Måste uppmärksamma er lite, kära läsare.
Svenska Kennelklubben har nämligen kommit ut med ett "nedbantat mh".
Målet är en officiell version som kan börja användas andra halvåret 2011.
Jag tycker det är kanonbra att de gör en beskrivning anpassad för alla typer av hundar, och hoppas att detta kan leda till en bättre mentalitet för många raser med problem.
Beskrivningen innehåller sju testmoment: Främmande person, Föremålslek, Matintresse, Visuell överraskning, Skrammel, Närmande person samt Underlag.
Det enda som fattas i testet är skottet kan jag känna. Jag anser nämligen att skott tillhör vardagen i samhället vi lever i och ställer mig därför tvivelaktig till att använda en skottberörd hund i avel.
Vad tror ni?
Kommittén för hundars mentalitet (KHM)
22 kommentarer:
Ja, det där låter ju jättebra. Men jag känner precis som du, var är skottet? Det precis som du säger nåt som egentligen tillhör vardagen. Även om man i storstaden kanske inte hör gevärsskott så hör man smällar,smällare och andra högaljud. Därför är det viktigt med det momentet. Speciellt för dom raser som ofta har problem med det.
det kanske inte är med för att man inte vet om det är genetiskt eller bara en ovanan inför en sån situation. Fast ¨vissa hundar är ju inte rädda för nåt även fast de aldrig har utsatts för t.ex skott...hursomhelst så är det en fördel om det blir mer nyanserat och inte bara inriktat på brukshunds mentalitet om man nu ens kan dra alla de över en kam=)
Hej
Är skottet borttaget ? Det var ju synd, för jag är av samma uppfattning som dig - skottfasta hundar är viktiga i avelsarbetet !
Själv har jag fått hem rådjursklövar idag, så liiiite mindre snö och jag lär synas i skogen där jag springer omkring och lägger viltspår... Ser verkligen fram emot detta... :)
Henke :)
Det är svårt det där med skottet, då det hos vissa säkerligen bara ligger hos den enskilda individen och hur den kanske INTE har blivit miljötränad osv. MEn sen finns det ju vissa raser som är klenare mentalt... även om man likagärna kunde smälla av en raket lr vad som helst. Men frågan kvarstår ju, är skotträdsla ärftligt eller en fråga om uppväxt och träning... Så vid eftertanke är det nog både bra och dåligt.. Det är helt enkelt svårt det där med skottet.
Svar till alla:
Saxat ett inlägg från ett bra forum som egentligen stämmer ganska överens med hur jag tänker angående skotträdsla;
"Som med alla annan rädsla finns det genetisk och förvärvad. En genetisk rädsla är hunden född med och den är i princip omöjlig att bli av med. Du kan få den hanterbar, men den försvinner aldrig och måste hela tiden hållas under kontroll. Beroende på miljön utvecklas rädslan olika. En lugn och trygg miljö utan inslag som triggar rädslan ger heller inte en rädd hund medan en livlig miljö där det smäller lite hur som troligen ger en livrädd hund. Genetisk rädsla är inte ägarens fel, men som ägare får man göra sitt bästa för att få rädslan hanterbar. Man kan inte luta sig tillbaka och skylla på att det är medfött. Det är inte schysst mot hunden.
Förvärvad rädsla får hunden genom en traumatiskt händelse. Vissa är så klena att det räcker med en smällare tätt inpå dem, medan andra i princip måste uppleva en bomb bakom örat. Förvärvad rädsla går nästan alltid att ta bort helt. Är hunden dessutom trygg i grund och botten går det ännu fortare. Där hanteras rädslan precis som vilken annan förvärvad rädsla som helst, Man utsätter hunden för det farliga i lagom doser och får den att förknippa skotten med något positivt istället för negativt."
Om vi tar bort skottet i mentalbeskrivningarna så kommer ju chansen att upptäcka den genetiska skotträdslan att försvinna...
