Mode-bloggen Allan

Det här mina vänner är vad man ska ha på sig på appellplan
Märken att föredra är visserligen Haglöfs, Lundhags eller Fjällräven,
men för en student som mej får det duga med T & P outdoor

Idag har vi inte gjort många knop. Mattias flyttpackning och städning har tagit all energi och vi har åkt fram och tillbaka mellan Herrljunga och Ölanda med grejer och burit så ryggen har gått av på mitten. Goliat trivs i alla fall bra som lastbilshund och sitter så nöjt på golvet i lastbilen och flåsar med sin underbara kadaverliknande andedräkt.

Äntligen, efter en månads fattigdom, har jag fått lön för sommarens mödosamma nätter och har faktiskt klickat hem både ett par byxor och ett helt gäng med dummies. Både jag och Hanna hoppas att dummiesarna ska hinna komma denna veckan så att vi kan träna lite jakt snart igen. Jag beställe faktiskt en visselpipa och ska "vissla in" Goliat så fort den kommit hem. Jag känner att visselpipan som inkallningssignal är mycket neutralare än ordet "kom hit"(som ju kan varieras allt ifrån sockersött till vansinnigt galet arg).

Goliat och Zippers pokaler från i fredags :)

Goliats första första-pris!

Goliat poserar med sin alldeles första pokal!

Idag gjorde han det, trots regn och rusk och aussie-attack och med en stresskliande matte i upplösningstillstånd. Att stå bredvid planen och se ekipage efter ekipage och känna paniken och ångesten stiga en upp i halsen är ingenting jag rekommenderar.

Jag fick ingen kontakt med Goliat innan vi skulle in på banan heller, han var totalt blockerad och det enda han ville göra var att nosa, glo på dom andra hundarna och (när jag fick honom att sätta sig ned) pipa.Här har vi ettan och tvåan :)

Men när vi gick in på planen blev han som förbytt. Han fick 9:a på linförigheten! Läggandet gick jättebra, trots blött gräs, och inkallningen gick bra förutom en snöplig ingång som kostade oss lite poäng. Sen var det som att han tröttnade på nåt vis. Han såg nånting bakom sig i skogen och sen blev väl inte nånting som det brukar, jag fick tvinga honom till sidan genom att peta på honom (men domaren var snäll och bortsåg från det), apporten tog han knappt och hoppet slarvade han med. Men våra jättefina poäng från linförigheten gjorde att resten hjälptes upp och vi hamnade på 174 poäng!
Våra käraste träningskompisar Hanna och Zipper fick 182 och tog förstaplaceringen, jag och Goliat fick också en fin liten andraplacering, så man kan verkligen säga att vi tog hem det! ^^

Platsliggning 10
Tandvisning 10
Linförighet 9
Läggande 10
Inkallning 9
Ställande 6
Apport 6
Hopp 8,5

Skolan har börjat. Jag kunde aldrig ha anat hur otroligt tungt det skulle kännas att börja höstterminen. Att åter sitta där i föreläsningssalarna och se minuterna släpa sig förbi är inte det bästa sättet att starta en morgon vill jag lova. Idag hade vi vår första psykiatriföreläsning- började klockan åtta och slutade tolv. Otroligt intressant men samtidigt så mycket information att korvstoppa i min lilla sommarslumrande hjärna.

Mattias passar Goliat den här veckan. Han jobbar sista veckan nu innan flytten så han softar nog mest runt på reningsverken och Goliat kan springa med som sällskap. Underbart att veta att hunden har det bra, trots att matte måste tillbringa dagarna inspärrad på Högskolan i Skövde.

Nu ska jag iväg på hästhoppning med Hanna och Emma, sen blir det medlemsmöte på Orraholmen. Mellan skolan och kvällsaktiviteterna har jag dessutom hunnit med att börja flyttpacka Mattias kök. Jag är otroligt hyperaktiv. Kan detta vara en hypomani måntro? (Vi har läst om bipolär sjukdom idag, jag är lite insnöad på psykiska åkommor för tillfället)

Goliat vs Dart Vader

Mattias skrattade som aldrig förr då han fick ett samtal om att en bekant hade lyckats glömma att lägga i handbromsen på sin bil när denne person (inga namn nämnda) parkerat sin bil i en slänt vid ån i Hudene..... Som ni kanske förstår var det ett helt pådrag och halva byn stod samlad då dykare och dragkrokar och rep skulle försöka fiska upp den stackars bilen, som låg ungefär en halv meter under vattenytan.
Goliat och jag blev medsläpade till detta spektakel och även om jag inte var riktigt lika exalterad som Mattias (som såg ut som ett barn på julafton) så var det ändå lite kul då jag fick pratat lite med en fotograf som var på plats. Fotografen var tydligen nära vän med dykaren som efter att ha virat ett rep runt bilen kom upp för att småprata lite med sin vän. Goliat samtyckte inte till denna stora jättevarelse med svarta kläder, konstig låda på ryggen, nån konstig hatt på huvudet och som lät "PSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSCCCCCCCCCCCCCCHHHHHHHHHHHHHHHHH" så han tyckte det var bäst att skälla ut honom lite. Jag kunde inte mer än hålla med honom. För vem, helt ärligt, har fått möjlighet att miljö/socialträna sin hund bland dykardräkter? Jag kunde inte klandra honom, karln såg verkligen otäck ut.

För övrigt ser mitt hår ut som sumpvatten. Jag lade i något som utgav sig på förpackningen vara "Kastanjeröd" men i själva verket var "Dass-vatten".

