Eftersom Mattias är hemma hos min mamma och snickrar en grattis-på-60-årsdagen-altan tillsammans med min storebror innebär detta att jag inte har någon hundvakt om nätterna för tillfället. Detta medförde att jag, efter mycket ojande inombords, tog med mig Goliat till jobbet igårkväll.
Anledningen till att jag från början tvekade är för att jag har en viss tendens att bli mörkrädd på mitt arbete.
Låt mig förklara.
Jag jobbar på ett äldreboende med 50 boende. Korridorerna är långa och mörka om nätterna, dessutom har vi en gigantisk källare där det tidigare år har huserat inbrottstjuvar. Jag är också hundra procent säker på att det spökar i byggnaden. Ofta finns det blinkande lampor, obehagliga gamla fotografier som stirrar på en med kall blick, knarrande dörrar och annat gastkramande.
Så ja, ibland stressar man upp sig och går och sjunger "jag är inte rädd för mörkret" samtidigt som man tänder varenda existerande lampa och ber till Gud att man inte ska bli knivmördad.
Tyvärr är min hund ganska känslig för min sinnesstämning.
Därför var jag rädd att jag skulle skrämma upp honom också. Och att han, när farbröderna i huset ska upp och "mjölka korna" och börjar irra runt längst ner i korridorerna, skulle tro att han hade funnit knivmördaren och att det var hans uppgift i livet att skrämma skiten ur denne.
Men ack så fel jag hade!
Det var som att han kom ihåg för två år sedan när han fick följa med mig varje dag till Dagträffen (ett "dagis" för dementa"). Jag är helt förstummad över hur duktig han var!
Han följde med mig så snällt, efter ett par timmar fick jag heja lite på honom då han blev så trött. Han lät sig villigt klappas, stod snällt och viftade på svansen utanför de rum han inte fick gå in i (alla människor älskar tydligen inte hundar, hur nu det kan vara möjligt?). Mot slutet av natten letade han, så fort vi gick in på ett rum, upp närmaste matta att däcka på. Annars slickade han på skrynkliga tanthänder, vallade vilsna farbröder i korrioderna och hoppade upp och rullade ihop sig i folks sängar så fort dom råkade klappa lite för ivrigt på täcket i ett försök att fånga hans uppmärksamhet.
Idag åker vi hem till mor. Jag ska bara packa och städa lite.
GLAD MIDSOMMAR på er kära vänner!
1 kommentar:
Hej
Jag är övertygad om att Goliats insats på äldreboendet är betydligt mer värdefullt för de boende än vad all personal tillsammans är. Djur, för gamla, är väldigt viktigt och jag kan inte förstå varför det inte är "lag" på att varje äldreboende ska ha en egen huskatt och att det ska komma "omvårdnadshundar" regelbundet på besök, för som sagt - djur för gamla betyder så oerhört mycket. Alice följer ofta med frugan till jobbet och Molle fick ofta följa med min moster till hennes arbete (också inom äldrevården) så jag vet att hundarna gör nytta !
Även om jag vet att Alice har varenda bokstavskombination man kan komma på och nästan slickar ihjäl de boende så vet jag som sagt att hon gör oerhört stor nytta när hon kommer på besök så mitt råd är - ta med Goliat så mycket du bara kan !
Trevlig fortsättning förresten - hoppas att du inte åt för mycket dill igår så att du har huvudvärk idag... ;)
Henke :)
Skicka en kommentar