Solig dag

Sune i en fin inkallning

Efter lunch åkte jag och hundarna ut till landet för en härlig tur i vitt och blått. Det märks att Sune blivit äldre. Han orkar mycket mer och hans behov av att få sträcka ut sig växer lika fort som hans långa ben. Han och Goliat har superkul tillsammans, på bekostnad av Goliats frans som numera består av tre stackars strån på varje öra. Inte trodde väl jag att någon valp nånsin skulle våga hänga och dingla i Goliats öron och svans, men ack så fel jag hade... Sune hänger i dessa stackars hårstrån dagligen och när man klappar Goliat är det enda man känner stelt slem. Mysigt va? Jag vill ändå tro att Goliat tycker att det är roligt att ha Sune hos sig. Han springer mycket mer nu när Sune är med. Dom kan springa runt runt runt och leka tafatt och Goliat ser så lycklig ut. Visserligen ser han ut som sju svåra år flera gånger om dagen också...

Min hjärna vill inte förstå att det bara är december. Det går inte ihop och jag blir lika förvånad varje eftermiddag när det börjar att skymma redan vid tre-tiden. Detta vita landskap är inte vanligt så här års, och jag vill på något vis tro att det redan är februari. På vägen hem var jag tvungen att stanna bilen för att föreviga det underbara landskapet framför mina ögon. Jag vill aldrig någonsin ta det här vackra för givet.

Frontalkrockande hundar

Kärlek

Två snöiga nosar

Vacker hemfärd....