick nämligen praktikplaceringslistan för hemsjukvården i höst och hamnade i Skövde- hurra! Då kan jag ju cykla till praktiken även denna gången! Dessutom har jag haft en helt fantastisk dag tillsammans med Victoria.
Victoria och Maja
Busigt värre!
Goliat gjorde till och med lekinviter till Frodo!
Lilla Maja som inte kan låta bli att komma till alla som sitter på huk ;)
Här är hon på gång igen....
Katten Signe hade fått tag på en fågelunge...
Vi for iväg i den svarta lilla maran för att våga oss på att tanka. Detta med att tanka är verkligen en vetenskap. En vetenskap som dessvärre utelämnas från utbildningen som man får på trafikskolan. Första pumpen vi provade stod vi nog och försökte vid i säkert 10 minuter. Till slut fick vi inse att den förmodligen var ur funktion (för det kan ju knappast vara vi som är korkade?). Vi åkte vidare in till det lilla samhället i närheten och provade på deras mack där. Efter en stunds kämpande kom butiksbiträdet ut med en "ni såg ut att behöva hjälp"menande min. Då känner man sej ju bara lovligt korkad. Nåja. Nu är bilen fulltankad och jag är 500 kronor fattigare. Härliga tider.
