onsdag, juli 21, 2010

Försenat födelsedagskalas

Som ni ser så pekar Felicia på min bil och säger "ååååh, så fiiiin"

En fin bild på Felicia och Goliat. Dom är bästisar, men mest när Felicia "tappar"allt sitt fika på golvet

Min bror gjorde en supersmarrig tårta till mig!
 Vi kom precis hem från min brorsa, jag och Goliat. Jag fick en massa presenter, bland annat en tvättkorg, ett spegelfönster och en massa bakredskap (tack mamma och bror med familj!). Mycket uppskattat. Det var mycket fint väder och brorsan passade på att sätta mig i arbete. Mycket vågat klänge jag mig upp för stegen och målade nästan hela vägen upp till nocken på sidan av huset. Det mer spännande än att gå på Liseberg, jag lovar! Jag hade verklig dödsångest och dessutom spillde jag färg både i håret, på magen och på allt runtomkring mig. Måla är väl inte min starka sida kan man säga (tyvärr har jag ännu inte lyckats hitta vad som är min starka sida, jag får återkomma där).

Goliat blir bättre och bättre med barnen för varje gång vi ses. Jag blir så lycklig när jag ser hur avslappnad han är. Han ignorerar dom när dom blir för jobbiga och högljudda och går undan när dom blir för klängiga. Men för det mesta "härdar han ut". Felicia matade honom med sked under eftermiddagsfikat, då var han nog i sjunde himlen. Och Felicia med- en levande docka! Hon bad att få mer cheesecake, men där satte faster ner foten. Nu fick det vara bra! sa faster och kände sig som en 45åring. Hujedamej, ska jag börja med sånt nu också? "Nu är det så och då är det så", "nu får det vara bra!" är ju faktiskt bland det mest vuxna man kan säga till några ungar.



Ja, hon hade ju varit ett ämne för agility om hon bara hade haft lite bättre allmänlydnad... Eller...., blev det för nördigt nu kanske? ;)

Sen blev det målning av huset!

2 kommentarer:

Henrik Hellemar sa...

Hej

Det finns en sak till som man bara måste säga till barn som gör att man känner sig riktigt vuxen och det är: "När jag var barn..." och så kan man köra saker som att "då fanns det bara 2 kanaler på TV:n och ingen fjärrkontroll fanns det heller och barnprogrammen varade bara i 15 minuter om dan..." Vill man skrämma dem lite extra mycket så kan man lägga till också att vi inte hade några leksaker då utan vi fick ta saker som naturen bjöd, så vi lekte bondgård med gran- och tallkottar och givetvis måste man försöka flika in också att vi minsann fick gå till skolan - 1 meterdjup snö fick vi pölsa i våra ärvda träskor som antingen var 7 nummer för stora eller 4 nummer för små...

Det där med att måla inte är din grej tror jag dock inte riktigt på - jag tror bara att du är förbaskat smart och spiller medvetet så att ingen ska våga låta dig måla mer... :)


Henke :)

Cecilia sa...

Haha, ja, det kanske är något slags undermedvetet det där? Mamma sa iofs att det var något som hade med gener att göra. Min syster Monica är nämligen likadan, och brorsan var precis hopplös. Medan mamma och min andra syster Anneli kan ha finkläderna på sej när dom målar.

Å andra sidan hade jag målat lika mycket som morsan på en kvart, som hon hade åstadkommit på en halv dag typ ;) och ändå stod jag och klängde högst upp på en stege medan hon stod på en mycket mindre stege på trappan. Så jag är nog rätt grym ändå! Men jag får nog hålla mej borta från sista vändan med färg dock ;) Den när man inte får spilla....