Mini-vandring

Jag har ont.
Jag har ont i hela kroppen och det är helt mitt eget fel, ingen annan kan anklagas för detta.
Idag var nämligen dagen då jag, Mattias, Hanna, Zipper och Goliat gick till Fåglavik och tillbaka.
Fåglavik är ett litet samhälle som bilvägen ligger cirka 1 mil från Herrljunga. Till fots kan det kanske ha varit något liknande, den lilla nätta promenaden tog 6 timmar. Tempot hölls lagom raskt, då Mattias inte tycker om att gå och mösa och fikarasterna hölls korta och effektiva (sätta sig, äta, gå, inget segande här inte). Hanna hade med sig kameran och fotograferade lite längs med vägen, jag får komplettera inlägget när hon orkat lägga in korten i datorn.

Lite fika måste man allt ha efter vägen....

Hanna och Zipper promenerar så fint så!

Vi lyckades faktiskt hinna stanna och plocka en del svamp!

Givetvis i bajspåsar.

Jag och Mattias vandrar vägen fram...

Vägen gick mestadels i skogen så hundarna kunde springa lösa, det var fullt ös från Goliats sida hela vägen. Zipper körde också sina vanliga race, tyvärr blev han dock lite ömfotad efter en längre sträcka på storgrusig väg så han såg lite halt ut. Vi får hoppas att det inte var något mer än just ömmande trampdynor.

När vi kom in i lägenheten hämtade Goliat, inte helt otippat, sin pip och sprang runt med i några varv runt bordet. Nu har han äntligen kommit till ro efter att ha kutat runt som en dampig unge högt och lågt i hela lägenheten med pipen kvidandes i munnen och svansen hysteriskt viftande.
Han kommer nog sova hela dagen imorgon också, så här långt har jag faktiskt aldrig gått med honom förut i hela hans liv.

Kom just att tänka på att det här nog faktiskt var den längsta promenaden jag själv gjort också. Det känns i benen, det kommer bli en tuff natt inatt. Får se om jag orkar pallra mig upp till introduktionen för de nya kurserna imorgon eftermiddag..

Jag och Hanna bestämde oss för att leta svamp idag på eftermiddagen. Tyvärr är lyser min svampletarförmåga med sin frånvaro, jag tröttnar efter ungefär fem minuter på att leta och om jag mot förmodan skulle ha hittat några svampar så är det antingen fel sort eller så har jag redan hunnit trampa sönder allihopa.

Idag lyckades vi (läs Hanna) i alla fall hitta en näve svamp och vi fick hundarna ordentligt motionerade på kuppen. Vi hann även med att lägga en plats på 2 minuter (Goliat låg, om än ganska oroligt) med tävlingsavstånd till hundarna, miljöträna lite med skrammel och släppa vovvarna lite i rinken nu på sista kvällspromenaden.

Jag tror faktiskt jag hittade fler grodor i skogen än vad jag hittade svampar...

Zipper

Det är så här dom ska se ut Cecilia!
FÖRSÖK KOMMA IHÅG DET!!

Goliat i Zippers mysiga korg

Barnen i bullerbyn

Jag och Mattias har en såndär bak-och lagamat-kväll.
Det är bara det att det verkar som att vi hela tiden har glömt någon ingrediens.
Vi har varit och handlat varsin omgång och nu är han precis påväg ut genom dörren för en tredje vända. Det ska bli fläskfilé och klyftpotatis och till efterrätt någon väldigt avancerad cheesecake a la Leila.

Receptet enligt följande:
300 g digestivekex
150 150 g osaltat smör
1 1 dl strösocker
1 1 dl maizena
2 2 tsk vaniljsocker
600 600 g Philadephia
2.5 2.5 dl kesella 10%
3 3 st ägg
1 1 dl vispgrädde
200 200 g vit choklad (gärna med citron/limesmak)
1 1 dl frysta blåbär

1. Sätt ugnen på 175 grader, varmluft. Smält smöret.
2. Krossa kexen i mixer och rör i det smälta smöret.
3. Packa blandningen hårt en form med löstagbar botten. Grädda botten i 10 minuter och låt den svalna.
4. Blanda socker, majsmjöl och vaniljsocker i en skål. Häll i kvarg och färskost och vispa krämigt med en elvisp.
5. Höj temperaturen i ugnen till 200 grader. Tillsätt äggen och vispa väl. Häll i grädden lite i taget under vispning.
6. Smält chokladen i ett vattenbad och rör ner den i smeten.
7. Fyll smeten över kakbotten och strö över bären på toppen. Grädda kakan i 30 minuter. Man kan täcka den med aluminiumfolie när den fått gyllene färg för att den inte ska bli för bränd. Stäng av ugnen och låt kakan stå kvar i eftervärmen i 30 minuter.
8. Låt cheesecaken stå i kyl över natten eller 6-8 timmar för att den ska sätta sig och bli lättare att skiva upp i snygga bitar.

Jag tror det kan bli ganska smaskigt. Annars ska jag jobba ikväll så hunden är väl lagom understimulerad. Han har varit ute på otaliga "gå-runt-kvarteret"turer och mer blir det nog inte för hans del idag. Klockan springer nämligen fort iväg och det är snart dags att gå till jobbet.

Dummy-beställning och reflexer!

Jag och Hanna blev tipsade av Camilla om en jättebra dummy-sida.

www.afterdog.com

Billigt och hållbart!

