Återvinning

Mysan är hemmastadd

Idag har jag varit duktig och rensat garderoben. Under ett annat ryck, för nästan ett år sen, sorterade jag bort cirka fem påsar med kläder som jag tänkt skänka till Myrorna. Först idag tog jag mig i kragen och gick iväg med dom till återvinningsstationen. Mysan fick följa med som sällskap medan Goliat stannade hemma och höll ställningarna. Det fungerar sådär att gå med dom tillsammans. Så länge det inte kommer en annan hund går det bra, och faktiskt har jag lyckats att välja promenadtidpunkter så bra att vi inte träffat på någon annan hund. Men det känns inte speciellt skoj att gå runt och "akta sig" för andra hundar, få hjärtklappning i viadukten och ständigt hålla Mysans koppel virat femton varv runt handleden för att jag är livrädd att tappa henne. Hon har dessutom ett nylonkoppel, vilket om någon frågar mig borde vara olagligt. När hon drar till får jag brännsår i händerna och jag slinter ständigt då det är svårt att få grepp om det, även när hon går fint. Inte kul.

På kvällspromenaden där jag gick i godan ro i Vasastan fick hon helt plötsligt för sig att hon skulle jaga en katt på andra sidan gatan. Det liksom fräste till i näven på mig och så var hunden lös och kutade över vägen och gjorde ett hopputfall mot den stackars katten. Tur i oturen att just den tomten hade staket, annars vete tusan om jag hade fått tag på henne igen? Hjärtklappningen har precis lagt sig, och det var en timme sedan händelsen utspelade sig.

Inte speciellt skrattframkallande att behöva tala om för dagmatten att hennes hund råkade försvinna i ett bostadsområde. Jag har varit med om roligare samtal.
Nej, under de fortsatta promenaderna får nog Mysan ha Goliats läderkoppel och Goliat får ta Mysans nylon. Det är i dessa lägen som jag önskar att jag hade ett lite större prylbegär och åtminstonde ägde ETT extrakoppel *födelsedagshint*.