söndag, januari 31, 2010

Inget ridhus idag...

En liten snöhög i Skövde stad

Det blev, efter ett litet missförstånd, en långpromenad i vinterkylan istället för den tänkta miljöträningen i ridhus. Men ingen skada skedd, det kommer fler tillfällen till psykisk utmattning! Jag och Goliat var ute i en timme och promenerade, han jobbar på att driva mig till vansinne för tillfället. Goliat är ingen jobbig hanhund på det viset att han ligger och gnäller vid dörren när det finns löptikar i närheten. Däremot blir han otroligt jobbig att gå med. Antingen stannar han och nosar eller så stretar han framåt, det känns som att gå runt med en gigantisk jojo. Tyvärr är jag inte speciellt pedagogisk när jag är arg så det blir aldrig bättre. Jag ska nog träna lydnad på första bästa parkeringsplats imorgon så jag slipper gå fler koppelpromenader inom dom närmaste timmarna.

Inga dåliga istappar på det här huset.....Det är inte lätt att studera när man har en hund som gärna fläker sig över alla ens böcker...

lördag, januari 30, 2010

Agilitytävling och miljöträning

Lexy

Idag for jag iväg med Mona och Lexy för att titta när dom tävlade agility.
Det var mycket folk och otroligt bra träning för Goliat. Första året jag hade honom åkte man ju varje tillfälle man fick, jag var i stan, på tävlingar, träningar i både ridhus och ute, satt och ugglade utanför affären osv osv. Nu på senare år har man blivit sämre och det märks på hur han beter sig- drar som en galning och blir helt paralyserad av allt runtomkring. Vi tränade i alla fall lite förflyttningar och ett och annat trick inne i den stimmiga miljön, och han var så duktig min lille gubbe!

Mona och Lexy var också duktiga och kom på sitt andra lopp runt med noll fel och lite tidsfel. Jag tyckte dom kämpade på kanonbra!

Efter tävlingen åkte jag och Mona förbi överskottsbolaget och jag handlade hem lite (läs mycket) godis som jag ska smaska i mig framför teven ikväll.
Undrar om mina tår kommer att ha tinat tills jag måste ut och kvällsrasta Goliat?
Jag är iofs inte ens säker på om han orkar gå ut på kvällsrastning, han orkade nästan inte gå in från bilen när Mona släppte av oss.
Perfekt utmattningstaktik!

fredag, januari 29, 2010

Myskväll i soffan

Goliat sjunger gärna med i sångerna i Lets dance...


..men när kvällsfikat åker fram får han inte vara riktigt lika närgången ;)

torsdag, januari 28, 2010



Här försöker man vara duktig och lägga ut ett fårskinn så att inte Goliat ska fläcka ner soffan- och så lägger han sig UTANFÖR fårskinnet... Ja, både soffan och fårskinnet har för närvarande samma hygieniska status och jag längtar efter en svart skinnsoffa och en dörr till teverummet. För närvarande får bilklädstvätt, dammsugare och klorin (men bara på golven) fungera som substitut och mitt hem är väl typ rent. Ibland.


Dagen har spenderats först på en härlig långpromenad med träning med Stina och Kila, sen en sväng till skolan och efteråt avnjöt jag årets första semla hemma hos Sofia. Mums!
Jag passade också på att ta en bild på mina nya gardiner som min snälla mamma sydde upp åt mig i helgen, tack mamma! Visst blev det ljust och fint här inne?

onsdag, januari 27, 2010

Whippet-drömmar

Varför köpte jag inte en mesigare hund?
Varför envisades jag med att köpa en hund som jag aldrig har sett frysa under alla dom år jag haft honom vid min sida?

Min eftermiddagspromenad var en nära-döden-upplevelse. Snön piskade mig i ansiktet, som tusen nålar fast inte bara på kinderna utan även i ögonen. Jag fick gå böjd mot marken för att ens komma nån vart och agera egen plogbil för att ta mig igenom den decimeter med drivsnö som verkade motarbeta varje steg jag tog. Mitt i min misär skuttade en galen liten hund omkring i total lyckoyra. "Åh, matte! Det SNÖAR!!!!! Titta, titta matte! Det kanske gömmer sig nånting under den här snödrivan! Måste undersöka!" och djupdyker i varenda snöhög. Hipphoppsar som en gasell på droger genom snödrivorna, med tungan hängandes utanför den ivrigt flåsande munnen.