Annars blev jag påmind igår om att vintern är på ingång. Idag ska jag åka till Skövde och hämta min bruksväst och andra livsnödvändiga saker till min inflytt hos familjen Nyvaller och då ska jag komma ihåg att ta med alla mina och Goliats reflexer.

Lite tips om bra reflexer (som jag själv använder):




Ett sånt här kombinerat reflex- och regntäcke från Hurtta har jag och Goliat när det är riktigt mörkt och kymigt ute. Tyvärr är det inget skydd för magen så hunden blir blöt ändå, men syns bra gör han ju!

Reflexvästarna med dragkedja framtill är mycket lättare att ta på sig än dom utan!


Lånad bild, men detta är en jättebra typ av reflexväst till hunden som finns att köpa på ÖoB för bara 40 kronor. Mycket prisvärd och sitter jättebra! Rekommenderas!

Tjuvstart med Alaby

Igår när jag och Hanna tänkte ta en liten kvällspromenad runt Orraholmen så hade vi turen att stöta på en klubbmedlem. Inte mindre domaren för lydnadstävlingen vi ska vara med på nu nästa fredag. Han haffade oss och sa att vi skulle köra igenom alla moment med honom som tävlingsledare. GULP!

Hanna gick ut först. Det såg så fint ut och Zipper var så alert. Lite yviga svängar och lite seg vid inkallning och läggandet, men hon har första priset i en liten ask och dom är så stabila som ekipage. Jag var stolt över dom där jag satt på bänken och tuggade kinden av mig av nervositet.

Så var det då Goliat och min tur att få pröva lyckan. Jag bad att få ett lite kortare linförighetsmoment, då han och jag ju bara ligger på en "5:poängs nivå" som jag uttryckte det.
Men dra på trisser! Goliat gick som en liten lippizanerhäst, struttade runt och gav oss hela 8 poäng! Tänk om han är så alert på tävlingen, jag kommer att flyga iväg på ett litet moln!

Resten av momenten gick också hyfsat. Han har sneda och lite sega sättanden, var seg i läggandet, kunde inte hålla apporten som han skulle och var nära att tjuvstarta på inkallningen.

Men tänk va, att jag och min träningskompis ska göra klubben stolta på hemmaplan! (för ja Mona. Jag tävlar för Herrljunga BK den här gången, hehe). Att vi har en sällskapshund ("är det där en förvuxen cavalier eller?") och blandras flat/pointer ("Det där måste vara den finaste labrador jag sett!") gör det hela bara ännu roligare!
Nu hoppas jag bara att jag kan hinna träna lite stadga inför platsliggningen så tror jag det kan gå vägen!

Jakt-träning

Idag har varit en mycket speciell dag för min lilla hund. Vi har nämligen blivit introducerade i jakt-träningens mystiska och okända värld. Jag som eventuellt ska införskaffa mig en jakt-golden i framtiden är extra nyfiken på denna träningsform och var full av spänd förväntan när vi begav oss mot Camilla och hennes tollar-tik Queen denna eftermiddag.

Lånad bild från www.haromi.se för att visa vad en dummy är!

Vi fick prova på helt basic dummy-träning och blev även introducerade med en död kråka inlindad i en strumpa. Träningsmomenten gick ut på följande:

Linjetag: En medhjälpare går ut i skogen med några dummys, hunden sitter fot vid förarens vänstra sida. Medhjälparen gör ett "krrr krrr"ljud eller ka-ka om man föredrar det, och slänger ut dummyn i en riktning. Föraren riktar då hunden med hjälp av vänsterhanden och ger kommando att hämta dummyn.

Markering: Föraren och hunden går en normal "promenad", lämpligast på en någorlunda rak linje. Föraren tappar en dummie och efter ett lämpligt avstånd (för Goliats del kanske tio meter så här i början) vänder man om, sätter hunden i position och gör likadant som vid linjetaget.

När-sök: Föraren lägger ut ett antal dummys relativt nära varandra i t.ex. ett buskage, har hunden fot vid sidan och kommenderar hunden att söka efter dem. Med hjälp av sitt kroppspråk med låg kroppshållning och öppen handflata nära marken vägleder man på det viset hunden att koppla på näsan även nära föraren.

Både Goliat och Zipper skötte sig strålande och vi var jättenöjda efter våran två-timmars vistelse i skogen.

En sak jag reagerade på och som skiljer sig från det vanliga sättet att träna upplet var detta med när-sök. Jag har blivit fostrad att det är nästintill dödssynd att lägga saker nära hunden, men i jakt är detta istället önskvärt för att man strävar efter att hunden ska koppla på näsan redan när den sitter vid förarens sida och inte femtio meter ut i skogen.

Rolig dag har vi haft i alla fall, trots att det inte blev några bilder denna gång.

En dag i skogen

Så här ser Goliat ut när han är ute i skogen

Zipper och Goliat i en sekunds stillhet

Fågelskådaren Goliat

Sista dagen på "sommarlovet". Imorgon börjar Hanna skolan, jag ska jobba resten av veckan och på måndag är det "tillbaka till verkligheten". Idag hade vi således ett sista ryck att vara sanna hundnördar. Vi lyckades både träna i hela två timmar tillsammans med Camilla, bada Goliat, klippa klorna, trimma pälsen (han hade en tova i bralla igen, typiskt!), gå en långpromenad och slutligen gå hem och vara oerhört nöjda med dagen.

Dagens träning har jag lite blandade känslor inför om jag ska vara ärlig. Själva lydnadsträningen gick lysande, Camilla påtalade den markanta skillnaden i Goliats attityd och det kändes som att jag växte femton centimeter efter denna kommentar! Ibland blir man lite blind för sina egna framsteg och tar helt plötsligt för givet att han alltid ska vara pigg på träning. Det är fort att vänja sig vid bra saker!

