Idag är en sån där riktigt långsam dag när det är svårt att njuta av ledigheten. Allting går mig på nerverna. Det har spöregnat hela morgonen, jag blötte ner mina byxor på morgonpromenaden. Det usla humöret bara väller ur varenda por i hela kroppen. Jag stör mig till och med på när grannarna spolar vatten i kranen. Jag råkade drämma huvudet i bordskanten när jag skulle dammsuga mattan. Självklart fick jag inte upp påsen som jag skulle sätta i papperskorgen och kände för att bara skrika och sparka foten i något. Hårt. Jag tror till och med att jag dricker kaffe argt idag.
Goliat tog sin tillflykt till vardagsrummet när den livsfarliga dammsugaren kom fram ur sitt skrymsle, han har ännu inte återvänt till köket där jag uppehåller mig. Jag tror att han känner av den dåliga stämningen. Inte läge att komma och lukta hund nu inte.
Det får nog bli en tur till Ölanda, en cykeltur för att rensa tankarna lite.
2 kommentarer:
Hej
Ja, sådana där dagar har man ibland... Själv brukar jag få mina sådana dagar på jobbet så nu, förhoppningsvis, slipper jag dem på 6 veckor... :)
Henke :)
Vad jag känner igen detta :-) Ibland är man irriterad på allt och alla i sin omgivning utan att något egentligen hänt. Man orkar helt enkelt inte med. Allt känns tråkigt och olustigt. Jag brukar kalla det för en "dagsdepression" ha..ha.. Som tur går det över ganska fort. Dessutom blir allt fel som man försöker göra "lagen om alltings naturliga jävlighet" Promenader i skogen är det enda som hjälper mig. Ha det!!
Skicka en kommentar