Just i det ögonblicket hade man ju önskat sig en mesig liten whippet som enbart sätter foten utanför dörren för att göra sina behov på närmaste fläck för att sedan förskrämt springa in och gräva ner sej under täcket igen.

tisdag, januari 26, 2010

Arvet

Goliats nya favoritleksak heter "Road Kill", inköpt på Rusta och föreställer en stackars förolyckad and. Det märks att han är en riktig gårdshund. Han ligger nämligen i bakhåll på den stackars döda anden, likt en panter i natten, och attackerar med en så kallad överaskningsattack. Sen får den stackarn utstå både morr, brutala skakningar och en och annan rundtur i full galopp.

Det är svårt att vara en seriös hundägare i detta väder. Ändå gjorde vi ett tappert försök till lite lydnadsträning på Garnisonsparkeringen på eftermiddagspromenaden, cirka 20 minuter med apportering, rutan och lite ställande. Läggande under gång har vi också fått börja repetera lite. För tillfället tror nämligen Goliat att kommandona "ligg, sitt, stanna" alla är synonyma med ordet "stanna". När vi så försöker oss på ett litet snabbt läggande under gång stannar han nöjt på stället och förväntar sig belöningar i mängder, det enda han får är ett trött "men åååååååh!!" och så får man göra om det igen.
Gör om, gör rätt.

Ikväll är det mitt sista möte med agility-sektorn. Jag har bestämt mig för att gå ur, då jag inte längre är intresserad av att träna agility och att jag dessutom kommer att vara upptagen i vår med att ha två månaders heltidspraktik, gå M1 och M2 för Herrljunga bk och dessutom planerar för en debut i Lydnad klass 2. Förutom detta kommer jag att vara hjälptränare på en grundkurs tillsammans med Mona och hade gärna tagit körkort innan sommaren..
Man har inte hur mycket ork som helst.

Goliat med sin älskade and

måndag, januari 25, 2010

Dublin

Det är inte speciellt kul när man är ute på en vandring och blir nödig.
Tur det finns gott om stenmurar på Irland så man kan hitta en lämplig att gömma sig bakom när man måste göra sina behov.



Hästar i dimman....

Här gäller det att hålla i hatten!


Mattias filosofiska sida tittade fram där ett tag ;)


Otroligt opedagogiska kartor må ni tro


Långhelgen i Dublin har varit sagolik! Den började visserligen inte speciellt lysande med att mitt tåg till Laxå blev försenat en timme på grund av snön. Mattias fick komma till undsättning och hämtade mig i Skövde för en gemensam färd till Mullhyttan där vi skulle tillbringa natten. Det var också på denna ort som Goliat skulle hållas förvarad medan matte var ute på äventyr i stora vida världen.

4.00 ringde klockan och vi masade oss iväg till Skavsta flygplats för att vara där i god tid. Det blev en mycket god tid må ni tro, strax innan 7.00 var vi framme på flygplatsen. Det var ungefär vid samma tidpunkt som Mattias insåg att vi inte behövde checka in något bagage- vi hade ju inget!- och att vi lika gärna kunde ha kommit strax innan 10.00.... Det strålande humöret lyste med sin frånvaro.

Första eftermiddagen spenderades med att ira runt och försöka hitta till vårat hotell och att hitta någonstans att äta. Väl på hotellet var vi så trötta så vi var tvungna att sova några timmar. Mattias sa att vi var precis som hunden- blev utmattade av nya intryck.
På kvällen såg vi Avatar i en spexig 3D-format. Ni vet, sån där bio där man får ta på sig speciella glasögon. Jag var tydligen inte speciellt het i mina så det gjorde kanske ingenting att man inte fick ta kort inne på biografen.
Jag gillade i alla fall filmen otroligt mycket, salongen vi satt i var den största jag nånsin sett med jättesköna säten och i Dublin får man inte någon plats tilldelad utan det gäller att vara ute i god tid- vilket vi var och fick sitta högt upp och i mitten. Perfekt.

