Klickeridioti, vecka 2

Utmaningarna fortsätter! Denna veckan är tanken att jag ska försöka lära Goliat att gäspa på kommando.
Det går framåt. Just nu gapar han visserligen mest. Själv har jag nästan kramp i käken efter att ha gäspat och gapat mest hela tiden det senaste dygnet, i inlärningssyfte då.



Som ni ser hänger förra veckans trickträning gärna med. Han tycker om att vifta med tassarna.
Snygg snusläpp han får va?

Tassförband

Ja, gott folk. Jag har just haft mitt livs första lektion i tassförbandets ädla konst. Nästan helt improviserat, med lite "man tager vad man haver"tema. Jag har aldrig haft en skadad hund förut. Jag trodde att skon jag köpt skulle räcka till Sune (och att han kunde ha tassen fri inomhus) men såret har börjat blöda igen så nu ville jag göra det riktigt.
Lättare sagt än gjort vill jag väl påstå.
Men efter att ha spolat rent såret, lagt en steril kompress (som jag rotade fram ur mitt "första hjälpen-kit") och fixade och donade så fick jag faktiskt till det!!!
.....................
I typ en minut, tills Sune hade dragit av sig det igen.
Nåja. Jag har precis lindat om det igen så nu får vi se om det vill sitta kvar.
Sune är olyckligare än olyckligast.

Klickerträning ikväll igen ! Jag är inne i ett flow.



Klossträning med Sune. Lite joxigt med handen där mot slutet dock.


Goliat fick utveckla vårat söndagstrick vidare till något som jag tänker mig ska bli "spansk skritt".

Klickeridioti, vecka 1

Oj! Det gick snabbare än jag trodde att klicka in veckans trick med Goliat. Jag funderar på om morgondagens klickerövning får bli att lyfta ett bakben istället. Framtassarna vevar han gärna med nämligen, så utmaningen bestod i att klicka med tillräckligt bra tajming för att han skulle uppfatta att det var stilla tassen skulle vara. Givetvis kan man höja kriteriet så att han håller tassen stilla en längre stund också. Men... nää :P


Goliats onödiga trick nummer 134!

Kan inte vintern bara ta slut nu?

Det har varit vinter i ett par veckor och jag har redan lessnat. Igår körde jag fast på parkeringen och fick ragga upp två måttligt roade militärer som kom förbi på gatan. I dessa lägen hade det inte skadat om man duschade nångång emellanåt och slutade bo i sina T&P-byxor och sin otroligt osexiga fleecemössa. Nåväl. Jag slänge med mitt flottiga hår och viftade med mina osminkade fransar, och dom var så illa tvungna att hjälpa mig. Grabbarna fick flexa musklerna lite..

Tror ni inte att samma sak hände idag? Men idag, mina vänner, tänkte jag minsann inte fladdra med ögonfransarna för någon militär! NÄNÄ! Jag sprang in och hämtade en TRÄSLEV och började febrilt gräva fram asfalten under det halvmeters tjocka snötäcket. Det tog kanske en halvtimme med stelfrusna fingrar och svetten lackande innan jag insåg att jag nog hade större chans att lyckas få loss bilen om jag väntade på våren. Jag och min pluggkompis Sofia hade innan detta försökt knuffa bilen, backa och ta sats, vrida hjulen, be en bön, svära, skrika, sparka. Ingenting tycktes funka.Ingenting. Tills min granne kom förbi och hjälpte mig. Han knuffade och jag gasade, och voila!
Så var jag loss!
Är inte livet som kvinna en smula bittert i dessa lägen??! Jag och Sofia hade faktiskt gjort precis så som han instruerade oss, det var bara det att vi var så förbaskat klena så det hjälpte inte. Trots att vi tog i så vi nästan bajsade på oss. Jag kände mig som världens jubelidiot när han sa "jag knuffar så gasar du" och jag sa "men näää för det kommer inte att funkaaaaa". Och så funkade det, uppenbarligen.
Nåja. Nu är jag ju fri i alla fall.

Otoclean, Canikur och blodstopp

Annars har mitt paket från Djurapoteket kommit idag. Så jag har kört ner öronrens i Sunes öron och matat honom med Canikur. Han är nämligen dålig i magen. Så nu får vi se om det kan stabilisera sig.

Jättedålig bild. Men här syns tydligt att de är ungefär lika i mankhöjd nu!

Grabbarna busar. Ser ni hur stor Sune är? :)

Marodörerna

Imorse fick Sune vara ensam med Goliat i cirka 20 minuter. Jag hade nog inte valt just morgonen som en tidpunkt att ensamträna honom, eftersom han är som piggast vid denna tid. Men jag och Mattias har en liten "skarv" mellan skiften just dessa minuter, Mattias börjar 7 och jag slutar 5 över 7.
Nåja.
Sune var tyst när jag kom hem, men däremot hade han roat sig med att riva sönder en tidning över hela lägenheten. Dom är som natt och dag, Goliat och Sune. Men en egenskap har dom gemensamt, och det är deras talang för pappersstrimling. Nu när jag skulle äta lunch hjälpte Goliat till lite också. Här har ni en liten snutt från detta:




Jag lägger mest upp klippet för att det är så skoj att se hur fort Sune växer. För tillfället ser han ju ut som en förvuxen älgkalv. Han har mycket kortare kropp än Goliat, men nästan lika långa ben.

Sällskapshunden Goliat

Eftersom jag de senaste veckorna har tappat lusten till allt vad lydnadsträning heter och jag inte kan så mycket annat har Goliats vardag mest bestått av långa promenader. Visserligen är de timtals långa och visserligen är han lös större delen av tiden, men detta är ändå inte tillräckligt för att tillfredsställa en liten Goliat inte.
Jag har länge levt i illusionen att Goliat nog skulle trivas med att gå koppelpromenader och förnöjt gnaga på ett ben framför teven på kvällskvisten. Men ack vad fel jag har haft!

Efter att ha gått en runda i regnet och han ändå inte var nöjd tänkte jag att jag skulle ta tag i den där sabla vittringsapporteringen som vi började på för ett tag sedan. För er som inte vet så är första steget i metoden jag valt att han ska frysa näsan i min handflata. Minst 5 sekunder är kriteriet. Sen ska jag lära honom att frysa näsan på en tejpbit.

Han har tyvärr missuppfattat övningen.

Så snart näven åker fram öppnar han käften och hackar på pekfingret. Efter detta trycker han näsan i handflatan så hårt att han ser ut som en gris. Detta var ju inte syftet från början, som ni kanske förstår. Men shejping är lurigt som tusan. Från att ha tyckt att jag hade väldigt tydliga kriterier började jag belöna för att "han har ju faktiskt näsan i handen" eller "jamen nu använde han ju inte tassen först, även om han hade öppen mun". Men, jag får se det positivt. Jag har i alla fall lärt min hund att trycka upp sin nos i min handflata, detta så hårt att nosryggen böjer sig som en banan. Sedan har jag lärt honom att hålla den positionen i 5 sekunder! Det är ju inte så illa va! Fanny Gott hade säkert varit jätteimponerad.............

Jag provade i alla fall att "träna om" momentet, detta genom att lägga belöningen på soffbordskanten och bara belöna rena duttar med näsan. Det gick faktiskt något bättre. Jag måste bli duktigare med att tydliggöra för mig själv vad jag vill belöna och sedan hålla stenhårt på kriterierna. Inte tänja på gränserna det minsta.
Ja, inte är han kvick inte! Men jag tröstar mig med att när han väl lärt sig något så sitter det som berget. Gristricket för att ta ett exempel. Det provar han så fort han ser en hand.

Egen reflektion om filmen: Jag måste ha godisbitarna mer tillgängliga... Det tar en hel evighet för mig att ta fram nästa bit.

"Ska han lägga pinnen där??"

Tog hjälp av Mattias med kommenderingen på kvällens lydnadsträning. Resultatet ser ni nedan i en ihopklippt liten film. Mattias karriär som tävlingsledare kan man väl säga har börjat ganska lovande? "Ja, jag tänkte säga börja men du börja ju tjöta där". HAHA!

