Stigmangården

(Bilden är lånad)

Jag har haft en underbar lägerhelg tillsammans med klubbmedlemmarna från Billinge Brukshundsklubb denna helgen! Vi har haft strålande solsken, extremt mycket fikande, bad i sjön, träning, god mat och gemenskap.
Egentligen kan jag väl inte sammanfatta helgen på ett bättre sätt än att säga att det var det roligaste jag gjort på längelänge. Goliat är helt däckad och kröp över tröskeln och direkt till sin säng när vi anlände till lägenheten för en liten stund sedan.

Fokus med helgen låg egentligen inte i att utvecklas i hundträning utan handlade nog mer om att lära känna varandra bättre och få chans att umgås. Men jag måste säga att Goliat har skött sig strålande på många träningsområden ändå. Jag radar upp dom lite fint här och skriver en liten kommentar (så ni som inte är så intresserad av fackuttryck och hundträningsreflektioner kan sluta läsa nu).

Rallylydnad- körde igenom en bana som Mona hade satt upp. Det var inga konstigheter alls, jag måste komma ihåg var i förhållande till skylten jag ska utföra rörelserna bara.

Agility- vi fick köra en rätt lurig bana som såg ungefär ut såhär (ritad ur minnet, ta därför ingen hänsyn till avstånd och vinkeln på hinder):Detta är alltså den första hela banan som jag och Goliat har kört. Jag ritade inte ut hela dock. Den fortsatte sedan, men det intressanta var denna runda cirkeln som man sprang runt, jag kände mig som en yr höna efter några varv.
Han skötte sig lysande! Han älskar ju att springa i tunnlar, så banan passade oss utmärkt!

Lydnad- blev kommenderade av Ulla-Britt med resten av gänget som publik. Usch vad nervös det var! Men Goliat skötte sig, även om han var en smula ofokuserad. Jag och Annica räknade ut vad vi skulle få för poäng på lydnadstävlingen på söndag och kom fram till att ingen av oss kommer att bli uppflyttade..

Upplet- Vi vallade en ruta och Ulla-Britt placerade ut säkert fem föremål i denna rutan. Terrängen var kuperad och ganska otillgänglig. Goliat kom in med hela TRE föremål!! Jag skickade inte ut honom fler gånger efter detta, men jag var så himla stolt över honom. Det var som att han har kommit på vad det handlar om! Han sprang verkligen ut från mig också, jag är supernöjd med denna delen av träningen.

Spår- Gjorde ett kort spår med en vinkel och placerade ut tre spårpinnar. Spåret låg cirka 45 minuter. Han började bra, och markerade den första pinnen. Sen kom det tyvärr en hund springandes och förstörde allting för oss. Jag har för mig att han tog vinkeln fint, sen kom den stora svarta hunden och jag sprang iväg och kastade en apportpinne i huvet på den medan jag gormade "GÅ HEM!". Goliat såg en smula snopen ut där han stod och väntade i spåret. Men trots detta avbrott spårade han vidare och hittade spårslutet, så jag var supernöjd!


Sammanfattningsvis har helgen var otroligt givande. Goliat har fått bada i sjön flera gånger och har simmat och hämtat dummies för glatta livet, så jag tror jag måste införskaffa mej en bra vattenleksak.. Tack allihopa för trevligt sällskap, vi har haft det jättefint!

Taggade!

Jag och Goliat taggar inför resan imorgon genom att packa, städa, äta kladdkakemuffinssmet och färga håret litegrann. Goliat ligger på sängen och har det tråkigt iofs.

Mit mit!

Hittade den här rejsfilmen på Goliat och Lexy från i april.
Jag skrattar varje gång jag ser Lexy köra propellerbenen i Goliats ansikte i början.
Påminner lite om Gråben och hjulben....

Ikväll ska jag följa med Mona, Jenny, Inger och alla andra från våran klubb bort till Skövde brukshundsklubb. Det är nämligen dags för sommarcupen i agility! Billinge BK mot Skövde BK, två tävlingar på varje klubb. Jag och Goliat ska ju inte starta såklart, men vi ska dit och miljöträna/lydnadsträna.
Nu på morgonen gick han superbra på lydnadspasset vi hade. Fotgående och positionsträning med fokus på ingångar med externbelöning körde vi. Han tycker det är så svårt att hålla positionen när pipen bara ligger där och ropar på honom. Men vi tränar vidare så får vi se hur det går. Pipens pip börjar ge med sig, men det gör verkligen ingenting.. Om jag ska våga ha den i fickan på tävlingen nästa vecka så är det ju bara bra om den inte piper om man råkar böja sig för mycket..

Vem påstod att realistiska mål var något att sträva efter?

Jag och Goliat är uttråkade.
Vi har lessnat lite på att nöta klass 1-momenten. Vi kan dom ju, det som fattas för våran del är motivationen. Därför har jag beslutat mig för att gå vidare i träningen nu. Mot nya vidder och utmaningar!

Utmaning nr 1:
Passiv liggmarkering på spårpinnar
Målbild: Goliat ska, vid hittande av spårpinne, lägga sig med spårpinnen mellan frambenen. Smack! Så skogsmyror och torra löv flyger!
Planen: Jag använder klickern, shejpar fram det jag vill ha inomhus. När han kan detta kan jag använda pinnarna utomhus. Parallellt med detta börjar jag köra personspår igen, med leksaker i spåret. När pinnmarkeringen sitter placerar jag ut en pinne i spåret och voila! Så blev vi godkända i appellen och uppflyttade till lägre. Ja, förutsatt att jag orkar träna in framförgåendet, hoppet och apporteringen då. Och budföringen. Och får upp motivationen under linförigheten. Och motivationen i spåret. Och och och och och och.....