På fredagen besökte vi alla måsten. Det vill säga allt en turist bör ha gjort och sett i Dublin. Detta innefattar att gå vilse, bli arg, glo på gamla byggnader och säga "åh", äta pub-mat, dricka öl, besöka Guinness Storehouse, besöka minst ett misslyckat museum (som för vår del blev något otroligt värdelöst vikinga-museum med runstenar av wellpapp, inträdet låg nog på 10 euro) samt lyssna på live-musik i Temple Bar.



Mattias och jag


Under lördagen gjorde vi en dagsutflykt till Dublins kust, ett litet samhälle/del av Dublin? som hette Houth. På kartan såg den lilla piren vi ville se ut att vara på ett lagom gångavstånd. Detta visade sig senare under dagen innebära en cirka 4 timmar lång promenad.. Men det var otroligt vacker utsikt så det var värt värken i fötterna. När vi väl hittat vår väg nerför berget igen och fått lite mat på den lokala puben åkte vi tillbaka för att sova. Eftermiddagslurar är ett måste när man är en aktiv turist.
Så gick vi och såg Sherlock Holmes på vanlig biograf på kvällen och sen var semestern slut.


Irländare är lika sura som svenskar och dom kan inte koka ägg (hard betyder tydligen rinnande där).


Jag står och läser på en meny i Temple Bar...

onsdag, januari 20, 2010

Dublin- here we come

Att packa inför en resa och ett bortlämnande av en otroligt klemad hund är förmodligen inte riktigt lika omfattande som att packa till en bebis, men näst intill skulle jag gissa.

Min packlista:
underkläder och strumpor
kamera
tjock tröja
långkalsonger
plånbok
mobil
pass
necessär med allt vad det innebär

Goliats bo-hos-mamma-över-helgen-lista:
mat
transportbur
pipen
knuten
nallen
tuggben, små och stora
medicin
mapp med papper (telefonnummer till veterinär)
papper med skötselråd/aktiveringstips
klotång
bajspåsar
reflextäcke


Resten av eftermiddagen ska jag spendera på att röja lite i lägenheten, packa det sista, gå ut med Goliat och ha lite resfeber. Vilket ju är löjligt, vi ska bara till Irland. Men jag reser väldigt sällan och blir nervös när jag ska ta tåget till Göteborg eller Stockholm, så ni kan ju förstå hur det känns för ett stackars vrak som mig när man ska flyga till ett annat land.

tisdag, januari 19, 2010

Lexy i snön, fotot taget för några veckor sedan

Eftermiddagspromenaden ägnades åt snöpulsning och en del lydnadsträning.
Det står lite still i träningen tyvärr, jag behöver verkligen feedback, det känns som att vi inte kommer någonvart med rutan-träningen. Samtidigt är det svårt för mig att förstå att vi inte kommer vidare för att vi inte har tränat det på kanske ett halvår. Det är bara att fortsätta traggla, idag sprang han ut ett par gånger utan targetmattan så det är ju ett framsteg, absolut! Sen kom det lite frustrationsskall, men vi löste ut det och ja. Det kändes ändå bra. Apporteringen gick bra och så lite fritt följ som inte gick så bra. Svårt med motivationen för tillfället.

Synonymer för arg.

Idag är jag så obeskrivligt arg på allting.
Jag var arg redan när jag vaknade.
Jag var putt när jag gick ut på Garnisonen vid klockan 7.o0 och det inte var plogat. Jag var förgrymmad när jag nästan blev nermejad av cyklister som kom farandes genom den moddiga snön. Antingen hade alla bråttom eller så var det så att dom var ute efter att döda mig.
Jag blev högst irriterad på Goliat för att han blev rädd för dom galna cyklisterna. Sen blev jag fullkomligt vansinnig för att mina kängor läcker.
Väl inne från promenaden blev jag förbittrad för att min kaffe-press är så totalt värdelös, jag blev sur på mig själv för att jag var så obeskrivligt korkad och inte köpte en normal, hederlig kaffekokare. Efter detta blev jag återigen förbittrad över att det hade snöat så att jag inte kunde sitta på cykelsadeln på väg till skolan. Sen blev jag ursinnig för att det inte var plogat för andra gången, men det var nog värre denna gången då det kändes som att jag inte kom nånstans när jag trampade. Så blev jag tjurig på mig själv för att jag inte har något lyse på cykeln så jag fick leda den genom halva stan för att jag inte har råd att få några böter av polisen för att jag cyklar utan lysen.
Efter detta var det lugnt några timmar. Jag blev lite lätt irriterad på föreläsaren som inte förstod av man var hungrig utan körde på in till prick 12.00 och att magen trilskades med att försöka härma en brunstig ko eller en varulv eller nåt liknande. Retligt.
Men den värsta vreden kom ändå när jag var på väg hem och varenda Skövde-bo verkade ha planerat att placera ut sig rakt på cykelvägen, mitt framför mig och min cykel. Jag fick zickzacka mellan dem och skrika "URSÄKTA!" som om det var jag som skulle ursäkta mig? Det var ju MIN VÄG!? Gå på er sida av gatan, GAH!! Jag blev så ilsken på Skövde kommun som fortfarande inte, klockan tolv på dagen, hade kommit sig för att ploga vägarna och dessutom har så uruselt planerade cykelvägar inne i stan. Sen blev jag rasande på en bilist som prejade sig förbi mig när det var jag som hade företräde!

