Permission

Det är en trött matte som skriver.
Efter en lång dag med orolig väntan ringde jag till slut upp djursjukhuset och då hade det visst blivit något missförstånd. Det var därför dom inte ringt mig på eftermiddagen. Nåja, ingen skada skedd. Sune har fått dropp idag men var väldigt missnöjd med att sitta i bur (så klart!) så han hade fått vara med veterinären istället. Listig liten vovve jag har, jag tänker osökt på talesättet "det vagnhjul som gnisslar högst får mest olja." Han hade givetvis lyckats linda henne runt sitt lillfinger och hon kuttrade glatt med honom och berättade att han sovit i hennes knä. Behöver jag nämna att veterinären var ungefär 160 centimeter lång och vägde 50 kilo. Vart min stora valp kan ha fått plats i det knäet är fortfarande ett mysterium. Jag fick köpa en hel påse med svindyr dietmat, fick restriktioner och någon form av tillskott att ge honom som skulle vara snäll mot magen (typ som dofilus, fast i en flådig förpackning och betydligt mycket dyrare så klart). 500 kronor, check. Det var bara att tacka, bocka och betala. Då har jag ännu inte betalat räkningen för övriga kalaset, eftersom jag eventuellt måste åka och lämna honom igen imorgon bitti. Det beror på om Sunemagen vill hålla sig stabil nu under natten.. Håll tummarna! Annars blir det till att åka tillbaka för ännu mer dropp... Stackars Sune, droppet han fått idag har gått subcutant så nu har han en stor påse på sidan och ser ut som Buffalo Bill. Och mager som ett spjälstaket är han också. Jag längtar tills jag får ha en frisk valp i normalhull igen. Jag vägde honom i alla fall hos veterinären och nu väger han 12,5 kilo. Trots sjukdom. Det ni!

Nu ska vi sova hela högen. Tack så mycket mina vänner för erat stöd. Det är kanske fånigt att åma sig över en sån här sak, men det känns skönt att veta att ni bryr er om mig och hundarna. Det känns tryggt!