Jag skulle aldrig köpa en hund ur linjer som inte avlats på skottfasta hundar. Både för att jag vill tävla bruks och viltspår men också för att jag vill slippa att behöva leva med en hund som är rädd vid påsk, nyår och när det smäller på andra ställen...
Men ja, det är verkligen ett intressant ämne!
JAg förstår absolut va du menar, samtidigt som jag har svårt att tro att det finns en bestämd genetiskt skotträdsla... utan mer att det har med hela hunden i sej att göra, kring olika situationer... precis som skott smällare otäcka buller o ljud osv där en klenare individ såklart har svårare att klara av just skottet som moment. Vilket ju är olika vanligt hos olika raser. Däremot är MH så luddigt många gånger. Där skrivs ett resultat ner på en hund som agerat så för dagen. Kanske har hunden en skitdag, har åkt skitlångt, varit åksjuk osv. Å då grundas hela hundens personlighet och mentalitet på några "ynka" moment vid ett MH. Jag tycker inte det är några fel alls med skott, men jag tycker likväl man man bredda det hela isf, och ta med andra saker som smäller och låter. Jag är väl medveten om att vissa raser har svårare för skott, men jag tror inte alla gånger att en hund vars ena förälder kanske blev skitskraj EN gång, och just den gången på MH't aldrig skulle funka i liknande situationer. Jag är självklart för stabila individer och jag tycker absolut man kan ha skott med, men jag tycker fortfarande ett MH många gånger kanske inte säger allt om en hund.... faktiskt. Det är ju samma sak i utställningsringen, en hund som är skitsnygg kan ha en skitdag, svansen nere och visar sej kasst, åker ut med en 2a just den dagen. För att veta att hunden är precis som det står bör man ju göra ett MH flera gånger isf och jämföra resultaten... Nu låter det som jag är jätteanti MH, men det är jag inte, jag tycker det är jätteintressant... Jag tror dock du kan få en skotträdd hund även om föräldrarna klarade av det på MH't, det kan handla om dålig tajming när hunden första gången upplever skottet, osv osv... ja herregud, intressant ämne. Men som sagt, MH är intressant, och skott med ;)
"Kanske har hunden en skitdag, har åkt skitlångt, varit åksjuk osv." Fast om sådana 'små' saker påverkar hunden tillräckligt illa för att den ska få en 4a eller 5a på ett MH, är då hunden så stabil mentalt som man kan önska? En skottfast hund är ju en skottfast hund, och ska inte reagera olika om den är magsjuk när den hör ett skott eller om den är på lydnadsplanen.
Jag anser fortfarande att hundar kan reagera olika beroende på dagsform, precis som vid utställning. För jag vet många som varit med om det. Däremot tror jag ju att en hund som är skotträdd från början förmodligen reagerar starkare, det säger jag inget annat om. Men som sa sa innan, MH är luddigt många gånger, och säger definitivt inte allt om hunden... på långa vägar.
förövrigt tror jag heller inte att en skottfast hund skiter på sej när den hör skottet på MH't bara för att den har en dålig dag. Det var du som valde att tolka så, eller kanske förlöljiga mitt argument. Jag menade att dagsformen visst kan ha inverkan på HELA reslutatet, och inte bara skottet.
(råkade adda flera flera av samma kommentar därför tog jag bort en, inget annat höhö)
Ja, visst är det ett ämne som berör oss!
Och jag vill tillägga att skott och skott kan vara olika. Ett gevär och en pistol låter olika, fyrverkerier och smällare liksom åska är också annorlunda. Det finns hundar som inte reagerar på det ena men väldigt starkt på det andra. Fast de flesta berörda, reagerar troligen mer eller mindre på de flesta höga ljud (eller vad tror ni?.
Jag tycker det är synd att det inte finns med i det nya konceptet, men å andra sidan vet nog flesta om deras hund är rädd för höga, överraskande ljud eller inte. Sedan är det uppfödaren som beslutar om hunden ska avlas på eller inte, vilket hunden än är.
