Goliat och barnen

Idag fick jag några kort från kennelträffen! Det var Jenny, Goliats kullsyster Kaplas matte, som var så snäll och skickade dem till mig. Själv vågade jag inte ens ta fram kameran den dagen, det spöregnade nämligen konstant. Just denna bild föreställer Goliat och hans valpar, Viggo och Mira. Goliat ser ut att vilja äta upp stackars lilla Mira, men så är inte fallet. Snarare tvärtom. Mira löpte nämligen denna regniga dag och eftersom hundar inte lever efter våra regler så tyckte han att hon var lovligt byte. Tur att någon uppfunnit kopplet, jag säger då det. Fju!
Jag måste bara fälla en kommentar om min otroligt sexiga hatt. Den har jag fått av Mona och är verkligen min favvo! Tack Mona!!

Mira

Jag fick lite bilder på Goliats valp Mira och en hälsning från Johanna, Miras matte.
Det är alltid lika kul när ni med valparna hör av er, jag blir så glad!

Mira

En vilding som heter Vilde

Världens vackraste Vilde!

Försökte mig på ett pappa-son-kort, men resultatet blev väl inte sådär jättebra...

Kila fick också vara med. Hon är så himla duktig och söt den kooikertösen minsann

Idag är en glädjens dag på min gata i stan! Idag fick jag nämligen för första gången träffa en av Goliats valpar IRL (In real Life för er seniorer som inte snackar internetspråket).
Stina med Kila var också med, toppen! Tillsammans trotsade vi tre regnet och spatserade ut för att träna lite utställningshandling. Med mig som velig instruktör åstadkom vi lite ringträning, lite hantering/visitering och även lite stå-träning. Men mest blev nog att vi snackade (läs: Cecilia snackade en massa) och en promenad i, för Vilde, okänd miljö.

Mitt intryck av Vilde är att han är en orädd kille med mycket spring i benen. Han har matintresse och motiveras lätt av pipleksak (han fick faktiskt en alldeles egen pip av pappa Goliat!). Han är mindre i storleken än vad Goliat var i den åldern och har ett mycket näpet ansikte. Otroligt söt, förstås.
Jag fick hälsa på honom när jag klämde igenom honom och han tyckte nog att jag var en riktigt rolig pannkakstant för så fort han såg mig komma krypande på marken med min kamera ville han snabbt fram till mig. Så inte speciellt blyg heller vad jag förstod? Matte Johanna berättade att Vilde är en mycket pratsam ung herre som har alla möjliga och omöjliga ljud för sig när han leker och även när han gör allt annat. Ett smakprov fick vi på detta när vi tränade ^^

Jag är mycket imponerade över hur Vilde hanterade den stökiga och okända miljön. Vi gick ju som vanligt på Garnisonen och just idag hade de dessutom skjutövningar. Det var faktiskt rena rama kulsprutsfesten dagen till ära. Åt detta blinkade inte ens Vilde. Han blev lite nervös när vi gick genom tunneln under järnvägen och det passerade ett godståg precis över oss, men övriga fordon/människor/hundekipage verkade han likgiltig för. Jag är mycket mycket stolt över att vara farmor-matte till en så härlig hund!
Träningen gick dessutom utmärkt, om matte Johanna tränar lite hemma så kommer det gå kalasbra på utställningar i sommar!

Ikväll ska jag på bio och se Alice i underlandet. Detta är en berättelse som jag minns med skräckblandad förtjusning. Jag var ett väldigt lättskrämt barn och jag tyckte det var hur otäckt som helst med den talande katten med stor mun, alla konstiga färger och alla mystiska varelser. Den elaka flickan med stort huvud är jag speciellt rädd för. Det ska bli spännande att se om jag gömmer huvudet bakom godispåsen i biosalongen.

Får så fina bilder av Lena på Viggo. Stort tack! Självklart måste jag ju lägga upp ett här på bloggen för att alla människor i hela världen ska få njuta. Ni kanske inte njuter fullt lika mycket som farmormatte, men ändå.

Tentaplugg och lite dagmatteångest

Viggo står och spanar lite

Idag när jag kom hem och öppnade min mail hade jag fått ett litet meddelande från Lena med Goliats son Viggo, med en bifogad bild. Det är som julafton varje gång jag har fått bilder och hälsningar från ägarna till Goliats bebisar, mer sånt! Jag blir lycklig som en unge som fått lördagsgodis. Valparna, som ju är unghundar nuförtiden eftersom dom fyller sju månader idag (Grattis till er alla sex!), verkar utvecklas till riktigt trevliga hundar av vad jag har förstått. Jag längtar så tills jag får träffa dom på riktigt! Kanske på kooikerträff till våren? Hoppas!

