Omkörning i blåbärsriset

Jaha, så var det dags nu igen. Nu är dom här. Blåbärsplockarna. Blåbärsplockarna är för det mesta folk som inte går ut i skogen mer än en gång per år. Detta för att plocka blåbär. Blåbär är små underbara bär som växer i princip överallt i skogen. Men tyvärr är blåbärsplockare fega kräk. Eftersom dom bara går ut denna enda gången per år så vågar dom nämligen inte lämna stigen. Inte vill man riskera att gå vilse? Eller ännu värre, få för mycket motion!? Därför håller de sej som regel max 2 meter från en promenadväg och står där och känner sig jäkligt hurtiga. Dom väljer oftast den mest "trafikerade" promenadstigen i hela skogen. Helst befinner dom sej också bakom den mest krökta svängen, så att du aldrig nånsin kan ana att någon skulle stå där med ändan i vädret.

Självklart har dom ju med sej familjens understimulerade, smällfeta jycke. "Fido ska ju så klart också få komma ut och plocka blåbär". Blåbärsplockaren går där i godan ro, dubbelvikt över blåbärsriset med all fokus på sin makalöst skogsmulliga aktivitet. Inte en tanke på att det kan tänkas finnas andra människor i skogen. Som exempelvis jag och Goliat, på våran morgonpromenad.

Så hamnade vi idag på morgonen självklart bakom en blåbärsplockare med övergödd westie i släptåg. Eller, släptåg är fel ord, eftersom den stackars lille jycken var lös. Jag försökte ropa på plockaren, men blåbärsplockaren tycktes som att hon dessutom hade ipod i öronen och därför inte hörde mina alltmer irriterade rop. Hunden verkade stendöv, för den traskade på i ett deprimerande långsamt tempo. Men det är ju inte konstigt att den inte kunde gå, magen släpade ju nästan i marken.

Så fick jag och Goliat igla efter den här feta westien i cirka femton minuter tills blåbärsplockaren spärrade upp ögonen i ren förskräckelse när hon fick syn på mig. Hon drog skyndsamt ur lurarna ur öronen och hoppade på sin hund i vild panik. "Är det en hane eller tik!? För min är hanhundsaggressiv!!" ropade hon till mig. Först då behagade den feta hunden att vända på huvudet och fick då syn på Goliat. Helt plötsligt blåste den upp sig som en hoppborg. Ögonen hotade att ploppa ur skallen på den om jag inte minns helt fel.

HANHUNDSAGGRESSIV.
Är det normalt att plocka blåbär med musik i öronen och släppa sin hanhundsaggressiva hund i en skog där det är mer vanligt än ovanligt att människor promenerar?

Det jag egentligen vill ha sagt med detta inlägg är att SNÄLLA ni som ska ut och plocka blåbär. Låt hunden stanna hemma, eller bind åtminstone fast den i ett träd. Man har sällan speciellt bra koll på hunden när man är ute och letar svamp eller blåbär och det är inte skoj för varken andra skogspromenerare eller för djuren i skogen att stöta på en lös hund.

Nu ska jag och Goliat åka till min bror. Jag återkommer senare med bilder!