Några bruksfolk var på appellplan och tränade och vi vågade oss fram och frågade om de var sugna på en platsliggning. Detta är ju verkligen inget som någon inom bruksvärlden/lydnadsvärlden någonsin tackar nej till, så vi blev faktiskt hela sex hundar!
Goliat bestämde sig ganska omgående efter att jag lämnat honom för att det kliade någonstans på kroppen. Sen hittade han något intressant grässtrå eller en myra som han bara var tvungen att undersöka. GRRR!! Varför kan han inte bara ligga stilla!? Jag blir supernervös inför tävlingen.

Jag är ändå väldigt stolt över honom, han låg mellan två för honom helt okända hundar och var inte ens på väg till någon av dom. Detta känns ju positivt inför tävlingen, men att han inte ligger är ju verkligen inte speciellt uppmuntrande..... Nåväl. Om det känns lika kasst under övriga träningsdagar så kanske jag avstår platsen denna tävling, för att skona övriga deltagare från den enorma störning som en gräsrullande hund faktiskt innebär.

Efter att under eftermiddagen ha rullat sig i en massa igelkottbajs på Hannas baksida fick Goliat utstå en dusch i Nyvallers hundvänliga duschutrymme. Jag själv ska ju faktiskt få en precis lika bra dusch efter lägenhetsrenoveringen nu i september, så sen kommer det bli hur smidigt som helst att bara spola av honom!

Kvällspromenaden var underbar. Jag och Hanna gick runt Orraholmen och luften var sådär riktigt kall och höstig. Ändå kändes det vemodigt. Nu är sommaren verkligen slut.

Ångestframkallande mail

Igårkväll damp ett litet mail ned från tävlingsansvarige för Herrljunga Brukshundsklubb- PM:et för tävlingen den 28/8. 14 ekipage i lydnads klass 1, ses kl 18 och alla dom vanliga detaljerna kring tävlingen. Min mage förvandlades genast till en hårt knuten klump och jag kände att kallsvetten började bryta fram i pannan. Varför utsätter sig man sig för tävling egentligen när det på det stora hela kan, i alla fall för min del, liknas vid tortyr. Förmodligen är det för att man vill ha ett kvitto på att man har tränat sin hund rätt, att man innerst inne hoppas på att få ett ännu bättre resultat än vad man själv väntar sig och för att man dessutom får en otrolig kick av det. Efter tävlingen i Hjo var jag i extas i flera dagar. Det finns ingenting som kan liknas vid att tävla sin hund i lydnad, och det är väl därför jag vet att jag inom ett par år kommer att äga en tävlingshund att helhjärtat satsa på inom denna gren.

Idag har jag varit en aning slö och det har mest blivit skogspromenader för min lilla vovve.
Imorgon ska vi och träna på klubben, jag hoppas att jag kan dra dit några fler, hade behövt träna platsliggning med okända hundar. Visserligen går Goliat aldrig fram till andra hundar, så det är egentligen inga problem. Huvudsaken är att jag tränar längden på liggtiden och att jag gör det så tävlingsmässigt som möjligt (jag ska hålla käften och försöka se nervös och sammanbiten ut).
Vi får se hur det går!

Bitterheten flödar över

Oj, nu var ett par dagar sedan jag uppdaterade sist.
Sommaren är snart slut och jag har inte gjort mycket minnesvärt. Peace and Love i början av sommaren tillsammans med vännerna och kvällen i Göteborg är väl egentligen det enda spektakulära jag lyckats göra, jag har jobbat mycket och regnet har hållit suget efter att resa nere på en bottenlåg nivå. Goliat kan inte längre göra normala ingångar och jag blir så nervös för tävlingen som äger rum den 28 augusti att jag tror att jag nästan vill skita i att starta.

Tyvärr får jag väl säga att jag är besviken på sommaren. Jag hade hoppats på soligt väder, mycket bad i sjön, kanske en resa till Norge med Mattias. Åka till Köpenhamn blev det inte heller något med, inte heller har jag badat. Istället har jag lyckats få Goliat tokig i trollsländor (så tokig att jag måste ha lina på honom i närheten av sjön, han blir nämligen totalt blockerad), jobbat så jag har fått ont i ryggen, blekt håret med gräsligt resultat. Trots detta har jag 0 kronor att leva på resten av månaden. Kanske är det därför jag inte bloggar, just nu känns det bara som att jag har haft en usel sommar och har extremt fult hår.

Kräftkalas och spöregn

Lånad bild

Gårdagenskvällen spenderades i Ölanda med Mattias föräldrar och andra familjemedlemmar. Samt en hel massa kräftor. Vi bjöds på underbart god tacosallad med sås, bröd och så kräftor då förstås. Det är roligt det där med kräftor som delikatess. Att sitta och suga ut huvudet på ett skaldjur som lever på avskrap i en sunkig sjö? Och så tycker vi att det är äckligt att fransmännen äter sniglar. Det är ju lustigt egentligen.


Imorse fick jag ett mycket lyckogivande samtal må ni tro. Det var Bonniers förlag som ringde och meddelade att som tack för att jag deltog i en tävling nångång förra året (huh?) så fick jag ett par nummer av tidningen "Digitalt foto" gratis! Tackar och bockar för detta, sa jag och ser fram emot att läsa om alla roliga grejer man kan göra med sin kamera. När man väl köpt den dvs.

