Plugg och våfflor i solsken

Idag kom Sofia hit och pluggade med mig inför tentan på fredag. Tycker vi lyckades vara ganska effektiva ändå, nöjd. Vi åt våfflor också, och promenerade i solskenet. Det var mycket trivsamt!

Jag har också fått reda på min praktikplats, och jag kan inte annat än känna mig en smula bitter. Men det är inte en sån där liten kaksmula, om ni trodde det. Utan lutar mer åt en tsunami, i storlek. Att jag skrev smula först var för att jag vill tona ner min bitterhet, så ni inte tror att jag har en diagnos av något slag.

Vi fick önska 4 placeringar, alla i klassen kunde tyvärr inte få placering där man hade önskat- självklart var jag en av dom som inte fick någon av mina önskningar.
Ibland känns det som att jag uppfattas som lite pessimistisk. Ja, men det är ju för att allting är så överjobbigt jämt och ständigt. Det känns lite som att gå i motströms, cykla i motvind, försöka sy fast en knapp utan nål, försöka diska en kastrull med fastbränd mjölk med en disktrasa eller knyta en sko med en hand.

Så nu får jag pendla 50 minuter, enkel bussresa, till Karlsborg varje dag. 120 kronor om dagen. Istället som för somliga i klassen som har fem minuters gångväg.
Det är nu man ska vara så där resonlig och mogen. Säga att jag unnar dom det. Att jag förstår att inte alla jämt kan få som dom vill. Att livet är inte alltid rättvist och blaha och blahej.

Men jag skiter i att vara mogen och vuxen. Att förstå att alla inte får som dom vill. Nu tänker jag bete mig som en liten dagisunge och stampa i marken och skrika att "jag vill ha som jag vill bara för att jag vill det!". Helt utan motivering.

Goliat poserar i solskenet