Jag håller med dig Mona om att det är skillnad på skott och skott, och framför allt skott och fyverkerier/smällare. Min Zipper är både skotträdd, rädd för åska och rädd för fyverkerier, men jag vet flera hundar som är skottsäkra fast samtidigt rädda för fyverkerier. I regel verkar (pistol)skott vara det ljudkänsliga hundar reagerar minst tycker jag, jämfört mot fyverkerier t ex. Men jag håller med dig om att en ljudkänslig hund reagerar nog mer eller mindre på de flesta höga, plötsliga ljud, dock går en sådan hund (som reagerar på fyverkerier men inte pistolskott t ex) nog lättare att träna bort reaktionen på.
----
I övrigt tycker jag att dom delar som oftast verkar påverkas av en "dålig dag" (skendräktighet är väl den vanligaste orsaken) på en mentalt stabil hund är hundens aktiva deltagande i lekarna och nyfikenheten, inte avreaktion, ljudkänslighet eller rädsleutslag.
Jag tycker absolut skottet ska vara med, men kanske även andra smällande ljud isf. Vilket även dessutom är vanligare i vardagen. Dessutom tror jag inte det finns något som "skottfasta linjer" hos hundar. Utan snarare så att skottet ofta berör raser som är "nervösare" av sej för att dom är känsligare. Jag tror att man gör väl i att studera linjerna väl hos valpen man vill köpa, men att det finns medfödd skotträdsla tvivlar jag dock på, det har nog snarare med hela mentaliteten från början att göra. Vissa är känsligare än andra. Men som sagt, vill man bredda testet, varför inte ta in mer ljud som faktiskt i sånna fall är vanligare i vardagen än kanske pistolskott? Som kanske isf säger mer om hundens reaktion överlag. Sen tycker jag inte man ska haka upp sej blint på skottmomentet, jag har många hundar, ingen av mina är rädd för varken smällare,buller lr skott. Vilket jag givetvis är otroligt glad för. Däremot kan dom ju ha andra problem, som kanske inte framkommer på ett MH.
Tar mig friheten att snabbt leta upp några källor på att skotträdsla/ljudkänslighet med största sannolikhet är ärftligt. Finns säkert fler och mer trovärdiga källor att tillgå.
"Hos många hundar är denna rädsla mer eller mindre medfödd [...]"
"• När du köper valp, kolla med uppfödaren om föräldrarna är skotträdda. Beteendet är många gånger ärftligt.."
"Inom många led i brukshundsammanhang talas det mycket om huruvida skotträdsla är ärftligt eller ej. Med största säkerhet är det åtminstone delvis ärftligt betingat, men det finns ingen specifik gen som kodar för skotträdsla. Vad man menar är att man kan ärva en genetisk predisposition för att utveckla den, ett nervöst anlag. Det är polygent, dvs. många genetiska faktorer samverkar. Och som alla vet är föraren oerhört viktig i sammanhanget, och hur träningen bedrivs. En skotträdd hund bör dock inte användas i avel."