Goliat börjar bli tävlingsklar snart känns det som. Nu behöver vi träna lite dold platsliggning med främmande hundar, fritt följ, avlämningar i apporteringen och sen är det bara att tuta och köra!

Det finns så obegränsat med roliga saker att kommentera i den här filmen. Så jag tror helt enkelt att jag låter bli och låter er själva upptäcka dem. Men jag kan inte låta bli att fälla en kommentar om min otroligt osmickrande språngmarsch som ser mer ut som att jag har gjort i brallan. Herregud.

Lite vardag och lite helg

Idag hade jag en jättebra dag på praktiken, jag lyckades sätta mitt första venflon, tog blodprov, dokumenterade och gjorde massa annat sjuksköterskeaktigt. Jag kände mig mycket viktig må ni tro!

Annars bjuder dagens blogginlägg på en liten tur i skogen med Goliat. Vardagslydnad kan man väl kalla det, med ett litet inslag av vad som låter som döende kråkor i skogen. Dessutom låter jag som en överviktig pensionär för att jag har så dålig kondition. Det kan hända att det är just denna detalj som roar somliga människor därute i världen.
Mot slutet av filmen får ni dessutom se min smått psykotiska relation till mina nya kängor. Ja, nu blir ni lite nyfikna va? Det är nog bäst att ni kollar på hela klippet för att inte missa nånting!


Om ni undrar varför jag låter som en flickscout med halsfluss så är det för att
jag trodde att ljudet skulle bli mycket högre på filmen.

Wow, jag älskar det faktum att ni nu får en bild av mig som en mild, bräcklig liten varelse. Kanske tänker ni att jag är snäll också, vem vet. Kanske skulle jag filma när Goliat INTE kommer på inkallning och hur jag låter då? Då skulle ni nog hoppa av stolen av ren förfärelse, ha! Och tänk att Goliat verkar riktigt lyhörd och lydig på den här filmen? Ni ska se när han har hittat någon riktigt ingrodd pissfläck att slicka i sig, då är han inte lika rask med att komma ska ni veta! Ack, medias makt över dagens samhälle. Jag säger då det. Någon gång, kära bloggläsare, ska ni få veta sanningen. Men än är inte upplysningens dag kommen!

Planen för helgen är renovering av köket, klippning av huvudhår på mig själv, aktivering av hund och paddling i sjö med hund, ved och grillbricka. Puh! Hur ska vi hinna!?

Skolstart och fritt följ

På garnisonen i kvällssol

Skolstart med allt vad det innebär. Ni kanske är nyfikna på vad det innebär, ni som är så gamla så ni inte kommer ihåg? Det innebär ångestfylld gå-upp-i-ottan-väckarklocksväckning, brännskada vid grötkokning, klädångest, hårångest, skoångest, försening, abnorma mängder kaffe (mer specifikt: minst 4 stora koppar på mindre än en halv dag), samt sätta standarden för resten av årets föreläsningar. Detta genom att lämna skolan efter cirka 2 timmars närvaro ( av 5 möjliga).

Bra där Cecilia.

Goliat har i alla fall ägnat sin dag hos dagmatte+husse och Kila. Det hade gått bra förutom den lilla detaljen att de tu drog igång varann att skälla på folk i trapphuset. Förhoppningsvis är detta bara tillfällligt nu när miljön är ny.. Annars blir han väl bannlyst, daghussen jobbar nämligen hemifrån och det är ju en smula svårt när två galna kooikers går bananas utanför kontorsdörren. Fy på dig Goliat, sluta göra livet svårt för matte!

Nu på kvällen tränade jag och Goliat en kort stund på Garnisonen, det kändes alltför välbekant med alla gulliga små militärpojkar springandes runt fötterna. Idag hade vi dessutom publik av en harfamilj som gömde sig i buskarna. Tur att Goliat ser så dåligt.

Träningen var ganska oseriös. Så där som man kanske egentligen inte borde träna när man har planerat att starta lydnad, lite hattigt och lite smånosande på lite för många moment i rad. En lyckad ruta och en totalt misslyckad-som-en-pannkaka-ruta. Och så lite fritt följ som ni kan få kika på om ni trycker på play-knappen där nedanför. Mycken nöje!

