och så lite träning i gemenskap!

Konkurrens är bra för min Goliat må ni tro.

Sablar vad taggad han var idag när vi åkte iväg, tillsammans med Daniel och Hanna till Vara-Grästorp för att träna lite lydnad i kvällssol. På planen befann sej redan ett gäng yberskälliga agilityhundar, så störning var det gott om. Men på något vis har jag välsignats med en hund som blir mer taggad ju mer störning det är (om inte störningen innefattar löptikar, ätbara småfåglar eller barn som skriker då förstås).
Idag kampade han med trasan som om det vore på liv och död, morrade till och med lite (vilket jag ju tycker om i det här sammanhanget!). Taggad till tusen, gnällde till och med lite i det fria följet (ja, ni läste rätt. GNÄLLDE!?).

Så kom vi då till apporteringen. Jag fick den utmärkta idén att jag skulle prova om han kunde hoppa med apporten i munnen. Eftersom Hanna var så upptagen (alltid!) så sket jag i att ta hjälp och tänkte lite "det får bära eller brista". Och dra mej baklänges på en planka. Han gjorde det klockrent! Så himla fin fart, både in och ut och superfint gripande! Nu är det bara ingången som ska slipas på och sen är ju det klappat och klart!
Givetvis filmade vi spektaklet så ni också kan få se hur vackert det är! Innan du trycker på play måste du dra fram några näsdukar, det är nämligen tårframkallande.


Hanna lånade också kameran en stund och tog lite fina bilder på lilla Klura.