Måndagar är verkligen inte min grej.

Idag har varit en sån där dag som man ser fram emot att få somna ifrån.
Men jag har i alla fall hunnit gå en supermysig stadspromenad i strålande sol med Goliat. Vi tränade kontakt, gå-här, stanna, sitt-stanna och alla möjliga och omöjliga vardagslydnadsmoment i värsta lunchrusningen. Avslutade promenaden med att ta en tur runt ett vackert Bolougner. Det var synd att kameran låg kvar hemma kände jag då, men det kommer väl fler fina dagar.

Sune har fått miljöträna på tågstationen. Vi åkte många hissturer, gick runt bland allt folk och kikade även på ett tåg som åkte förbi. Ingenting berör denna coola kille. Men det känns väldigt bra att göra liknande utflykter tillsammans, det känns som att vår relation stärks genom att vi hittar på lite skoj tillsammans.

Nu på kvällen har vi kört ett pass med klickerträning. För Sunes del blev det ögonkontakt och "inte ta godiset"övningar. Goliat fick apportera saker i olika material, en förberedelse inför metallapporten. Tevedosan gick alldeles lysande att apportera, så nu är han snart fullfjädrad servicehund här!

Kamphundar

Idag gav jag och Stina oss på det nästintill självmordsbenägna uppdraget att åka till Tidaholm i snöstorm på oplogade vägar. För att göra det hela bättre har jag dessutom världshistoriens sämsta torkarblad på bilen. Vilket innebar att vi fick en uppfattning om hur det var att vara halvblinda.
Nåväl. Vi tog oss fram och tillbaka utan att köra av vägen eller döda någon (tror jag?).

Kamphundarna!

Sune har fått vara hos Sofia, vilket hade fungerat jättebra! Lillemannen har sovit hela dagen och har tagit itu med all överskottsenergi här hemma nu istället. Vilket ebbade ut i en slags konstig kamplek mellan honom och Goliat. Det är ganska intressant att studera dom när dom interagerar.

Sune blev lite filosofisk en stund

Sune i en ingående studie av storebrors förehavanden i snön....

Nu är vi tillbaka i Skövde. Hemma i lägenheten. Lite deprimerande är det allt, tomt och trångt och ohemtrevligt. Men ikväll är vi bortbjudna, så det går nog bra ändå.

Idag är jag riktigt stolt över Sunemannen må ni tro! Han verkar trivas bra i sin bur i bilen, för han sov hela vägen till Skövde och var tyst när jag gick in och handlade. Eller, det kan jag ju inte veta så klart. Men vad det verkade. Snart kan vi kryssa av "vara ensam i bilen" på checklistan! Han fick även sitta ensam en stund när jag och Goliat var ute och tränade på parkeringen. Jag fick även en hel del peptalk av Elin och Boel (tack flickor) angående ensamträningen, så nu ska vi köra järnet här!

Som sagt är vi bortbjudna på middag ikväll. Trevligt! Det är inte ofta vi går bort förstår ni. Jag vet knappt hur man beter sig. När man ska vara sådär gåbortig. Jag antar att man inte får ha på sig valpkissig fleecetröja och T&Pbyxor i alla fall. Jag får försöka rota fram några seriösa kläder ur min stackars bortglömda garderob. Huvaligen, seriösa kläder har väl aldrig varit min starka sida.

Morgonsol

Att gå upp med tuppen har sina fördelar...

Jul i vårt hus

Igår tjuvstartade julen när Mattias kom hem med ett packe kompostgaller. Hurra, en sån bra julklapp! Nu har vi ÄNTLIGEN en "grind" till köket så att jag kan ensamträna Sune lite smidigare. Goliat blev ju förstås alldeles förfärad när han såg det gröna monstret uppenbara sig i dörröppningen och sprang och gömde sig under kökssoffan. Nåja. Han kommer väl över den värsta skräcken om någon vecka.

Vi tjuvstartade adventsfirandet med att äta Annas pepparkakor med grönmögelost och dricka glögg (från Herrljunga, givetvis). Mums. Sen satt jag med en kudde för ansiktet resten av kvällen när vi tittade på Paranormal activity. Det är mitt största nöje i livet det där, att skrämma halvt ihjäl mig själv med skräckfilm och må psykiskt dåligt i ett par veckor efteråt.

Annars sitter jag och suktar efter en Kickspark och drömmer om framtida vintrar där hundarna kan dra runt mig på en sån. Tur att Sune är så liten än så länge och Goliat är så lat, annars hade det känts ännu jobbigare att jag inte råd att köpa en.