http://hem.passagen.se/matost/genled.htm
http://www.vasterortdjursjukhus.se/index.php?option=com_content&task=view&id=48
Jag tror säkert det är ärftligt till det mån att det hör rasen till, och då inte själva ljudkänsligheten utan snarare att rasen är känsligare och nervigare och att det är DÄR problemet från början ligger. Ta tex. Collie (som jag själv är väldigt förtsjust i,den korthåriga) Där har ju väldigt många individer svårt med skottet, men så är dom ofta ganska känsliga och nervösa också. Vilket jag tror spelar in ganska mycket. Så jag tror, lr det är väl snarare så det är själva mentalitetet som går i arv, och inte ljudkänsligheten i sej. Men då går det ju givetvis också att tolka det som man vill. När jag nångång köper en Collie kommer ju båda föräldrarna ha genomgått MH, och ska ha godkänt på skott. Men jag kommer ändå inte kunna vara säker på att hunden jag får inte blir skottberörd, det är ju ren fakta. Kullsyskonen kan dessutom skilja sej extremt mycket från varandra. Jag har en vän, vars hund INTE hade det speciellt lätt på sitt MH, och att avstå från skottet var en självklarhet. Hennes hunds syster däremot klarade allt galant. Hur hennes föräldrar är vet jag inte, men låt oss säga att båda föräldrarna är skottfasta, ska vi då komma fram till slutsatsen att hon troligtvis är adopterad? Eftersom det antagligen är ärftligt ;) Nä nu ger jag mej...alla får ha sina olika åsikter och tankar ;) Och jag tror säkert det kan vara "ärftligt" i vissa fall, men definitivt inte i alla.
Men om så nu är fallet, att hunden i största allmänhet är nervigare och känsligare och där igenom blir ljudkänslig, tycker jag inte att sådana hundar ska avlas på. En hund ska vara mentalt stabil, ha BRA avreaktion och vara skott/ljudsäker för att få avlas på. Ärftligt eller inte, en ljudkänslig hund ska inte avlas på. För trots allt är det ju ärftligt enligt din version, bara det att du drar det länge och säger att hunden har dåliga nerver i största allmänhet = inget avelsmaterial.
Och är kullsyskon "extremt olika" är parningen troligtvis inte särskilt lämplig från början.
"Hur hennes föräldrar är vet jag inte, men låt oss säga att båda föräldrarna är skottfasta, ska vi då komma fram till slutsatsen att hon troligtvis är adopterad?"
Undantag finns alltid. Bara för att du parar två hundar med perfekt svans betyder inte det att deras föräldrar (eller föräldrars syskon eller mormor eller morfar eller, eller, eller.....) också har perfekt svans. Och har inte dessa hundar perfekt svans kan en avkomma ärva deras icke perfekta svans - men en perfekt svans är fortfarande ärftlig, eller hur?
Well, alla raser är olika. Alla människor gillar dessutom olika raser men därför är det ju viktigt att man har som mål hos tex. Collie hundar att se till att dom är skottfasta, eftersom det ofta är en problem. För jag antar att ingen uppskattar en hund som är livrädd kring påsk och nyår. Däremot är alla hundraser olika från grunden, så är det ju. Alla raser är olika känsliga för olika saker och därför är det mer problem med vissa saker hos vissa raser medans det hos andra raser inte är så. Ska man dra det så långt att man slutar avla på sådana raser försvinner nog "dessvärre" en hel del raser. Jag gav ju givetvis ett fånigt exempel och förstår absolut va du menar, och visst är det så med svansar som med annat. Men jag står fortfarande fast vid vad sagt innan. Alla raser är olika, dessutom olika känsliga för saker. Vissa får man jobba mer med och vissa mindre, den perfekta hunden är sällsynt. Å ska man vara ärlig finns det ju självklart en hel del raser man borde sluta avla, för länge sen. Jag har som ja sa tidigare inga skotträdda hundar, och det är heller inte vanligt förekommande i "min" ras. Jag som heller inte har en bruksras har svårare att få chans till att gå MH med mina, eftersom man i första hand bara tar in brukshundar, på det flesta ställen. Jag skulle tycka det var hemskt intressant att gå med flera av mina hundar. Jag vet däremot en hel del människor som avlar på hundar som aldrig blivit kollade om dom är skottfasta, och heller inte har gett några avkommor som är skotträdda. MEn nu vet jag inte heller om den här diskussionen "gäller" nåt annat än brukshundar?! Det känns så i "andan" iaf ;)
Men som sagt, ska man dra det långt kan vi i sådana fall sluta avla på en hel drös hundar. Smaken är som baken, och alla gillar vi olika egenskaper. Collie har ju många andra fina egenskaper, och det är självklart inte önskvärt att dom ska vara nerviga, men det är ändå ett problem... å det är ju fakta. Liksom hos mååååååååånga andra raser. (och nej jag tycker inte man ska avla på hundar som är nerviga, känsliga och livrädda för ljud) Men skitsamma, jag ska inte skriva mer nu, för jag blir ändå bara missupfattad ;) Alla får vi ha våran egen åsikt, och "säkra" källor går att hämta om det mesta, speciellt på internet ;) Jag tror som jag sa, att det kan vara ärftligt till viss del, men också, som jag sa att det ofta har med andra saker att göra.
