Nu har jag hund igen!

Men... har han krympt under veckan??

Men neeeeej, det var ju Kila!

Ja, som ni ser så är ju Kila född till fotomodell, precis som Goliat. Tråkigt nog har jag själv inte välsignats med liknande egenskaper. Alla kan ju inte vara fotogena. Nog om detta.
Veckan har varit intensiv, galen, fruktansvärd, underbar och omtumlande. Efter fyra dagar på praktiken är jag nog mer förvirrad än någonsin (gick det att bli mer förvirrad än tidigare undrar man? Svaret är ja). Jag har inte hunnit lära mig så mycket nytt, utan mest hunnit bli nervös över allt som en sjuksköterska ska klara av på en avdelning på sjukhuset. Men det är med skräckblandad förtjusning som jag insuper denna vetskap. Om ett år är jag själv där, förmodligen totalt panikslagen, men samtidigt med en känsla av självförverkligande och stolthet. Jag längtar efter att ha så bra koll på allting, ha hundra bollar i luften och springa runt som en virvelvind och svara på frågor iklädd otroligt seriösa kläder med en liten namnbricka på bröstfickan. Detta med pennor är också otroligt viktigt för en sjuksköterskas identitet. Ju mer pennor desto häftigare är man. Jag själv har bara fyra pennor i min ficka, men jag är ju bara student. Ordet adekvat är också ett såntdär fackligt ord som används flitigt, minst fjorton gånger per rapport.

Goliat är hos Simon. Jag fick en rapport om att han sköter sig bra och det gläder ett mattehjärta. Han hade fått vara med Eva på jobbet häromdagen och hon berättade glatt att han hade varit så avslappnad att hon varit tvungen att peta på honom ibland för att kolla att han levde. Då vet man att man lyckats med passivitetsträningen!

Kila går loss på Goliats leksakslåda...

Internet har som ni kanske märker också återvänt till mitt lilla boende. Numera är jag en com hem:are. Det känns vuxligt. Bilen har också gått sönder och har lämnats till svärfar för lagning. Känns inte riktigt lika vuxligt, mest otroligt retligt. Visserligen ska jag väl inte klaga, just nu brummar jag runt i Mattias Masta och blir lika förvånad varje gång jag sugs bakåt i stolen när jag råkar trampa för hårt på gaspedalen. Tydligen är inte min Opel spruttibang bang lika kraftfull. Tänk vad fort man vänjer sig vid en bil!

Till helgen ska jag och Hanna iväg till Kungälv och gå M1 och M2-utbildning, schpännande. Återkommer med mer information om hur det gick för oss efter helgen.