För tillfället befinner jag och Goliat oss på Hjortgatan. Goliat och Zipper är i hundgården på invänjning, men jag tror inte Goliat kommer ha några problem att spendera dagarna i hundgården. Han springer in frivilligt och lägger sig i den goa soffan som dom har ställt in där, han är så duktig så!

Dåligt grepp...

En liten filmsnutt från apporteringsträning i Mattias kök.
Goliat har så dåligt grepp om apporten så jag blir alldeles gråtfärdig.
Ingenting verkar hjälpa. Han är nog dömd att få en 7 i ettan på detta moment, för alltid.
Ser ni hur dåligt han håller den när han väl har den i munnen? Det ser ut som att han tycker att den smakar både det ena och det andra, han vill inte hålla i den alls. Dessutom blev jag förbannad på honom när vi tränade idag för då ville han inte ta den alls, och förstod inte våran senaste övning när jag slänger den på marken och han ska plocka upp den. Skit också.
Ja, ibland känner jag att mitt tålamod är obefintligt. Men hur länge har jag tragglat med det här? Jag måste få hjälp av någon expert tror jag. Hur svårt kan det vara att lära en hund att hålla i en träbit tills jag säger att han får släppa? Hur svårt kan det vara?
Jag blir så frustrerad så jag känner för att slå huvudet i bordet.

För att göra dagen lite rolig, trots apporteringsnederlag så tränade vi lite trix.
Här är några smakprov av vad Goliat kan.


Vinka och plats

"Det droppar om dej"

Regnet det bara öser ned..

Goliat är nöjd efter halvtimmes promenaden..
Ibland är det skönt med "sällskapshund"..

Ja, mycket riktigt är mitt hår så blött att vattnet för tillfället gör små rännilar ner på min rygg. Jag har fått lägga en handduk på axlarna för att hindra de små floderna att blöta ned mina torra kläder. Detta efter bara en halvtimmes vistelse ute i dagens underbara sommarväder.
Jag som hade planer på att gå till hundklubben. Men där går min gräns. Nördigheten sträcker sig inte så långt att jag går den fyrtio minuter långa promenaden till hundklubben och tränar och sen går tillbaka i åska och regn.
Nej, då stannar vi nog inne istället. Det blir lite klickerträning med apportbocken och kanske en och annan ingång, lite kloklippning och kanske kamma svansen litegrann.

Herrljunga i åskväder...

Konserten igår var sagolikt vacker och underbar. Göteborg och Götaplatsen i lagom soligt sommarväder, med Mattias och tusen och åter tusen andra personer i blandade åldrar. Bredvid oss stod en tant som rökte pipa. På andra sidan stod ett gäng ungdomar med alldeles för högklackade skor och korta kjolar. Alla lyssnade och det bara andades sommar. Vi åt våfflor med grädde och sylt och musiken var något av det underbaraste jag upplevt med helt fantastiska musiker och en Laleh som sjöng så perfekt så jag fick gåshud på armarna.
Jag var i extas.
Så när jag trodde att kvällen inte kunde bli mycket bättre vandrar det plötsligt förbi ett par med en jakt-golden i ett koppel. EN JAKT-GOLDEN! Förstår ni?! Jag har ju aldrig sett någon i verkligheten, den var helt underbar!
Ja, gårdagen kommer jag nog minnas som sommarens bästa.

Läs GP:s recension av konserten här

Älgar och Kulturkalas!

Idag brakade det till i skogen må ni tro! En stor fjolårskalv dundrade rakt över min och Goliats tilltänkta promenadstig, bara tio meter ifrån oss. Galning! Goliat stod som förstenad och visade inget intresse av att följa med det väldiga djuret när vi passerade platsen han hade sprungit förbi på. Andra djur såsom rådjur och harar är däremot mycket intressant och det ska både nosas och viftas på svansen.

Ikväll åker jag och Mattias till kulturkalaset i Göteborg och tittar på Laleh som spelar där!
Jag missade ju hennes konsert på Peace and Love då vi fick problem med bilen och anlände till området mycket senare än vad som var planerat. Så nu är jag jättelycklig!

Jag fick en extra-natt på Hemgården så snart bär det av dit igen.
Satt och gick igenom lite gamla bilder och rensade ut en del, då jag hittade dessa söta bilder från i julas. Detta är Felicia, min ljuvliga brorsdotter och Goliat. Lite smått konfunderad var han allt, men inte alls rädd. Både Felicia och Rasmus (min brorson) är sådär riktigt snälla barn som är underbara att "barn-träna" hunden med. Inga hårda nyp eller ens speciellt mycket intresse för hunden har dom, utan sådär lagom lugna och fredliga. Det är värre med grannpojken som förföljer oss med sin cykel och sladdar precis bredvid där vi går.. Jag vågar knappt gå förbi deras hus längre, jösses.

Idag hängde vi i alla fall hos Nyvaller (ovanligt?) och hjälpte dem att skyffla singel i hundgården. Hundarna fick även vara där i cirka trettio minuter, dom sa inte ett ljud utan gick och lade sig i det lyxiga lilla rummet där de t.o.m har två soffor att ligga i om de skulle föredra det framför hundbädden eller trasmattorna. Där kommer de må gott i september när jag och Goliat ska bo hemma hos dem, ujijuj.

