söndag, juli 04, 2010

Träning i vår ensamhet

Nu efter att ha jobbat i en vecka och knappt ha fått träffa Goliat alls vaknade jag med ett sånt sjukt stort träningssug! Det är härligt när man känner att träningsglädjen sprudlar i kroppen, det hade ju inte varit fel om man haft en hund med samma typ av begär.. Nåväl. Goliat hängde väl med, även om han stundtal tycktes vara mer road av att nosa på pissefläckarna som tidigare Orraholms-besökare verkade ha lämnat efter sig (eller förhoppningsvis var det väl deras hund som hade gjort det).

Jag blir glad när jag faktiskt kan skriva att träningen går framåt. Om än i sakta mak, men vi är på rätt väg! Idag var han otroligt seg på kamptrasan, så det fick bli pipen-belöning. Jag hade heller ingen träningsväst med mig och kände inte för att ha falukorven i mina fina Gudrunbyxor, så plastpåsbelöningarna är väl inte sådär superbra tajming på.... hrfmmm...


Jag ställde upp en ruta som vanligt och skickade honom på en gång, han sprang ut klockrent! Detta kan han nu. Jag kände direkt att det är dags att ta ännu ett steg.
Den rutan som ni kommer att se på den här filmen ställde jag upp när han låg bunden vid huset. Sedan tränade vi lite annat och sen ställde jag upp mig och tittade bort mot rutan och lät honom springa spontant. Första skicket blev som ni ser inte perfekt. Jag valde då att ta tillbaka honom då jag verkligen vill att han ska springa djupare in i rutan innan han stannar- på tävling är det ju inte så där jätteskoj om han ställer sig en meter innan rutan börjar... Några tankar kring detta någon ?

Inkallning med ställande börjar ta sig allt mer. Jag tycker att han har bra fart på båda delsträckorna och han har inte skitit i att stanna på jättelänge nu. Jag är nöjd med dagens träning.

Som en liten bonus får ni också se min och Goliats ybersnygga Dressman-reklams-gång på slutet. Vi är så sabla coola, jag och Goliat. Jag gillar speciellt mina helcoola applåder när jag tycker att han har varit duktig. Men det coolaste är ändå mitt hippshoppsande ut på appellplanen. Vad tror ni att dom gamla gubbarna på klubben tycker om det? Hahaha! Det är kanske inte riktigt i den andan som dom själva entrar planen....


Det är svårt att filma när man tränar ensam!

4 kommentarer:

Jessicah sa...

Men WOW vilken utveckling ni gjort. Jag blir så stolt! :D

Sofia sa...

ja Goliat ser väldigt alert ut! Kul!

Cecilia sa...

hihihi, tack hörrni :) Ja, jag är supernöjd! Snart dags att anmäla till tvåan nu! (bara för att momenten är intränade, haha.. nu måste jag bara jobba upp orken att genomföra ALLA moment också.. många med fart som kräver lite kondis i tvåan känns det som!)

Henrik Hellemar sa...

Hej

Dressman sa du... Hmm... Tyckte mer det liknade "Släpp fångarna loss det är vår" eller möjligtvis "Linus på linjen"... :) Nä, skämtade lite - det ser ju skitbra ut ! Blir lätt avis !

Några saker tänker jag på och det är främst att du låter så himla pigg och glad i rösten och det betyder ju mycket - oavsett hur pipig och glad röst jag försöker ha så måtte Alice tro att jag har för avsikt att slå ihjäl henne så fort jag bara kan...
Sen är det ju även en himla bra tillgång att filma sig själv så här för då kan man ju se vilka knasigheter man gör men som man inte märker själv annat än så här... Det är även himla kul att se farten som Goliat jobbar i - vad ger du honom för nåt ? Speed ?

Släktträffen i Småland blir det att åka på - om den blir av... Än så länge så har ju dessa träffar inte stämt så bra för våran del för antingen har de ju stälts in eller ändrats ller så, men om det blir som det ser ut nu så kommer vi att åka ner... Ska ni ner ?


Henke :)