Sitter med morgonkaffet i näven och höll på att sätta i halsen av den här filmen.
Robi i VM
Wow, kooikrar är grymma när dom väl kan! Vilken fart och vilken precision! Hennes skrik på slutet fick mej att börja gråta. Det var så fint att hon blev så glad.
.....
Jag tror jag har några hormonella rubbningar för tillfället, igår började jag gråta när jag hörde en låt som handlade om begravningar. Bara för att det var så vackert så var jag tvungen att lyssna på den en gång till, grät lika mycket andra gången.
Nu ska jag ta mig i kragen och gå ut och träna apportering med Goliat.
2 kommentarer:
mohahahaha...vilket skriik det kom från hjärtat! Han som var hundförare där var ju ganska vass...han visste vart han skulle springa minsann.
Men så kul att du kommer...hoppas det blir till jaktmässan så kan vi åka allihopa...det vore väl skojj?
Förresten appropå apportering....jag och Frodo har gjort vissa framsteg med apportbocken. Han har tagit den i munnen på eget initiativ. För det mesta tränar vi med en kortare pinne men så bytte jag bara bort den mot apporten och det fungerade hyfsat. Ska fortsätta med pinnen ett tag till så får vi se hur det går.
Ja, jag och Goliat bakåtsträvar med apporten hela tiden. Det är jättemotigt just nu faktiskt. Men jag kämpar på med att göra den intressant och åtråvärd- likaså spårpinnarna har jag väldigt besvär med att få honom att bry sej om överhuvudtaget.
Ja, jag vill till jaktmässan, hade varit skitkul!
Skicka en kommentar