Väckarklockan skriker obarmhärtigt 05.30. Jag kliver upp på en gång, ingen idé att försöka dra ut på tortyren. Upp, blaska ansiktet med kallt vatten, gå ut med hunden.
Vi går vägen fram, det går inte fort, matte är trött i benen. Goliat däremot har ju dubbelt så många ben och pinnar på. Det blir någon slags sträckbänkseffekt där min arm liksom förlängs en decimeter. Jag är för trött för att orka reflektera över hur okej detta morgondragandes egentligen är. "Han brukar ju alltid dra fram till den busken" tänker jag. Idag möter vi gubben på cykeln lite tidigare än de övriga dagarna. Är det jag eller han som är sen? tänker jag då jag styr kosan ner mot fälten på Garnisonen. Jag brukar bara vara ute 20 minuter på morgonen. Från cirka 06.06 och framåt. Det är bra att ha koll på klockan. Stenkoll.
Jag trampar iväg med dåligt pumpade däck och blir irriterad att de inte kan ta bort gruset på vägarna. Lika irriterad som de övriga tre dagarna jag lagt märke till denna detalj, med mitt dåliga bakdäck. Trottoarkanterna känns som sylvassa små berg att ta sig över och jag får cykla långsamt för jag får för mig att det ska gå hål på däcket.
Framme på tågstationen. 15 minuter tidig, skit också. Idag igen. Jag köper en svindyr kaffe för 15 kronor på PressByrån och bränner mig på tungan. Läser Metro och snorar. Jag och han den där som också åker med bussen snyter oss. Vi tittar på varandra i tyst samförstånd. Japp, jag har sett dig förut. Japp, jag är också förkyld.
Det är ny busschaufför idag. "Hoppas han är lite trevligare än han den där gråhåriga" tänker jag.
Jag sitter alltid på vänster sida i bussen, helst precis vid trappan så jag kan sätta upp benen. Men sova gör jag aldrig. Nej, det skumpar för mycket.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, redan efter fyra dagar har rutinerna gripit min vardag och det finns inte längre utrymme för utsvävningar som snooze, kaffe och tittande på nyhetsmorgon i ett par timmar.
Jag lider med er vuxna och ser fram emot ännu ett år som otroligt lat student.
3 kommentarer:
Hej
Man kan inte låta bli att dra på smilbanden när man läser din blogg - den är helt enkelt bäst i världen ! :)
Du ska få ett tips av mig... Jag har ju kört buss så jag vet vad jag pratar om - när du väljer plats i bussen - sätt dig alltd framför dörrarna som är på mitten av bussen. Av någon anledning (förmodligen tidsbrist) så blir alltid den främre halvan av bussen mycket bättre städad. Från bakdörrarna och bakåt är det alltid skitigare och mer basilusker, sönderskurna säten, tuggummin överallt och förmodligen så hittar man, om bussen går kvälls/natttrafik, även en hel del piss och öl på golvet också... Bara så du vet...
För övrigt - Welcome to the real world !
Henke :)
ditt sätt att sskriva är underbart...så levande. Kram på dig mitt i rutinernaa
Välkommen till the real life! =D
Skicka en kommentar