Ack denna ensamhet

Dagen har varit fullspäckad. Jag har hunnit ta blodtryck, köra bladderscanner, stått och glott som ett fån, svansat efter en massa sjuksköterskor, hamnat mitt i någon konflikt mellan en läkare och en sjuksköterska, druckit stört många koppar kaffe, ätit gratis raggmunkar och lyssnat på läkemedelsföreläsning, ordbajsat ihop en reflektion och till slut fått sluta tidigare. Fju!

Klockan är 19.00 och Goliat, mitt hjärtegull, är inte hemma ännu. Dagmatten kör hårt med honom, idag har han fått följa med på utflykt till annan ort nu på kvällen för att Bolt och hennes andra jack russel skulle på trimning. Jag hoppas att han sköter sig. Jag kan inte beskriva hur tomt det är här hemma när han inte är här. Det ekar nästan, och det trodde jag var omöjligt i en 27 kvadrat meter liten lådformad lägenhet.
Kom hem nu, Goliat.

Jag läste ett fint Afzelius-citat i en blogg precis nu.
Jag har en del funderingar som rör sig i skallen just nu,
och den hjälpte verkligen att läsa.

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg’ till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg’ vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt dem få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt