Uppätna

Goliat står och spanar i barndomens skogar...
Det var på just den här platsen som jag satt och grinade
på en sten när han var unghund ;)

Mammas hemby är som ett svart moln av mygg och knott. Jag och Victoria gjorde ett tappert försök att låta hundarna bada i ån nu på kvällskvisten, vilket resulterade i en ofrivillig åderlåtning i form av 711 stycken myggbett på varje ben. En liten rackare letade sig till och med upp innanför mina vida byxben och stack mig på insidan av låren. Det aset. Vi försökte fly från myggen över en vildvuxen åker, där det oturligt nog växte både tistlar och mängder av brännässlor. Kan man säga att mina ben är något misshandlade vid det här laget? Nåja. Vad gör man inte för att hundarna ska aktiveras. Annars roar jag mig med att tvätta, putsa och dammsuga Mattias bil. Jag tror att han kommer bli riktigt förvånad när han får tillbaka den, alldeles nytankad och välpolerad. Förmodligen kommer han tro att jag är ute efter nånting. Frågan är ju om det säger det mer om mej än om honom tro? Hehe... Nej då. Jag tycker allt att jag är en ganska så snäll flickvän. Ibland. Han kommer säkert bli glad att jag har ansträngt mig, nu när jag fick låna hans bil...

Så glad att han någon gång i framtiden är lika duktig som Per som bygger en sån här fin och lyxig hundgård till sina hundar tro? Hålla tummarna går ju. Ja, jag kan ju inte göra så mycket annat med dom eftersom dom sitter mitt i handen.

Hundarna kommer att kunna gå in i den lilla stugan. Ut mot vägen bygger dom med hela plankor så att hundarna inte ska se folket som går förbi. Bräderna ska målas röda och sen blir det nätat både runt och ovanpå. Lyxigt va?