Goliat har blivit filmstjärna

Från förr?


Klicka på länken!

Jag och Mirja gick loss i Windows MovieMaker.... ;)

Lite agility

Ja, idag hämtade Mona mig, Goliat och Mirja och så for vi iväg till klubben tillsammans.
Efter en promenad släpade vi fram lite hinder och hoppade runt lite. Efter inte alltför många skutt var jag jättetrött på grund av min förkylning och Goliat var också trött på grund av värmen.
Jag är i alla fall jättenöjd med Goliat, han var duktig på kontaktfälten idag och sprang på fint trots att han var lite seg. Slalomen är inte färdig på långa vägar. Att han inte förstod att han skulle hoppa genom däcket var ju också intressant, hmmmm... ("Däcket, däcket! Däcket! KÖR! Däcket! Braaaaa")

När vi satt där i godan ro och hundarna hade somnat på sina filtar kom helt plötsligt en lös liten terrier runt knuten. Både Goliat och Lexy blev totalt rabiata, hunden siktade in sig på att gå fram till Goliat så jag försökte, efter att ha försökt dra bort Goliat mota bort hunden och råkade sparka den... Ehehe... Nåväl. Hellre att jag sparkar på hunden litegrann än att Goliat biter den och jag blir tvungen att betala någons dyra självrisk.

Vi hann i alla fall gå igenom rallylydnadsskyltarna och kom fram till att jag nog har kört alla. Det jag måste öva på är "tysken", bakom sitt och att sitta framför mig på lagom avstånd.

Ikväll åker jag hem till mamma, för imorgon ska jag åka med Jenny, Vickan, Sofia med familj och en massa folk från Laxå BK till Motala på inofficiell utställning/agility och lydnadstävling. Tjoho!


Det är kul att se sånt här om ett tag när vi har blivit lite bättre ;)

Morgon i det gröna

Posing

Jag är fortfarande skapligt förkyld men kände idag på morgonen att jag ville ut i skogen med Goliat.




Det var en fin dag, säkert 20 grader varmt så jag tyckte att jag kunde låta honom bada lite i bäcken som går förbi Garnisonen och krånglade mig ner där det såg bäst ut för honom att plaska runt.
Plötsligt hörde jag röster. Det var dagiset som hade släppt sina dagisbarn lösa och skulle väl ut på en promenad, för alla hade prydliga reflexvästar på sig.
Barnen hade sprungit före fröknarna ner för backen och stod nu på bron lite längre bort från där jag var och pekade på oss.

"FRÖKEN, FRÖKEN! VI HAR HITTAT EN HUUUUND!" ropade dom. Jag tänkte i mitt stilla sinne att man som dagisfröken måste ta allt med en nypa salt. Men fröknarna såg allt lite förfärade ut tills dom såg att det fanns en tillhörande matte till denna upphittade hund.
Barnen stod och kikade lite på oss ett tag, vinkade till oss och skrev en liten sång innan dom gick.


Sångtexten:
"En hund och en flicka! En flicka! En hund! En Flicka och en HUUUUND!"
(Det var ett fint ögonblick i mitt liv)

Resten av förmiddagen ska ägnas åt att skriva ett arbete om Maskros-barn.

Saker som tycks roa en sjuklings hund

Nummer 1: Den så kallade galna pipleken.
Sjuklingen ligger utslagen på sängen.
Hunden slänger pipleksaken i sjuklingens ansikte och sjuklingen, i ren frustration, lyfter sin febervärkande arm och slänger iväg pipen samtidigt som hon kraxar "vill inte! vill inte!" (som att hunden förstår det kommandot). Proceduren upprepas ett X antal gånger.












Nummer 2: Hunden hittar alla sjuklingens äckliga snorpapper och river sönder dom i molekylbitar . Dessa sprids sedan runt i rummet med hjälp av något som liknar spastiska glädjeskutt. Det blir ett slags osmakligt snorpapperregn av det hela.