Utmaning nr 2:
Ställande från sättande (utan så mycket som en tendens till att röra sig framåt)
Målbild: Fjärrdirigering med sättande, ställande och läggande. Han kan 2:ans fjärr jättefint, så nu ska bara ställandet sättas in.
Planen: Jag övar med bräda framför så han inte kan röra sig framåt. Belönar med klick och leksak, gudars skyming vad skoj tänker Goliat då och blir förälskad i fjärrdirigering, lydnadsträning och tävling och blir lydnadschampion i ett nafs.

Utmaning nr 3:
Apellapporteringsmomentet
Målbild: Jag kastar apporten, Goliat hämtar den. Har klockrent gripande, springer in med bra fart, håller den stadigt utan tugg och lämnar den på kommando. (Nej, jag skojar inte.)
Planen: Fortsätta träna på att han ska hålla apporten. Göra apporten till den roligaste grejen i hela världen, typ löptiks-pipleksaks-fågel-i-flykt-rolig. Eller nej, kanske inte förresten. Det hade ju blivit lite svårt att få honom att sitta kvar vid sidan då. Nej, men han ska faktiskt snart få börja plocka upp apporten från marken. Sen ska vi träna att han ska springa ut till apporten när jag kastar den. Sen tänkte jag sätta ihop detta underbara sätt att dela upp momentet och vara en sån där modern klicker-fjant. Jag gillart.

Ja, mina vänner. Nu har vi att göra må ni tro!
Annars rullar det på. Jag saknar min kamera till döds...
Jag är också egentligen lite sugen på att träna in spårpinnesmarkeringen med skall. Det hade varit lite mer hardcore. Förresten ska jag få ett par militärbyxor av Mattias. Han har ju sina från lumpen kvar och dom från Hemvärnet kunde han byta in till min storlek. Så nu ska jag bli en riktig Hemvärnskärring må ni tro! Nu är det snart bara kelpien som fattas tror jag.

Magknip

Goliat, en vill-vara-Hemvärnshund?

Jag fick PM:et för lydnadstävlingen som äger rum om två veckor.
Ett mail där det stod "PM, lydnadstävlingen 090607". Innan jag ens hann klicka upp mailet hade magen blivit som en ihopsnörd knut. I lydnads klass 1 är det, förutom mina kära klubbmedlemmar, även med två okända golden retriever, en okänd schäfer och en okänd aussie. Jag hoppas att Goliat kan få hamna mellan två hundar han känner.... åh, jag vill verkligen inte att något ska hända under platsliggningen. Det är nog det värsta med hela tävlingen tror jag. Skitsamma om han inte har någon kontakt på linförigheten, skitsamma om han lägger sig segt eller tar några steg vid ställandet, eller tappar apporten. Men snälla snälla snälla ligg kvar på platsliggningen!

Jag ska åka tillbaka till Skövde strax. Sitter och väntar på att tåget ska gå.
Läser PM:et hundra gånger och funderar över hur jag ska hinna få upp någon slags motivation på två veckors tid. Åh, vad jag älskar att plåga mig själv.

Varför man inte ska tro att det ska gå bra

Jag är född pessimist.
Jag har aldrig haft något vidare värst tålamod och jag lever med inställningen att det är bättre att tro att allt ska gå åt skogen så man istället kan bli glatt överaskad när det inte gör det. En typisk närkebo med andra ord.

Trots detta lyckades jag ändå slappna av idag på promenaden.
Jag och Goliat hade varit ute i skogen en timme. Solen gassade, svetten lackade, han var sådär lagom loj och sprang runt mina fötter- lös. Jag vet att det är lag på att ha hunden kopplad (eller som om den vore kopplad) under denna period på året. Men jag har invaggats i någon slags falsk trygghet att han aldrig springer bort.

Så går jag där i godan ro och gnolar på en liten melodi.
Ser att Goliat går in i en buske och hinner väl tänka att "ja, hoppas han nu inte får upp nån hare eller nåt annat därifrån" men går vidare och tänker att livet ändå är bra härligt.
Går en bit till. Ingen hund på vägen bakom mig? Hmm, ja, men han brukar ju göra små lovar in i skogen och kommer säkert tillbaka snart, tänker jag och spatserar vidare i min lilla solskenstillvaro.
Fortfarande ingen hund, fastän jag gått tvåhundra meter. Nu skulle han ju faktiskt ha kommit? Jag vänder, går tillbaka till busken, ropar några gånger och inser att.. Sabla skit. Han är borta!
Ja, jag har lärt mig från förra gången han var borta (det har faktiskt bara hänt en gång förut) att inte gå ifrån platsen där han sprang bort. Så jag sätter mig på en stubbe vid vägkanten och sitter där och glor i tio minuter. Under dessa tio minuter hinner många tankar flyga runt i huvudet. Vad ska jag säga till polisen? Tänk om han har gått ner i ett hål och fastnat? Hoppas han aldrig komma tillbaka mer för han är världens sämsta och jobbigaste hund, jag ångrar att jag köpte dig dumma hund, varför släppte jag honom lös? Jag är en idiot som inte borde få ha hund, osv i alla oändlighet.
Så ser jag en cyklist i fjärran (det var en väldigt rak skogsväg jag befann mig på). Eftersom jag tycker det är rätt pinsamt att sitta på en stubbe mitt i skogen helt apropå så går jag in på andra sidan skogen och tänker gömma mig. Och då helt plötsligt hoppar Goliat såklart ut på vägen!! Jag kutar efter och säger åt honom att sitta lagom när cyklisten hinner upp oss.
"Nämen oooooooooooh vilken lydig hund!!" utbrister hon.
Ja, vad säger man då? ;)

Igår lärde jag mig mycket matnyttigt.
Jag fick äran att agera skrivare på Herrljunga Brukshundklubbs lydnadstävling.
Det var startande i samtliga klasser, en i elit, tre i 3:an, 7 i 2:an och 6 i 1:an.
Halvvägs in i tävlingen drabbades jag av panikartad kramp i korsryggen så jag fick hämta en stol att sitta på. Tydligen är jag inte gjord att stå rakt upp och ned tre timmar i sträck.

