tisdag, augusti 25, 2009

Skolan har börjat. Jag kunde aldrig ha anat hur otroligt tungt det skulle kännas att börja höstterminen. Att åter sitta där i föreläsningssalarna och se minuterna släpa sig förbi är inte det bästa sättet att starta en morgon vill jag lova. Idag hade vi vår första psykiatriföreläsning- började klockan åtta och slutade tolv. Otroligt intressant men samtidigt så mycket information att korvstoppa i min lilla sommarslumrande hjärna.

Mattias passar Goliat den här veckan. Han jobbar sista veckan nu innan flytten så han softar nog mest runt på reningsverken och Goliat kan springa med som sällskap. Underbart att veta att hunden har det bra, trots att matte måste tillbringa dagarna inspärrad på Högskolan i Skövde.

Nu ska jag iväg på hästhoppning med Hanna och Emma, sen blir det medlemsmöte på Orraholmen. Mellan skolan och kvällsaktiviteterna har jag dessutom hunnit med att börja flyttpacka Mattias kök. Jag är otroligt hyperaktiv. Kan detta vara en hypomani måntro? (Vi har läst om bipolär sjukdom idag, jag är lite insnöad på psykiska åkommor för tillfället)

4 kommentarer:

Sofia sa...

Men bråe...du använde den rätta termen bipolär...istället för manodeppressiv som så många andra använder...t.o.m vid föreläsningar!!! Och NEJ tror mig de psykiska sjukdomarna du lider av är ej bipolära...hehe

Själv hade jag en släng av pyromani...fast nu har jag glömt om det är en diagnos eller ej...torrkokade iallafall en kastrull idag så att innehåller brann upp till hälften...!!! Det luktar fortfarande lite bränt i huset!!!

Men du kommer klara höstterminen galant...det vet jag!

Kram

Unknown sa...

Att vara hyperaktiv kanske kommer som arv från din Mamma. Ibland kan det vara väldigt tillfredsställande, när man ser märkbara och mätbara resultat

vickan sa...

Jag håller med Sofia, brååååååe... "Bipolär" låter mkt fränare.. och dessutom är det svårare för "vanligt" folk att förstå vad som menas med det, därför känns det extra frän att kunna uttrycka sej så, då märks det att man har läst nåt! ;)
I september nångång kanske ja kan komma över och vara lite manisk med dej!!! pussis

Fatima sa...

Åh, jasså, allvaret har kommit ifatt dig!! Trist :(
Då blir det snart en promenad iaf - det är ju kul :)
Vi höres!
Kram