Nummer 3: Hunden jagar sjuklingens mammas katt. Sjuklingen försöker skrika på hund att sluta men fram kommer bara ett svagt litet tjut, påminner lite om ett gångjärn i behov av lite smörj.
Hunden är löjligt nöjd över den framgångsrika jakten.


Nummer 4: Hunden muttrar på allt som låter misstänkt. Ni anar inte hur farlig en diskmaskin kan vara för att ta ett exempel.


Nummer 5: Sjuklingen slänger ut all hundens mat på gräsmattan i ett aktiveringsförsök. Hunden skiter totalt i att försöka leta upp maten utan går istället och letar efter pipen.

Goliat roar sig själv när matte är sjuk

Nummer 6: Sjuklingen bestämmer sig för att gå en promenad med den galna jycken. Tyvärr utlöser det massiva hostattacker och något som är snarlikt ett astmaanfall. En kvarts promenad känns som en mil. Hunden å andra sidan tycker att en kvarts promenad är lika stimulerande som ett varv runt köksbordet.

(Kort och gott är vi i ett litet moment 22 här. Om jag går ut för mycket blir jag aldrig frisk, men om jag stannar inne med Goliat blir jag nog pyskiskt sjuk inom en väldigt snar framtid.)

Kråkan som svalde en golfboll och sen blev strypt

Jag känner mig lite som överskriften. Min röst är helt försvunnen, nu finns det bara slem och konstig hosta kvar. Jag skulle säga god morgon till Goliat men fram kom ett krax och en liten väsning.
Jag vaknade halv sju imorse och kunde inte somna om. Så jag gick upp och ordnade till lite honungsvatten. Goliat vaknade med mig men somnade snabbt om igen.

Ibland önskar man att man fick vara en hund...

Goliat är nöjd och glad på morgonpromenaden

En flygande hund!

Blogg a la bilddagboken

Äntligen har Mirja återvänt till stan!
Detta firades med att äta frulle på fotbollsplan vid Garnisonen <3


Goliat var givetvis med


Här står han och njuter av sommarsolen (för det var verkligen varmt imorse!)


Sen gick vi upp på stan och åt en glass på torget

Jag inhandlade ett par nya tygskor på Din Sko och passade på att
posera lite utanför Operahusets fontän


Självutlösare är bra att ha ibland


Sen blev det pannkakslunch på innergården utanför mitt hus

Jag och Goliat provade lite utställningsträning med min outfit för dagen,
vad tycker ni? Lämplig eller olämplig klädsel?


Vi tänkte annars köra överasknings-taktik om domaren verkar svårflörtad.
Vad tror ni? Går vårat freestyletrick hem i utställningsringen? ;)

Ja, idag har varit en utomhusdag. Jag är fruktansvärt förkyld så det kanske inte var det smartaste draget att vara så mycket ute i solen, men jag tror att man mår bättre när man är glad, så det känns ändå som rätt beslut att ha tagit tillvara på det fina vädret.

Jag och Goliat körde lite lydnadsträning efter den mysiga utelunchen. Han var helt klart påverkad av värmen och vi har dessutom börjat med lite annorlunda belöningssystem för att komma från godisbelöning från handen. För att jag nånsin ska kunna starta honom så måste jag försöka komma på något nytt för att öka hans motivation. Vi får se hur träningen fortskrider. För tillfället är han lite småseg och drar gärna lite åt det hållet där belöning ligger.

I det första klippet försöker vi träna på att jag ska ha handen nere när vi tränar fot. Han hoppar lite efter handen och jag drar upp den utan att tänka på det. Dumt, men det lossnar nog snart. Jag ser fruktansvärt stel ut, ojojoj. Jag gick och tänkte att jag skulle minsann inte titta ner och det blev istället någon slags sopborste-i-ryggen-gång med stelopererad nacke. (Men det är för att jag är så rädd att Hanna annars kommer att kommentera filmen med "TITTA UPP!"... :P)

Klippet nedan visar ett läggande under gång. Jag var lite slarvig i starten där. Man lär sej mycket av att titta på sig själv, hujedamej. Inte speciellt snällt av matte att stå och fippla med kläderna för att sedan säga fot samtidigt som hon klampar iväg.




Nu ska jag städa lägenheten och förbereda en tonfisksallad till kvällen. Josefi ska komma och hänga med mig ikväll, det blir nog trevligt. Jag hoppas att helgen ville gå lite fortare, nästa vecka ska jag nämligen köra halkbana! Jag längtar!!

Katastrof och kanon på en och samma gång?

Åt lunch vid Simsjön med några klasskompisar..

Idag åkte jag iväg med Inger på allmänträningen på klubben.
Vi blev glatt överaskad när vi svängde ner på parkeringen och fick se hur många bilar som var där.
Jag och Goliat hade en katastrofalt dålig agilityträning. Allting hände som inte fick hända. Han hoppade av a-hindret, han hoppade upp på säcken, han hoppade upp på gungan, han ramlade ner från gungan, han hoppade in i däcket... kort och gott- katastrofalt.
Men det var som var underbart med träningen var att han inte alls blev påverkad negativt av att allt detta hände. Han var lika pigg och glad som vanligt. Jag var så chockad över det faktum att han var så pass oberörd att jag lyckades ta dagens dåliga träning med en klackspark. Vad stabil han har blivit! För ett år sedan hade han krupit iväg med svansen mellan benen och gömt sig bakom bilen.
Nu skakade han lite på sig och tvekade inte att traska upp på gungan, trots att han lyckades landa på ryggen (tur att han inte skadade sig!)

Efter träningspasset lät vi hundarna springa av sig lite i kohagen.

Först måste man hälsa på varandra....

Sen kan man övergå till vilt rejsande

Det är svårt att få bra bilder på hundar som springer runt hela tiden...

Ja, det var väl allt jag hade att säga idag. Jag har åkt på en riktig förkylning och ska väl egentligen ligga nedbäddad, men det är svårt att låta bli att gå ut när det är fint väder.
Nu är Mirja hemma igen i alla fall, så himla skönt.

Om bara 1,5 vecka kommer Mattias hem också. Känns konstigt, han har varit borta i över två månader, jag har nästan vant mig vid att vara själv. Hur ska jag hinna med att ha en pojkvän?
Det händer ju saker hela tiden här! Jag har knappt en helg framöver som inte har någon hundaktivitet inbokad. Jag känner att den där lilla nördstämpeln börjar vandra rakt upp i pannan på mig...

Lite smått misspeppad.

Garnisonen för någon månad sen, nu är det ju mycket grönare, underbart!

Kom precis in efter en timmes morgonpromenad med min goa vovve.

Vi hade det verkligen bra, han var lös under hela promenaden och vi letade leksaker och tränade lydnad. Men det känns som att jag inte förstår varför jag envisas med att träna lydnad med honom alls, när vi inte lyckas komma vidare.

Agilityn gick jättebra igår, rallylydnaden likaså. Spåret går också kanon med det annalkande anlagsprovet, både agility, rallylydnad och spår älskar han dessutom. Han är glad och positiv, följsam och nästan lite på tårna vissa stunder.

En bild på Goliat från i påskas...

Men......
så fort jag ska gå en sträcka fotgående så blir han som förbytt! Han svävar iväg i tanken, kollar på andra saker, känns disträ och allmänt misspepp.
Jag tänkte göra det enkelt för oss idag, jag lade hans favoritleksak bakom oss, tänkte köra två steg fram, sen en vänster sväng och halt. Sen skulle han få ta leksaken. Det gick USELT.... Han var inte med i starten, svävade ut i svängen, och satte sig jättesegt och alldeles för långt bak. Visserligen skulle jag ju avbrutit på en gång och gjort om, men jag var så inne i tanken att det var tävling och såg framför mig hur pinsamt det skulle vara... Jag skulle hellre gräva en grop och hoppa ner i den än att starta en tävling som gick så uselt.