Marodörerna

Imorse fick Sune vara ensam med Goliat i cirka 20 minuter. Jag hade nog inte valt just morgonen som en tidpunkt att ensamträna honom, eftersom han är som piggast vid denna tid. Men jag och Mattias har en liten "skarv" mellan skiften just dessa minuter, Mattias börjar 7 och jag slutar 5 över 7.
Nåja.
Sune var tyst när jag kom hem, men däremot hade han roat sig med att riva sönder en tidning över hela lägenheten. Dom är som natt och dag, Goliat och Sune. Men en egenskap har dom gemensamt, och det är deras talang för pappersstrimling. Nu när jag skulle äta lunch hjälpte Goliat till lite också. Här har ni en liten snutt från detta:




Jag lägger mest upp klippet för att det är så skoj att se hur fort Sune växer. För tillfället ser han ju ut som en förvuxen älgkalv. Han har mycket kortare kropp än Goliat, men nästan lika långa ben.

Ett Sunligt inlägg

Jag och Sune passade på att gå ut en sväng ensamma nu innan mörkrets inbrott för att ta lite "Sune har hunnit bli 15 veckor"bilder. Jag tog med mig husses strumpa ut i snön och detta var mycket uppskattat.
Det är väldigt tacksam miljö att träna i, Herrljunga city. Det är mycket folk, bilar, hundar och annat som rör på sig runtomkring. Jag inser mer och mer hur tacksamt det är med valpar. Sune ifrågasätter aldrig varför han ska göra något, han bara gör det. Vi passerade ett hundekipage på väg till rasthagen, han var lite intresserad först men bara jag lockade lite på honom trippade han fint vid sidan med ögonkontakt och hoppfull blick. Jag hoppas att jag kan bevara denna följsamhet hela vägen fram till vuxen ålder!

Blå Stjärnan

Sådär ja! Efter en roadtrip med Hanna och Devil är vi lagom trötta hela gänget. Det är synd att vi inte gör såna resor i trevligare ärenden, det var supermysigt att cruisa genom dödsgatorna (ja, folk försökte preja oss av vägen) i Göteborg. Vi hann med en liten sightseeing också eftersom vi, GPS:en till trots, alltid lyckas åka fel minst en gång varje resa. Men Hanna var en riktig fena bakom ratten så vi lyckades både ta oss dit och hem utan att skapa trafikkaos. Värre var väl att jag satt och försökte sabotera saker genom att säga "håll höger" när GPS:en sa "håll vänster". Ja, inte kan väl jag rå för att jag inte kan höger och vänster??

Sammanfattningsvis var veterinärbesöket bra, trots att veterinären inte kunde hitta något fel på Goliat. Valparna satt som små ljus ute i väntrummet med Hanna medan jag och Goliat gick in för att träffa veterinären. Och vilken veterinär sen! Hon var så otroligt vänlig och tog sig verkligen tid, jag ångrar inte på något vis att vi fick åka så långt. Det var värt varenda minut och krona för att få träffa en så seriös veterinär!

Hon inledde med att titta på Goliat i trav. Sen tog hon sig tid att lyssna på när jag berättade om hur länge det hade pågått och vilket ben jag trodde att det var. Sen klämde hon igenom honom, tog upp honom på bordet där hon tittade över hela honom. Slemhinnorna i munnen, klorna (varenda klo på varenda tass) och alltihop. Sedan fick vi göra ett böjprov a la hästhandel. Vi gick ut i korridoren och där bände hon och böjde på varenda del som gick att böja. Hon böjde även huvudet åt alla håll som gick och gick igenom ryggen. Goliat tyckte att livet var pest och pina och ville mest dö. Med jämna mellanrum mellan klämningarna fick vi springa, som på utställning, för att hon skulle se om hon såg någon hälta. Men Goliat visade inte en endaste tillstymmelse till att ha ont någonstans. Är inte det lite typiskt ?

Veterinären föreslog att jag skulle låta bli att ha honom lös i 2 veckor (alltså vanliga koppelpromenader, men inte restriktivt till plant underlag, gångart eller ett visst antal minuter), han fick dessutom antiinflammatoriskt läkemedel och så passade jag på att handla Viacutan som ska vara bra mot dåliga klor. Det är e-vitamin, och detta tyckte veterinären var det bästa.

Jag passade också på att väga pojkarna:
Sune, vikt 11,2 kg
Goliat, vikt 14,5 kg

Snart ikapp storebror !

Sune tyckte det var spännande att sitta i väntrummet på djursjukhuset. Det var många hundar där, och säkerligen en miljon dofter. Han är inte överintresserad av andra hundar och är väldigt följsam i störande miljöer (var uppmärksam på när jag sa hans namn och satt snällt i knäet).

Gårdagen kan väl beskrivas med ett ord; APRÖV.
Ni som inte orkar med att läsa klagande ord, sluta läsa nu. För nu tänker jag verkligen klaga. Sjukt mycket.

Jag vaknade av att jag hade försovit mig, vaknade nämligen av det skvalande ljudet av när Sune bildade en insjö av kiss i hallen. Rusade upp, skrapade ihop alla saker och hundar och tog bilen till Mattias föräldrar för att lämna Goliat där. Först fick jag ju givetvis gräva fram den med spade för att det hade snöat så mycket.

