Jag har ont i hela kroppen och det är helt mitt eget fel, ingen annan kan anklagas för detta.
Idag var nämligen dagen då jag, Mattias, Hanna, Zipper och Goliat gick till Fåglavik och tillbaka.
Fåglavik är ett litet samhälle som bilvägen ligger cirka 1 mil från Herrljunga. Till fots kan det kanske ha varit något liknande, den lilla nätta promenaden tog 6 timmar. Tempot hölls lagom raskt, då Mattias inte tycker om att gå och mösa och fikarasterna hölls korta och effektiva (sätta sig, äta, gå, inget segande här inte). Hanna hade med sig kameran och fotograferade lite längs med vägen, jag får komplettera inlägget när hon orkat lägga in korten i datorn.
Lite fika måste man allt ha efter vägen....
Hanna och Zipper promenerar så fint så!
Vi lyckades faktiskt hinna stanna och plocka en del svamp!Givetvis i bajspåsar.
Jag och Mattias vandrar vägen fram...
Vägen gick mestadels i skogen så hundarna kunde springa lösa, det var fullt ös från Goliats sida hela vägen. Zipper körde också sina vanliga race, tyvärr blev han dock lite ömfotad efter en längre sträcka på storgrusig väg så han såg lite halt ut. Vi får hoppas att det inte var något mer än just ömmande trampdynor.
När vi kom in i lägenheten hämtade Goliat, inte helt otippat, sin pip och sprang runt med i några varv runt bordet. Nu har han äntligen kommit till ro efter att ha kutat runt som en dampig unge högt och lågt i hela lägenheten med pipen kvidandes i munnen och svansen hysteriskt viftande.
Han kommer nog sova hela dagen imorgon också, så här långt har jag faktiskt aldrig gått med honom förut i hela hans liv.
Kom just att tänka på att det här nog faktiskt var den längsta promenaden jag själv gjort också. Det känns i benen, det kommer bli en tuff natt inatt. Får se om jag orkar pallra mig upp till introduktionen för de nya kurserna imorgon eftermiddag..
Jag och Mattias vandrar vägen fram...Vägen gick mestadels i skogen så hundarna kunde springa lösa, det var fullt ös från Goliats sida hela vägen. Zipper körde också sina vanliga race, tyvärr blev han dock lite ömfotad efter en längre sträcka på storgrusig väg så han såg lite halt ut. Vi får hoppas att det inte var något mer än just ömmande trampdynor.
När vi kom in i lägenheten hämtade Goliat, inte helt otippat, sin pip och sprang runt med i några varv runt bordet. Nu har han äntligen kommit till ro efter att ha kutat runt som en dampig unge högt och lågt i hela lägenheten med pipen kvidandes i munnen och svansen hysteriskt viftande.
Han kommer nog sova hela dagen imorgon också, så här långt har jag faktiskt aldrig gått med honom förut i hela hans liv.
Kom just att tänka på att det här nog faktiskt var den längsta promenaden jag själv gjort också. Det känns i benen, det kommer bli en tuff natt inatt. Får se om jag orkar pallra mig upp till introduktionen för de nya kurserna imorgon eftermiddag..
1 kommentar:
Oj, vilken jättepromenad - och Goliat är ändå inte trött när ni kommer hem?!!
Det däringa svamparna såg inte goda ut - är du säker på att de går att äta??
..men hur smakade cheesecaken? Den såg god ut!
Kram
Skicka en kommentar