Fjärrdirigering på nära håll

Så här ser Goliats fjärrdirigering ut so far. Jag försöker att sträva efter att hans baktassar ska vara fastfrusna i marken. Hoppstå fungerar bättre och bättre, men jag var nog lite ivrig som satte in det så här raskt. Efter ett par repetitioner med spontant hoppstå så kom han i alla fall på vad det var jag var ute efter. Jag vet inte riktigt hur det blir när man har samma "stå"kommando på hoppstå som på från-ligg-till-stå? Vad tror ni, blir han förvirrad av det, eller kan han lära sig skillnaden utan att man behöver ta in ännu ett kommandoord? (Goliat älskar att lägga sig, märks det tro? hihi)

Annars har jag hittat en bra sida som beskriver hur man gör sin egen sänggavel. Så nu ska jag roa mig med att fönstershoppa tyg.

Goliat och jag cyklar

Jag gjorde precis en liten video från min och Goliats cykeltur.
Detta är alltså 1:46 minuter med total meningslöshet. Titta och njut!


Var dock beredd på att bli lite åksjuk...

och så lite träning i gemenskap!

Konkurrens är bra för min Goliat må ni tro.

Sablar vad taggad han var idag när vi åkte iväg, tillsammans med Daniel och Hanna till Vara-Grästorp för att träna lite lydnad i kvällssol. På planen befann sej redan ett gäng yberskälliga agilityhundar, så störning var det gott om. Men på något vis har jag välsignats med en hund som blir mer taggad ju mer störning det är (om inte störningen innefattar löptikar, ätbara småfåglar eller barn som skriker då förstås).
Idag kampade han med trasan som om det vore på liv och död, morrade till och med lite (vilket jag ju tycker om i det här sammanhanget!). Taggad till tusen, gnällde till och med lite i det fria följet (ja, ni läste rätt. GNÄLLDE!?).

Så kom vi då till apporteringen. Jag fick den utmärkta idén att jag skulle prova om han kunde hoppa med apporten i munnen. Eftersom Hanna var så upptagen (alltid!) så sket jag i att ta hjälp och tänkte lite "det får bära eller brista". Och dra mej baklänges på en planka. Han gjorde det klockrent! Så himla fin fart, både in och ut och superfint gripande! Nu är det bara ingången som ska slipas på och sen är ju det klappat och klart!
Givetvis filmade vi spektaklet så ni också kan få se hur vackert det är! Innan du trycker på play måste du dra fram några näsdukar, det är nämligen tårframkallande.


Hanna lånade också kameran en stund och tog lite fina bilder på lilla Klura.

Träning i vår ensamhet

Nu efter att ha jobbat i en vecka och knappt ha fått träffa Goliat alls vaknade jag med ett sånt sjukt stort träningssug! Det är härligt när man känner att träningsglädjen sprudlar i kroppen, det hade ju inte varit fel om man haft en hund med samma typ av begär.. Nåväl. Goliat hängde väl med, även om han stundtal tycktes vara mer road av att nosa på pissefläckarna som tidigare Orraholms-besökare verkade ha lämnat efter sig (eller förhoppningsvis var det väl deras hund som hade gjort det).

Jag blir glad när jag faktiskt kan skriva att träningen går framåt. Om än i sakta mak, men vi är på rätt väg! Idag var han otroligt seg på kamptrasan, så det fick bli pipen-belöning. Jag hade heller ingen träningsväst med mig och kände inte för att ha falukorven i mina fina Gudrunbyxor, så plastpåsbelöningarna är väl inte sådär superbra tajming på.... hrfmmm...