Samma procedur hos Mattias föräldrar för att jag ville byta bil (Mattias har dubbdäck på sin). Kom på att jag hade glömt skolgrejerna i Mattias lägenhet. For tillbaka 3 mil extra för att hämta väskan. Åkte i snigelfart till Skövde, redan sen. Kommer fram och ser att Sune har spytt kaskadspyor i hela bagagen. Rensa bagagen. Lämnar Sune hos dagmatten efter att ha kört fast i en snöhög och tvingats springa ut och gräva med mina bara händer. Blöta vantar. Parkera bilen i en snöhög. Halkar fram till skolan, sen till min egen avrättning.

Blir avrättad, långsamt och plågsamt. Och så snigla sig tillbaka till Herrljunga igen. Satt som en kärring, helt framåtlutad vid ratten och helt torr i ögonen efter att bli bländad av alla idioter som glömmer bort att stänga av helljuset (DÖ!!!).

Väl hemma möts jag av Goliat, som linkande kommer och möter vid dörren. Ångesten väller upp igen, vad är det för fel på min hund? Varför haltar han?? Sen var det ju det här med alla läxor som man redan ligger efter i. Men det orkade jag inte ens ta tag i. Ja, en sak till- råkade logga in på min internetbank och fick lite ångest över den ynkliga summan som sakta men säkert förintas på sparkontot.

Sådär ja. Nu var jag färdig. Det var kanske inte så farligt i alla fall?
___________________________________________________________________________

Men efter en natts sömn har jag i alla fall tagit tag i saker och ting! I eftermiddag åker jag, i sällskap av Hanna, till Blå Stjärnan för att låta en expert känna igenom Goliat. Det är onödigt att åka till en liten klinik när man ändå har så nära till dom bästa. Det ska bli skönt att få veta av någon som kan vad som är fel, även om det skulle råka vara en ofarlig sträckning och klokvaliteten avhjälps med lite vitamintillskott.
Innan dess ska jag rasta hundarna (Goliat i koppel, givetvis) och komma ikapp lite med läxorna.
Jag återkommer i eftermiddag med besked från veterinären!

Alf och Sune

Jag har då aldrig själv fått nöjet (eller skräcken?) att titta på denna läskiga figur i barndomsåren. Tydligen heter han Alf och jag tycker han ser ut som en jättebajskorv. Men enligt Mattias är han slående lik Sune. HAHA!

Förresten ska jag och Sune åka tåg till och från Skövde imorgon! Jag orkar nämligen inte ta bilen och dessutom behöver han få lite miljöträning och tid ifrån Goliat. Goliat är hans stora idol nämligen. Men jag satsar på att nästla mig in på första plats! Goliat kommer att få tillbringa dagen hos Mattias föräldrar. Återkommer med rapport imorgon om vår debut som tågresenärer!

Sune, 15 veckor

Idag har jag och Sune tränat på ögonkontakt och sitt-stanna kvar. Goliat har fått backa vid sidan, tränat på att komma in på höger sida (detta har vi också satt ett ord på, nämligen "sidan") och så har vi kört lite fjärrdirigering. Det är jätteäckligt väder ute, så jag vet inte hur jag ska göra med motionen idag. Jag ska dessutom köra hela vägen tillbaka till Skövde i min lilla odubbade bil. Det ser jag ju inte så där jättemycket fram emot kan jag väl säga, men jag får väl hoppas att dom plogat vägen ordentligt.

Eftermiddagsturen gick i alla fall till hundklubben. Först gick vi en ofattbart mysig "promenad" i skogen alla tre, och sen stoppade jag in Sune i bilen och tränade med Goliat på agilityplanen. Sune var inte nöjd med tillvaron då vill jag lova. Men jag upplever inte att hans skällande grundar sig i otrygghet, snarare i ren och skär protest. "HÄMTA MIG, HÄMTA MIG NUUUUU!" typ. Så jag tror att jag helt enkelt får bita ihop. Jag lämnade honom max 5 minuter och gick tillbaka när han var tyst. Två omgångar fick han sitta ensam i bilen. Andra gången stoppade jag in Goliat och åkte hem på en gång. Sune gnydde lite ömkligt när jag satte mig i bilen, men somnade som en sten lagom till jag hade växlat från ettan.


Min mattekärlek till Goliat växer sig starkare för varje dag som går. För tillfället får jag nästan ont när jag tittar på honom för att jag tycker om honom så mycket. Ja, okej. Jag kanske är lite hormonell. Men han är bara en sån himla fin hund, på så många sätt.

Åter igen måndag. Hujedamej.