Hur ska jag göra för att han ska tycka fotgåendet är roligt? Jag har inga mer idéer. Känner att det verkligen har sinat nu. Samtidigt är det ju det här jag vill göra, det är det här jag tycker är kul! Rallylydnaden är också skojig, men det är vanlig brukslydnad och lydnadsträning som jag verkligen får fjärilar i magen när det går bra med. Det är när det går bra på ett lydnadspass som jag känner att jag bara vill hoppa upp i luften och brista ut i ett glädjetjut. Jag älskar den känslan, det är den bästa.

Jaja. Mycket tankar kring detta. Jag ser fram emot kvällens lydnadskurs i alla fall. Hoppas bara att Goliat hinner återhämta sig från mastodont-promenaden nu på morgonen.
Idag fick jag PM om Motala också, känns så himla kul att åka med mina kompisar på en sån skojig utflykt:) Längtar!

Medhjälpardebut!

Idag gjorde jag något jag aldrig gjort förut- jag hjälpte till på en kurs på hundklubben.

Det var Mona som frågade mig om jag kunde tänka mig att hjälpa henne på hennes rallylydnadskurs. Jag själv har ju inte tränat så mycket rallylydnad, men vill gärna lära mig, så jag såg det som ett lysande tillfälle.
Vi inledde med att få gå en bana när alla kollade på. GULP! Men det gick fint, Goliat har verkligen mycket gratis av att ha gått tävlingslydnadskursen, hehe.
Ett exempel är en övning som kallas för den "tyska svängen" och går ut på att jag som förare svänger en vänstersväng medan hunden ska springa runt mig åt höger. Låter det krångligt? Det är det.

Nåväl. Jag tycker att jag fick en positiv uppfattning om att vara hjälpreda. Trots att jag inte vet så mycket om rallylydnad har jag ju ändå andra erfarenheter som jag kan dela med mig av angående hur man tränar upp en bra kontakt med sin hund osv.

Jag kommer nog förmodligen få ut mer av de resterande kurstillfällena än vad de stackars försökskaninerna till kursdeltagarna som ska få dras med mej kommer att få.
Det är så roligt att få vara med! Jag längtar till L1:an mer och mer, känner verkligen för lite utveckling.

Efter rallylydnadskursen var slut körde vi lite agility på plan innan vi for hemåt.
Jag och Goliat lyckades faktiskt få till lite handling till slut! Men han är så ruskigt snabb, jag kommer att få springa som en idiot när han väl har förstått vad han ska göra. Puh! Tur att man har två välfungerande ben och två armar att vifta med. Dessutom har jag en stark röst, jag får väl köra på den där gorma-vifta-kuta-handlingen som många med snabb hund får använda sig av.

Nu är jag sugen på godis. Det får nog bli lite chokladbollssmet med sked.

Anlagsprovet nästa?

I denna skogen fick Goliat spåra idag!
Klickar du på bilden kan du skymta Anders när han snitslar
långt bort i fjärran...

Imorse tog Fatima med mig till sin viltspårsträningsgrupp (puh, långt ord!).
Goliat har, som ni som följer bloggen vet, gått en del viltspår förut men jag är ganska outbildad och såg det som ett ypperligt tillfälle att träffa människor med erfarenhet. En snäll själ som hette Anders la spåret som Goliat skulle gå, för att han skulle få chans att öva på en annan vittring än min. Många av hundarna som var på plats hade redan godkänt i anlagsprovet och tränade för öppen klass.

Lite allmän information om viltspår:
Anlagsklass är kan man säga ett test på hundens kunskap. Detta spår behöver bara ligga i 2-5 timmar innan man går det.
När ens hund fått godkänt i anlagsklass har man så att säga "fått lov" att starta i vad som kallas för öppen klass. Med tre första pris i öppen klass har man fått ett viltspårschampionat (SVCH).
Detta spår ska ligga minst 12-24 timmar och har både återgångar, vinklar, bloduppehåll och är dessutom längre än anlagsprovet. I detta spår ingår även skott, för att så långt det går skapa ett liknande scenarie för hunden som om det var ett riktigt vilt man spårade upp för att skjuta.