KPOAKEWKDEPOKF POEAKDPOE ADPOAEKDPOAEK PODEPOADK säger jag bara.

måndag, januari 18, 2010

Parkeringsträning


Idag for jag, Elin och Fatima iväg till en stor parkering där vi byggde upp en liten rallylydnadsbana. Det var så skoj! Alla hundar var superexalterade och duktiga och banan gick som en dans! Både Elin och Fatima är anmälda till tävlingen i Tidaholm på lördag. Om jag varit hemma hade jag också velat starta, men det är jag ju inte.. för då är jag i DUBLIN! hihi

Nåväl. Min kära vän Hanna visade mig en minst sagt avskräckande film på you-tube idag.
Man ställer sig frågande till det uttalande man gjort att man inte vill ha en reserverad hund nästa gång. Haha... Det är ju härligt att titta på filmen men om jag skulle tänka mig in i mig själv i rollen som hundförare är jag inte riktigt lika road, haha..

Se själva:
Vill jag verkligen ha en retriever?






söndag, januari 17, 2010

Jag mår som en räv, en röv och en klöv

Den enda som verkar förstå hur jag mår idag är Malin Jakobsson.

Hon kör spoken word och dagens favoritcitat har jag nu skrivit av och vill dela med mig av till er.

Det sammanfattar nämligen otroligt bra hur jag mår idag.


"Alla celler har flytt, jag är som förbytt

Uttorkad, urlakad, utkavlad och färdigbakad

Min kropp den mår som en skabbräv,

en tomhund, en uppfiskad torsk

Jag vrider mej som en mask,

jag mår som en slask, en slusk och en snusk!

Åhåj vad jag mår, som ett otvättat sår, som en sjukling på bår,

en åldring på hem, en amputerad lem, en råtta ikläm,

Ja men snälla någon ta mig hem!



lördag, januari 16, 2010

Anonym på internet?

Igår länkade min vän Jessicah mej till en annons på blocket och frågade om jag hade gått med på att dom använde en bild på mig där.
Kursen är om problemhundar och bilden de använt är från en rallylydnadstävling som jag och Goliat deltog på förra året. Det är inte min bild så jag kanske inte har rätt att ha åsikter om vem som använder den. Men det fick mig att fundera över vad folk gör med bilderna som jag lägger upp på internet.
Jag har alltid tänkt att "det jag inte vet mår jag inte dåligt av". Om någon väljer att använda mina bilder till exempelvis snuskiga saker så kommer jag ju aldrig få veta det och glädjen som det skänker andra människor att se bilderna jag tar väger, för mig, tyngre.
Ändå blir man ju lite fundersam.

fredag, januari 15, 2010

Årets första träningsdagbok


Idag tog jag med mig träningsryggsäcken när jag gick på morgonpromenaden och letade upp en lämplig parkering att börja årets lydnadsträning på. Goliat var taggad men seg i bollen- inte konstigt så otränad som han är.
Så rutan gick skit, ställandet gick skit, han tjuvade på i princip allting och slarvade med ingångarna. Lite ringrostig med andra ord, men jag är peppad inför vårens träningar och hoppas att vi ska få till alla moment. Apporteringen sitter i alla fall hyfsat, även om han tyckte att han skulle trava in med apporten (?!) just den här dagen. Slarver!

