Jazzis första viltspår!Idag bestämde jag och Hanna oss för att det var dags att bli lite seriösa och traskade således ut i spåret i full viltspårsmundering. Det var en varm dag, vinden låg på lite men marken var torr som fnöske. Zipper, som ju är och alltid kommer att vara, den bästa hunden i gänget, fick därför det svåraste spåret då vi inte har jättestora ytor att lägga på. Hans 400 meter långa spår gick rakt över en äng, vinklade in sig lite snitsligt i en skog, över ännu en äng och återigen in i skogen för att sedan landa bakom en liten väl gömd stubbe som vi stänkte blod på så att det påminde om något sjukt blodblad i Stockholm på artonhundratalet.
Goliats spår gick däremot mestadels genom skogen, men han hade däremot lite tydligare vinklar, ett bloduppehåll rakt över en "hårt trafikerad" hundpromenadstig och upp i skogen igen.
Jazzi lade vi två spår till. Hon har aldrig gått blodspår förut så vi lade först ett alldeles rakt spår med ett tydligt spårslut med typ fem korvar i. Sen lade vi ännu ett bara ett par meter därifrån, även detta rakt och ungefär lika långt.
Zippers spår gick mestadels på ängar... Svårt, men han klarade det galant!
Efter att ha väntat i vad Hanna tyckte var en hel evighet så drog vi med oss en hålla-hundarna-assistent (Fredrik) och gick ut till våra spår. Jazzi var jätteduktig, poletten verkade falla ned efter en sisådär 75 meter och sen gick hon som en liten klocka det sista. Hon såg riktigt nöjd ut, detta måste vi prova fler gånger med henne.
Zipper gick också otroligt bra idag. Trots vind och torr mark, bloduppehåll och rådjursdofter lyckades han ändå finfint. Det tog 5 minuter för honom att spåra färdigt, så något fort kanske det gick (det kändes så för mig i alla fall som var snitselplockare och svetten lackade i nacken efter bara ett par hundra meter).
Så var det då Goliats tur. Han fick själv hitta spårbörjan eftersom jag Hanna hade snitslat så dåligt att vi knappt såg vart vi hade börjat nånstans. Sen bar det av må ni tro! Och som han spårade!! Vinklar, bloduppehåll, underlag, ingenting hindrade honom! Han gick som en liten klocka, spårade helt enligt boken med fina ringningar och härligt upptag av spåret så fort han hade tappat det. Vi körde givetvis det klassiska "Har-vi-gått-förbi-spårslutet?"förvirringen även denna dag, men som tur var lät jag bli att hindra honom från att spåra vidare och visst hade han koll- han hittade ju sin älskade klöv som han sedan bar iväg med till den övriga gruppen och struttade runt med den och var så nöjd. Spåret tog ungefär 8 minuter och han hade allt haft ork att spåra dubbel längd.
Sjukt bra dag. SJUKT bra.
Goliats spår gick däremot mestadels genom skogen, men han hade däremot lite tydligare vinklar, ett bloduppehåll rakt över en "hårt trafikerad" hundpromenadstig och upp i skogen igen.
Jazzi lade vi två spår till. Hon har aldrig gått blodspår förut så vi lade först ett alldeles rakt spår med ett tydligt spårslut med typ fem korvar i. Sen lade vi ännu ett bara ett par meter därifrån, även detta rakt och ungefär lika långt.
Zippers spår gick mestadels på ängar... Svårt, men han klarade det galant!Efter att ha väntat i vad Hanna tyckte var en hel evighet så drog vi med oss en hålla-hundarna-assistent (Fredrik) och gick ut till våra spår. Jazzi var jätteduktig, poletten verkade falla ned efter en sisådär 75 meter och sen gick hon som en liten klocka det sista. Hon såg riktigt nöjd ut, detta måste vi prova fler gånger med henne.
Zipper gick också otroligt bra idag. Trots vind och torr mark, bloduppehåll och rådjursdofter lyckades han ändå finfint. Det tog 5 minuter för honom att spåra färdigt, så något fort kanske det gick (det kändes så för mig i alla fall som var snitselplockare och svetten lackade i nacken efter bara ett par hundra meter).
Så var det då Goliats tur. Han fick själv hitta spårbörjan eftersom jag Hanna hade snitslat så dåligt att vi knappt såg vart vi hade börjat nånstans. Sen bar det av må ni tro! Och som han spårade!! Vinklar, bloduppehåll, underlag, ingenting hindrade honom! Han gick som en liten klocka, spårade helt enligt boken med fina ringningar och härligt upptag av spåret så fort han hade tappat det. Vi körde givetvis det klassiska "Har-vi-gått-förbi-spårslutet?"förvirringen även denna dag, men som tur var lät jag bli att hindra honom från att spåra vidare och visst hade han koll- han hittade ju sin älskade klöv som han sedan bar iväg med till den övriga gruppen och struttade runt med den och var så nöjd. Spåret tog ungefär 8 minuter och han hade allt haft ork att spåra dubbel längd.
Sjukt bra dag. SJUKT bra.
Goliat hittade sin klöv och för en gångs skull ville han både bära den från spårslutet och dessutom tugga på den efteråt. Härligt!
3 kommentarer:
Tjoho!
Sköjj att det går bra! Anlagsprov snart eller? Vi ska köra ett nångång snart.. blir en vardagkväll troligtvis.... VI hade en lite spårträff idag med alla vi som gick kursen... lr ja alla och alla, det var bara jag,sofia och en till som kunde komma. Det gick klockrent med pixie, hon är så ball!!!
Ja, jag hoppas på ett anlagsprov om ett par veckor. Ska försöka styra upp ett på nåt vis :) Ja, jag läste på Sofias blogg att det hade gått bra! Kul! Uppdatera bloggen nu istället!! ;)
JAg ska gå anlagsprovet ändå...men lite övning innan. HAr du nåt förslag på hur jag kan lägga upp det. Mina problem är att han går ALLDELES för fort i spåret och att han typ alltid vimsar bort sig i första vinkeln. Första vinkeln blev ju lite lattjo sist när vi gick med även om resten av spåret blev bra.
Skicka en kommentar