Idag har det varit måndag på alla sätt man kan tänka sig.
Panik med skolarbete resulterade i att Sune fick en minst sagt oaktsam entré i de råa köttbenens fantastiska värld. Mina hundar fick nämligen tugga lammben i två timmar när jag panikartat försökte få ihop ett inlämningsarbete i sista minuten.

Efter denna turbulenta morgon åkte jag och Hanna ut i skogen med hundarna och gick en knarrig promenad. Det är otroligt vackert ute nu, synd bara att jag är så inkompetent med kameran att jag inte kan återge det.
Nåväl, att jag är en sopig "tvåbarnsmamma" känns som bra ord för att återge känslan jag hade efter hundklubbsbesöket. Men jag har burar i bilen i alla fall, så det kan man väl säga är dagens glädjeämne.

Hanna och hundarna, en otroligt dålig bild.

Bilburar

Nu har Mattias fixat burarna!

Sådärja. Först jobbade jag natten, sen sov jag tre timmar och sedan åkte jag och Goliat hela vägen till Mariestad (1,5 timmes bilfärd) för att gå på instruktörskurs. Idag var temat nosarbete, så vi fick prova på både sök och upplet, vilket hade varit så skoj om det inte varit för att jag kände mig som en zombie som blivit mosad av tåget. Nåja. Goliat är i alla fall relativt nöjd efter aktivering och jag har ju fått en bock på närvarolistan. Det är väl det som är huvudsaken.
Hemfärden ägnades åt att inhalera spolarvätska och skräna till Robyn på radion för att hålla mig någorlunda vaken. Inte stabilt, Cecilia.

Sune växer

Idag tog vi fram tumstocken och mätte "lilla" Sune igen. Enligt mina inte speciellt exakta mätningar har han redan vuxit 3-4 cm i mankhöjd. Han är numera runt 42 centimeter (sista mätningen var han 38-39 cm). Detta på 2 veckor! Kan ni tänka er! Om man stirrar tillräckligt länge på hans ben kanske man ser när det händer? Jaja, det är säkert inte speciellt exakt. Men jag tycker mig se att han faktiskt snart har vuxit ikapp Goliat i höjd. Han har superlånga älgben som han inte har någon koll på överhuvudtaget. Och han börjar bli hemskt tung att bära upp för trappan.

Idag ska hundarna följa med M ut till hans föräldrar där byggnationen av min blivande hundnördsbil ska ta form. Själv ska jag sitta med c-uppsatsen, sen sova några timmar och inatt är det arbete på Hemgården som gäller. Imorgon eftermiddag ska jag till Mariestad och ha nosaktivering på instruktörsutbildningen. Körig helg, minst sagt...

Idag chillar vi i Herrljunga.

Agility och litteratursök

Är Sunes valpsäng redan för liten tro?

Den här dagen har fokuset legat på skolarbete. Jag och hundarna for iväg till Sofia för att spendera hela dagen där. Sune fick följa med Sofia upp i lägenheten medan jag och Goliat gick en morgonpromenad på Garnisonen. Det var en härlig promenad i trevligt väder. En mindre trevlig sak var förstås att mitt billås har gått sönder. På passagerarsidan är den helt paj. På förarsidan är den bara tillfälligt ur funktion (eller, jag lever på hoppet om att det är det den är). Nåväl. Efter att på ett mindre graciöst vis ha klättrat ut genom bagagen kom jag och Goliat i alla fall iväg på vår morgonpromenad.

Efter lunch for jag och båda hundarna en sväng ut till Brona och träffade både Mona, Leif, Inger och U-B där. Mycket trevligt må ni tro! Goliat och jag tränade lite agility (hör och häpna) med ganska lyckat resultat, och Sune fick träna på att sitta ensam i bilen -med inte lika lyckat resultat. Han gapade en del. Men självklart gick jag inte till bilen när han höll på och gafflade. Han hann också med att äta lite äckliga spyor. Underbara hund. Jag fick lite blodad tand för agilityn igen, Goliat ÄLSKAR det!

Tack!

Ikväll har det blivit lite hundträning! Goliat fick klicka lite backa vid sidan och slipa på fjärrdirigeringen. Han har lite svårt att förstå att stå när man ligger inte betyder att man ska hoppstå. Inte så konstigt när hans klantiga matte använder samma kommando för hopp-stå som för vanligt stå. Några förslag på andra ord jag kan använda vid denna förflyttning? Upp använder jag när han ska hoppa upp på saker. Ställ kanske?

Sune har fått träna på loss (tack). Jag tycker att han har gjort stora framsteg på kort tid! Kampvänliga leksaker är svårt, så idag var han riktigt riktigt duktig! Just denna sekvens har jag ingenting att byta med dock. En spontan reflektion när jag själv ser filmen är ju att jag berömmer när han kampar och inte när han släpper. Det är ju släppandet jag vill belöna och berömma, så det ska jag tänka på. Jag är så van att berömma kampandet när det gäller Goliat så det går av bara farten...