och nä, kanske är det inte lyckat om kullsyskonen blir extremt olika, men det händer ju, ganska ofta dessutom. Men kanske ville den som fick den "hårda" hunden ha en hård, och den som fick den mesigare ha en sådan. Så dom är förmodligen nöjda men visst är det ändå att eftersträva att det inte ska bli berg o dal bana mellan det olika syskonens mentalitet.
Nu skriver jag massor iaf ;) Men jag menar, hur ofta ser man inte annoner eller överhuvudtaget är med om att uppfödare försöker para ihop hundarna med mest lämpliga matte? Den har mest motor, den är mest så, den är si osv. Hade alla varit i princip jämlika hade man ju kuna sålt hund vill vem som helst. MEn ofta är det ju FAKTISKT don efter person.... O sen ska tilläggas att det finns sjukt mycket oseriösa uppfödare som vi ändå aldrig kommer kunna göra nåt åt både när det gäller rasprogramm där sjukdomar är inblandade och annat, så är det ju bara.
Men det är klart det finns olikheter i en kull... men att en t.ex. avbryter ett mh och en annan går igenom helt utan problem med strålande resultat visar ju på en brist i aveln. Eftersom skillnaden är så extrem.
Normalt sätt varierar ju kullarna i "personligheten", hur mycket arbetsmotor dom har, hur tillgängliga dom är osv. hur skulle det se ut om t.ex. alla schäfrar som föddes i landet var lämpade till att bli polishundar? En så högtempererad hund klaras ju oftast inte ut av en "normal svensson". Så det är ju något positivt i att kullarna varierar sej i fråga om användningsområde och temperament.
Men grundmentaliteten, alltså den som handlar om att kunna avreagera, vara nyfiken, inte vara rädd för nya människor/saker/miljöer är ju en annan sak. Tycker jag :) Skottet är ju bara en del av mentalbeskrivningen, det finns ju så många andra delar som visar hundens mentalitet.
Att hårddra det till att man skulle sluta avla på alla som inte går igenom ett skott är nog att gå lite långt. Men att använda mh eller det här nya testet till att utarbeta ett mål, tydliga "önskvärda reaktioner" på olika raser, tycker jag bara är positivt. Först då kan man använda beskrivningarna till att utveckla raserna till att bli bättre.
Självklart är ju inte alla raser likadana, men att klara av ett skott känns ju ganska banalt om man jämför med att hunden utsätts för många andra situationer under ett mh som egentligen är "mycket värre". Skramlet för att ta ett exempel. Eller spökena.
Jag tycker också att alla ska klara av skott, det är väl nåt vi alla vill? både skott smällare och andra ljud. Men fakta är ju att det inte alltid är så, och om det problemet ligger i största del i arv lr annat går ju att diskutera i evighet. Jag hoppas att dom utvecklar mh't och även ser till att göra så att vi med icke bruksras, för större chanser till att delta. Det är ju trotsallt spännande, även om jag då tycker att skottet ska vara med, för oss alla. Alla vill väl annars sträva efter sund avel med friska och framför allt trevliga hundar. eller ialla fall drömmen vore ju att alla ville det, för sanningen är väl dessvärre en annan. (jag får be om ursäkt för min kassa stavning i alla inlägg, jag skriver för fort för mitt eget bästa höhö)
Skicka en kommentar