Annars sitter jag mest och planerar min och Mattias resa. Jag blir nästan lite överdrivet planerande och har ungefär 1559039 aktiviteter per dag. Det här kommer bli värre än skolresorna man åkte till i nian när man knappt hann sova för att det var så många museum man skulle hinna med att besöka.
Några aktiviteter jag och Mattias ska göra är att se avatar i 3D, besöka Guinness-museet, titta på ett gammalt fängelse, gå en pub-runda i Temple Bar, kanske åka till Carlow och shoppa/titta på gamla byggnader, äta på indiska restauranger (för det har jag fått för mig är det enda vi kommer att ha råd att äta i Dublin som tydligen kryllar av svindyra restauranger).
Vi var så snåla när vi bokade flyget att vi valde bort att ha bagage med oss (för det kostade 300 kronor extra) så nu har jag 10 kg att försöka ordna min packning på. Tråkigt att min adress-och planeringslista väger flera kilo bara den. Jag kommer känna mig som Anne Frank för att jag förmodligen får klä på mig alla mina kläder jag ska ha med mig på kroppen för att dom inte får plats i väskan. Michelingubbe kommer jag se ut som.

torsdag, januari 14, 2010

Smakprov

"Som sjuksköterska ska man både ha yrkeskunskaper men även värderingar som stämmer överens med den kompetensbeskrivning vi har att tillgå (Jahren Kristoffersen, Nortvedt & Suserud, 2005, sid 14). I den står det bland annat att en sjuksköterska ska visa respekt för patientens självbestämmanderätt, integritet och värdighet. Främjande av hälsa och välbefinnande är grunden för all omvårdnad (a a). Med välbefinnande menar man ett tillstånd av lättnad och lindring (Ehnfors, Ehrenberg & Thorell-Ekstrand, 2008, sid 54). Vård bygger på ömsesidighet och samförstånd mellan den som får vård och den som vårdar (Malmsten, 2007, sid 43). Enligt hälso- och sjukvårdslagen är vi som sjuksköterskor skyldiga att tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003, sid 40)."

Det är lurigt att gå på Högskolan må ni tro, när man inte får skriva vad man själv tycker och måste stödja varje påstående man gör med litteratur som är granskat. Aftonbladet är inte välkommen i akademins värld!
Nu ska jag och Goliat gå en långpromenad, sen ska jag göra mig iordning för seminarie hela eftermiddagen.


onsdag, januari 13, 2010


Idag har jag och Goliat varit och träffat hans nya dag-matte, Nike. Idag hade hon alla dag-hundar där och det var som ett dagis kan man säga! Två nakenhundar, en cairnterrier, två jack russels, en blandras och så Goliat. Puh! Jag fick lite fika och knatade sedan hemåt genom skogen, knäppte några bilder på vägen så jag har lagt upp dom så ni får kika.
Jag älskar verkligen det här vädret. Man tränar tyvärr inte så mycket som man borde, men det är så otroligt vackert ute att man nästan tappar andan. En liten tråkig kvist som blivit snöbeklädd är helt plötsligt värd att fastna på bild..
Men nu ska jag skriva hemtenta så nu har jag inte tid att dra efter andan för kvistar och träd.

Lilla Lukas blev speciellt förtjust i Goliat som aldrig kan säga ifrån när valpar är på honom... Så han led med värdighet kan man väl säga, hehe


tisdag, januari 12, 2010

Besöket överstökat!

Mona skulle in till stan och var så snäll och skjutsade mig till kliniken samt väntade tills vi var färdiga därinne så jag slapp gå hem också.
TACK! Du är en ängel.

Utanför kliniken satt en man vid sin katt och grät. Förmodligen skulle katten avlivas, för han skulle gå runt huset till en annan ingång hörde jag sköterskan säga till honom när jag passerade på väg in på kliniken. Det stack till i hjärtat när jag tänkte på den dagen man själv satt där med sitt älskade djur, och skulle gå dit, till den där "andra dörren".
Jag har veterinär-frisör-tandläkar-skräck och var nervös så jag skakade där jag satt i väntrummet, intryckt mellan foderpåsar och övergödda labradorhanar som hette Ludde.

