Är jag en 20/80?

Kan det hända att det är ying och yang eller karma eller någon slags lyckokvotering, men det känns verkligen som att jag är en 20/80person. 20 % lycka och 80 % misär. Imorse, mina vänner, var jag i extas. Jag lyckades nämligen med mitt alldeles första venprov på egna, om än något darriga, sjuksköterskeben. Det kändes lite halvt sinnessjukt att vilja skrika "JAA, BLOOD!" när man såg en stackars liten tants blod spruta ned i ett avlångt rör. Men det var precis så jag kände. Tanten tittade på mig och min nöjda min och kände ett behov av att moderligt säga "Men nu var du väl duktig!". Det kändes som ett fint ögonblick och jag levde på detta lyckorus hela dagen. Det var sen det började gå utför. För att sammanfatta så kan jag väl säga att det inte blir någon jaktgoldenvalp, då den valpen inte ens kommer att bli till för att tiken har råkat ut för en ögonåkomma som tydligen är nedärvbar. För att göra dagen ännu lite roligare så har Goliat råkat få en rispa på hornhinnan under en svampplockarpromenad med Mattias mamma. Så imorgon blir det ett besök hos veterinären för att få lite antibiotikaögondroppar utskrivna. Stackars min lilla vovve, han kisar med ögat och det rinner vätska ur det. Jag hoppas givetvis att det ska ha gått över tills imorgon, men fem timmar efter skadan är det fortfarande lika illa så jag har liksom ställt mig in på att åka iväg.
Nej, nu lägger jag ner för idag.