lördag, december 04, 2010

"Plötsligt händer det!"

Hundarna låg i varsin korg och var trötta efter en pulsig morgonrunda i halvmetersdjup snö.
Själv satt jag på badrumsgolvet med öppen dörr och donade med något nagelrelaterat.
Nog om detta.
Där satt jag och höll på som bäst, när - så klart- ett tassande ljud hördes och Sune dök upp med sin långa nos över min arm. "Vad göööööööru matte??" tyckte jag han sa.
Jag låtsades inte om honom, gjorde inget speciellt.
Sen uttalade jag de magiska orden.
De orden som vi tränat på sen den dagen han kom hem.

"Gå och lägg dig"

Sune vände i dörren och gick lite förstrött ut ur badrummet.
När jag var färdig med bestyren och gick ut i rummet så låg han i sin korg!
JIPPIE!
Vardagsglädje när den är som bäst.

2 kommentarer:

Henrik Hellemar sa...

Hej

Ja, visst är det underbart när man får den där känslan att man verkligen kan tala med hundar - att man verkligen förstår varandra trots att man tillhör två helt olika släkten... :)

På Alice har jag samma kommando - till Molle sa jag "Stick o brinn !" vilket var ganska uppskattat av polarna... :)


Henke :)

Cecilia sa...

Haha! Ja, men det är ju den egentliga betydelsen av kommandot ;) Jag har funderat på "piss off" också.