Det var i alla fall oerhört givande att se alla tävlande. Tydligen hade det varit sork/gått rådjur på plan, för rutan var det nog bara en enda hund som klarade utan att nosa. En hund i lydnadsklass 1 stack till och med till skogs!

Idag har jag och Goliat varit hos Mattias föräldrar ute i Ölanda och umgåtts med Mattias brorsbarn. Goliat är en aningens reserverad för dom fortfarande, men vi latchade runt, gick ned till ån så Goliat badade och simmade efter både pinnar och barkbitar, byggde en liten agilitybana och gick en promenad.

Jag ska snart gå till jobbet nu, försökte sova några timmar nu på kvällen men utan lyckat resultat. Jag hoppas verkligen att jag orkar vara alert hela natten.. Tänk på mig i min svåra stund. Nu ska jag göra äggsmörgåsar. Hejdå.

Goliat slappar i soffan

Ja, gårdagen spenderades på hundklubbens torsdagsträning. Innan träningen spatserade Mona och jag in på Maxi i full hundtränarmundering, väst och allt, för att klaga på en för gammal vara. Det var härligt att vara mål för folks blickar för en gångs skull, jag ska nog fortsätta med detta.

Goliat var för första gången i sitt liv hanhundsjobbig på träningen. Eller, jag vet inte om jobbig egentligen är rätt ord att beskriva det. Han var snarare som en mardröm som blivit sann.
Jag har alltid kunnat skryta med att man knappt märker på honom när det är löptikar i närheten, men ..... fy tusan säger jag bara. Målet för hans tillgivenhet var vorsteh-tiken Ella som precis gått ur löp.
Vi släpade fram en hel drös agilityhinder och jag tänkte att jag skulle köra en hinderkombination som liknade en stor cirkel. Trodde jag.
Goliat stannade uppe på A-hindret för att slicka på det, stannade inne i tunneln och tog sig en slick på den med, balansen gick i sakta mak med näsan klistrad på hindret. Transportsträckan från agilityplan till trädgården där dom andra satt och fikade var som att försöka dra en envis åsna bort från havrehinken. Jag var i alla fall tapper och släpade med byrackan upp till lydnadsplanen där det gick något bättre. Vi körde lite lydnadsmoment och en platsliggning som faktiskt, "peppar peppar", gick bra TROTS att det var flygfän överallt.
Så fort vi tog oss tillbaka ner i löptiksnästet kom hormonmonstret tillbaka, sen fick han sitta fastbunden långt bort från mig så jag kunde förtränga hans existens. Då såg han så ynklig ut så jag kunde inte låta bli att tycka om honom - det är dom där valpögonen han tar till ibland.... Man smälter ju som smör i solsken.

Idag är tanken att jag ska åka till Herrljunga och gå en promenad med Hanna, laga mat med Mattias och så på kvällen skriva på lydnadstävling på Herrljunga brukshundsklubb. Trevligt värre, man lär sig alltid oerhört mycket av att stå bredvid domaren. Rekommenderas (speciellt till dig Sofia)!

Efteranmälan och fågelbajs

En liten profilbild från i vintras

Igår hade jag och Goliat den bästa träningen på flera månader.
Han gick på klockrena tior, även om han trängde så var han verkligen SÅ positiv under fotgåendet och gjorde jättefina svängar och halterna satt som ett smäck. Ingångarna kom han helt plötsligt ihåg och han var så underbart glad och alert!
Då kändes det genast surt att jag inte är anmäld till Hjo, när alla mina träningskompisar ska göra debut i Lydnads klass 1.
Jag grämde mig hela kvällen igår över detta, så idag på förmiddagen ringde jag upp tävlingsansvarig på Hjo brukshundsklubb och frågade om det var okej att efteranmäla sig.
DET VAR DET!

Goliat är, som många av er vet, galen i fåglar. Det spelar ingen roll vilken färg, form eller storlek det är på fjäderfäet. Allt som flaxar och kraxar är av intresse. Nu under sommarhalvåret får jag därför ha honom kopplad under större delen av promenaderna, annars blir det rejs och trädskällning. Idag när jag i godan ro spatserade utanför soldathemmet började det skräna nåt förfärligt uppifrån träden. Fåglarna tyckte nog att vi utgjorde ett hot mot deras ungar. Jag var trots detta ganska nöjd med mig själv. Jag hade kopplad hund och tränade kontaktövningar så det stod härliga till - finns det någon bättre störningsträning än att träna kontakt i ett fågelinferno med en fågelgalen hund? Men det skulle jag ju verkligen inte gjort. Rätt som det var rann det fågelbajs överallt. Inte bara min keps, utan även min tröja, min jacka och min väst. Jag hittade som tur var ett gammalt intorkat snorpapper i fickan att torka av det värsta med. Hädanefter tänker jag inte träna under fågelträden, det säger jag bara. Jösses, vad det händer saker på våra morgonpromenader!

Ibland är jag smart, tyvärr inte idag

Idag var jag ute på min vanliga morgonpromenad med Goliat, när jag kikade in i skogen och såg vad jag trodde var ett hav rabarber. RABARBER! Jag älskar rabarber! Man kan göra paj, saft, kräm. Man kan vira in sig i rabarberblad och dansa hulahuladans. Det finns ju verkligen inga begränsningar!
Underbart, tänkte jag och hipphoppsade hem, glad i hågen och såg framför mig hur jag slevade i mig litervis med rabarberkräm.
Tills jag började fundera.
Varför, Cecilia, skulle det växa ett hav rabarber mitt i skogen?
Jag sökte lite på Internet och fann till min stora besvikelse denna växt...