Jag ställde upp en ruta som vanligt och skickade honom på en gång, han sprang ut klockrent! Detta kan han nu. Jag kände direkt att det är dags att ta ännu ett steg.
Den rutan som ni kommer att se på den här filmen ställde jag upp när han låg bunden vid huset. Sedan tränade vi lite annat och sen ställde jag upp mig och tittade bort mot rutan och lät honom springa spontant. Första skicket blev som ni ser inte perfekt. Jag valde då att ta tillbaka honom då jag verkligen vill att han ska springa djupare in i rutan innan han stannar- på tävling är det ju inte så där jätteskoj om han ställer sig en meter innan rutan börjar... Några tankar kring detta någon ?

Inkallning med ställande börjar ta sig allt mer. Jag tycker att han har bra fart på båda delsträckorna och han har inte skitit i att stanna på jättelänge nu. Jag är nöjd med dagens träning.

Som en liten bonus får ni också se min och Goliats ybersnygga Dressman-reklams-gång på slutet. Vi är så sabla coola, jag och Goliat. Jag gillar speciellt mina helcoola applåder när jag tycker att han har varit duktig. Men det coolaste är ändå mitt hippshoppsande ut på appellplanen. Vad tror ni att dom gamla gubbarna på klubben tycker om det? Hahaha! Det är kanske inte riktigt i den andan som dom själva entrar planen....


Det är svårt att filma när man tränar ensam!

Träning och race i kvällssolen

Vi gick en sväng till rinken där Maja och Goliat busade med kottar

Grymt bra för vårat "Banta-Goliat"projekt

Jag och Sofia träffades en sväng för lite lydnadsträning i den svala sommarkvällen.
Jag själv tänkte lägga fokus på inkallning med ställande, där han fortfarande har lite dålig fart. Dom två första repetitionerna gick suveränt! Jag borde ha slutat där, självklart gjorde jag inte det och fick till ett par riktigt sega änna på slutet, som jag helst vill ha ogjorda. Ena gången seg start, dålig fart men bra ställande. Andra gången bra fart- men inget ställande alls.. Vad kan jag lära mig av detta? Att inte träna samma moment för många gånger. Yes.

Nöjdast är jag med Rutan. Jag lade Goliat och ställde ut en ruta cirka 10 meter bort. Det var Sofias koner och jag hade inte med mig någon targetmatta, men tänkte att det kunde vara skoj att prova utan. Och se själva på resultatet! Det syns tydligt att han är lite mer osäker på första skicket (det var dessutom utan kommando). Andra gången när han redan sprungit en gång och dessutom fick ett "ut"-kommando hade han ju mycket bättre fart.
En lite apportering hann vi också med, dock med lite hjälp på ingången..

Sofia och Frodo busade
Majelutt

Sent på kvällen gick vi en sväng och lät hundarna bada i kvarndammen...

Hopp-stå i en annan del av Skövde

Jag och Goliat har tränat in hopp-stå.
I Lydnads klass 3 innehåller fjärrdirigeringen sitt, ligg och stå. Hunden får inte förflytta sig framåt när den skiftar mellan dessa tre. Svårigheten ligger i att lära hunden hur den ska göra förflyttningarna. Goliat har från början lagt sig bakåt, så ligg är inga problem. Det som är lurigt är just förflyttningen mellan sitt till stå.

Nu har jag sedan en tid tillbaka tränat in Goliat att hoppa med frambenen. Detta för att lära honom att "ställa sig" utan att flytta baktassarna. I inlärningen har jag egentligen mest viftat med en leksak framför hans näsa och på det viset fått honom att röra på frambenen. Ganska snart fattade han vad det handlade om och först då la jag in kommandot.
Nu har jag försiktigt börjat prova om han kan göra det från sitt.
Det är svårt att få med på film när han gör förflyttningen korrekt. Ofta blir det fel, men allt fler gånger har han faktiskt gjort en snygg övergång. Jag hoppas att det ska lossna allt mer så att jag kan börja träna det på avstånd också. Ni får ursäkta att jag låter lite ... hrm... Nåja. Ni är ju vana sen mina andra klipp...

Vi är tappra, jag och min jycke

Jag tog mig i kragen och gick ut på Garnisons-parkeringen, körde ett litet upplet med dåligt resultat. Ur aktiveringssynpunkt var det inga fel dock, han letade verkligen intensivt. Men han hittade aldrig nånting, det var väl egentligen det som var det stora problemet. Efter cirka femton minuter i kylan var mina fingrar isbitar och jag sprang hem igen.

