Tentaplugg och lite dagmatteångest

Viggo står och spanar lite

Idag när jag kom hem och öppnade min mail hade jag fått ett litet meddelande från Lena med Goliats son Viggo, med en bifogad bild. Det är som julafton varje gång jag har fått bilder och hälsningar från ägarna till Goliats bebisar, mer sånt! Jag blir lycklig som en unge som fått lördagsgodis. Valparna, som ju är unghundar nuförtiden eftersom dom fyller sju månader idag (Grattis till er alla sex!), verkar utvecklas till riktigt trevliga hundar av vad jag har förstått. Jag längtar så tills jag får träffa dom på riktigt! Kanske på kooikerträff till våren? Hoppas!

Lite småpanik inför praktikperioden har jag, pratade med dagmatten per telefon nu på eftermiddagen. Hennes tik Mysan har inte börjat löpa ännu, hon är lite nervös att hon ska bestämma sig för att göra det under dom månaderna som hon ska ha Goliat. Eftersom jag ska göra 7 timmar varje dag och har en resväg på 2 timmar så blir det långa dagar för en liten Goliat att vara ensam hemma, trots rastning.
Så nu lägger jag mitt hopp på klimakteriet (ja, inte för egen del då förstås) eller mina stackars vänner. Tur jag har er, trots att jag hoppas att jag kan lösa detta utan att utnyttja er.

Nu ska jag plugga lite, imorgon är det patofysiologitenta. Det kommer nog gå fint. Eller något.
Tjo!