Jag var som vanligt lite småkorkad och tänkte på morgonen lämna jackan hemma. Som tur var gjorde jag inte det, men jag hade inga vantar eller långkalsonger och frös så jag skakade medan vi väntade på att spåren skulle ligga. Ibland längtar man efter mamma som kan tala om för en vad man ska ha på sig för att slippa frysa. Men när man är hemma och mamma frågar en "Ska du inte ha på dej en tjockare jacka?" blir man vild och galen och skriker att man minsann är 23 år och klarar sig själv, bara så hon vet!!
Ja, aldrig är man nöjd.

Anders följde med mig när Goliat skulle få gå sitt spår, som var kort och enkelt, med bara en vinkel. Goliat var het på gröten och flög fram i spåret, med mig släpandes efter.
Jag tappade linan och trasslade in mig och var nära att trilla omkull. Det var över på en halv minut.
Anders sa efteråt att Goliat var jätteduktig, han tyckte att jag skulle låta honom gå anlagsprovet snart och att det inte skulle vara några problem att få honom till viltspårschampion. Stora ord, och jag vet inte om dom är sanna, men det värmde så gott i själen att få höra!

Efter spåret gick jag och Fatima en trevlig promenad med hundarna uppe på Brona och sen skiljdes vi åt, Fatima åkte hem till sitt väntande tvättberg och jag gick in och deltog på ett klubbmöte. Mycket god kaka bjöds vi på och diskuterade en del kring hur vi ska locka fler människor att bli aktiva och komma ut till klubben. Det är många viljor och tycken i klubben, intressant att höra alla.

Fatima och Vickan kommer tillbaka från sitt spår

Vickan är sjukt nöjd med dagens fångst

Jag investerade i ännu en pryl till min hundoutfit. Denna gång blev det en klubbkeps, jag vet inte hur passformen är på mitt äggformade huvud, men jag tror att den kommer att forma sig efter mig, bara jag får svettas lite i den.

Nyköpt huvudbonad

Miljöträning på agilitytävling..

Mona och Lexys andra lopp!

Planen för dagen ändrades hastigt från Kooikerträff i Skara till agilitytävling när jag fick veta att Birgitta hade migrän och inte kunde åka iväg nånstans idag. Stackars henne, hoppas hon kryade på sig snabbt!

Dagen spenderades bland massor av hundar på agilitytävling i Tomten. Vi var många ekipage från Billinge BK, och hade ett eget litet tält vid planen, mycket gemytligt. Gott fika, trevligt sällskap och underbart strålande sol! Mona lät mig låna lite solskyddsfaktor att smeta på näsan, men jag tror tyvärr inte det hjälpte speciellt mycket för den såg oroväckande röd ut nu när jag kommit in...

Fatima och hennes Siri var enastående duktiga och vann agilityklassen.
Grattis till er, det är ni verkligen värda, vilken fart!


Här är Billinge Brukshundsklubbs lilla tältläger, mycket gemytligt!
(Fatima tävlar ju för Tidaholm, men den detaljen glömmer vi gärna bort :P)

En mycket trött Goliat efter en heldags miljöträning.
Underbart är också att gräset har börjat växa!


Lexy

Inger och Silla fick fjärde pris efter ett jättefint lopp, stort grattis!

Bus på agilityplanen

Lexy och Goliat älskar att jaga varandra....

.... och är kanske inte helt bildsköna när dom gör det..... hehe

Men ibland är dom stilla så man kan ta ett litet kort.

Silla nöjer sig med att sitta bredvid och titta på spektaklet.

Har haft en härlig agilityträning tillsammans med Inger och Mona.
Mona gick och hämtade mätstickan som klubben just köpt in och vi konstaterade att Goliat med största sannolikhet kommer att hamna i Large-klass i agility....
Tråkigt, men det är bara att gilla läget, om det skulle vara så illa. Vi kommer nog ändå aldrig riktigt satsa på en tävlingskarriär inom agilityn, och en och annan tävling med large-hinder gör ju knappast någon större skada på hans kropp.