Pestskråp. Användes för att bota pest förr i tiden.. Tyvärr inte speciellt god i paj...

Den ska tydligen vara verksam mot gallbesvär och vissa magåkommor och användes av munkarna förr i världen. Tur att min dumhet ibland breddar allmänbildningen, så den kommer till någon nytta... (läs mer på http://www.alternativmedicin.se/sok/Vax-136.html)
Jag säger då det. Mina fränder skrattar åt mig och anklagar mig för att komma från Stockholm, eller något annat hemskt ställe.Ja, ni vet ett sånt där ställe där man tror att mjölken kommer från affären.

Jag har i alla fall provat apporteringen med Goliat idag igen. Han höll den lika fint som igår! Duktiga hund!
Lyckan är total.
Ikväll är det avslutning på lydnadskursen, jag ska verkligen peppa upp oss så vi är svinbra.

70 saker man kan göra med ett gem

Idag har jag varit på ledarutveckling tillsammans med Katarina, Carolina och ett gäng andra människor. Till min stora glädje var min instruktör från freestylekursen där. Utbildningen var otroligt givande, även om det inte alls var vad jag hade väntat mig. Jag trodde att det skulle vara något hundrelaterat, men det handlade istället uteslutande om vad som utgör en bra ledare, hur man skapar en öppenhet i en studiegrupp och hur man lär känna varandra på ett bekvämt, lättsamt sätt. På det stora hela har jag haft en jättetrevlig och inspirerande kväll, ser fram emot nästa kurstillfälle!

Annars har jag och Goliat haft lite apporteringsövningar idag.
Myrsteg, men åt rätt håll är väl sammanfattningen.
Idag höll han apporten i ett stadigt grepp, han satt ned hela tiden och jag hann ta den innan han släppte. Underbart, en 5:a hade vi nog fått på tävling i det här stadiet.

Till om några veckor har jag tänkt satsa på en 10:a...

(Blev lite inspirerad av Jessicahs roliga beskrivningar av sina hundar på hennes hemsida.)

Goliat som människa

Om Goliat var en människa skulle han vara den där killen i klassen som alltid drar flickorna i håret. Ju argare de blir desto jobbigare blir han. Han hade varit den där tonåringen som brölar "Men morsan, du pajar frisyren!" med målbrottsröst, men egentligen innerst inne gillat att bli klappad på.
Han hade försökt visa sig tuff för dom andra killarna, men när det väl kommit till kritan inte tvekat en sekund på att gömma sig bakom mamma när det blev för mörkt ute. Självklart hade han ju bara velat dö om man tvingade honom att hjälpa till hemma. Motionera hade han inte haft någon ork till, mystiskt nog hade lek med kompisar i timtal däremot inte verkat alltför ansträngande. Han hade varit en typisk närking, skeptisk mot allt och alla med en negativ inställning till nya saker. Men när man väl lärt känna honom hade han visat sig vara världens snällaste.

Regnet det bara öser ned....

Jag och Goliat hade en riktigt hurtig morgonpromenad.
Munderad i full regnutrustning traskade jag ut med fickorna fyllda av uppletsföremål.
Sen jag skaffade hund har jag börjat älska att vara ute i regnet. Dels är det folktomt, dels är den där känslan när man får komma in och krypa ner under en filt och titta på teve oslagbar. Dessutom är det alltid lika kul att upptäcka hur vattentäta kläder som finns på marknaden och att ett par nya Merell-kängor håller för att hoppa i vattenpölar (jag gjorde ett vattentest idag).

Jag vallade i alla fall en blygsam liten uppletsplätt och placerade ut tre föremål, under Goliats strikta uppsikt. När jag skickade honom sprang han runt lite lätt konfunderad, men hittade till slut Ulla-Britts barnvante som jag fått låna. Lyckan var total när han på en gång sprang och lämnade hos mig! Han höll den hela vägen in! Guldstjärna till Goliat för den prestationen.

Det är sen som problemen börjar. Han har inte riktigt förstått att det faktiskt finns fler saker att hämta därute. Jag fick visa honom föremålet och då hämtade han den. Det tredje föremålet ville han inte ens ta i, så den ska jag nog inte använda mer (det var någon konstig knut som jag fått låna av Ulla-Britt, tydligen föll den inte Goliat i smaken).

Goliat har problem med att plocka föremål som inte är hans, så jag måste öva mer med andras grejer. Annars är jag nöjd med uppletsträningen för idag. Han sprang ut långt på en gång och jobbade på bra (vilket i Goliats värld innebär att han inte markerade grästuvor eller lekte med föremålen när han väl hittat dom....).

Promenaden fortsatte och vi körde ett kort lydnadspass utanför soldathemmet. Jag använde hans favoritleksak, pipen, och gömde den under armen. Istället för att hamna för långt bak som han har gjort dom senaste träningspassen så trängde han... GAH! Det blir visst aldrig bra? Men han var riktigt "het på gröten" och det är mitt huvudmål för tillfället. Jag körde uteslutande starter och försökte tänka på att 1. räta på min överkropp, 2. ge fotkommandot och vänta på kontakten innan jag startade, 3. ta ett mindre steg i starten för att han skulle hinna med och 4. att belöna på en gång när han gick bra.


Jag har även varit förbi Expert uppe på stan för en utvärdering av min kamera. Dom kan skicka in den åt mig, det kostar 500 kronor att få veta vad det kostar att laga den. Vad värt det känns. En ny, bättre kamera kostar 1500 kronor mer än att bara få veta vad en lagning kostar. Så nu är jag i valet och kvalet. Det lutar åt att köpa en ny mobiltelefon med bra kamera och så får jag ta kort med den tills jag har råd att köpa min systemkamera.
Ojojoj, beslut beslut beslut.

