Påskhelgen

Felicia och Goliat i kvällssolen....

Rasmus klättrar i träd :)

Min helg har varit underbart ledig och underbart hundig. Jag och Mattias har visserligen åkt kors och tvärs över landet, men solen har skinit på oss och vi har haft det otroligt trevligt. Här är ett par av bilderna jag lyckats knäppa under helgen, hoppas att ni finner nöje i att kika på dem, trots att de är av blandad kvalitet.

Gårdagen spenderade jag och Mattias i Främmestad, hos min bror och hans barn.
Goliat och barnen har haft skoj ihop må ni tro. Rasmus kastade boll och beordrade "sitt" och "ligg" som en liten kulspruta. Det hela slutade med att Goliat råkade punktera Rasmus fotboll mot en vass sten och blev så rädd för ljudet så han sprang och gömde sig bakom husknuten.

Rasmus och Goliat på en liten cykeltur....

Felicia, som är Goliats största (eller minsta?) fan, utdelade både förtjusta glädjetjut, klappar på både huvudet och tassarna, pussar på både nosen och tassarna och kramar i tid och otid. Stränga faster sprang självklart efter och talade om att man inte får dra hunden i öronen, eller krama honom eller pussa honom. Det enda man får göra är "klappa fiiiiint", vad nu det betyder? Faster visade många gånger, men inte begrep Felicia ändå. Hon klappade precis åt vilket håll hon ansåg lämpligt. Goliat protesterade inte utan lät henne hållas, led med tyst värdighet. Han passade ändå med jämna mellanrum på att slicka rent hennes smetiga påskgodishänder och sniffa lite på blöjrumpan. Så nog tycker han om barn alltid. Felicia bäddade fint ner honom när vi senare under kvällen tittade på filmen "Bortspolad", voffen ville också ha fleecefilt förstår ni.
Trots stressen det innebar är jag ändå glad att han står ut med behandlingen. Det ger lite hopp inför framtiden.

Goliat vid sitt spårslut!

Hanna och Zipper på väg tillbaka från sitt spår.

Idag skjutsade Mattias hem mig till Daniel och Hanna. Väl där fick Goliat gå årets första viltspår. Han spårade i ett otroligt behagligt tempo, tog vinklarna och efter ett lite väl förvirrat spårslut hittade han även klöven.

Efter en otroligt trevlig fika (obligatoriskt att dricka en balja kaffe och förtära diverse onyttigheter innan en hundnördig dag) bytte Hanna hund och vi spatserade vägen fram, Goliat med en otroligt skeptisk min. Han är ju inte sådär jätteförjust i de där stora svarta åbäkena till hundar och var måttligt förtjust i tanken att tvingas spendera tid kring dessa bestar. Aktivitetsnivån var väl nere på en sengångares hastighet och mina förväntningar på någon vidare effektiv träning börjadeallt mer ge med sig.

Träningen inleddes med en platsliggning. Det var lång tid sedan sist, men Goliat låg så fint med blicken fäst på mig. Efter lite fritt följ och några lyckade apporteringsövningar började jag få hopp om livet igen. Jag kommenderade Limbo och Hanna och Goliat fick pausligga bredvid "planen", han är så duktig mellan träningsstunderna nu. Min fine kille, han ligger så fint okopplad och vilar medan matte springer runt och nördar med kameran långt borta. Dutti.

Zipper poserar!

Så blev vi lite kommenderade vi med, det gick fint. Högersvängarna var väl lite sisådär, jag är tydligen lite för snabb i vändningarna. Får börja tänka på att inte hasta på så! Jag vågade också sätta ihop inkallningen med ställandet och Hanna var riktigt imponerad. Jag gillart, snart är vi tävlingsklara (jamen låt mig få drömma lite va?!). Den lyckade lydnadsträningen avslutades med ännu en platsliggning. Den här gången vågade jag mig på att gömma mig bakom husknuten, Goliat låg precis lika stadigt som han gjort tidigare, jag gick från planen med ett flin på läpparna :)

Imorgon ska vi på tävlingslydnadskurs på Brona, vågar man hoppas på lika fint väder som idag? Som sagt har det blivit en riktig Goliat-helg. Men det kan vi behöva, med all praktik på vardagarna.

Hanna busar med Zipper ;)

Daniel och Douglas tränar fritt följ!

Goliat ligger och pausar i solskenet

Hanna och Limbo tränar linförighet

Daniel och Douglas

Hanna och Zipper gosigosar

Limbo poserar