Annars är det överlag lite lurigt att träna hundarna när de är två som är lösa i rummet och två blir glada och uppspelta när jag berömmer. Idag var det Goliat som trodde mitt "varsågod!" gällde honom och kom glatt fram när matte lät glad.

Skol- och promenaddag

Jag kan inte låta bli att säga det... min hund är så sjukt fin!!

Dagen började katastrofalt och slutade helt underbart (den är visserligen inte slut ännu så det kan ju teorietiskt sett vända fortfarande). Jag har varit i skolan från 10 till 15. Sune har varit hos sin dagmatte för andra dagen den här veckan. Hon är helt kär i honom och han blev riktigt glad när han såg henne. Jajaja, jag veeeet. "Det är en retrievervalp jag har, han tycker om alla". Men det lindrar lite separationsångesten jag känner när jag lämnar över honom när jag ser honom springa in och hälsa på Satu med svansen viftandes som en liten elvisp.

Jag och Goliat hann med att gå 4 kilometer på Billingen innan vi åkte och hämtade Sune. Det är guld värt att få gå med sin vuxna hund nu när jag är så låst. Jag fick världens mysigaste julstämning och gick och skränade på "Jul, jul, strålande jul" medan Goliat sprang som aldrig förr. Nu ligger han och sover så nöjt. Om han hade kunnat le så hade han nog haft världens bredaste flin. Sune har också lagt sig till ro efter att ha inventerat lägenheten och jag ska sätta mig med skolarbete.

En liten Sune

Klor och miljöträning

Jag glömde fira Sunes 14veckorsdag igår! Det får vi göra idag istället. Hurra för Sune banan!

Imorse upptäckte jag till min fasa att Goliats klor är alldeles uppflisade. Samtliga klor är som rena rama sågspånet. Så efter en noggrann analys av innehållet (jämförde fodren på foderbilen och läste om vitaminer på djurportalen ) ska jag nu byta tillbaka till Standardt igen, tydligen var inte Proformance bra för honom. Tur i oturen är väl att han precis är på väg att avsluta den säcken vi har, så det var ändå dags att köpa en ny. Jag hoppas att hans klokvalitet återkommer på nolltid. Jag funderar också på att köpa något kosttillskott (b-vitamin), men vi får se litegrann. Biotin blir det nog.

Idag på morgonen fick Sune ordentligt med miljöträning på Garnisonen. Det kom nämligen ett antal helikoptrar flygandes och landade precis bredvid skogsdungen där vi befann oss. Sune tittade med stora ögon på dessa stora fåglar. Ojojoj, hur ska jag orka apportera dom!? tänkte han säkert.

Annars har Goliat fått vara ensam hemma, jag och Sune åkte till studentområdet för att göra grupparbete med Maria, Victoria och Sofia. Detta innebar en massa miljöträning för lilla Sune, med både bilåkning, hissåkning, träffa massa nya människor och dessutom stötte vi på 3 hundar. Sune tog allt med ro och sov så han snarkade när vi analyserade intervjuer och skrattade högt åt fullkomligt löjliga saker. Fint.

Dessa måndagar, jag säger då det...

Jag är helt slut.
Sune har spenderat eftermiddagen hos sin nya dagmatte och det hade gått jättebra enligt henne! Det är ju så klart svårt att veta eftersom jag uppenbarligen inte var där. Men Sune verkade välmående och glad, så jag får väl tro henne på ordet. Goliat fick spendera sin eftermiddag med Mona och Leif. Dom hade gått spår och tränat rallylydnad så han sover nu sött i sin korg. Tack Mona och Leif, ni anar inte vad detta betydde för mig! Det var otroligt skönt att sitta och slippa plågas av det dåliga samvetet i skolan. Dessutom behövde jag den extra energin, efter dagens totala sågning av mitt arbete. Jag blev helt spak.

Men, eftersom jag numera ska försöka bli produktiv och tänka mer positivt så tänker jag inte orda mer om hur jobbig den här dagen har varit. Istället ska jag försöka klämma fram vad som varit positivt!

Cecilias terapilista måndag:

• Sune var tyst och sov större delen av resan till Skövde. Han somnade även på väg hem från dagmatten. Han kan slappna av i bilen nu, jippie!
• Det fungerade bra med Sunes dagmatte. Otroligt skönt då hon verkligen är jättetrevlig och ställer upp jämt!
• Goliat är jättetrött efter en hel eftermiddag med Mona
• Jag fick 700 spänn av Mattias i morse. Visserligen i euro, men det är ju bara att gå till Forex så är man helt plötsligt rik!
• Jag hittade märgben på kvantum för halva priset på grund av kort datum
  

Golitass, min raring

Idag är en sån där dag där det dåliga samvetet skär genom bröstet. Jag tänkte nog när folk berättade att det dåliga samvetet är det värsta med att ha två hundar, att dom menade när hundarna var i vuxen ålder. Inte så mycket att det skulle komma på en gång. En understimulerad Goliat och en överstimulerad Sune. Mycket spännande må ni tro.