Upptäcktsfärd

Goliat och Mattias väntar på att få skjuts hem efter vår 2,5 timmars promenad genom skogen

Idag kände jag och Mattias oss så pass hurtiga att vi ville gå en långpromenad med Goliat när jag hade vaknat efter nattjobbet. Jag och Mattias är ganska olika i fråga om promenadlängd och planering inför promenaden/vandringen. Jag gillar att ha struktur på mina promenader. Jag vill gärna veta hur lång tid promenaden ska ta, vilken terräng man ska gå i för att kunna anpassa kläderna, om det blir för långt kanske man vill ha med sig vatten eller till och med matsäck.
Mattias är precis tvärtemot mig. Han gillar inte att veta vart man ska gå, hur lång tid det ska ta eller hur jobbigt det kommer att bli. Helst ska man gå fel ett antal gånger och det blir ju ett fantastiskt äventyr om man råkar gå vilse eller hamnar mitt i ett träsk eller tvingas gå över ett berg eller varför inte genom en havreåker eller ett minfält? Jag har inte reflekterat så mycket över varför det förhåller sig på detta vis, för de gånger jag påminns om hans nästintill planlösa upptäcktsfärdsaktiga stil att gå promenader är vi alltid mitt ute i ingenstans på något kalhygge och jag är redan rosenrasande över att mina ben är sönderskrapade, jag är trött, törstig och det är minst en mil hem. Men det är ju roligt att han följer med ut i skogen i alla fall? Verkligen. Det är ju inte alla karlar som gör det. Man får vara tacksam för det lilla.

Denna dag var slutdestinationen i alla fall en liten ort som heter Fåglavik och ligger ett antal kilometer (eller mil? Vem vet?) från Herrljunga. Mattias hade som vanligt ingen aning om hur vägen såg ut, om det ens fanns en väg, eller hur långt det var till slutdestinationen.

Trots detta gick promenaden väldigt smidig, det var otroligt vackert där vi gick och jag hittade jättestora kalhyggen som jag och Hanna kan lägga riktigt långa viltspår på vid tillfälle.
Det jobbigaste som hände på promenaden var att Goliat sprang bort i skogen och var borta i cirka 30 minuter. Det var väl de längsta trettio minutrarna i mitt liv kändes det som, och jag hade precis varnat Mattias för mitt psykiska sammanbrott när Goliat kom lufsande ut ur en buske med en oförskämt nöjd och harmonisk min. Det är inte alltid lätt att leva med en orädd, livrädd, tålig, känslig, vek, stenhård och totalt döv hund. Hur kan det komma sig att han inte kan gå med på att bli avspolad i en duschkabin, men att han kan springa iväg i skogen i en halvtimme utan att bli det minsta rädd?

När vi nått fram till Fåglavik ringde Mattias sin far efter skjuts tillbaka, vi var alldeles för törstiga för att orka gå den 2 timmars långa promenaden hem igen.
Nu har Goliat däckat på golvet och kommer förmodligen inte vakna till liv förrän tidigast imorgon bitti.

Goliat slocknade på en gång på resan hem..

Nu ska vi steka pannkakor här! Sen blir det nog lite film på teve och kanske en liten glassbåt.
Jag sitter och läser recensioner på systemkameror, förmodligen blir det en Canon Eos 450D.

Bilder på valparna!!!!!!

Katarina hade skickat bilder på Goliat och Smillas valpar idag! Visserligen ser de ut som små klumpar utan varken öron eller ögon. Men jag blev ändå så rörd av deras blotta existens att jag nästan fick tårar i ögonen. Det ska bli så kul när jag får träffa dem!

Smilla och Goliats två söner

.... och är här är de söta små flickorna!

Här är mamma Smilla med alla småttingar, ser mysigt ut!

Denna dagen har gått åt till att sova ut efter en hel natts slit på Hemgården. Klockan är 17.00 nu och det är först vid denna tidpunkt som jag känner mig någorlunda som en människa igen. Det har varit otroligt varmt att sova här i lägenheten denna dag.
Mattias var så gullig att han tog Goliat och åkte iväg till sina föräldrar vid 11-tiden för att jag skulle få chans att sova. Andra helger när jag har jobbat har jag inte kunnat sova alls. Varför? Han brötar så mycket!! Det han själv upplever som tyst" är i själva verket slammer med skåpsluckor, prata i telefonen, smälla i badrumsdörren, spola vatten i kranen, starta datorn och så vidare i all oändlighet, så idag löste vi det på detta sättet.

Nu är det bara några timmar kvar tills jag ska gå till jobbet igen. Men nu har jag bara 4 nätter kvar att jobba, sen börjar skolan igen. Det känns jättekonstigt att återgå till vardagslunken efter dessa månader med vanligt jobb, mycket ledighet och inga studier att ha ångest över.

Goliat var supertaggad idag....

Zipper tränades i agility!

Lille Gizmo (puff-mix) låg och njöt i skuggan medan de stora pojkarna badade

50 meter hundsim!

Jag och Goliat på väg från hundklubben.
Jag var inte så glad som jag ser ut.

Jag har blivit farmor!

Numera får han väl kallas pappa Goliat?

Ringde min uppfödare idag och fick det glada beskedet att Smilla fick 6 välskapta valpar igår. Vilken lycka! Fyra tikar och två hanar, en av hanarna var väldigt brun tydligen (bara lite vitt på nosen) annars var de väldigt fina i färgen allihopa och mådde bra.

Annars har det inte blivit mycket vettigt gjort den här dagen. Jag vaknade vid liv framåt fyra-tiden och lurade till mig skjuts till Hannas gräsmatta. Där låg jag sedan däckad i två timmar då vi släpade oss runt på en ack så kort promenad och sen gick jag med tunga steg hemåt.