Världens bästa körlärare och världens bästa loppis!

Det börjar bli grönt i skogen...

Körlektionen gick lysande idag. Jag hade dubbellektion, så jag var som en överkokt spagetti när jag klev ur bilen. Men tänk att jag körde mellan 14-16, med MASSOR av trafik, i massa rondeller och ut på motorvägar och vänstersväng från landsväg och jag vet inte allt! Jag är så nöjd med mig själv!

Var tvungen att gå och fira genom att svänga in på loppiset.
Det är verkligen det bästa loppiset som finns på denna jord.
Jag fick allt detta:

En korg, en bricka, en vas, tre träslevar, en potatispress och en såndär som man ställer kastruller på i gjutjärn

För bara 40 kronor! Dom är galna på det där loppiset. "Jamen, du är ju fattig student!" Ja, jag bönade ju inte och bad om att få betala mer precis.
Mona gav mig dessutom det som blev över nu när Lexy har gått över på färskfoder. Jag trodde "bara" det var fodret (som bara det är jättedyrt att köpa, det är ett såntdär special-diet-foder. Perfekt nu när Goliat ska bli smal och smäcker och inte får äta något annat än sin mat). Men när jag öppnade påsen så gömde det sig massor av hundben i olika färger och former. Mona, din lilla luring där! Tack så mycket!

Goliat känns lite hyperaktiv efter några veckors fokus enbart på hundaktiviteter och utomhusvistelse. Han springer runt som en galning med sin pip och beter sig som en nio veckors valp. Med jämna mellanrum åker pipen in antingen under sängen eller under soffan och då försöker han gräva hål i möblerna för att komma åt den.
Jag känner mig som en riktig glädjedödande tyrann, det enda jag har sagt till honom idag är "GÅ OCH LÄGG DEJ", "TYYYYST!", "Men vad du är jobbig" och "Neeeeeeeeej!"..

Goliat har i alla fall som sagt börjat med en lite mer strikt kost och har idag bara fått sin mat som belöning och aktivering. Vi gick våran kvällspromenad genom stan och stannade till vid Vasaskolan där jag slängde ut all mat och lät honom leta reda på den.
Jag försökte också med extern-belöning med pipen, men det gick inte. Den är liksom bara föööör rolig, han kan inte koncentrera sig på något annat än om pipis fortfarande sitter kvar där vi lämnade honom. Klickade lite apport också, men det är nästan skrattretande hur hårt vi har fastnat. Jag orkar inte ens försöka längre.

Ett litet smakprov på några av de många blommor som
helt plötsligt finns överallt här i Skövde.
Nedan ligger Goliat i ett helt hav av blåa blommor som tyvärr
inte kom till sin fulla rätt på just den här bilden.

Tävlingslydnadskurs i solsken

Kom precis hem från lydnadskursen.
Goliat var verkligen skitduktig idag!
Läggandet sitter, hoppet sitter, högersvängarna börjar lossna mer och mer, ställandet är helt okej, platsläggandet går fint. Det enda vi inte har alls är apporten.
Så idag började vi med "fjärrbelöning" eller vad ska man kalla det.... lägga leksaken en bit bort, gå ifrån den och köra ett moment och sen säga varsågod och så får han springa och hämta leksaken och så leker vi. Målet är att kunna jobba upp förväntan på leksaken och därmed orken att fortsätta med lydnadsmomenten.

Matte med lite lagom flötig lugg och Goliat med snusläpp
Tjusiga värre..

Om tre veckor går anmälan för lydnadstävlingen i Hjo den 7 juni ut. Så då ska man bestämma sig om man ska våga starta eller inte... Huvaligen. Vi får se. Vi ska komma igång med kommendering nu till nästa kurstillfälle.

