Ja, mina vänner. Ensamträningen med Sune gick framåt med stormsteg- trodde jag. Tills jag hörde mina hundar (ja, i PLURAL) skälla och yla så det hördes hela vägen bort på parkeringen där min bil fastnat i moddsnön.
Nu får jag börja om helt från början.
Jag hade hoppats att det skulle bli lättare att ensamträna en hund när denne har sällskap av en annan vuxen, trygg hund. Men så verkar det tyvärr inte vara för Sune. Men imorgon tar vi nya tag!
Jag och Sune åkte till Skövde BK för att grupparbeta med min grupp i instruktörsutbildningen. Vi ska ha en redovisning angående hundens språk. Sune traskade glatt upp för gallertrapporna och rakt in i den främmande klubbstugan. Kikade runt på de andra hundarna som låg på olika ställen i rummet. Och slog sig sedan ner på sin filt vid mina fötter och somnade.
Kan man ha fått en mer avslappnad valp?
Nej. Nu ska jag tänka positivt, komma ihåg alla hans goda egenskaper och försöka att komma till rätta med ensamhetsträningen.
3 kommentarer:
Like! Tänk om Ayax kunde vara så?? Nae, rädd som en hare ska han vara för allt som är okänt, och det där med galler är ju döläskigt. Bäst vi tvärnitar och hoppas på att matte går åt ett annat håll...
Hej
Ja, visst är det trevligt med hundars personligheter och det är ju hur intressant som helst att se hur fort de lär sig vissa saker, medans andra saker rinnar av som vatten på en teflonpanna... Som Alice... Det behövdes bara två tillfällen när vi kom hem och jag tog av henne hennes täcke så visste hon redan vad som förväntades av henne, så när det var dags att ta av täcket så ställer hon sig upp numera helt utan kommando - hon vet ju vad som ska göras liksom...
Samma är det när hon ska hoppa in i bilen - då går allt precis enligt samma gamla visa: Vi närmar oss bilen och Alice går fot och av någon konstig anledning så ska hon alltid gå runt mig och sätta sig på fel sida vilket resulterar i att hon absolut INTE kan hoppa in i bilen och jag måste korrigera henne. Men hon rättar sig direkt och på kommando så hoppar hon in i bilen, nosar och ser så att allt är på plats och så sätter hon sig ner... Allt sitter, förutom att hon ALLTID ska sätat sig på fel sida om mig - hon sitter ju ALDRIG vid min högersida annars ! Bara när hon ska in i bilen... Precis som om det är hennes sätt att visa att hon tror att det är hon som bestämmer...
Sen hennes linförighet... Ja, det är ju bara att inse att jag ALDRIG kommer att kunna tävla i lydnad med henne, för värre damp-hund har jag aldrig sett... Hon är ju senil som en guldfisk och hon kan bara inte gå fot mer än 20 steg - MAX ! - sen har hon glömt bort vad hon höll på med och stannar, nosar, vänder sig om och tittar lite, kliver rakt ut framför mina fötter eller vad hon nu kan tänkas hitta på...
Innan vi skaffade Alice så läste jag mycket om främst tollare igen, men då jag var rädd för att jag skulle jämföra den nya hunden med Molle så valde jag att skaffa en annan ras och enligt rasbeskrivningen så skulle ju Kooikrarna vara som tollare - fast bättre - ännu mera drag och kämpaglöd... Nåja, jag har funnit mig i detta nu och accepterat att jag blivit grundlurad och jag har insett att Alice får vara en trevlig kompis som funkar på utställningar och i spårskogen men att hon aldrig kommer att klara av att ta ett endaste steg på en apellplan...
Nä, nu ska jag åka och köpa kattsand...
Henke :)
Hej
Ja, visst är det trevligt med hundars personligheter och det är ju hur intressant som helst att se hur fort de lär sig vissa saker, medans andra saker rinnar av som vatten på en teflonpanna... Som Alice... Det behövdes bara två tillfällen när vi kom hem och jag tog av henne hennes täcke så visste hon redan vad som förväntades av henne, så när det var dags att ta av täcket så ställer hon sig upp numera helt utan kommando - hon vet ju vad som ska göras liksom...
Samma är det när hon ska hoppa in i bilen - då går allt precis enligt samma gamla visa: Vi närmar oss bilen och Alice går fot och av någon konstig anledning så ska hon alltid gå runt mig och sätta sig på fel sida vilket resulterar i att hon absolut INTE kan hoppa in i bilen och jag måste korrigera henne. Men hon rättar sig direkt och på kommando så hoppar hon in i bilen, nosar och ser så att allt är på plats och så sätter hon sig ner... Allt sitter, förutom att hon ALLTID ska sätat sig på fel sida om mig - hon sitter ju ALDRIG vid min högersida annars ! Bara när hon ska in i bilen... Precis som om det är hennes sätt att visa att hon tror att det är hon som bestämmer...
Sen hennes linförighet... Ja, det är ju bara att inse att jag ALDRIG kommer att kunna tävla i lydnad med henne, för värre damp-hund har jag aldrig sett... Hon är ju senil som en guldfisk och hon kan bara inte gå fot mer än 20 steg - MAX ! - sen har hon glömt bort vad hon höll på med och stannar, nosar, vänder sig om och tittar lite, kliver rakt ut framför mina fötter eller vad hon nu kan tänkas hitta på...
Innan vi skaffade Alice så läste jag mycket om främst tollare igen, men då jag var rädd för att jag skulle jämföra den nya hunden med Molle så valde jag att skaffa en annan ras och enligt rasbeskrivningen så skulle ju Kooikrarna vara som tollare - fast bättre - ännu mera drag och kämpaglöd... Nåja, jag har funnit mig i detta nu och accepterat att jag blivit grundlurad och jag har insett att Alice får vara en trevlig kompis som funkar på utställningar och i spårskogen men att hon aldrig kommer att klara av att ta ett endaste steg på en apellplan...
Nä, nu ska jag åka och köpa kattsand...
Henke :)
Skicka en kommentar