Nu ska jag, sent omsider, gå till affären och försöka hitta mig nånting ätbart. Att jobba 52 timmar på en vecka är inte bra, det förstår jag med. Men tänk vad mycket kul man kan göra för pengarna man får! Dessutom har man ju aldrig tid att sätta sprätt på dem när man jobbar hela tiden, så det är ju verkligen det mest ekonomiska sättet att leva sitt liv.Det var inte längesen Goliat var lika liten som de valpar han är far till.

Goliat är den tjockaste valpen med mest färg ^^

Jag och Mattias ska ner och hälsa på valparna när dom hunnit bli så här stora:
här är Goliat med två av sina syskon, 5 veckor gamla.

Hej, jag heter Cecilia och jag är en hysterisk hundägare.

Välkommen till en vanlig eftermiddag i mitt liv. Här råder Murphys lag ("om något kan gå fel så kommer det att göra det"). Kanske beror det på att jag är född i Närke där optimismen lyser med sin frånvaro, kanske beror det på att jag har tre äldre bröder. Nånting har gjort mig till en kronisk PMSsvängande, hysterisk kärring och detta fick en stackars intet ont anandes Herrljungabo veta denna dag.

Jag gick som vanligt min dagliga eftermiddagspromenad. På gräsmattan utanför min lägenhetsport satt ett gäng killar med en stor hund av hopkok-modell, hunden lufsade runt okopplad. Jag saktade in på steget för att dom ska hinna upptäcka mig. Tyvärr upptäckte hunden oss först och kom springande, men ägaren var snabb och ropade honom till sig. Jag avvaktade en liten stund för att han skulle få chansen att koppla hunden och fortsatte sedan min lilla promenad. Jag kände mig ovanligt snabbtänkt då jag upptäckte den annalkande faran och lyckades avstyra en annars ofrånkomlig katastrof (min hund hatar andra hundar som kommer fram till honom när han är kopplad. Det spelar ingen roll form, färg, storlek och könsdel på den andra hunden, allt som kommer fram för fort är otäckt). Så gick jag då iväg igen för att fortsätta färden hem.

Tror ni inte att hundaset kommer IGEN, denna gång med oroväckande stor likhet en målsökande missil, med ägaren springande lite halvlamt efter, ropandes "Rocky, hiiiiiiiiiiiiit" utan märkbar effekt.
Hunden ställde sig någon halvmeter från min hund med raggen rest från huvudet och ut på svanstippen. (Det är ju inte ens fysiskt möjligt, men det var så det såg ut i mitt huvud). Den morrade och jag tyckte det lät som något ur en skräckfilm från åttiotalet.

Jag handlade instinktivt, tyvärr inte i sann Millan-anda, slet till mig min hund, ställde mig framför honom och skrek för full hals "NEEEEJ! GÅ TILL DIN HUSSE!!!" med sprucken, fullkomligt hysterisk röst. Jag hade ju för min inre syn redan sett den blodtörstiga besten sätta tänderna i min hund efter att ha läst alla hemska trådar om hundattacker (tack bukefalos). Min härliga stämma hade säkerligen en synnerligen lugnande inverkan på Goliat där han hängde bakom mig i tre centimeter långt koppel och morrade för full hals (så gott det gick, halvstrypt som han var).

Varför har man själv inte välsignats med det där övernaturliga lugnet som man inbillar sig att alla andra hundmänniskor föddes med? Varför måste man alltid agera i panik istället för att vara sådär lugn och livsbejakande, ha kontroll över situationen?
Istället släpper jag lös den där PMS:iga, halvgalna kärringen som bor på insidan och som flåsar som ett vilt i flykten med hjärtat halvvägs ut ur bröstkorgen resten av vägen hem.

Calm and submissive my ass, här kör vi stenhårt på rabiat och obstinant!!
Inte konstigt att min hund är som han är.

Ockerpriser?

Dagarna går, sommaren är snart förbi och till hösten står jag där igen, utan dagmatte.
Jag har så smått börjat leta efter något lämpligt för min lilla plutt då det känns bättre om han åtminstone hade sällskap tre gånger i veckan och slapp vara själv varje dag.
Svarade på en annons om dog-walker för jag tänkte att det kunde ju vara en bra tillfällig lösning.
Vet ni vad hon de skulle ha för en halvtimmes promenad?
150 KRONOR!
Jag tror jag höll på att smälla av.
Tänk nu varje gång när jag cyklar hem för att rasta min vovve på lunchen och känner att jag har sparat så mycket pengar. Varje dag kommer kännas lyckad efter detta!

Skämt å sido så håller jag verkligen tummarna för att det ska kunna dyka upp någon lämplig dagmatte nu under hösten, så jag har någon pålitlig innan vårterminen börjar. Det är då jag verkligen behöver det när praktikperioderna börjar.. Nåväl. Det löser sig, jag är inte orolig.
Däremot i chocktillstånd.

Regn, regn och åter regn

Det är ju en himla tur att man har inhandlat ordentliga regnkläder! Man tror ju att det ska ha regnat klart nångång, men tydligen får vi ingen sol alls den här sommaren. Jag och Goliat har tagit vår tillflykt till familjen Nyvaller, ikväll ska vi träffa våran nystartade träningsgrupp på hundklubben. Vi får verkligen hoppas att det har slutat regna innan dess, Goliat strejkar nämligen när det är blött i gräset.

