Han vet.

(jag fortsätter i sagoberättar-anda... Är inne i ett flow just nu...)

Goliat vet precis när det är dags.
Det är nämligen då matten börjar gräva i varenda låda i hela lägenheten.

Först lite lätt uppretad, men ändå samlad.
Öppnar låda efter låda, vänder upp och ned på leksakslådan.
Hon börjar muttra för sig själv. Det är inte ett bra tecken.
Var är den?
Det ligger halvgnagda tuggben, pipleksaker och kardor i en salig röra utspritt över golvet.
Allt medan minuterna tickar och hon går runt i cirklar i det lilla hemmet börjar en något tryckt stämning att vibrera i luften.
Hon virvlar nu runt som en tornado. Trampar på en pipleksak, sparkar den så den far iväg ut i köket.
Lådorna hon redan dragit ut fem gånger dras ut ännu en gång och stängs nu igen med en smäll.
Letar under soffan. Letar i väskan. Börjar röja undan soffkuddarna.
Var tusan ligger klotången!?!
Öppnar översta byrålådan igen. River ut alla papper som mulats ned där under den förra så kallade "fredagsstädningen".

Han övervakar skådespelet på en plats längst in i sovalkoven. Han har nämligen diskret förflyttat sig från sin plats på fårfällen, som en skugga rör han sig över golvet, svansen hänger i en mjuk båge lågt ner mot marken. Det gäller att hålla huvudet kallt i såna här lägen.
Han gör sitt bästa för att smälta in med den bruna fondväggen bakom sängen.

När så äntligen klotången är lokaliserad är matten redan så uppe i varv att kloklippningsstriden känns som avslappningen efter ett aerobicspass. Här ska bara klippas, gilla läget byracka där! Dom små smulorna av lugn och tålamod som hon besitter gick tyvärr åt under jakten på verktyget.

Japp, han vet hur det brukar vara.
Nästa vecka är det nämligen dags igen.

....
Behöver jag tala om att jag starkt funderar på att införskaffa mig en liten trimlåda att förvara alla mina tortyrredskap i? Men det får bli nästa vecka, för nu ska allt jag lyckats riva ur lådorna brutalt mulas tillbaka, så jag får det lika roligt nästa vecka när det är dags för kloklippningen igen.