Haggan och Grodan

Goliat är en badkruka

Sniff sniff

Mysan plumsar i första chansen hon får!

Jag älskar kalla och regniga sommardagar! Som nattjobbare sover jag så underbart bra när det är sånt väder ute! Imorse gick jag 40 minuter med hundarna i skogen och sedan kröp jag till kojs och vaknade inte förrän halv fem. Helt underbart!

När Mattias anlände till hemmet styrde vi våran röda lilla mara till käringaleden. Mattias har starka armar så han fick äran att gå med Mysan medan jag själv ansvarade för min rödvita lilla best. Mysan kan tyvärr inte vara lös alls, då hon sticker på vilt, så hon fick gå kopplad. Dagens rasexpertskommentar från Mattias var "Är det spets i den här eller? Hon drar ju så!". Vad säger ni spetsägare? Är detta ett rastypiskt beteende? Håhåjaja, jag säger då det. Jag måste ändå erkänna att jag är imponerad av denna lilla vovve. 10 år är hon, men verkar orka precis hur mycket som helst. Hon fick, efter att ha fått simma, också ett litet stolleryck där hon glatt gläfste och bet i kopplet. Jag och Mattias skrockade en bra stund åt detta, det såg ju för tokigt ut när denna stora kluns till hund hoppade runt som en kalv på grönbete.

Goliat var som vanligt en riktig badkruka och doppade bara benen. Han kan liknas vid dom där blekfeta tanterna i för små baddräkter som klänger fast vid bryggstegen och doppar en milimeter i taget. Dom modiga tanterna tar också några simtag innan dom återigen iglar sig fast vid stegen för att gå upp och sörpla i sig kaffe och kanelbullar som om dom bestigit ett berg. Precis så är Goliat när han ska bada. Mysan däremot överaskade genom att nästan dra med sej Mattias ner i djupet. Hon simmade sedan fram och tillbaka längs kanten och jag kände att det var synd att vi inte hade med linan. Det får vi ta med imorgon istället.
Nu ska jag till jobbet! Hepp!

Finns det hjärterum så finns det stjärterum!

Här sitter jag och uppdaterar bloggen!