Idag har jag ingen träningsuppdatering att erbjuda er. Istället får ni hålla till godo med denna rara bild på mig, Hanna, Zipper, Goliat och Jazzi ifrån igårkväll.

Foto: Kenneth Nyvaller

Viltspårsdag!

Jazzis första viltspår!

Idag bestämde jag och Hanna oss för att det var dags att bli lite seriösa och traskade således ut i spåret i full viltspårsmundering. Det var en varm dag, vinden låg på lite men marken var torr som fnöske. Zipper, som ju är och alltid kommer att vara, den bästa hunden i gänget, fick därför det svåraste spåret då vi inte har jättestora ytor att lägga på. Hans 400 meter långa spår gick rakt över en äng, vinklade in sig lite snitsligt i en skog, över ännu en äng och återigen in i skogen för att sedan landa bakom en liten väl gömd stubbe som vi stänkte blod på så att det påminde om något sjukt blodblad i Stockholm på artonhundratalet.
Goliats spår gick däremot mestadels genom skogen, men han hade däremot lite tydligare vinklar, ett bloduppehåll rakt över en "hårt trafikerad" hundpromenadstig och upp i skogen igen.

Jazzi lade vi två spår till. Hon har aldrig gått blodspår förut så vi lade först ett alldeles rakt spår med ett tydligt spårslut med typ fem korvar i. Sen lade vi ännu ett bara ett par meter därifrån, även detta rakt och ungefär lika långt.

Zippers spår gick mestadels på ängar... Svårt, men han klarade det galant!

Efter att ha väntat i vad Hanna tyckte var en hel evighet så drog vi med oss en hålla-hundarna-assistent (Fredrik) och gick ut till våra spår. Jazzi var jätteduktig, poletten verkade falla ned efter en sisådär 75 meter och sen gick hon som en liten klocka det sista. Hon såg riktigt nöjd ut, detta måste vi prova fler gånger med henne.
Zipper gick också otroligt bra idag. Trots vind och torr mark, bloduppehåll och rådjursdofter lyckades han ändå finfint. Det tog 5 minuter för honom att spåra färdigt, så något fort kanske det gick (det kändes så för mig i alla fall som var snitselplockare och svetten lackade i nacken efter bara ett par hundra meter).

Så var det då Goliats tur. Han fick själv hitta spårbörjan eftersom jag Hanna hade snitslat så dåligt att vi knappt såg vart vi hade börjat nånstans. Sen bar det av må ni tro! Och som han spårade!! Vinklar, bloduppehåll, underlag, ingenting hindrade honom! Han gick som en liten klocka, spårade helt enligt boken med fina ringningar och härligt upptag av spåret så fort han hade tappat det. Vi körde givetvis det klassiska "Har-vi-gått-förbi-spårslutet?"förvirringen även denna dag, men som tur var lät jag bli att hindra honom från att spåra vidare och visst hade han koll- han hittade ju sin älskade klöv som han sedan bar iväg med till den övriga gruppen och struttade runt med den och var så nöjd. Spåret tog ungefär 8 minuter och han hade allt haft ork att spåra dubbel längd.

Sjukt bra dag. SJUKT bra.

Goliat hittade sin klöv och för en gångs skull ville han både bära den från spårslutet och dessutom tugga på den efteråt. Härligt!

Räser-Goliat

Igår åkte jag en sväng till Göteborg för att hälsa på en kompis som vistas där nu över sommaren. Vi gick på stan, åt lite lunch och kollade på galna turister som hade samlats där (U2 spelade igår så det var alldeles ofantligt med människor på turiststråken).

När jag kom hem på kvällen gick jag till affären och handlade lite godis inför min och Mattias filmkväll. En sväng med hunden innan filmen kände jag ju förstås att samvetet krävde, så jag traskade ut i skogen med godispåsen i byxlinningen.

Goliat är helt overklig för tillfället.
Han sökte kontakt ideligen! Gick spontant fot vid sidan så jag kände mig mer som en godisautomat än som en människa. När han inte gjorde detta stannade han upp några meter före mig och tittade så jag var med. Vände på en femöring när jag ropade på honom, var jättebusig med leksaken jag hade med mig. Jag som bara hade tänkt mig en vanlig skogspromenad, passade på att träna lite fritt följ, då med fokus på vänstersvängarna. Som jag har skrivit förut har han ju numera tendensen att hamna lite för långt fram och hinner då inte riktigt med när matte vill åt vänster. Jag tog Jessicahs råd till hjärtat och provade att göra en liten halvhalt, sakta ned tempot, vinkla överkroppen innan jag svängde. Och se på tusan! Det fungerade ju alldeles lysande, två gånger gjorde han t.o.m en riktigt tydlig bakåtrörelse i svängen! Jag var helt lyrisk och hunden med.

Så efter den timmen i skogen var Goliat nöjd och jag blev tvingad att titta på de första två filmerna av Star Wars. Jag kan ju inte säga att jag hoppade och studsade, men lite gulligt var det allt.

Jag och Mattias försökte oss på att baka dammsugare idag, som helgaktivitet.
Vi har inte provsmakat än, men dom ser riktigt smaskiga ut. Visserligen har vi ju kvalitetstestat både smeten, chokladen och marsipanen både en och två gånger, men som sammansatt bakverk har vi faktiskt inte smaskat i oss något. Ja, förutom snuttarna som man var tvungen att skära bort för att få dem perfekt form och längd.


Här får ni ett litet smakprov på vad jag menar!
HAN BACKAR GOTT FOLK! Det har han aldrig gjort förut i den här rörelsen.
Jag är så himla glad :)