Bister vinterkyla

Vaknade 04.50 av att Sune spydde upp en bajskorv på golvet. Aaaw, dessa älskvärda djur!
Tackade min lyckliga stjärna att jag har bestämt att han inte får vara i sängen, torkade upp spyhögen och gick ut med honom så han fick morgonkissa. Sen somnade vi om och vaknade.. *trumvirvel* klockan åtta!
Detta kan jag verkligen vänja mig vid, jösses vilken lyx!

Insnöade!

Idag visar yr.no att det är -14 grader här i Skövde stad. Att döma av färgen på min näsa efter morgonpromenaden skulle jag nog vilja påstå att det stämmer alldeles utmärkt. Avsaknaden av känsel efter cirka två minuter ute i den bistra kylan gör det omöjligt att uppskatta köldgraden. Jag får lita på vädergubbarna helt enkelt.

En vän till mig påpekade att jag skriver väldigt lite om vad jag gör med Sune, därför listar jag nu upp lite mål vi har med varje dag för att ni ska få något hum. Det finns kanske inget rätt och fel när det gäller hur mycket träning en valp ska få. Jag känner väl för det mesta att jag kanske tränar med Sune lite för lite. Men detta försöker jag i alla fall att uppnå varje dag:


Sunes mål med dagen

• Minst 1 ggr/ dag ska Sune vara ensam, utan Goliat, i lägenheten
• Minst 1 ggr/dag ska Sune vara ensam i lägenheten tillsammans med Goliat
• Minst 1 ggr/dag ska Sune få en utflykt/"promenad" utan Goliat

Utöver detta ska vi träna på följande saker;

• Inkallning a la Inki
• Avlämningar
• Nej
• Att kunna gå med kontakt förbi människor och annat intressant (men människor är väl det som är MEST intressant i Sunes lilla huvud)
• Stanna/stoppkommando

Jag känner att jag måste hålla målen för varje dag realistiska. Det är -14 grader ute, det är omänskligt att ha valp just nu. Rumsrenheten går liksom mer bakåt än framåt. Att ha storhundsvalp har dessutom sina nackdelar. Inte nog med att han äter 6 deciliter mat om dagen, väger 11 kilo och når upp på soffbordet. Det är dessutom inga femkronorsstorlekar på pölarna han lämnar efter sig må ni tro!

För tillfället är vårat största moln på himlen ensamträningen. Han råskäller så fort han blir lämnad (alltså utan sällskap av Goliat). Men vi tränar varje dag och hoppas så klart att han snart ska vänja sig. Goliat får följa med mig när jag går på toaletten, när jag duschar och så rastar jag hundarna separat. Dessutom varvar jag detta med att han får vara ensam med bara Goliat, exempelvis när jag ska tvätta eller hämta något i bilen. Jag försöker tajma ensamträningen med att Sune är trött och ligger i sin korg. Sune skäller alltid när han protesterar. I bilen fungerade det att bara härda ut, han gav sig efter bara ett par korta turer i bilen. Självklart håller jag tummarna för att skällandet vid lämnande ska lösas på samma sätt.
Jag återkommer vid framsteg..

Nu är det bara ett par veckor kvar tills jag ska åka hem till mamma och kurera mig. Det blir som att åka på spa. Det ska bli så härligt att kanske åka pulka i backen, gå en långsam promenad över kalhygget. Sällskap om kvällarna och få lite julstämning.. Familjen har dessutom inte ens träffar Sunemannen ännu, undrar vad dom ska tycka om det lilla odjuret?