Kamerakrasch och en liten släng av solsting

Kortet taget på rallylydnadstävlingen i Habo
Lånad bild!

Idag hade vi näst sista lydnadskurstillfället.
Goliat är inte med i starterna alls, hänger inte med i fotgåendet. Jag vinklar min överkropp och trycker bak honom, tar alldeles för stora kliv i starterna.
Idag känner jag mest att jag får ta tag i den träningen en annan dag. Ställa krav, bli bättre i mitt kroppsspråk. Jag tror att det kan lossna, jag måste bara orka kämpa.

Tyvärr gick min kamera sönder idag när jag skulle ta ett kort på Bus.
Kameraobjektivet har låst sig, så nu får jag lämna in den och se om det går att göra nånting åt.
Jag känner mig lite handikappad utan kameran, jag tar ju kort nästan varje dag..
Men nu får man hålla till godo med gamla bilder, för en blogg utan bilder är ju faktiskt inte riktigt lika kul att besöka.
Imorgon får jag gå och lämna in kameran på Expert och hoppas på det bästa.

En bok, flera böcker?

Bokskogen i Molla
(Sveriges nordligaste naturliga bokskog)

Västsveriges största fall!
Tyvärr inte mycket vatten just denna dag

Zipper och Goliat rejsar på havreåkern i Ölanda

Det har varit en synnerligen hundig dag.
Efter att ha ägnat större delen av förmiddagen med våfflor, glassbåtar och hunduppvisningar på Orraholmens dag åkte jag, Fredrik, Hanna och Mattias iväg till bokskogen i Molla och även fallet vid Stensjön. Hundarna badade och mådde gott, Goliat simmade ut flera gånger och hämtade både kottar och pinnar. Nästa mål med sjöbaden måste bli att försöka få honom att våga hoppa i där han inte bottnar. Jag hoppas att Zipper kan ha bra inflytande på honom, Zipper räds nämligen inte för att plumsa i varsomhelst.

Efter ett litet besök i Ölanda hos Mattias föräldrar åkte vi hem till Nyvallers och tittade på eurovision. Kanske inte riktigt min grej, jag tyckte nog Estlands bidrag var bäst. Norges var också helt okej, även om han hade en väldigt distraherande storlek på sin mun..

Goliat poserar bland böckerna

Som en övergödd gris

Goliat och Zipper ligger plats

Goliat poserar, i vanlig ordning

Jag rullade precis hem från Nyvallers där jag har avnjutit en kväll i fullständigt galet matfrosseri. Jag inledde med att bli bjuden på två mackor med stekt ägg. Sen stoppade jag i mig både grillkorv med mos (spansk korv, konstaterade att de innehöll 95 % kött efter att herr Nyvaller grävt upp korvpaketet ur soptunnan för att bevisa att han hade rätt, haha!), kaffe och rabarberpaj, godis, chips, jordnötsringar, och ett helt gäng juiceglas. Jag var tvungen att knäppa upp byxorna på väg hem för att ens orka ta mig hela vägen till Mattias lägenhet.

Idag har jag och Hanna återupptagit våra härliga träningsmyspystillfällen. Vi la varsitt viltspår innan maten och blev sedan skjutsade bort till Orraholmen. Där körde vi lite lättare agilityhandlingsövningar, oseriösa platslägganden och ett och annat försök till targetträning. Zipper och Goliat sprang runt som kossor på grönbete och vi människor kände oss väl ungefär lika seriösa som alltid.

Goliat gick sitt spår helt okej. Han slår så hemskt bara och trots mängder med aktiviteter innan spåret hade han hemskt bråttom, jag hann knappt hålla jämna steg. Frågan är om han cirklar på grund av osäkerhet eller om det helt enkelt är så han spårar... Jag får ingen klarhet i den frågan. Han löser ju vinklar och andra svårigheter och hittar alltid fram till spårslutet. Jag längtar till anlagsprovet när man kan få en bedömning av en kunnig domare..

Zipper och Hanna har uppvisning på "Orraholmens dag" imorrn, så jag och Goliat ska gå dit och heja på henne. Nu ska jag krypa till kojs, är grymt trött.
Uppdaterar med bilder när jag kommit hem till Skövde igen.

Vill bara tillägga att jag på väg hem från Nyvaller mötte en liten westie. Goliat gick med slakt koppel och tittade inte ens på den andra vovven under "mötet", trots att denne gjorde mordiska utfall och ägaren i princip lyfte den med hjälp av kopplet.

Hypotes att en identitet som plugghäst ligger i strid med rollen som hundnörd

De senaste veckorna har varit minst sagt omtumlande.
Ibland känns det som att jag drömmer om omformuleringar av meningar och helt plötsligt hör jag mig använda ord som "adekvat", "globalt informationsflöde" och "sociekonomi".
Grupparbetena avlöser varandra och mitt i allt detta ska man försöka vara ambitiös och aktivera sin lilla vovve. Det dåliga samvetet hänger över mig som ett regnmoln. Hela min identitet som hundnörd går i kras och kvar finns en dassig matte som går runt husknuten med sin stackars hund fem gånger om dagen och kastar en leksak lite halvengagerat på en gräsplätt inte alltför långt ifrån hemmet.

Idag tog jag mig i alla fall tid att gå en rejäl långpromenad med min jycke, vi var ute i 1 1/2 timme. Både Goliat och jag var helt slut och höll en synnerligen pensionärslik hastighet när vi släpade oss genom Vasastan på vägen hem.

Jag har blivit inspirerad av min vän Hanna och börjat med skvallerträning. Det fungerade utmärkt idag, vi mötte fyra hundar och jag var roligare än nånsin. Jag tror dock att tanterna med småhundarna jag mötte var mer imponerande av mina spralliga hoppsasteg än vad min egen hund var. Han tittade på mig, men mer med förundran än med överdriven glädje. Ibland funderar jag på om han verkligen tycker att jag är totalt korkad. Man får den känslan ibland när han tittar på en.