Väl inne hos min nya, underbara veterinär släppte alla spänningar jag känt i väntrummet! Goliat fick hoppa upp på bordet och så hissade hon upp honom i lagom arbetshöjd. Han fullkomligt älskade Linnea och lät sig villigt hanteras medan hon matade honom med små gobitar ur fickan. När spateln kom fram för halsundersökningen försökte han gnaga på den- det var ju en pinne!? Hon busade lite med honom efter halsundersökningen med spateln, bara en så liten sak kan göra att ens hjärta smälter och jag bestämde mig genast för att hon ska bli min veterinär för all framtid.


När man varit hos veterinären får man en massa godis

Domen nu då?
En inflammation i läppen som gjort att hans immunförsvar jobbar på högvarv. Lymfkörteln i halsen på samma sida som den med läppinflammationen var förstorad, det kan vara därför han har harklat sig som han har gjort. Så det blev en tio dagars kur med Synulox och baddning av läppen med något bakteriedödande medel.
550 kronor fattigare och då har jag inte ens hämtat medicinen ännu, men bra mycket lugnare nu när jag vet att min hund varken har cancer i läppen eller tonsillit och framförallt att han kan sköta sig mer än över förväntan hos veterinären.


Goliats första medicin!

Farbror doktorn

Idag ska jag och Goliat göra ett eftermiddagsbesök på Skövde djurklinik.

Han har varit lite konstig på senaste tiden, luktat äckligt i munnen och harklat sig som om något sitter fast i svalget. Men hur jag än har bänt och böjt har jag inte lyckats hitta någonting.
Dessutom har han fått en bula på läppen, stor som en ärta, som är hård, torr och oöm. När jag hittade den trodde jag givetvis att det var cancer. Vad annars kunde det vara?
Jag började planera för mitt psykiska sammanbrott då jag såg för mitt inre syn scenariet där veterinären berättade att det hade blivit metastaser i hela kroppen och att Goliat nu behövde få somna in, endast 3 år gammal. Dramatiskt lagd? Nejdå, det kan ni inte mena?

Nåväl. Efter att ha tagit ett kort på bulan och visat för mina vänner kom dom fram till att det förmodligen var en talgkörtelinflammation och att det inte var något dödligt. Jag är inte helt övertygad dock, så vi får väl se vad veterinären säger i eftermiddag.

Kruxet är att hitta till veterinären.
Jag har nu gått igenom min lista över "vän med bil" och kommit fram till att alla verkar ha något meningsfullt att sysselsätta sig med en tisdag eftermiddag klockan 3. Så tyvärr verkar det inte bättre än att jag får försöka pallra mig till kliniken till fots.
Förra gången jag försökte mig på detta gick jag vilse på Volvo industri-område och ringde till veterinären och meddelade att jag inte kunde komma, efter två timmars irrande runt hittade jag till slut hem. Så på frågan "Är det möjligt att gå vilse i Skövde?" är svaret ja, om ni nånsin skulle få den frågan alltså.

måndag, januari 11, 2010

Den här veckan ska jag plåga mig själv med en abnormt stor hemtentamen som ska vara inlämnad på torsdag eftermiddag. Vilken tur att jag kan trösta mig med att det snart bara är en vecka kvar tills jag och Mattias åker till Dublin. Jag hoppas verkligen att flyget inte blir inställt på grund av snö- när man ska vara någonstans i tre dagar känns inte speciellt spännande att spendera hälften av tiden som gisslan på någon plastig flygplats.

söndag, januari 10, 2010

Goliat, 3 år idag!

Idag fyllde Goliat äntligen 3 år!


Tänk vad mycket som har hänt under åren jag haft Goliat.
Faktiskt så kommer jag inte ihåg mycket av livet utan hund.

Jag har alltid varit en person som hängivit mig åt ett intresse, inte måttligt, utan fullkomligt nörd-vansinnigt. Som liten vägrade mina föräldrar låta mig ha några husdjur så jag mättade det behovet med att ha daggmask-familjer i lådor, stänga in kopparormar i lekstugan och ha en tam husfluga som hette Max. Lyckan var stor den dagen jag första gången fick sitta upp på en hästrygg. När jag fyllde 10 år fick jag äntligen min alldeles egna ponny, Bella.
Hästintresset svalnade dock vid 15 års ålder, då jag fick hålla i min första gitarr. Jag ägnade mig helhjärtat och vansinnigt åt denna gitarr tills jag fyllde 19 år, när intresset plötsligt hade gått över i ett tvång och kärleken till musiken förvandlats till kravfyllda känslor.