Nåväl.

Min kära vän Mona har lovat att ha hand om Goliat i eftermiddag och för detta tackar jag mången tack!

Välkommen Holländarn!

Nu är Sune nöjd för nu har hans favoritmänniska kommit tillbaka från utlandet. Favoritmänniskan välkomnades hem till härlig valpkisslukt, tidningstussar överallt och en flottig och spretig stackare sittandes på en pinnstol i köket med ögon som nästan tittade i kors. Ja, den sist beskrivna figuren är jag, om ni inte förstod det. Jag gick en rask långpromenad med Goliat på eftermiddagen som nästan tog kål på mig, och att ha sprungit upp och ned i trappor hela dagarna tär också lite på kroppen.

Vart Sune var när jag gick långpromenad?
Jo, det ska jag tala om ! Han fick husera hos Emma, och det gjorde han med råge... Tydligen tyckte han inte alls att det var speciellt trevligt att bli övergiven av sin flock, så han hade protestskällt den första halvtimmen. Mot slutet hade han dock lugnat ner sig. Det var nog bra träning för lilleman. Imorgon ska han nämligen överlämnas åt dagmatte för första gången, och jag får väl hoppas för hennes skull att han inte tänker stå och råskälla alla 4 timmarna han ska vara där... hrmf...

Avlämningar

Jag ger mig på ett försök och lägger upp en liten film på mig och Sune när vi "tränar".
Tyvärr fick jag inte till fokuseringen riktigt innan jag satte på kameran, så det är lite suddigt. Men detta, mina vänner, är mina och Sunes första stapplande steg till en trevlig avlämning!



Jag blir väldigt inspirerad när jag läser Pias valpträningsanteckningar. Jag längtar så tills Sune har förstått att han ska komma med sakerna till mig, detta kommer att öppna upp för så många fler övningar!

Valpen min

Kaninörat Sune, bild tagen innan snön smälte...

"Valpen min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod, oj oj oj!
Mitt i natten går den stollen
upp och jagar gummibollen
Men det gör, men det gör
ingenting!"








Kommer ni ihåg visan måntro? Den sjöng vi alltid i småskolan och det kändes som att den kom väl till pass imorse när jag vaknade av att en galopphäst skenade förbi i min dröm. I verkligheten var det ju bara en liten bajsglufsarSune som härjade som bäst. Jag gjorde ett oklokt beslut igår kväll nämligen. Jag tittade på film till klockan tolv på natten. Därför vaknade jag inte när Sune vaknade, klockan 06.00. Utan först en timme senare... Då hade den lille marodören så klart redan hunnit göra en insjö på badrumsmattan, strimla morgontidningen och, som sagt, skena runt i full galopp med en boll i munnen. Det där med valphage kanske inte vore så dumt ändå?

Idag åkte jag och pojkarna till elljusspåret och knatade runt i skogen där. Sune skötte sig finfint i bilen och fick till och med öva på att vara ensam där i cirka en halv minut. Det gick bra. I eftermiddag har min kompis Emma lovat att ställa upp och vakta Sune-mannen en timme så att jag ska få chans att gå en normal hundpromenad med Goliat. Det kommer han nog att uppskatta.

Goliat, bilden tagen förra veckan när det var frost...

Stensittning och upplet för den store

Sune, som fyller 14 veckor på måndag! Undrar om det är kattklosärr på nosen måntro?

Goliat letar i den fantastiskt valp- och uppletsvänliga skogen vid Horsby.

Dagens aktivitet blev 1. Bilåkning, och 2. Stensittning i kuperad och ganska estetiskt tilltalande terräng. Idag var Sune tyst hela resan dit (tog 5 minuter att köra) och hela resan hem, på hemresan lade han sig ner dessutom. Helt klart ett framsteg! Däremot är han lite låg när man plockar ut honom ur bilen. Jag hade ju så klart hellre sett att han var oberörd. Men, det är som min mamma sa till mig häromdagen. Jag måste skaffa mig lite hårdare skinn. Jag ska skriva upp det på "att ordna"listan.