Lite småpanik inför praktikperioden har jag, pratade med dagmatten per telefon nu på eftermiddagen. Hennes tik Mysan har inte börjat löpa ännu, hon är lite nervös att hon ska bestämma sig för att göra det under dom månaderna som hon ska ha Goliat. Eftersom jag ska göra 7 timmar varje dag och har en resväg på 2 timmar så blir det långa dagar för en liten Goliat att vara ensam hemma, trots rastning.
Så nu lägger jag mitt hopp på klimakteriet (ja, inte för egen del då förstås) eller mina stackars vänner. Tur jag har er, trots att jag hoppas att jag kan lösa detta utan att utnyttja er.

Nu ska jag plugga lite, imorgon är det patofysiologitenta. Det kommer nog gå fint. Eller något.
Tjo!

Viggo och Vilde

Moonhaven Sergeant Pepper, "Viggo"
Söt som socker!

Jag fick förresten en så söt bild på Goliats son Viggo igår. Underbar, underbar! Ser ut att få lite frans på öronen också, trots att mamma Smilla inte har knappt ett strå och pappa Goliat inte fick sin förrän han blev nästan 9 månader.

Moonhaven Red Baron, "Vilde"

Jämför Viggo och Vilde med pappa Goliat, visst ser man lite liknande drag?

Goliat, 6 månader gammal på bilden
Dålig vinkel, hans nos ser gigantisk ut!

Veckans show, haha

Ja, jag kom precis in från en jätteregnig promenad runt garnisonen och tänkte träna lite apportering. Därav klädseln (ja, dom jag hade på mig blev blöta och kvar blev understället. Mycket moderiktigt, jag vet).

Så här långt har vi kommit med apporteringen! Vi tränar att han ska hämta apporten och lämna den till mig utan att tafsa med tassen innan han greppar.
Parallellt med detta tränar vi också att han ska ta apporten och sen sätta sig med den i munnen. Detta har han inte förstått tidigare, men det har verkligen lossnat och nu känns det som att vi äntligen är på väg mot något som kan tänkas likna ett godkänt apporterande.

Det är iofs tur att det är långt kvar till maj.. (som jag har satt som preliminär månad för debut i LK2:an).

Tilläggas bör också att Mattias har kläder på sig ;) Så ni inte behöver fundera på det.

För övrigt fick jag ett mycket välkommet mail ifrån en av Goliats valpars matte. Johanna heter hon och har just hämtat hem Goliats dotter, som hon kallar för Mira!

Goliats dotter Mira, visst är hon lik sin pappa?
Huvudet är ju precis Goliat, likaså pigmentet och storleken på bläsen.
Det ska bli så skoj att få följa hennes utveckling!
Matte Johanna ska träna lydnad och spår med henne, så hon kommer att följa i pappas fotspår minsann :)

Namnförslag och bilder från daten

Här spelar Goliat svårflörtad.
Fungerade sådär.

Goliat och Smilla springer runt på garnisonsgräset..

Goliat klappar till sin nya tjej.
Vad tycker vi om kvinnovåld?
Inte okej.

Jag hade ju ingen kamera då det begav sig, men fick låna min kära vän Josefis kamera och fick så igår bilderna skickade till min mail. Så nu äntligen får ni ta del av Goliats första date :)

Namnförslagen ni har kommit med är ju verkligen skitbra.
Själv har jag kommit på följande förslag:

Hanarna:
sir Hector
red Baron
Napoleon?

Tikarna:
Bellatrix (kvinnlig krigare på latin)
Thyra (Tors krigare)
Sigi (snäll strid på .... okänt språk? ;))
Atena (krigsgudinnan)
Valkyria (okej, det är kanske inte så snyggt?)

Att sätta general, private, sergeant och korpral innan namnen är ju en skitbra idé! Då kanske man t.o.m kan ta några andra namn, som inte behöver vara krigsrelaterade?
Tiknamnen är hur svåra som helst! Lady och Queen är ju inte så krigigt, kanske en tik kan heta sergeant eller korpral också? Men det känns å andra sidan så "maskulint"...
Jag gillade verkligen också J.I. Jane, haha! Det måste man nästan få med nånstans.
Fortsätt spåna, snälla! Jag måste skicka iväg förslagen till Katarina ikväll tillsammans med Goliats blodprovssvar!

Bilder på valparna!!!!!!

Katarina hade skickat bilder på Goliat och Smillas valpar idag! Visserligen ser de ut som små klumpar utan varken öron eller ögon. Men jag blev ändå så rörd av deras blotta existens att jag nästan fick tårar i ögonen. Det ska bli så kul när jag får träffa dem!

Smilla och Goliats två söner

.... och är här är de söta små flickorna!

Här är mamma Smilla med alla småttingar, ser mysigt ut!