Goliat och Sunes bravader

Vi kämpar på med att få vardagen i vår lilla familj att fungera, och jag tycker ändå att vi har lyckats få till en hyfsat bra rutin nu. Jag går en kort runda med båda hundarna på morgonen. Japp, valpen får följa med och vi går i sakta tempo runt garnisonen (i vanliga fall tar "rundan" 15 minuter). Medan Goliat rusar av sig det värsta och gör sina behov tränar jag och Sune koppelgående, kontakt och inte-rusa-efter-Goliat-när-man-har-koppel-träning. Det går hyfsat! Sen får Sune också vara lös medan Goliat är i koppel. Och så någon gång på morgonrundan får de båda vara lösa samtidigt.

Jag tycker att livet med två hundar börjar kännas rätt behagligt (med undantag för ensamträningen då förstås). Det är fortfarande lite vanskligt med koppelgåendet. Goliat hade ju inte direkt klockrent koppelgående och det blir inte bättre när han har en galen valp hängandes i öronen. Men jag tycker ändå att Sune börjar förstå att vi inte kommer någonvart när han hoppar på Goliat, biter eller stretar i kopplet. Han kan numera också passera andra hundar och människor med bara vissa svårigheter (om dom tittar på honom blir han väldigt glad och vill gärna fram och säga hej). Så det går ju framåt.

Jag ser ändå väldigt mycket fram emot valpkursen som startar i januari. Vi behöver träna på tu man hand utan Goliat och det är ett ypperligt tillfälle att bygga upp vår relation.