En bekymrad Sune sniffar sig fram i livet

Idag försökte jag mig på det smått sinnessjuka projektet att göra ett upplet med Goliat med Sune i famnen/vid sidan. Det gick väl som väntat kan jag väl sammanfatta det. Visserligen sökte Goliat jättefint (som vanligt i ett ganska sävligt tempo, men det är väl inte benen som ska jobba? tycker Goliat. Det är väl näsan?!) och kom in med alla 4 föremål båda gångerna. Första gången gjorde jag ett vanligt, ganska hattigt upplet och andra gången fick det bli ett närsök, där föremålen var gömda i skrymslen och vrår vid en lummig stubbe. Problemet var när han skulle lämna föremålet och jag skulle ge honom belöning och berömma honom. Då gick Sune bananas. Det kändes inte helt stabilt att försöka hålla en vild valp samtidigt som man försöker belöna sin svårbelönade hund. Kaos är ett bra ord i sammanhanget. För att säga något positivt om situationen så hade vi alla tre rätt kul. Jag längtar dock tills mina bilburar är färdiga så att Sune kan vara i buren så att jag kan träna Goliat seriöst, och vice verca. Men denna helg blir lite provisorisk i och med avsaknad av bilbur (M ska fixa bottenplatta och jämna till baksätet och han är ju i Holland...).
Nu mina vänner ska jag äta en välförtjänt lunch och sedan sätta fart med skolarbetet som jag skjutit upp in i det sista! Ha en trevlig dag, trots grått novemberväder och deprimerande slask.

Sune lär sig från storebror. Kanske inte alltid speciellt lyckat.

Charmigt klipp fyllt av inspiration!

Idag känner jag mig lite ensam och ledsen. Mattias är nämligen i Holland med sina kompisar och röjer runt. Men detta klippet gjorde mig på sjukt bra humör, skratta och njut! Tänk att det finns så många vardagliga saker som kan bli en aktivitet för våra hundar? Jag vill genast springa och hämta min klicker och klicka in något fullkomligt onödigt!

Åka bil!

Nu har vi påbörjat bilåkarträning. Vilket innebär att vi åker en kort sträcka och gör något roligt där vi stannar. Igår skällde Sune halva resan. Idag skällde han faktiskt ingenting på tillbakavägen! Jag hoppas att han snart förknippar bilen med att göra roliga saker, som att få springa på en stor äng och leka med matte.

Goliat och jag har tränat frystejpsmarkeringar nu vid lunchen. Han är så duktig på detta nu! Jag har inte helt hållit mig till kriterierna dock. Egentligen är tanken att han ska frysa nosen i 4 sekunder. Nu är det mera 1 sekund. Lite typiskt mig att slarva med kriterierna när jag inte orkar vara konsekvent i inlärningen. Nåja. Jag tröstar mig med att vi nog aldrig kommer att starta lydnadstrean i alla fall, så då kan vi lika gärna slarva lite (åh, jag kan riktigt se hur min lydnadstränare ålar sig i stolen, hihihi).

För Sunes del är det avlämningar som gäller i "valpträningen". Jag rullar iväg en boll försiktigt över golvet, och när han kommer tillbaka med den tar jag emot honom, berömmer honom med rösten och klappar honom på kroppen. Här får man inte vara för översvallande, då har man snart en valp hängandes i näsan.. Med honom räcker att säga "men vilken duktig kille " med lågmäld stämma. Lite ovant för en piplisa som mig, men jag vänjer mig nog snart. Några gånger har jag gjort misstaget att köra piplisestuket, och då har han blivit helt övertänd och börjat kampa med min tröjärm. Ja, så går det tydligen när man trissar upp denna typen av hund. Jag lär mig sakteliga.

På våran gata i stan

Dagens aktivitet fick bli att åka en kort biltur till Herrljunga brukshundsklubb. Jag har väl egentligen inget spännande att berätta från denna lilla utflykt. Jag stod på en fläck i skogen och hundarna sniffade runt. Detta räckte dock för att både Goliat och Sune skulle vara nöjda resten av eftermiddagen.

Men nu kan jag inte hålla mig, jag måste få lätta mitt hjärta för er. Denna första veckan med Sune har varit minst sagt omtumlande. Det är så många saker med att ha valp som jag totalt hade förträngt! Det är inte bara den biten, utan också det faktum att Sune och Goliat är som natt och dag. Detta borde ju inte komma som någon nyhet för mig, jag köpte ju Sune för att jag ville ha en hund helt olik Goliat? Men jag kan inte hjälpa det, jag förvånas konstant! Goliat var så rädd och försiktig som liten valp. Med honom handlade det om att bygga upp självförtroendet, att lära honom att leka med leksaker, att inte vara rädd för folk. Sune är precis tvärtom, pang på ba! SUNE THE KING. Till exempel så tömde jag bestick i besticklådan när han sov precis bredvid, och han lyfte inte ens huvudet för att kolla vad det var. Han knatar över gallret utanför trappen medan Goliat som vanligt tar ett stort skutt över. Han skäller hellre än gnäller, han springer hellre rakt igenom saker än att gå runt, han är så tuff! Tänk vilken gåva, men samtidigt, en sån utmaning! (Måste väl tillägga här att han också råkar vara kelig, signalkänslig, lättlärd och villig att vara till lags så ni inte får för er att det är en bulldozer jag köpt!)

Trött efter den lilla utflykten i skogen

Sune har inte en chans när Goliat sätter fart. Men här gör han ett tappert försök!