Väl inne kom jag på den briljanta idén att filma när Goliat drar av mig strumporna.
Detta var inte helt lätt då det tydligen, förutom dom stelfrusna fingrarna, hade läckt ner lite snö i mina kängor och mina strumpor var blöta och hade således slibbat fast på mina fötter.

Men han är ihärdig, min lilla strumpavdragare.
Se själva:


Goliat i ett tappert försök.


Nu är det åter till böckerna.

Ingång med apportbock...

... ja, bråttom har han ju inte. Men detta sker nu helt utan hjälper från min överkropp.
I alla fall vad jag är medveten om, haha. Men han har verkligen börjat få en ganska snygg röv, om jag får säga det själv.

Goliat i en tårframkallande vacker ingång med apport i munnen

Till er observanta läsare/tittare: japp, jag har olikfärgade strumpor på mig.

Laddar inför anlagsprovet...

... med lite apporteringsövningar! Det tar sig, sa mordbrännarn.

Ett litet smakprov på lite apporteringsträning..

Stäng gärna av ljudet, jag låter så löjlig..

Nu ska jag kolla på Bonde söker fru och våndas inför morgondagen!
Det ska tydligen bli regn också, så om vi får underkänt har man åtminstone nåt att skylla på.

Duktig kille, braa! Hurra!

Denna dagen har jag faktiskt varit ganska företagsam. På morgonen gick jag och Goliat en blåsig promenad på Garnisonen i snöstorm och sen gjorde jag mig i ordning och trampade upp på stan och träffade mina underbara vänner Ester och Hanna för en liten fika på Rådhuscaféet.
Sen drog jag iväg till skolan och träffade Gina och vi lyckades faktiskt plugga patofysiologi två timmar. Jag är nöjd, detta är en bra början på min nya studieteknik (som går ut på att faktiskt studera).

Väl hemma igen lyckades jag och Goliat tajma en längre skogspromenad i skogen och kom in precis när det började skymma.

Nu på kvällskvisten tränade vi lite apportering inomhus. Av någon anledning har han dessvärre svårt att få tag på apportbocken på det hala golvet. Dessutom går det ju aldrig lika bra när man filmar som det gör när man tränar utan kamera... av någon anledning...

Goliat apporterar

Jag bara älskar min lilla glädjesång på väg tillbaka till kameran.

Duktig kille... BraaAAA! HUUURaaaaaaa!

Och det faktum att Goliat verkligen skiter i vad jag gör, för han har fått syn på sin pipleksak som ligger i soffan. Vi har verkligen fantastisk kontakt jag och min hund. Haa...

Veckans show, haha

Ja, jag kom precis in från en jätteregnig promenad runt garnisonen och tänkte träna lite apportering. Därav klädseln (ja, dom jag hade på mig blev blöta och kvar blev understället. Mycket moderiktigt, jag vet).

Så här långt har vi kommit med apporteringen! Vi tränar att han ska hämta apporten och lämna den till mig utan att tafsa med tassen innan han greppar.
Parallellt med detta tränar vi också att han ska ta apporten och sen sätta sig med den i munnen. Detta har han inte förstått tidigare, men det har verkligen lossnat och nu känns det som att vi äntligen är på väg mot något som kan tänkas likna ett godkänt apporterande.

Det är iofs tur att det är långt kvar till maj.. (som jag har satt som preliminär månad för debut i LK2:an).

Tilläggas bör också att Mattias har kläder på sig ;) Så ni inte behöver fundera på det.

För övrigt fick jag ett mycket välkommet mail ifrån en av Goliats valpars matte. Johanna heter hon och har just hämtat hem Goliats dotter, som hon kallar för Mira!

Goliats dotter Mira, visst är hon lik sin pappa?
Huvudet är ju precis Goliat, likaså pigmentet och storleken på bläsen.
Det ska bli så skoj att få följa hennes utveckling!
Matte Johanna ska träna lydnad och spår med henne, så hon kommer att följa i pappas fotspår minsann :)