"Du är verkligen korkad matte"......

Igår inledde jag en karriär som funktionär på agilitytävling. Billinge Brukshundsklubb anordnade en deltävling i Nybörjarcupen och jag hade den viktiga uppgiften att vakta tunneln, två hinder samt plocka upp hundbajs och spruta medel på kissfläckar runt banan. För ni skulle bli förvånade över hur många hundar som kände sig mer sugna på att lägga en kabel än att faktiskt hoppa agilitybana med matte eller husse. Detta gav mig hopp om framtiden. Jag tror jag lägger alltför stor prestige i min hundträning. Ibland måste man bara få latcha runt lite.

Fånga dagen?

Jag ska försöka lätta på mina krav på mig själv och bara ha roligt, speciellt på agilitybanan.
På lydnadsplanen går det nog tyvärr inte, jag vill så gärna lyckas där så kraven där är omöjliga att dämpa.

Ikväll blir det filmkväll med Mirja innan hon åker iväg till Växjö.
Dagen har jag spenderat i skolan med Vårdinformatik-grupparbetet.
Det ska lämnas in på fredag så nu brinner det i knutarna må ni tro!

Utställningskatastrof

Efter en blåsig dag med en pojkvän som vägrar bistå mig med kroppsvärme (man kramas inte offentligt) så är jag hemma i Herrljunga igen med det uslaste humöret på länge.

Vi åkte till utställningen i lagom tid men fick trots det vänta då ful-lagottosarna tog 3,5 timme att döma. Det ska inte ta så lång tid att bedöma 45 hundar. Att det blåste så det kändes som att skinnet skulle krackelera och falla av var kanske inte heller någon stämningshöjare.

Så var det äntligen vår tur att gå in i ringen, Goliat visade sig bra och var trevlig mot domaren. Han stod tyvärr inte still när domaren skulle bedöma honom, men det spelar nog inte så stor roll för det var redan "klart å betart" när vi äntrade ringen.
Tyvärr kan jag inte återge vad kritiklappen sa, för efter slät-ettan stormade jag ut från området med både pojkvän, hund och stolar i släptåg, arg som ett bi.
Det var inte förrän vi var på väg hem som jag kom på att jag glömt min "300-kronors lapp med kråkfötter som inte går att tyda". Ingen större förlust tyckte jag i stundens hetta och struntade i att vända tillbaka och hämta den. Jag ångrar mig lite nu, det hade varit intressant att se vad som var fel på Goliat, så jag får någon förklaring på varför han inte ens kunde få ett CK (certifikat-kvalitet).

Jag är inte gjord för såna nederlag. Att återupprepa det jag sa om domaren i bilen på väg från utställningen är inte att rekommendera. Mattias och jag åkte i alla fall till Vedum och åt pizza. Jag satt och gaggade hela måltiden om hur mycket jag hatar utställningar, tur är väl att Mattias redan har lyckats utveckla det många män kan- förmågan att bli döv vid utvalda tillfällen.

Men det var ju inte bara negativt med denna dag. Goliat är trött och nöjd trots dåligt resultat- såklart, han är ju en hund- och jag fick ändå köpt en boll med snöre för 7 kronor och en hårborttagningsmojäng att använda under fällningsperioderna.
Jag menar, en mojäng att ta bort hundhår med är helt klart värd en utställningsavgift på 300 kronor, fler veckors konstant noja om att ens hund är överviktig och måste banta, klädångest, en tågresa till Herrljunga, förlust av nattsömn dagen innan på grund av stress samt bensinpengar och tjat om skjuts.
Den hade ju läderhandtag. Det är ovärderligt.

Rallylydnads-flopp?

Elin, Lukas, jag och Goliat på rallylydnadstävling i Habo.
Tack Mona för bilderna!

Ojojoj. Jag vet inte ens om jag vågar berätta om dagens resultat efter rallylydnadstävlingen.
Jag är, trots att vi diskade oss, otroligt nöjd med dagen. Goliat var seg som kola och jag fick kämpa rejält med att få honom att jobba. Dessutom var vädret inte speciellt snällt mot mig och Elin, vi startade i startgrupp två och precis innan Elin skulle in på banan- jag startade efter henne- så öppnade sig himlen och ett trevligt hällregn välkomnade oss in i tävlingsvärldens underbart ångestladdade värld.

Jag och Goliat under vårat "lopp"

Tyvärr diskade jag mig redan på andra skylten genom att glömma bort den totalt.
Annars gick banan hyfsat bra, han var loj men jag tycker ändå att han jobbade på fint. Jag fick springa lite för att få igång honom, men det spelade ju ingen roll eftersom vi redan diskat oss.

Det är svårt att välja en höjdpunkt på denna dag, men jag måste ändå erkänna- hur trevligt det än var i Habo- att Monas rensning av skoskåpet kom väl till pass. Ett par kängor, precis såna jag suktat efter i flera månader men inte haft råd att köpa, i rätt storlek, färg och jättebekväma! Vilken lycka för mig som verkligen inte har råd att köpa några skor den här månaden och går runt i ett par bättre begagnade gympaskor som knappt håller ihop.
För tillfället har jag på mig dom inomhus och känner mig som när man var liten och hade fått ett par nya lackskor som bara fick användas på helgdagar.

Ikväll åker jag till Herrljunga och umgås med min kära vän Emma i hennes nya lägenhet. Imorrn bär det av till utställning i Larv, så jag borde kanske bada Goliats ben lite, han är en aning smutsig... Jag själv ska försöka rota fram något lämpligt att ha på mig imorrn, så man ser lite proper ut. Jag är redan nervös för utställningen, jag kommer aldrig kunna somna.