Riktiga mammor

Mammor där ute i Sverige, I salut you! Ja, nu snackar jag inte om "mammor" till små valpar som är lika galna som Sune. Nu snackar vi riktiga mammor, såna som tar hand om en eller flera små människobebisar varje dag. Jag kan inte för mitt liv förstå hur ni klarar av det. Jag har ändå fått sova om nätterna, ändå är jag helt utmattad. Den lille tar upp så mycket energi! Jag vet människor som skaffar valp och bebis på samma gång. Jag kan inte förstå hur de klarar av det? Wow, säger jag bara.

Jag är så tacksam att denna lilla parvel växer fort. Idag mätte jag Sunes mankhöjd, han är cirka 39 centimeter hög redan. Tyvärr har jag ingen våg. Men jag tänker mäta hans mankhöjd en gång i veckan så kan man ju se lite hur snabbt han växer.

Myshörnan

Kan ni fatta hur ställd Goliat blev när Sune kom spatserandes och slog sig ner bredvid honom på filten? Minen var oslagbar!

Igår for jag iväg i snöovädret hela vägen till Ljung (15 minuter) och införskaffade mig en dubbelbur till min bil. Buren är 105 centimeter bred, 79 centimeter hög och säkert en meter djup. Så man kan väl säga att hundarna kommer att få väldigt gott om plats. Ja, jag vet, till och med FÖR gott om plats, men jag kunde inte motstå när det fanns en bur som gick in i bilen som handen i hansken. Ja, om handsken var en trång, hemsk sak som man var tvungen att klippa isär för att få på sig.. Men, okej då! Kanske har jag gjort ett förhastat beslut. Sånt har ju hänt förut. Men nu har jag i alla fall en dubbelbur med en rutten mellanvägg som luktar blöt schäfer.

Eventuellt får jag väl sälja den vidare. Men först ska jag försöka få någon att jämna till där bak i bilen med playwoodskiva och bygga en ny, fräsch mellanvägg. Sen kanske jag inser att buren är för stor.

Vackraste Goliat

Sune, som har rätt "sömniga ögon"

Sune möter snön

Sune möter snön

Allting är miljöträning när världen blir vit! Snön bekommer inte lilla Sune, plogbilen däremot är hur skitäcklig som helst. När detta stora monster uppenbarar sig på vägen blir han helt stel, svansen mellan benen och springer för att sätta sig tätt tätt intill tryggheten, som råkar vara mattes ben. Det är bra att vi bor i stan känner jag. Detta kommer att bli vardagsmat för honom om ett par veckor i detta snöoväder.

Nu till dagens skitproblem. Goliat vägrar bajsa på våra korta valp"promenader". Jag har tur som har en liten rastgård (en inhägnad som egentligen är tänkt till något slags elverk av något slag) precis bredvid huset. Där fick dessa två springa runt två tillfällen denna förmiddag. Ändå kom han sig inte för att bajsa. Jag orkar inte gå en skogspromenad i snöstorm och samtidigt bära på en 8kilosklump (som heter Sune). Men det dåliga samvetet äter ett stort hål i hjärteroten.

Goliat busar till det lite

En annan sak som hände i rastgården var att Goliat försökte leka med Sune. Eller, jag är inte säker på att det är vad han gjorde. Han var ganska hårdhänt, jag fick till och med säga till honom att tagga ner, jag vill helst inte ha några benbrott att laga. Men var detta ett försök till lek måntro? Vem vet.

Devil möter Sune

Devil ser ut att fundera på vad Sune har hittat för smaskigt

Ja, man kan i och för sig fundera på vem som var en "devil" i sammanhanget. Men nu har i alla fall Hannas Devil och min Sune varit på sin första sammandrabbning. Jag hade med kladdkaka och saft och vi gick ut på appellplanen och lät valparna bekanta sig med varandra. Till en början var Sune lite tillbakadragen, men efter cirka två sekunder ägde han Devil rätt hårt med både bitande, kampande med öron och klättrande. Jösses, vilken liten best jag har skaffat mig!? Jag ändrar uppfattning om honom precis hela tiden. Jag trodde att han var en sån mjuk och mild liten kille, men han är verkligen stentuff.

Nåja. Efter en liten stund fick även dom stora pojkarna komma ut och rusa av sig i skogen. Sune skrek i högan sky när stora Zipper kom lufsande. Men när han märkte att den stora svarta vovven var snäll lekte dom till och med en liten stund. Det var ett fint ögonblick som jag tyvärr missade att föreviga på bild.

En sak som däremot blev förevigat var Sune och Devils vilda kamplek med varandras öron. Titta och njut!

En vurpa eller en fint?

I vild lek

Sune, 13 veckor och Devil, 12 veckor

Viltost är smaskens

Han smälter verkligen in i omgivningen!