Så här ser Goliat ut när han är ute i skogen
Zipper och Goliat i en sekunds stillhet
Fågelskådaren GoliatSista dagen på "sommarlovet". Imorgon börjar Hanna skolan, jag ska jobba resten av veckan och på måndag är det "tillbaka till verkligheten". Idag hade vi således ett sista ryck att vara sanna hundnördar. Vi lyckades både träna i hela två timmar tillsammans med Camilla, bada Goliat, klippa klorna, trimma pälsen (han hade en tova i bralla igen, typiskt!), gå en långpromenad och slutligen gå hem och vara oerhört nöjda med dagen.
Dagens träning har jag lite blandade känslor inför om jag ska vara ärlig. Själva lydnadsträningen gick lysande, Camilla påtalade den markanta skillnaden i Goliats attityd och det kändes som att jag växte femton centimeter efter denna kommentar! Ibland blir man lite blind för sina egna framsteg och tar helt plötsligt för givet att han alltid ska vara pigg på träning. Det är fort att vänja sig vid bra saker!
Några bruksfolk var på appellplan och tränade och vi vågade oss fram och frågade om de var sugna på en platsliggning. Detta är ju verkligen inget som någon inom bruksvärlden/lydnadsvärlden någonsin tackar nej till, så vi blev faktiskt hela sex hundar!
Goliat bestämde sig ganska omgående efter att jag lämnat honom för att det kliade någonstans på kroppen. Sen hittade han något intressant grässtrå eller en myra som han bara var tvungen att undersöka. GRRR!! Varför kan han inte bara ligga stilla!? Jag blir supernervös inför tävlingen.
Jag är ändå väldigt stolt över honom, han låg mellan två för honom helt okända hundar och var inte ens på väg till någon av dom. Detta känns ju positivt inför tävlingen, men att han inte ligger är ju verkligen inte speciellt uppmuntrande..... Nåväl. Om det känns lika kasst under övriga träningsdagar så kanske jag avstår platsen denna tävling, för att skona övriga deltagare från den enorma störning som en gräsrullande hund faktiskt innebär.
Efter att under eftermiddagen ha rullat sig i en massa igelkottbajs på Hannas baksida fick Goliat utstå en dusch i Nyvallers hundvänliga duschutrymme. Jag själv ska ju faktiskt få en precis lika bra dusch efter lägenhetsrenoveringen nu i september, så sen kommer det bli hur smidigt som helst att bara spola av honom!
Kvällspromenaden var underbar. Jag och Hanna gick runt Orraholmen och luften var sådär riktigt kall och höstig. Ändå kändes det vemodigt. Nu är sommaren verkligen slut.
Dagens träning har jag lite blandade känslor inför om jag ska vara ärlig. Själva lydnadsträningen gick lysande, Camilla påtalade den markanta skillnaden i Goliats attityd och det kändes som att jag växte femton centimeter efter denna kommentar! Ibland blir man lite blind för sina egna framsteg och tar helt plötsligt för givet att han alltid ska vara pigg på träning. Det är fort att vänja sig vid bra saker!
Några bruksfolk var på appellplan och tränade och vi vågade oss fram och frågade om de var sugna på en platsliggning. Detta är ju verkligen inget som någon inom bruksvärlden/lydnadsvärlden någonsin tackar nej till, så vi blev faktiskt hela sex hundar!
Goliat bestämde sig ganska omgående efter att jag lämnat honom för att det kliade någonstans på kroppen. Sen hittade han något intressant grässtrå eller en myra som han bara var tvungen att undersöka. GRRR!! Varför kan han inte bara ligga stilla!? Jag blir supernervös inför tävlingen.
Jag är ändå väldigt stolt över honom, han låg mellan två för honom helt okända hundar och var inte ens på väg till någon av dom. Detta känns ju positivt inför tävlingen, men att han inte ligger är ju verkligen inte speciellt uppmuntrande..... Nåväl. Om det känns lika kasst under övriga träningsdagar så kanske jag avstår platsen denna tävling, för att skona övriga deltagare från den enorma störning som en gräsrullande hund faktiskt innebär.
Efter att under eftermiddagen ha rullat sig i en massa igelkottbajs på Hannas baksida fick Goliat utstå en dusch i Nyvallers hundvänliga duschutrymme. Jag själv ska ju faktiskt få en precis lika bra dusch efter lägenhetsrenoveringen nu i september, så sen kommer det bli hur smidigt som helst att bara spola av honom!
Kvällspromenaden var underbar. Jag och Hanna gick runt Orraholmen och luften var sådär riktigt kall och höstig. Ändå kändes det vemodigt. Nu är sommaren verkligen slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar