Imorse vaknade jag och var övertygad om att klockan var 8. Jag lider tyvärr av en inbyggd väckarklocka som varje morgon vid denna tid låter mig vakna upp till total klarvakenhet. Detta är ju ganska bekvämt när man har en tid att passa, dock inte lika uppskattat av min andra hälft, som av någon anledning vill sova längre på helgen.
Döm av min förvåning när jag insåg att klockan var halv tolv!
Jag och Goliat gick en välbehövd och härlig långpromenad i solskenet, han gör mig så lycklig just nu. Tänk vad man är priviligerad när man kan ha sin hund lös överallt. Så fort vi får möte på gångstigen eller ska gå över en trafikerad väg är det bara att kalla in honom och be honom gå vid sidan. Han följer mig så fint och jag blir nästan rörd när jag tänker på allt slit det har varit genom åren med att äntligen ha fått komma hit.
Därför kommer jag fortsätta tjata på mina och Monas kursdeltagare att ha ett tydligt mål. Vad vill jag uppnå? Hur ska jag komma dit? Samtidigt som målen är viktiga är det minst lika viktigt att stanna upp och uppskatta nuet. Uppskatta den unga hunden och dom små små framsteg som man gör genom ihärdig träning och envishet.
Därför vill jag, återigen, klistra in min favoritdikt av Karin Boye, och önska er alla en underbar dag.
Karin Boye
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.Goliat, bild tagen november -09
Äventyret forsätter!
6 kommentarer:
Det var fint skrivet kära vän...tålamod och självbehärskning är ju dessutom en sidovinst man får...vid sidan av sin lydiga hund. Jag hoppas också på att kunna ha Frodo lös med mig överallt så småningom och vi är faktiskt en bra bit på väg! Känns gött!
Ja, det där med tålamod och självbehärskning är iofs ingenting jag har fått uppleva ännu ;) Tur att min hund har låtit sig uppfostras utan dessa ingredienser. Ibland har jag ju bara velat ge upp, andra gånger har det ju inte funnits någon bättre hund, så det är verkligen en berg-och-dalbana hela vägen. Och än är det inte slut!
Är så glad för er skull :) Du har verkligen kämpat och jag är så glad att det går bättre och bättre!
Nästnästa helg kommer jag hem förresten, då vill jag träffas och fika.
Hej
Halv tolv ? Hur full var du igår eller ? Fast jag vet ju att man inte behöver ha varit full för att vakna sent - elelr tidigt - själv vaknar jag, om möjligt, ännu tidigare när jag har druckit starkare drycker än laktosfri mellanmjölk. Själv har jag väldigt svårt att sova länge - natten mellan fredag och lördag blev rätt dråplig - jag vaknade, packade iordning ryggsäcken med kamera, camokläder och fika, duschade och käkade frukost och skulle ge mig ut och fotografera - tänkte jaga rådjur, räv och älg (med kameran), men sen insåg jag att klockan bara var 00:30 så jag åkte aldrig ut... Vilken tur att jag käkade frukost - det var nämligen den som gjorde att jag tittade på klockan och insåg att jag var några timmar för tidig...
Det där med utstakade mål som hundägare är nåt som jag också tycker är väldigt viktigt. Att hunden ska sitta och vänta på kommandot "Var så god !" innan den börjar äta till exempel är ett sådant mål - det målet klarar Alice av galant.
Själva så bor vi på tredje våning och har barn - därför får Alice inte springa förbi någon i trappan utan hon måste alltid gå sist - även det klarar hon av galant även om hon försöker kika fram lite ibland - inte för att hon försöker springa förbi, men hon kikar lite...
Sitta och vänta på kommandot "Var så god !" innan hon går in genom ytterdörren elelr hoppar in och ut ur hundburen i bilen likaså...
Vi håller på för fullt att träna på att vänta på att hälsa på besök tilsl de fått av sig ytterkläderna - där är vi inte än, och vi håller på att träna att inte hoppa på folk när vi hälsar - dit vet jag inte om vi någonsin kommer att komma - likaså att inte försöka hänga sig i kopplet när vi är ute och går - jag kan för mitt liv inte förstå hur en hund kan vara så benägen och angelägen att försöka strypa sig själv...
Nä, nu är det dags för kvällsmat och glad är jag för det - och glad är jag även över att se att din blogg inte försvunnit... :)
Henke :)
Hihi, jag hade inte druckit nånting alls faktiskt! Det var nog min förkylning som tog ut sin rätt på min stackars utarmade kropp. Dessutom har det varit en tuff vecka i skolan, alla tentor får en på helspänn 24 timmar om dygnet och kanske släppte det nu och jag kunde få sova. Eller så var det Mattias som gett mej ett piller för att han ville sova längre? Vi får nog aldrig veta sanningen!
Jag tycker era mål för Alice är jättebra! Det är ju just såna vardagssituationer som är viktiga. Allt det där andra som att ha ett snabbt läggande osv är ju egentligen bara bonusbitarna. Det som får gå fel för det spelar inte så stor roll. Men att ha en hund som springer ner i trappan så man ramlar och slår i huvet och får hjärnskakning- inte lika skoj inte.
Jag är också otroligt glad att inte min blogg är borta. Hemska tanke!
Hej
Ja, var det inte spriten så kan det ju ha varit Mattias som varit framme med pillerburken kanske ? Du som är drygt halvutbildad överläkare borde kunna känna igen symptom osv... ;)
Ja, vardagslydnad är viktigare än tävlingslydnad - men tävlingslydnad är fan så mycket roligare... ;)
Henke :)
Ja, är det inte intressant hur ofta man ser elit-tävlande hundar bete sej som riktiga ouppfostrade byrackor utanför planen. Men så fort dom kommer in på plan så förvandlas dom till gudomligt lydiga, otroligt följsamma hundar? Knasigt tycker jag, men det visar ju definitivt vart ägarna lägger fokus ^^
Skicka en kommentar