Apporteringen återupptagen!

Idag har varit en lång dag i skolan för mig. Goliat har fått vara själv väldigt mycket och det spöregnar ute så långpromenaden med Fatima och Elin blev inställd.
Istället tränar vi lite apportering inomhus. Känns som en väldigt fattig aktivering om man jämför med en mil i skogen med andra hundar, som tur är vet ju inte Goliat vad vi går miste om på grund av vädret.

Idag vågade jag som sagt återuppta apporteringsträningen. Idag tog jag min andra apportbock, den lite större, för jag hittade inte den jag köpt av Mona. Jag använde klicker och godis som vanligt, men idag höll han faktiskt i apportbocken själv! Jag ska försöka filma framsteget lite senare.
Jag vet knappt om man vågar kolla om han kan hålla den igen med risk för att han inte gör det och man blir besviken. "Ett steg fram, två steg bak."

Jag har inga planer för kvällen vilket känns lite småtråkigt. Jag får se vad man kan tänkas hitta på, imorgon vid tio över åtta kommer Mona och hämtar mig och Goliat för att åka till Habo på rallylydnadstävling så det blir nog inget galej för min del denna afton.

Jag tror att jag ska hänga framför teven, eventuellt pallra mig iväg till macken och köpa mig en liten påse godis.

Husse

Nu är Mattias hemma i Sverige igen. Goliat blev mycket glad, men ändå lite konfunderad.
Kanske Mattias var så solbränd så han inte kände igen honom?
Jag vet inte riktigt.
Jag fick i alla fall jättefina presenter, bland annat en obligatorisk fel-storlek-present och en fin liten koalanalle. Jag blev mycket glad.

Ikväll är jag klubbvärd på Brona, vilket innebär att jag ska ha på mig en gul väst och välkomna alla människor som ska komma och delta på allmänträningen.
Jag har mycket i skolan just nu, annars är allt okej.

Lite uppdatering om kattsituationen:
Mamma skjutsade Judith och Putte till veterinären idag. Efter att hon klämt igenom honom och även tagit röntgen och ändå inte kunde hitta vad som var fel så chansade hon på att en tå eventuellt hade gått ur led och sen hoppat tillbaka igen. Han fick antiinflammatoriskt utskrivet och skulle på återbesök om två veckor för att se om det blivit bättre.
Nu är Putte för övrigt Judiths katt officiellt också, det är ju där han hör hemma.

Skövde igen

Från promenad med Vickan och Sofia igår

När jag kom hem till min lägenhet imorse möttes jag av ett hav av böcker. Jag mitt smartskaft hade staplat all min kurslitteratur på min stackars ikea-hylla och nu hade den kollapsat.
Jag är oerhört tacksam att den inte bestämde sig för att göra det när Goliat låg och sov under- som han brukar göra... Så nu ekar det sådär otrevligt i min sovalkov igen.

För tillfället vantrivs jag nåt enormt här i lägenheten. Jag har bott här i ett halvår och har ännu inte fått upp något på väggarna. Det känns som att jag bor i en fängelsecell. Jag ska försöka få det lite mer hemtrevligt snart. Tyvärr är det betong och jag har ingen borr så jag får vänta tills Mattias kommer hem igen och kan hjälpa mig (så mycket för att vara självständig).
När jag väl fått upp lite på väggarna, kanske tapetserat om i sovalkoven och köpt nya gardiner tror jag nog att jag kan stå ut med att bo här resten av min studieperiod.
Vi får se vi får se. Nu har jag i alla fall tvätt-tid och så ska jag städa och dona lite. När det är städat känns det lite trevligare faktiskt.

En liten räv har hittat hem till Victoria och Per..

Dilemma

Jag har alltid älskat djur.
När jag var barn vägrade mina föräldrar låta mig få en kanin, ett marsvin, en katt, en hund, en hamster eller något av de där andra djuren som "alla andra barn" tycktes få vareviga dag.
Istället hade jag en tam husfluga som hette Max och en maskfamilj i min lekstuga (dom bodde i en hink). Jag samlade ofta på grodor, ödlor och ormar och lekte att jag hade en hund. Jag tog varje chans jag fick att klappa allt med päls, det spelade ingen roll om det var ett får eller en råtta, jag älskade alla djur.

Så när jag var tio år fick jag min första ponny, och lyckan var total.
Under ett par år av mitt liv nöjde jag mig med att rida, tävla hoppning och vara i stallet varje eftermiddag. Mitt djurbegär var för ögonblicket stillat.

Men så när jag fyllde 16 år och min kompis skulle skaffa sin första egna hund började jag bli sugen på ett djur hemmavid. Valet föll på en kattunge som min kusins perserhona hade fött.
Han var så tjock så han nästan rullade fram och röd som en räv i pälsen.
Putte fick han heta.
Han bodde med mig i min första egna lägenhet, flyttade med oss till Granebo, och så vidare upp på Bergbacken där min mamma bor nu.

Ganska omgående efter att vi flyttat in i huset på Bergbacken bestämde sig dock Putte för att det var dags att byta ägare. Grann-tanten i huset bredvid var snäll och gav honom mycket köttbullar, så det tog inte många dagar förrän han hade bestämt sig för att flytta in hos henne. Så lycklig hon var! Hon pratade om Putte varje gång vi sågs, hur skönt det var med sällskap och hur snäll han var mot barnbarnen när dom kom på besök.

Nu har det gått flera år sen han bestämde sig för att överge familjen Hjorton.
Jag har alltid tyckt att det var så fint det där med Putte och Judith. Han valde henne. Hon gillar att skämma bort honom. Hon reder ut tovorna i hans extremt jobbiga perser-päls, ger honom kopiösa mängder mat ("Ja, när han sitter sådär vid kylen så vill han ha en ostbit!") och låter honom komma och gå som han vill.