Detta är taget på min kompis Sofias vigsel då jag fick äran att spela några sånger


Trots att jag haft andra intressen i mitt liv har jag aldrig upplevt den glädje som jag känner när jag tränar min hund.

Jag minns känslan som igår, den kvällen då vi hämtade Goliat. Det var en slags skräckblandad förtjusning, så förväntansfull men samtidigt så rädd för att allting skulle gå åt skogen.
Han var så söt med sina enorma tassar och mörka ögon som fick en att smälta som smör i solskenet. Jag inledde min och Goliats relation hemma hos uppfödaren med att slå hans huvud stenhårt i bordskanten när jag skulle lyfta upp honom i mitt knä... Oj, som jag våndades. Hur skulle jag kunna ta hand om honom ett helt hundliv, när jag lyckades halvt slå ihjäl honom redan mitt första försök att ta upp honom i famnen? Katarina lät mig ändå ta med honom hem och sen dess har jag slagit i hans huvud ett antal gånger lite här och var, men han verkar tycka om mig ändå.

Jag höll i alla fall ett litet kalas i Goliats ära för mina vänner Fatima, Mona och Leif (ja, och Mattias förstås!). Tack för att ni kom! Vi hade det riktigt mysigt.


Kalaset var för honom, men han fick varken smaka på någon av kakorna eller vara med utan var förvisad till sin korg hela kvällen.. Hårt att vara hund ;)


Från morgonpromenaden

lördag, januari 09, 2010




Idag träffade jag Goliats blivande dagmatte och hela hennes flock. Vi gick en 1,5 timme lång promenad tillsammans i vintersolen. Vovvarna heter Nemo, Bolt och Mysan och är jättesociala och mysiga hundar. Det känns skönt att ha hittat någon som bor nära och verkar pålitlig och att Goliat får hinna lära känna deras familj innan praktiken börjar.
Nu ska jag baka kakor till imorgon, då Goliat fyller 3 år och jag har ordnat med mitt livs första kalas! Fatima, Leif, Mona, Mattias och jag ska husera i min lilla lägenhet. Hur ska vi få plats?
Nåja. Finns det hjärterum så finns det stjärterum heter det ju.
Jag har i alla fall bestämt att jag inte ska ha någon traditionell tårta, det får bli kladdkaka, cheesecake, hallongrottor och kolakakor, kaffe och té. Dom kommer rulla härifrån, moaha!


Det var roligt att se hundarna springa och leka tillsammans. Goliat och Nemo fattade speciellt tycke för varandra, så jag hoppas dom får mycket roligt tillsammans i framtiden.

torsdag, januari 07, 2010

Goliat ber en bön att tentan ska gå bra, hehe

Man kan åka pulka på min tvätthög, disken känns som att den snart ska få fötter och krypa iväg på egna äventyr, dammråttorna har börjat äta hål i tapeterna, men annars är allt fint.
Saltet hamnar i diskhon, mjölken i frysen, kaffekoppen i kylskåpet istället för i mikron. Mina överarbetade hjärnceller skriker efter lite lugn och ro men jag får ingen ro att sova, det enda som snurrar i huvet på mig är albumin, bikarbonat, T3 och T4, struma, appendicit, ulcerös kolit, claudio intermittens, dysfagi, mitt i allt detta ska man försöka åstadkomma något ätbart, vara trevlig mot grannarna trots att deras hund skäller så det äter sig in i hjärnan, motionera Goliat med jämna mellanrum och försöka sköta hygienen någorlunda (vilket innebär, i bästa fall, en tandborstning varannan dag). Min spegelbild springer och gömmer sig snart.
Gör man detta för att bli en underbetald, överarbetad sjuksköterska som aldrig visas någon uppskattning och får leva med studielån tills jag är 65?

Nej jag är inte bitter, det har jag verkligen inte tid med. Dessutom ska jag inte klaga, jag menar hallå. Jag väljer ju ett yrke som är mer ett kall än vad det är ett betalt jobb. Jag har inte rätt att kräva mer pengar, för jag bryr mej om människor och skulle egentligen velat jobba gratis bara för att jag älskar alla. Nej, jag är inte bitter.