Det känns konstigt att vara tillbaka i Skövde igen. Det är rätt ensamt, nu när man har umgåtts med folk hela tiden hemma. Även hemma i mammas hus finns det ju alltid folk och nu sitter man här, ensam i lägenheten igen. Tur att internet finns säger jag bara..
Men det är inte länge kvar nu tills jag får komma hem igen. Då ska vi till Motala på inofficiell utställning!
Jag har även lovat Mona att anmäla mig till rallylydnadstävlingen i Habo den 9 maj. Jag ska nämligen gå med henne som hjälpreda på kursen på Billingen dom resterande gångerna, så då hinner jag ju lära mig reglerna tills dess.
Veckorna som ligger framför känns riktigt skojiga faktiskt. Mycket hundaktiviteter minsann :) Men det gillar jag. Det är ju det som livet går ut på.

Veterinär- och trollkarlsbesök

Idag gick vi med Sofia, Aaron och Frodo på en liten morgonpromenad. Det har visst blivit en vana?
Vi släppte i alla fall hundarna tillsammans och dom for runt och verkade inte vilja mörda varandra alls. Frodo stressmjällade inte ens, vilket framsteg!
Dessvärre blev inte den glädjen långvarig när det helt plötsligt sprang fram ett sällskap harar och hundarna kutade efter. Goliat som förmodligen är världens sämsta skadedjursbekämpare såg nog inte ens hararna och sprang mest för springandets skull, Frodo gjorde en lov efter men kom tillbaka igen. Puh, jag blir alltid lite svettig när sånt händer. Jag lär mig aldrig att ha is i magen och det slutar alltid med att jag står och gormar "GOOOOOOOOLIAT!!!!" som om han redan har blivit påkörd av en lastbil. Som tur är så är inte min hund av det känsliga slaget, så han vågar ändå alltid komma tillbaka till mig även om jag låter lika inbjudande som Allan Edwall i Emil i Lönneberga. Ja, ni vet, han som ropar "Emil, förgrömmade unge!"

Vi for i alla fall iväg till Sellvens smådjursklinik för lite blodprovtagning och kennelhosta-vaccinering. Goliat skötte sig strålande, jag var så stolt över honom! Så nu är blodprovet för von Willerbrand-sjukdomen gjort och nu är det bara att skicka iväg det på posten. Mor min skulle hjälpa mig med kuvertet och hur många frimärken som ska på (det ska ju till Holland, tänka sig!)
Jag frågade även veterinären om hon tyckte att Goliat var överviktig.
"tjaaaa... jag skulle inte säga överviktig. Jag skulle säga att han var på gränsen till att vara mullig." HA! Goliat, din lilla knubbis, nu ska det bantas innan utställningen må du tro, hädanefter blir det bara två dl mat om dagen.
Jag vägde honom på vågen utanför veterinären, den stannade på 14,8 kg.....






Efter veterinärbesöket svidade jag om och sen var det bara att hoppa in i nästa bil för att tillsammans med Vickan, Jenny och en hel skock hundar fara upp till Trollkarslklint och gå en blygsam liten promenad upp på ett berg. Det var... jobbigt.
Det är extra svårt när det springer pyttesmå hundar överallt som man är livrädd att sätta fötterna på. Tur att dom förstår sitt eget fysiska "tillstånd" och har vett nog att hålla sig undan för mina klossar till fötter när jag kommer klampandes.

När vi kommit fram till sjön stannade vi och drack lite kaffe. Det var fortfarande is i sjön så ingen av hundarna kände för att bada. Förutom Kellie som tog sig en liten ofrivillig simtur och såg ut som en dränkt katt när Victoria fiskade upp henne.

Jag hittade fem fästingar på Goliat när vi kom hem, usch. Måste införskaffa något gift nu i veckan. Nu vilar vi en stund och sen ska vi gå ner till Victoria, hon har lovat att frisera mig lite.
Imorrn åker jag och Goliat hem till Skövde, jag längtar efter min dator! Tog finfina bilder vid sjön idag.