Men så imorse när jag susade förbi på min systers cykel med Goliat i släptåg så kommer Judith utrusande ur sitt hus och ropar på mig. Putte är tydligen halt.
Jag lämnar av Goliat inne hos mamma och går över för att se hur illa det är.
Han kan inte stödja på sitt ena bakben. Det har varit så i tre dagar nu. Han försökte vid några tillfällen klia sig på hakan sådär som katter gör, men inte ens det gick att göra med benet. Jag klämde igenom honom flera gånger, satte ner honom på golvet för att se om han ville försöka räta på benet. Han kurrade på som vanligt, knasiga katt, och verkade inte ha alls ont.

Så här står jag nu. Jag har en 6årig katt som är halt, vad ska jag göra? Tydligen har han varit halt till och från förut. Det kan ju lika gärna vara någon tumör vid ryggraden eller vad som helst.
Jag kan inte lägga ner flera tusentals kronor på att veterinärvårda en katt som inte ens är min längre. Samtidigt, har jag verkligen samvete att avliva honom, han är ju hennes enda sällskap?

Tryggebodaviken

Frodo är en riktig badkruka om man jämför med Goliat

Idag har varit en riktig segdag för mig och Goliat. Vi har gått ett par varv runt elljusspåret och så har vi åkt på utflykt tillsammans med familjen Ohlsen.


Goliat och Frodo kommer faktiskt överens bättre och bättre för varje gång de ses!

Det var jättemycket vitsippor i fårhagen... Otroligt vackert!

Annars är detta verkligen en riktig skitdag. Jag är fortfarande så förkyld att jag vaknade av mina egna hostattacker imorse klockan sex. Om det inte släpper innan veckan är slut tror jag nog att jag ska uppsöka en läkare. Men det borde inte vara allergi när jag hostar som jag gör, så egentligen är det helt onödigt. Jag borde gå in i datasalen i skolan och sätta mig vid beslutsstödsprogrammet och diagnostisera mig själv...

Nu ska jag sätta mig med skoluppgifter igen.
Jag ska skriva tre sidor löpande text om Informationssystemets roll och funktion.
Kan man ha roligare en lördagkväll? Jag tror inte det.

Vackra Sofia med sin son Aaron och vovve Frodo

Heldag i Motala

Flisan i ringen

For iväg tidigt imorse på äventyr tillsammans med Jenny och Vickan.
Vi åkte vid tjugo i sju och efter en hemsk natt med hostattacker var jag väl kanske inte på tipp topp. Min snälla mamma hjälpte mig i alla fall att göra iordning matsäck och så for vi iväg.

Goliat inspekteras av domaren. Kritiken blev följande:
"Utmärkta proportioner. Trevligt maskulint huvud. Utmärkt pigment. Mkt bra överlinje, bra kropp för åldern, normala vinklar, passande benstomme, sunda rörelser, trevligt temperament, välvisad."

Det var strålande sol hela dagen och det gick faktiskt väldigt bra för sällskapet från Laxå brukshundsklubb. Bea med Spiros placerade sig 3:a på agilitypallen och kom 4 i lydnadstävlingen, Jennys Siri blev BIG-1, Victoria gjorde debut på agilitybanan med bara 5 fel på en klass 2-bana!! Dessutom blev hennes papillon Fly BIR. Jag själv gjorde en minst sagt knäskakig debut på lydnadsplanen :) Dessutom blev Goliat BIR!Här ställer Goliat upp sig fint för domare Sickan

Mitt omdöme från lydnadstävlingen såg ut så här:

Platsliggning 0 - Sätter sig upp, går upp
Tandvisning 10 -
Linförighet 5 - Nosar, sträckt koppel, dk
Läggande 7,5- Nosar, bra läggande
Inkallande 10- Bra!
Ställande 9 - Tar steg
Apportering 0 - Avstår
Hopp över hinder 9 - Bra hopp, slarvigt avslut
Helhetsintryck 8,5 - Bra genomfört, ännu ej färdig

Fick alltså totalt 128,5 poäng och nådde inte ens upp till ett tredje pris, trots snäll bedömning.
Jag är jättenöjd med att vi faktiskt genomförde alla moment, trots att fotgåendet gick åt pipan.
Det enda jag grämer mig lite över är att han reste sig på platsliggningen. Jag kan fortfarande inte förstå riktigt varför han gjorde det, det såg dock ut som att en insekt bet honom så att han satte sig. Sen tyckte han väl att det inte var värt att sitta därborta "Helt ensam"... vad vet jag. Tråkigt att vi nollade den.

Tandvisning gick klockren och på resten av momenten var han lite bättre med och det kändes överlag mycket bättre. Tråkigt på ett perfekt hopp att han fick för sig att det kliade nåt otroligt precis innan han hann komma in vid sidan...

Domaren och dom andra var så snälla och uppmuntrande! Linförigheten gick verkligen inte så jag stannade och frågade om det var okej att jag avbröt. Då uppmuntrade dom mej att fortsätta och berömde mig mycket efteråt att jag hade genomfört hela tävlingen.
Jag fick världens kick av att göra det här, jag är så glad att jag vågade! Tänk att han klarade det, utan belöning! Nu fick jag faktiskt lite energi att fortsätta träna, vi kommer ju säkert kunna tävla nångång inom en snar framtid :)

Utställningen gick också fint. Goliat skötte sig strålande. Det var en jättetrevlig domare och faktiskt hela 5 kooikers som deltog. Goliat blev BIR! Jag var jättestolt över honom! Han orkade inte riktigt springa det sista, det var ju så varmt. Men han ställde upp sig fint och var duktig vid visiteringen.

Bilder och filmklipp från dagen kommer upp så fort jag kommer hem till Skövde igen.
Ikväll ska jag eventuellt gå ut i Örebro. Det blir nog skoj!