Ljusglimten i mitt liv är att jag efter tentan imorgon kommer att få gå och köpa mig en stor kebabpizza. Den ska jag glufsa i mig, sen ska jag ta en stor öl, lägga mig raklång på mitt dammiga golv och somna med handen i en ostbågspåse.

onsdag, januari 06, 2010




Don't eat the yellow snow..


Mmmmmm, gott med snö tycker Goliat och dyker ner i havet med delikata smakupplevelser....
Matte dyker efter, rycker bort honom och kallar honom för "äckelhund" eller "skit-hund!" och grannarna står bakom gardiner, skakar på huvudet åt den arga, rödhåriga tjejen med den stackars, misshandlade hunden som inte får slicka på kissfläckar... Livet är inte rättvist....


Hur ofta ser man en snösäl? Var ju tvungen att dokumentera grannarnas mästerverk!

Termometerfritt liv

Dag 3 i tenta-ångestens anda. Dieten består fortfarande av litervis med kaffe, pasta med för hårt stekta köttbullar och havregrynsgröt utan mjölk till frukost. Brödet är slut, mjölken är slut, filen är slut, kaffet är som tur är inte slut men det börjar bli skralt med köttbullar också. Köttbullarna som för övrigt är inhandlade som hundgodis, jag skulle ju aldrig få för mig att äta Mamma Scans köttbullar som mer luktar som en fis än som mat. Jag trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt. Men, nöden har ingen lag och här finner jag mig nu sittandes med en skål med köttbullar. Hunger är den bästa kryddan, eller vad är det nu det heter?

Jag tänker på den där filmen "Alive" när ett flygplan kraschar i Anderna och alla tror att kraschen dödade alla ombord men dom flesta som var med i planet lever, så dom tvingas äta sina döda kompisar och sen vandrar dom flera mil för att hitta hjälp.

Lite så känner jag mig, köttbullarna är mina döda vänner och affären känns lika långt bort som hjälpen gjorde för dom stackars människorna som kraschade i bergen i smällkalla vintern. Man kan tro att järnvägsgatan är centralt, men ack så fel man har när det ligger en halvmeter snö ute och det är 15 minusgrader.

Tack gud för mikrovågsugn säger jag bara. Där värms kaffekoppen tre gånger om, för jag glömmer hela tiden bort att dricka och det hinner bli kallt. Det är som en evighetscykel.

Jag har också utarbetat en utmattningsteknik vid hundaktivering som inte kräver varken mycket tid eller ansträngning. Den går ut på att kasta ut leksaker till höger och vänster, rakt ut i skogen och så får Goliat hopp-pulsa för att hämta dom.
Ibland blir jag förvånad över hur korkade dom är, våra små djur.

Jag borde odla kaffe i badrummet


Utmattningstekniken fungerar utmärkt

tisdag, januari 05, 2010

Vi är tappra, jag och min jycke

Jag tog mig i kragen och gick ut på Garnisons-parkeringen, körde ett litet upplet med dåligt resultat. Ur aktiveringssynpunkt var det inga fel dock, han letade verkligen intensivt. Men han hittade aldrig nånting, det var väl egentligen det som var det stora problemet. Efter cirka femton minuter i kylan var mina fingrar isbitar och jag sprang hem igen.

Väl inne kom jag på den briljanta idén att filma när Goliat drar av mig strumporna.
Detta var inte helt lätt då det tydligen, förutom dom stelfrusna fingrarna, hade läckt ner lite snö i mina kängor och mina strumpor var blöta och hade således slibbat fast på mina fötter.

Men han är ihärdig, min lilla strumpavdragare.
Se själva:


Goliat i ett tappert försök
.


Nu är det åter till böckerna.

Drömmar om svunna tider....

Goliat blickar ut över det snöklädda Skövde och minns de gamla goda tiderna då man faktiskt fick gå ut mer än 30 minuter sammanlagt om dagen...

"Ah, det var tider det... Nu sitter matte mest med näsan i böcker som väger mer än mig, man vadar fram i papper, vart man än går står det urdruckna kaffekoppar. Pastavattnet är bortglömt för längesen och köttbullarna har bränt fast i stekpannan... Matte har inte duschat på flera dagar, hennes hår står på ända och hon snäser "GÅ OCH LÄGG DEJ , GOLIAT!!" så fort man vågar påpeka att man känner för att hitta på någonting... Ja, det var helt klart bättre förr...."